Låt oss citera oss själva med hur vi inledde vår debattartikel eftersom ChemSec inte uppfattade det: ”IKEM välkomnar en reglering av PFAS”. Att PFAS-regleringen skulle uppröra våra ekonomiska intressen är således en paradoxal anklagelse. Kemikalier finns för att de fyller en funktion för välfärden, samhället och klimatet. IKEM varnar för konsekvenserna av en förenklad syn på kemikalier.
Vi är bekymrade över att förståelsen för hur kemikalier bidrar till samhällsnytta är så låg, inte minst hos det huvudsakligen statligt finansierade ChemSec och andra aktörer med inflytande över kemikaliepolitiken. Vi har stor respekt för att kemi är ett svårt ämne, och att det sällan går att ge enkla svar på frågan om ett ämne är skadligt eller inte. Därför måste regeringen använda sina expertmyndigheter till mer än att bevaka ett miljö- och hälsoperspektiv. Vår debattartikel handlar alltså om svensk kemikaliepolitik.
Begränsningen av PFAS är utformad på ett sätt där utgångspunkten inte är om ämnet kan användas på ett säkert sätt, utan där all användning förbjuds – oavsett om den är skadlig eller inte. Vi vill varna för att den typen av regleringar kan bli kontraproduktiva i framtiden om det blir praxis för kommande lagstiftning. I stället för att lägga resurser på att utveckla nya säkra och hållbara kemikalier där det behövs som mest riskerar industrins och myndigheternas resurser gå till att utreda och påvisa behov av undantag från breda regleringar. Den här typen av omfattande begränsningar är också mycket svåra – kanske till och med omöjliga – att utöva tillsyn på. Det innebär att den som lägger resurser på att följa begränsningen inte nödvändigt gynnas, då importen från tredje land inte kan kontrolleras.
Kemikalieinspektionens uppdrag måste omformas. Myndigheten måste säkra den svenska kemikalieförsörjningen och -tillgången och inte enbart arbeta för att minska kemikalierisker som idag. För att exemplifiera: Folkhälsomyndigheten har ett uppdrag att både begränsa spridning av samhällsfarliga sjukdomar och förbättra folkhälsan. Tack vare det här dubbla uppdraget slapp vi breda skolstängningar och totala lock-downs i Sverige då risken för negativa effekter på den allmänna folkhälsan bedömdes som stor i förhållande till spridningen av Coronaviruset. Ett annat exempel är Livsmedelsverket som har i uppdrag att säkerställa att livsmedel på den svenska marknaden är säkra för konsumenter, samtidigt som man ska verka för att vi har tillgång till en trygg livsmedelsförsörjning i Sverige. Breda uppdrag är viktigt för det svenska välståndet och den svenska beredskapen.
När ett svenskt Nato-medlemskap blir aktuellt har Sverige en skyldighet att leva upp till artikel tre, som innebär att vi har en beredskap för att hantera kriser. En konkurrenskraftig och produktiv kemiindustri i Sverige är en grundförutsättning för det, eftersom våra produkter är startmaterial för allt från läkemedel till infrastruktur, livsmedel och digitala tekniker. En stabil kemikalieproduktion i normalläge är en förutsättning för stabilitet vid kris eller krig. Varför Kemikalieinspektionen inte är en beredskapsmyndighet och varför kemiindustrin inte bjudits in till näringslivsrådet är därför ett frågetecken för oss.
Sverige må vara ett litet land i EU, men vår kemikaliepolitik har stort inflytande på de andra medlemsländerna. Sverige måste därför bidra till att vår gemensamma EU-lagstiftning gynnar både Sveriges och Europas utveckling. Av den anledningen är det viktigt att Kemikalieinspektionen, som i praktiken är de som deltar i utformningen av detaljerna i den EU-gemensamma lagstiftningen, inte bara har skydd av hälsa och miljö som sin huvuduppgift. De måste också väga in samhällets behov av kemikalier ur ett välfärds- och beredskapsperspektiv, samt ha en idé om hur tillsyn och marknadskontroll ska ske redan när innehållet i lagstiftningen diskuteras.
Industrins gröna omställning kan omöjliggöras om regleringar och förbud enkom ska prägla framtidens kemikaliepolitik. Sverige förtjänar en balanserad kemikaliepolitik och en seriös kemikaliedebatt. Framtidens kemikaliepolitik måste bygga på att ämnen kan hanteras och produceras säkert, inte primärt på deras inneboende faror.
Jonas Hagelqvist, vd, IKEM
Kristina Neimert Carne, sakkunnig kemikaliefrågor, IKEM
Nils Hannerz, näringspolitisk chef, IKEM
