1515
Annons

Replik: Fler elområden är inte svaret på elmarknadens utmaningar

Samhället står inför en massiv elektrifiering. För att attrahera investeringar behövs en stabil, förutsägbar och likvid elmarknad. Att införa fler elområden riskerar tvärtom att fragmentera elmarknaden ytterligare och snarast öka behovet av subventioner för nyinvesteringar, skriver Simon-Erik Ollus på Fortum. 

Simon-Erik Ollus, divisionschef för elproduktion, Fortum.
Simon-Erik Ollus, divisionschef för elproduktion, Fortum.Foto:Roni Rekomaa

Jacob Lundberg och Ellen Gustafsson på Timbro framför flera mycket viktiga punkter i sin debattartikel om reformer för elmarknaden. Teknikspecifika subventioner bör avskaffas, målet om förnybar elproduktion bör bytas ut till fossilfritt, vindkraftsvetot bör reformeras och det bör vara tillåtet att bygga kärnkraft på flera platser i Sverige än nuvarande tre. Det är alla viktiga reformer som skulle göra skillnad. Elmarknaden är det verktyg som i praktiken ska driva merparten av hela klimatomställningen och behovet av reformer är stort. 

Men på en avgörande punkt anser jag att de har fel. Att dela in Sverige i ytterligare mindre elprisområden för att lokalt låta elpriset skjuta i höjden i syfte att attrahera investeringar är fel väg att gå. Det är en teoretiskt elegant modell som har fått viss spridning i akademiska kretsar men den har flera problem i verkligheten. 

Det mest uppenbara problemet är en brist på folklig acceptans. Det uppfattas med rätta som orättvist att priset för exakt samma vara kan bli flera gånger högre på andra sidan kommungränsen. Sådana prisskillnader riskerar att undergräva förtroendet för hela elektrifieringsprojektet för de företag och konsumenter som råkar hamna på fel sida gränsen. Det  ökar också prisvolatiliteten i områden med hög användning och liten produktion.  I takt med att elektrifieringen slår igenom och samhället i alla dess delar bokstavligen går på el förväntar sig kunderna med rätta ett hyfsat förutsägbart och stabilt elpris som inte varierar kraftigt beroende på vädret.

Allvarligt är också att mindre elprisområden innebär en försämrad finansiell elhandel. Ökad fragmentering och sämre korrelation med det så kallade systempriset ökar kostnaderna för prissäkring för både kunder och producenter. Det innebär att kunder får svårare att skydda sig mot de allt mer volatila elpriserna. 

Utmaningen med små prisområden är också att de blir mycket känsliga för den transmissionskapacitet som varje dag tilldelas marknaden av Svenska Kraftnät. Tilldelningen kan variera beroende på temperatur och status för produktionen i andra elområden. Dagar med hög transmissionskapacitet blir elpriset lågt och tvärtom. En elproducent har ingen kontroll över denna tilldelning och små prisområden skulle troligen kräva nya verktyg för hur denna risk hanteras. 

Mindre prisområden är också en kraftig intervention i dagens investeringsklimat. Det finns en stor risk att den elproduktion som ligger utanför områden med kapacitetsbrist får kraftigt försämrad lönsamhet. Detta gäller såväl vattenkraften, kärnkraften och vindkraften. Många av de anläggningarna är både system- och samhällskritiska och en förtida avveckling skulle kunna få stora negativa konsekvenser. 

Elprisområden ska också enligt gällande EU-direktiv ses över regelbundet. I takt med att flaskhalsar byggs bort eller ny elproduktion kommer på plats kan alltså elområdet göras om och då försvinner grundförutsättningen för hela investeringen. Det finns här en paradox. Små elområden blir betydligt känsligare för enskilda investeringar än stora elområden. När en investering i ett område väl kommer på plats kan det höga priset som låg till grund för investeringen helt försvinna. Den faktiska konsekvensen av mindre elområden är alltså en betydande risk för att investeringar som på en marknad med färre prisområden skulle ske på marknadsmässiga grunder skulle kräva omfattande subventioner för att alls bli av. Det är lite förvånande att just Timbro väljer att lyfta upp en modell som kan få den effekten.

