1515
Annons

Replik: Insättningsgarantin snedvrider konkurrensen

SBAB:s chefsekonom Robert Boije skriver på DI-debatt (30/12) att insättningsgarantin ger upphov till konkurrenssnedvridningar och ett överdrivet risktagande på bankmarknaden, och att avgiftssystemet för garantin därför behöver utredas på ett antal punkter. Riksgälden delar i mycket synen på avgifternas betydelse, men ser samtidigt behov av att bredda perspektivet på avgifterna och vilken roll de kan spela för att motverka de problem som Boije tar upp. Det skriver Karolina Holmberg, avdelningschef på Riksgälden i en replik. 

Foto:Jesper Frisk

Insättningsgarantin utgör en central del i konsumentskyddet på finansmarknaden och för den finansiella stabiliteten. Att staten garanterar en viktig finansiering för bankerna riskerar dock att leda till ett överdrivet risktagande och att konkurrensen mellan banker snedvrids. De avgifter som bankerna betalar för garantin har en avgörande roll för att motverka sådana effekter. 

I grunden handlar det om att avgifterna – likt en vanlig försäkring – behöver återspegla de kostnader som bankerna riskerar att belasta garantisystemet med. Hur stora dessa kostnader kan förväntas bli beror till stor del – men inte enbart – på vilka risker som bankerna tar i sin utlåningsverksamhet.

Riksgälden har nyligen tagit viktiga steg mot en ökad riskkänslighet i avgifterna. Den nya modellen, som tillämpades till fullo för första gången förra året, följer Europeiska bankmyndighetens riktlinjer för maximal differentiering mellan lägsta och högsta avgift. 

Vi kommer att analysera utfallet av den nya modellen och avser att redovisa resultatet av analysen. Det finns som Boije påtalar en möjlighet att, under vissa villkor, öka riskkänsligheten ytterligare. Vi utesluter inte ytterligare förändringar av modellen. Men att göra det omedelbart efter att den sjösatts är för tidigt. 

Eventuella ändringar av avgiftsmodellen behöver dock värderas utifrån vad som är möjligt att åstadkomma inom ramen för befintliga regelverk. De totala avgifterna bestäms av lag och fördelas därefter inbördes mellan bankerna med hjälp av Riksgäldens avgiftsmodell. Det innebär att avgifterna inte självklart kommer att spegla de faktiska risker som bankerna belastar insättningsgarantin med. Även om ytterligare ändringar av modellen kan bidra till att öka (eller minska) avgiftsskillnaderna mellan bankerna är det inte nödvändigtvis den mest effektiva lösningen på problematiken med överdrivet risktagande. Riksgälden har vid flera tillfällen påtalat bristerna i regelverket och förespråkat system som bygger på en högre grad av försäkringsmässighet – i linje med den modell som den statliga utredningen ”Reformerat system för insättningsgarantin” föreslog redan 2005. 

Men oavsett vilket avgiftsmodell som tillämpas kan vi rimligen inte förlita oss på att insättningsgarantiavgifterna på egen hand ska motverka ett överdrivet risktagande i banksektorn. För att hantera det krävs även andra former av myndighetsåtgärder.

Karolina Holmberg, avdelningschef Riksgälden

Avdelningen Finansiell stabilitet & konsumentskydd


Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Dagens industri som e-tidning redan kvällen innan

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?