ANNONS:
Till Di.se
START BÖRS DI LIVE BEVAKNINGAR
ANNONS

Replik till Torbjörn Wahlborg:

Vattenfalls produktionschef Torbjörn Wahlborg gav i sitt svar på mitt inlägg i december (Di 9/12–19: ”Ge Fortum chansen att driva Ringhals vidare”) ett viktigt besked som är positivt både för klimatet och det svenska kraftsystemet, nämligen att Vattenfall planerar för drift av fem av sina reaktorer i minst 60 års tid. Däremot så bemöts inte den centrala poängen i mitt inlägg, vilket var förslaget att ge minoritetsägaren Fortum (som nu tar över Uniper), eller andra potentiella partners, tid och möjlighet att utvärdera fortsatt drift av Ringhals reaktorer 1 och 2.

Fortum, som alltså snart har en kontrollerande ägarandel i Uniper (som äger knappt 30% av Ringhals), har meddelat att man ser en viktig roll för kärnkraft i det nordiska kraftsystemet på mycket lång sikt, och har konsekvent varit emot förtida stängningar av existerande kärnkraft. Det finns exempel på senare tid på kärnkraftverk som tagits över av nya ägare som ser en framtid som den ursprungliga ägaren, av en eller annan anledning, inte gör. 

Ringhals 2 har visserligen redan stängt ner precis innan årsskiftet, men det i sig är inte något som påverkar de långsiktiga möjligheterna till återstart överhuvudtaget. Reaktorn kommer behöva nya tillstånd och nytt bränsle innan drift kan fortsätta, men att ligga avstängd under en period är inte något särskilt dramatiskt eller unikt. Alla kraftverk ligger nere under planerade perioder varje år för bränslebyte och underhåll. Ringhals 1 är med nuvarande planer i kommersiell drift i ungefär ett år till, och kan fortsätta sin drift utan några längre avbrott om planering för detta påbörjas omedelbart.

Samhällsekonomiskt och miljömässigt är situationen glasklar. Den förtida stängningen av Ringhals 1 och 2 ökar utsläppen av koldioxid och luftföroreningar dramatiskt (främst genom minskad export av ren el), höjer priset och prisvolatiliteten på el, försämrar leveranssäkerheten, försvårar för överföring av el inom Sverige (genom förlorat spänningsstöd) och gör elnätet mer känsligt för störningar (genom minskad rotationsenergi). 

För att uppnå fossilfrihet inom den svenska ekonomin beräknas konsumtionen av ren fossilfri elektricitet behöva öka med över 60 TWh/år från dagens nivåer (från 130–140 TWh/år nu till ~200 TWh/år, energieffektiviseringåtgärder inräknade). Under 2019 netto-importerade de nordiska länderna (inkl. baltikum) 19 TWh el, samtidigt producerades i dessa länder 17 TWh el från kolkraft, och mer än 300 TWh el från kolkraft producerades i närområdet i länder som Sverige har direkta elkablar till.  Enbart summeringen av de ökade svenska behoven, nordens nuvarande netto-import samt kolkraften som snart ska pensioneras i närområdet ger ett ökat behov på över 350 TWh/år ny fossilfri elektricitet. Ringhals 1 och 2 producerar tillsammans upp till 13 TWh per år.

Det är därför svårt att se hur Vattenfalls förklaringsmodell kring den tidigarelagda avvecklingen, att reaktorerna i framtiden ”inte får plats på marknaden” och att det finns ”elöverskott”, skulle gå ihop. Ett ”överskott” av produktion av internationellt värdefulla produkter kallas vanligen export och är något positivt. Det finns inget problem med ”överskott” på Volvobilar i Torslanda, Scania-lastbilar i Södertälje eller stål i Luleå. 

Om Vattenfall faktiskt inte ser ekonomiska förutsättningar till vidare drift av just Ringhals 1 och 2 så beror det på att man, av någon anledning, ansatt en fundamentalt annorlunda bild av elmarknaden än marknadens alla övriga aktörer gör i sina kalkyler. Den totala produktionskostnaden i Ringhals 1 och 2 ligger till exempel 30–40 % lägre per kWh än för den mest kostnadseffektiva nya vindkraften som ska byggas, medan produktionsvärdet per kWh i Ringhals är högre. Att inga betydande investeringsbehov föreligger för drift av åtminstone Ringhals 1 till senare hälften av 2030-talet bekräftades nyligen av en läckt intern rapport (Di 19/12). Med elpriser och produktionskostnader runt nuvarande nivåer skulle Ringhals 1 och 2 gå med cirka 40 miljarder kr sammanlagd ytterligare vinst för drift till 60 år, medan man nu istället tar på sig tidigarelagda avvecklingskostnader på 4 miljarder kr.

