1515
Annons

Riksbanken får skulden för Magdalena Anderssons misslyckanden

DEBATT. Riksbanken har tvingats in i ett hörn. När näringslivet inte levererar, Magdalena Andersson betalar av på statsskulden och nyskapade pengar inte når realekonomin tvingas Ingves & co kompensera genom minusränta och kvantitativa lättnader, skriver Daniel Suhonen med flera.

Riksbanken har på senare tid fått utstå mycket kritik. De har anklagats för att sänkt den svenska kronan i botten, skapat riskabelt hög privat skuldsättning och spätt på den ekonomiska ojämlikheten.

Kritiken belyser visserligen allvarliga problem som delvis orsakats av Riksbankens expansiva penningpolitik, men är ändå missriktad. Riksbanken har bara gjort sitt bästa för att styra mot sitt lagstadgade mål om ett stabilt penningvärde.

De som bör ges skulden är snarare näringslivet, finanspolitiken och penningsystemet som tvingat in Riksbanken i ett hörn. Riksbanken kan med reporäntan som verktyg omöjligen kompensera för uteblivna löneökningar, underinvesteringar och en restriktiv finanspolitik utan att kronans växelkurs faller, den privata skuldsättningen ökar, tillgångspriserna skjuter i höjden och de rikaste som äger merparten av alla tillgångar blir ännu rikare.

Som Riksbanken konstaterar i sin rapport ”redogörelse för penningpolitiken” har näringslivet de senaste åren trots högkonjunktur och låg arbetslöshet hållit tillbaka de löneökningar som normalt kunde ha förväntats. Företagens produktivitet har också utvecklats sämre än förväntat.

Svenska kapitalister har satsat mer på att köpa redan existerande tillgångar och tjäna pengar på att äga, än att göra innovativa och produktiva investeringar. Det har lett till att efterfrågan hållits tillbaka vilket försvagat tillväxten och inflationen. När näringslivet inte drar sitt strå till stacken faller det ytterst på Riksbanken att kompensera för utebliven inflation genom mer expansiv penningpolitik.

Ett ännu tyngre ansvar bär regeringen som trots den lägsta statsskulden på 40 år valt att fortsätta betala av ännu mer. Den offentliga skuldsättningen i Sverige väntas 2021 sjunka under 30 procent av BNP, vilket innebär att regeringen är skyldig enligt lag att förklara för Riksdagen hur det kommer sig att man inte spenderat mera pengar.

Regeringens tvångsmässiga avbetalningar har uppmärksammats i internationell ekonomipress och anklagats för att vara rent vansinne.

En för låg statsskuld skapar ett kroniskt underskott av statsobligationer på kapitalmarknaderna. Marknaden tvingas då placera summor som överstiger nivån på insättningsgarantin som de vill ha i säker och likvid form i mer riskabla produkter vilket driver upp risknivåerna. Avsaknaden av statspapper att placera i har förstärkt framväxten av skuggbanksektorn vilket gör finanssystemet mindre stabilt.

När staten inte tar sitt ansvar och skuldsätter sig tillräckligt för att genomföra investeringar i exempelvis bostäder, samt inte tar ansvar för att utjämna de ekonomiska klyftorna så kommer inte tillräckligt med pengar ut i realekonomin till dem med störst behov av konsumtionsvaror och tjänster.

Resultatet blir en svag efterfrågan och låg inflation. Riksbanken tvingas då kompensera för låg efterfrågan och utebliven inflation genom mer expansiv penningpolitik.

Den yttersta källan till problemen är dock dagens dysfunktionella penningsystem. När privata banker skapar i stort sett alla våra pengar i samband med att de beviljar lån så får Riksbanken mycket svårt att bedriva effektiv penningpolitik och påverka inflationen.

Riksbanken kan bara påverka bankernas räntor indirekt genom att styra räntan på bankernas konton i det slutna betalsystemet RIX. Men det fungerar inte så effektivt. Ränteläget på marknaden bestäms i huvudsak av kvantiteten pengar bankerna skapat hittills som cirkulerar på globala kapitalmarknader. Riksbanken kan inte påverka det globala ränteläget nämnvärt utan tvingas mest anpassa sig och följa efter den utveckling som sker i andra länder.

I den mån Riksbanken faktiskt lyckas pressa ner ränteläget under den globala nivån misslyckas penningpolitiken ändå påverka inflationen i ett senare skede av transmissionsmekanismerna.

Räntekanalen misslyckas eftersom det främst är medel- och överklass som har större lån och som blir rikare när räntan sänks. De har redan råd att konsumera vad de vill och blir därför sällan mer konsumtionsbenägna bara för att de blir ännu rikare.

