1515
Annons

Replik: Låt meritokratiska principer styra rekryteringen

Debatten om inkludering och jämställdhet i näringslivet fortsätter. Ska advokatbyråerna fråga efter delägarkandidaternas etniska ursprung, registrera ras, religion, sexuell läggning och funktionshinder, frågar sig advokat Magnus Wallander.

Foto:Mostphotos

I en debattartikel i Dagens Industri framför professor Sanna Wolk en teori om att ”det finns en genomgående manlig och vit norm på affärsjuridiska byråer” och att detta är ”ett faktum”. Vidare hävdar professor Wolk att det är denna ”norm” som styr advokatbyråerna till att inte ta in kvinnor eller utomeuropeiska advokater som delägare i byråerna. – Detta förtjänar ett bemötande.

Jag är obekant med vilken insikt professor Wolk har i de affärsjuridiska advokatbyråernas inre liv. Själv har jag varit verksam i sådana byråer i drygt 42 år; ca 30 år i Mannheimer Swartling, varav drygt 4 år som Managing Partner, knappt 7 år som partner i Roschier Advokatbyrå och därefter, under nära 6 år, i egen verksamhet. 

Trots detta vill jag inte påstå att jag är någon expert på hur affärsjuridiska advokatbyråer resonerar och agerar när de beslutar sig för att erbjuda delägarskap till advokater som är verksamma på byrån. Dock tror jag att jag har vissa kunskaper om ämnet. Mina påståenden och slutsatser i denna artikel är emellertid enbart mina egna, och skall alltså inte tillskrivas någon av de byråer, där jag har varit verksam.  

”Ingen blir delägare i en framstående advokatbyrå på grund av sin etniska härkomst – men ingen blir heller förvägrad delägarskap på denna grund.”

Både Mannheimer Swartling och Roschier - och säkerligen även andra framgångsrika advokatbyråer - agerar efter strikt meritokratiska principer, när man tar upp nya delägare. Det betyder att man endast beaktar delägarkandidatens professionella kompetens och skicklighet – ingenting annat. Om man undersöker vilka delägare dessa byråer har, skall man finna att båda byråerna har delägare med utomeuropeisk bakgrund. 

Såväl Mannheimer Swartling som Roschier har exempelvis delägare med rötterna i Iran. En av byråerna har även en delägare med rötterna i Kurdistan (Turkiet). Detta nämns bara som några exempel på hur det förhåller sig. Att ett par av dessa delägare är kvinnor är värt att notera.

Jag kan försäkra att ingen blir delägare i en framstående advokatbyrå på grund av sin etniska härkomst – men ingen blir heller förvägrad delägarskap på denna grund. 

Professor Wolk förefaller förespråka att de ledande affärsjuridiska advokatbyråerna aktivt skall verka för att vissa underrepresenterade grupper skall ges förtur till delägarskap i byrån. Som påtryckningsmedel vill tydligen professorn att byråernas klienter skall ställa krav på viss ”modernisering” av advokatbyråerna, så att de bättre motsvarar kravet på mångfald i olika hänseenden. Man kan fundera över hur professorn har tänkt sig att detta skall gå till.

Att aktivt verka för att öka antalet ”underrepresenterade” kategorier väcker en del principiella aspekter på de krav som professor Wolk torgför. Det skulle till exempel te sig en smula besynnerligt, om man i sin iver att svara upp mot något slags mångfaldsideal skulle vara skyldig att ta reda på detaljer om sådana personliga förhållanden beträffande delägarkandidaterna, som borde vara förbehållna den privata sfären. 

Skall byråerna fråga efter, och föra register över, delägarkandidaternas etniska ursprung i en eller två generationer? Skall man även registrera ras, religion/trosuppfattning, sexuell läggning och funktionshinder? 

Förutom att detta förmodligen skulle vara något problematiskt ur ett integritetsperspektiv - läs GDPR - kommer det även att medföra olösliga problem, om någon ”minoritetsgrupp” av en händelse skulle bli statistiskt överrepresenterad. Skall man avstå från att ta upp någon till delägare, därför att kvoten av iranier, muslimer, gaypersoner etc redan är fylld? 

För en advokatbyrå som styrs av meritokratiska principer är detta fullkomligt otänkbart.   

Magnus Wallander

Advokat

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 


Innehåll från InuitAnnons

Cybersäkerhet en grundsten i framgångsrika organisationer

Cyberkriminalitet behöver inte innebära avancerad hackning genom algoritmer. Mer vanligt är relativt enkla metoder som att stjäla lösenord eller känslig information på darknet, via nätfiske eller genom att installera ett skadligt program på någons dator. 

– Det viktigaste är att skaffa sig riktigt bra grundläggande säkerhetsrutiner, säger Srilekha Veena Sankaran Product Specialist på ManageEngine.

Det pratas mycket om att metoderna för cyberattacker utvecklas snabbt. Men faktum är att de flesta cyberbrott beror på att välkända sårbarheter i den dagliga verksamheten underskattas eller försummas. De senaste årens ökade distansarbete är ett bra exempel, där nya krav på säkerhet inte alltid hunnits med.

Sex grundläggande säkerhetsåtgärder

– Säkerhet är inte något man inför en gång, utan arbetet måste pågå hela tiden. Här behövs en holistisk syn, säger Srilekha.

Grundläggande säkerhetsåtgärder som alla organisationer behöver vidta:

• strikta policys för behörigheter och lösenord

• multifaktorautentisering

• skydda priviligierade behörigheter i krypterade databaser

• övervakning av fjärranslutningar i realtid

• sårbarhetsskanning och patchning

• identifiering och stopp av misstänkta användaraktiviteter

Ta kontroll över kritiska resurser

Servrar, databaser, nätverksenheter och andra IT-system använder alla systemlösenord och är i regel tillgängliga för alla användare i ett team. Teammedlemmarna kan i sin tur dela med sig lösenord till andra medarbetare och konsulter när så krävs. Resultatet blir att lösenord finns lagrade lite här och där, i Excelark, på lösa lappar eller i någons huvud.

Ett sätt att komma till rätta med detta är Privileged Access Management (PAM) - för att skydda kritiska resurser och övervaka fjärrsessioner i realtid. Det gör det också möjligt till fler säkerhetshöjande åtgärder, som tidsbegränsade behörigheter och multifaktorautentisering.

– Vi ser ett ökat intresse för PAM-lösningar vilket beror på ökad förståelse för behovet av att skydda kritiska resurser och på så sätt minska organisationens risknivå, säger Erik Tjärnkvist, Produktchef hos ManageEngines svenska distributör Inuit.

Fakta:

ManageEngine har funnits i mer än 20 år och har hjälpt organisationer att hantera och säkra sin IT. Vår omfattande IT-drift och cybersäkerhetsprogramvara används av mer än 280 000 kunder i 190 länder, inklusive nio av tio Fortune 100-företag.

Inuit är ManageEngines partner och distributör i Sverige och har funnits där sedan starten med hög kompetens på ManageEngines lösningar och förenklar livet för kunder och partners.

Läs mer här 

 

Mer från Inuit

Artikeln är producerad av Brand Studio i samarbete med Inuit och ej en artikel av Dagens industri

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Dagens industri som e-tidning redan kvällen innan

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?