De elpriser som krävs för att nå vinst i den marknadsexponerade nya elproduktion som nu byggs skulle givetvis garantera en mycket hög avkastning från Ringhals 1 och 2. Ett långsiktigt marknadspris på en nivå som faktiskt skulle innebära långsiktig förlust i Ringhals skulle omöjliggöra alla investeringar i nyproduktion (utan mycket stora subventioner) och skulle också hota lönsamheten hos i stort sett all övrig existerande produktionskapacitet. 

En alternativ förklaring är att Vattenfall, som alltså inte längre har något samhällsekonomiskt mål eller ansvar, genom nedläggningsbesluten arbetar för att maximera vinsten i hela sin egen produktionsportfölj genom att försöka driva upp elpriset. Teorin är då att man genom att stänga delar av sin egen produktion kan driva upp priserna så att man tjänar mer pengar i den övriga produktionen än vinsten som går förlorad i och med stängningen. Det är uppenbart ekonomiskt fördelaktigt för Ringhals AB att fortsätta driften av Ringhals 1 och 2, men samma sak skulle då åtminstone i teorin samtidigt kunna vara negativt för hela Vattenfall när man tar hänsyn till lönsamheten i all annan produktion. Rent tillståndsmässig är det mycket tveksamt för Vattenfall att använda en sådan beräkning i en bedömning av förtida nedstängning, men det är sannolikt tillåtet när man gör en uppdaterad analys av ett existerande beslut. Det är mycket svårt att få till en ekonomisk kalkyl som faktiskt stödjer denna teori, eftersom Vattenfall idag inte är tillräckligt dominerande och prissättande på marknaden för att det ska gå ihop. Vattenfall står idag totalt för cirka 40% av Sveriges elproduktion, och mindre än 20% av produktionen i Norden. Ringhals 1 och 2 utgjorde cirka 20% av Vattenfalls elproduktion i Sverige. All övrig elproduktion gagnas givetvis av denna nedläggning, men Vattenfall specifikt drabbas givetvis oproportionellt hårt. Givet dessa storleksordningar är det därför mycket sannolikt att även Vattenfall AB som helhet förlorar på den förtida nedläggningen, medan marknadens övriga aktörer är de stora vinnarna. 

Om de ekonomiska argumenten inte håller, var hittar vi den egentliga bakomliggande orsaken till varför Vattenfalls analyser idag fortsätter att visa negativa siffror för fortsatt drift? Kanske går en del av orsaken att ana från sommarens intervju med Energikommissionens kanslichef Bo Diczfalusy (Second Opinion, 13/6–2019). På frågan om ”stängningen av Ringhals 1 och 2” svarar Diczfalusy att detta var en ”en viktig del av energiöverenskommelsen”. Ska detta tolkas som att anledningen till vidmakthållandet av dessa beslut, som hittills presenterats som ”företagsekonomiska”, i praktiken var politiska krav? Några direkta svar på detta lär vi inte få, men det skulle åtminstone mycket tydligt förklara allting som sker idag.

Om man framhärdar med förklaringsmodellen att dagens uppdaterade analys av den förtida nedläggningen inte färgats av någon sorts politisk intervention, finns det ett par uppenbara åtgärder som omedelbart borde prövas:

•Välkomna en oberoende snabbutredning av de ekonomiska förutsättningarna för fortsatt drift! Den enda anledningen att vara emot det från politiskt håll idag är att man är rädd att utredningens resultat bekräftar det vi idag redan vet från läckt material inifrån Vattenfall: att fortsatt drift vore lönsam. Tror man på de ekonomiska argument som presenterats så bör man givetvis vara för en oberoende utredning som bekräftar detta. 

•Sondera marknaden för långsiktiga Power Purchasing Agreements med större industriella kunder vid en satt prisnivå där man kan garantera lönsamhet för fortsatt drift av R1 och R2 (reaktorerna bör utvärderas separat). Om man från Vattenfalls sida, unikt, faktiskt tror på priser på spot-marknaden som inte stödjer fortsatt drift, då måste man såklart sondera om man kan hitta en långsiktig lösning utanför denna marknad.  Eftersom resten av marknaden ser en framtid med betydligt högre priser bör det inte finnas några problem att finna ett flertal intresserade kunder. En sådan sondering har inte skett. Jag känner personligen till intressenter (stora industriella kunder) som bekräftar både att intresse finns från deras sida och att ingen sådan sondering har skett.

•Sondera marknaden för en försäljning av reaktorerna. Vattenfall bör omedelbart och helt transparent presentera hela den ekonomiska och tillståndsmässiga situationen för Fortum, som strax äger en stor andel av Ringhals. Om Fortum, efter att ha fått bilden klar för sig (inklusive till exempel den rapport som läckte till Dagens Industri, som visar på mycket små investeringsbehov för drift av Ringhals-1 till mitten av 2030-talet) inte är intresserade, så bör övriga möjliga intressenter bjudas in för att utvärdera ett möjligt köp.

Staffan Qvist

Författare till boken ”Klimatnyckeln”.

Detta är en debatt- och opinionstext. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.
Läs mer