Kreditkanalen misslyckas eftersom bankerna knappt lånar ut till konsumtion och produktiva investeringar som påverkar inflationen. Merparten av all nyutlåning går till köp av fastigheter, företag och värdepapper. Därför leder lägre ränta primärt inte till inflation i priset på konsumtionsvaror och tjänster utan mest till ökade tillgångspriser.

Den enda kanal som tycks fungera någorlunda effektivt är valutakanalen: sänks reporäntan under det globala läget flödar kapital ut ur landet, efterfrågan på och därmed värdet av den svenska kronan sjunker.

När näringslivet inte levererar, Magdalena Andersson betalar av på statsskulden och penningsystemet inte förmår sätta nyskapade pengar i cirkulation i realekonomin tvingas Riksbanken kompensera genom minusränta och kvantitativa lättnader.

Att på detta sätt tvinga Riksbanken skjuta mygg med kanonkulor är inte hållbart i längden. Penningpolitiken har visserligen haft önskad effekt och fått upp inflationen, men skadorna på resten av ekonomin kan bli stora på sikt.

Regeringen sitter på vapen för att bekämpa arbetslöshet och låg inflation med betydligt högre precision. Men då krävs att regeringen slutar gömma sig bakom överskottsmålet samt att näringslivet tar sitt ansvar och gör samhällsnytta i stället för att försöka tjäna maximalt på passivt ägande.

På lång sikt måste hela penningsystemet reformeras. Det är inte hållbart att samtliga pengar skapas genom skuldsättning. När inte staten skuldsätter sig måste den privata sektorn skuldsätta sig för att nya pengar ska skapas till ekonomin. Hög privat skuldsättning har dock i den ekonomiska forskningen pekats ut som främsta riskfaktorn för allvarliga finansiella kriser. 

En väg att gå vore att Riksbanken skapade och delade ut pengar direkt till regeringen eller medborgarna utan att någon måste skuldsätta sig och betala ränta. Då kan regeringen inte längre gömma sig bakom överskottsmålet. De får pengar direkt i handen som måste spenderas.

På så vis ges Riksbanken nya verktyg att stimulera ekonomin och inflationen utan att svenska kronans värde, tillgångspriserna, skuldsättningen och de ekonomiska klyftorna ökar.

Samuel Kazen Orrefur, styrelsemedlem Positiva Pengar

Markus Kallifatides, ordförande Reformisterna

Daniel Suhonen, chef tankesmedjan Katalys


Debatt: Se upp, företagare – affären finns i rymden

Leta inte efter guldet där andra letar. Börja vaska i en ny ådra, skriver entreprenören Mattias Hansson.

Visst finns det risker i grumlat vatten, men samtidigt är chanserna större att du hittar en verklig och ny affärs-fyndighet. Kanske i en annan galax, där ingen letat än. Nästa stopp på din affärsresa kan vara i rymden.

Det är inte raketforskning direkt, tyckte herrarna i vita rockar med bröstfickan fyllda av välanvända institutions-pennor, när allmänheten fick upp ögonen för deras dittills väl förborgade akademiska (och militära!) hemlighet - det vi ganska snart kom att kalla för, just det, internet.

Vanliga dödliga kunde i början av 1990-talet avfärda hyper-länkad datakommunikation som något för endast akademiska institutioner, något för ingenjörerna och nördarna. Internet skulle aldrig bli en allemansrätt. Tills företagare och nyfikna entreprenörer såg affärsmöjligheten, då blev det fart - alla ville hoppa på tåget. Och med facit i hand, får nog ändå erkännas, att vi som började tidigt med ”the internet” hade någon sorts ”rätt” i bemärkelsen att internet i dag är världens tvivelsutan mest använda kommunikationsmedel, politiska redskap och kommersiella handelsväg. The information super highway.

Kunskapsnationen Sverige har nu återigen blivit serverad en ny affärsmöjlighet som än är i sin linda, men som snarare än de flesta tror kommer slå ned som en meteorit när vi minst anar det. Och det i närtid. Morgan Stanley spår att rymdindustrin kommer vara värd mer än 1 trillion US dollar innan år 2040. Sverige kan vara med och dela på den kakan. Så här skulle det kunna gå till:

För det första: Miljön på den här vackra blå planeten står överst på allas agendor. Det är ett faktum. Alla vill dra sitt strå till stacken och precis alla lösningar måste användas. Eftersom det finns så mycket existerande högkvalitativ kunskap ämnad för rymden, som kan användas för att rädda miljön på jorden, lanserade vi initiativet Space for Agenda 2030 i den svenska paviljongen under världsutställningen Expo 2020 (den största svenska exportsatsning utomlands någonsin, genomförd av Regeringen, i samarbete med många av Sveriges företag och organisationer). Här bjuds miljömedvetna företag in för att utröna möjligheterna till att finna svar på miljö- och affärsutmaningar, genom att matchas med rätt och korrekt rymdkunskap. Det finns alltså redan i dag möjlighet att använda rymden för att lösa utmaningarna på jorden. Och du behöver inte ha vit rock med pennor i bröstfickan – alla kan vara med! Chansen att finna affärskritiska och lönsamma lösningar är stor där ingen annan letat (lika mycket) förut. Stephen Hawking såg det tidigt när han sa: ”Rymden representerar den långsiktiga framtiden för mänskligheten och kan fungera som ’livförsäkring’ för arten.” Och, ja, du kan fråga IT-miljardärerna Musk och Bezos om de håller med om det. 

För det andra: Innovationskraften och den stolta ingenjörstraditionen i Sverige gör att vi har både mäniskorna och kunskapen att kunna utvecklas som kunskapsnation i en växande rymdbransch, med förutsättningar att bidra aktivt till ännu fler av de enhörningsföretag som IT-boomen hittills skapat i vårt lilla land. En internationell superframgång har nu chans att späs på rejält.

Enligt den politiska ekonomen Joseph Schumpeter (1883–1950) är innovation en kreativ destruktion, där entreprenörer kombinerar befintliga element på nya sätt. Vi ser den (positiva) destruktionen idag, och vi vet att vi kan förvandla den till en ny, ljusare framtid. Alla element är här; det är en fråga om vad vi gör med dem. Företag och organisationer kan kombinera ny rymdkunskap med gamla sanningar, och med resultaten förändra livet – och affärerna! – på jorden.

För det tredje: Svenska företagare, innovatörer och entreprenörer kommer få det lättare i styrelserum och på ledningsgruppsmöten om den nya källan till lönsam kunskap – rymden – visar sig vara just det, lönsam. Därför kommer utvecklingen av den svenska rymdbranschen att ske främst på två sätt: 1) genom att befintlig kunskap från rymden plockas ned och används inne på företagen för ökad affärsnytta (downstream), och 2) genom att nya idéer och innovationer utvecklas på jorden för att ytterligare utforska mänsklighetens möjligheter i rymden (upstream). Skillnaden från ”förr” (old space) är att rymdbranschen nu är öppen för alla med en bra idé (newspace). Det vet alla som sett nya Netflix-dokumentären ”Return to Space”, vilket du lämpligen kan rusa hem och göra redan i dag. Det är att betrakta som ett obligatoriskt jobb-möte.

Så: sammanfattningsvis är det miljön, människorna och slantarna som kommer att driva på den accelererande rymdbranschen. Och du kan vara med! Fötterna på jorden, visst. Men se upp, företagare, din nästa storaffär kan, finnas i rymden, i en galax inte långt härifrån.

Fascinerande för oss alla är såklart tanken på att vi innevarande generation kanske får vara med om människor på mars. Kanske blir det så. Och redan vägen dit kommer att skapa mången möjlighet för oss som inte åker med dit upp. Vår kloke svenske astronaut Christer Fuglesang sa redan 2007 i sin bok ”Människan i rymden” (Max Ström) att: ”Rymden och Mars är inte bara äventyr och forskning. Det är också goda investeringar. De utmaningar och krav och den inspiration det innebär leder till utveckling av både teknik och samhälle.”

 Många känner redan till att armbandsuret Omega Speedmaster och Hasselbladkameran är utmärkta både i rymden och på jorden. Vissa vet också att världens kanske mest kända moderna material, Gore-Tex, ursprungligen togs fram för rymdfärder. Tempur likaså. Och dina Nike Air hade inte varit så sköna utan den rymdkunskap de bygger på. Just nu visas svenska ”Stålbrallan” på House of Sweden i Washington DC, en svensk innovation framtagen av bland annat Jernkontoret, modevarumärket Björn Borg och den välmeriterade svenska rymddesignern Cecilia Hertz. Och mer kommer det att bli. Mycket mer.  

 Under IT-boom-åren sades ofta den nu slitna klyschan ”Hoppa på tåget bums, innan det lämnar station”. Nu används istället en sägning från en av de som hoppade på just det där tåget i tid: Sheryl Sandberg, operativ chef på Facebook, som utan att darra på manschetten deklarerar:

”If you're offered a seat on a rocket ship, don't ask what seat! Just get on.” 

 Nu finns det en chans för svenska företagare att bli sin egen lyckas rymd-smed. Järnet är varmt, upp i sadeln, alla ombord!


Mattias Hansson

grundare och VD, International Space Asset Acceleration Company (I.S.A.A.C.)

 


Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Dagens industri som e-tidning redan kvällen innan

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?