Vad behöver då göras för att lösa de problem som finns på elmarknaden för att säkerställa att den blir det kraftfulla verktyg som krävs? På kort sikt behöver vi sätta ett mål om att istället minska antalet prisområden och kraftigt öka takten i att bygga bort de flaskhalsar som finns i elnätet. Vi behöver också prissätta alla de så kallade stödtjänster som idag inte får någon ersättning på marknaden men som är helt nödvändiga för leveranssäkerheten. Det skulle bromsa nedläggningen av ytterligare samhällskritisk elproduktion, för även om mycket fokus i debatten ligger på den nuvarande politiska inriktningen att avveckla kärnkraften, så innebär nuvarande modell att även ny kraftvärme och återinvesteringar i befintlig vattenkraft oftast är olönsamma. 

För att få till förändringar på lång sikt tror vi att det är dags att på allvar utreda om dagens elmarknadsmodell är verktyget som kan möjliggöra den massiva elektrifiering vi nu står inför – en fördubblad elanvändning på mindre än 25 år. Dagens modell konstruerades för snart 30 år sedan i en tid då utmaningarna såg helt annorlunda ut. Klimatfrågan fanns inte på bordet och elmarknaden skulle framförallt förvalta och optimera det elsystem och överskott som byggdes upp på 70- och 80-talet. Nu behöver vi istället en marknadsmodell som åter ska driva nyinvesteringar så att elsystemet kan bli den möjliggörare den behöver vara om vi ska ha en chans att nå klimatmålet till 2045.

Simon-Erik Ollus, divisionschef för elproduktion, Fortum

Detta är en debatt- och opinionstext. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Debatt: Farliga argument i valrörelsen

Sverige är beroende av engagerade entreprenörer. Vi är tillgångar och inte mjölkkossor eller problem, skriver entreprenörerna Thomas Sonesson och Pigge Werkelin.

Foto:Pax Engström Nyström för Dagens Industri

När man lyssnar på den politiska debatten är det svårt att som entreprenör att inte reagera. Vi ska tydligen lösa alla samhällsutmaningar själva. Vi ska ansvara för vår egen säkerhet – justitieministern tycker till exempel att företagen själva skall skydda sig bättre mot kriminella. Vi ska finansiera försvaret med beredskapsskatt. Vi ska ansvara för att integrera nyanlända (vilket statsministern nämnt om en lösning på integrationsutmaningarna) och många andra pålagor i en ständigt växande karta av administrativa och tvingande regler. I vår vardag ska vi dessutom vara statens ständigt skattebetalande mjölkkossa för att finansiera välfärden och skapa arbeten. 

Det klart att man då funderar på vad som sägs och hur det påverkar mitt företagande och andras vilja att starta företag. Signalerna är frekventa när det pratas om vad vi som entreprenörer skall ansvara för - men regeringen lyfter inte så mycket vad vi skapar. 

Vi som företagare har naturligtvis ett stort ansvar att vara förebilder och visa vägen framåt genom att skapa arbeten, ha schyssta villkor och driva innovation. De flesta entreprenörer använder dessutom sin drivkraft till ideella uppdrag och blir otroligt stolta om de kan bidra till samhällsnytta oavsett var det är. Vi ser entreprenörskapet som kittet i samhället eftersom det har både närheten till de anställdas vardag och drivkraften mot att bygga vidare. Som entreprenör är man en del av samhällets alla olikheter. Något som torde vara unikt i dagens samhälle. 

Entreprenörer älskar utmaningar. Framför allt går vi i gång på att skapa konkreta och handlingskraftiga lösningar. Det kan vara allt från att ideella initiativ som gratis aktiviteter för barn i utsatta områden till kommersiella företag som tjänar pengar på att stärka tryggheten i samma område.  

Men vi entreprenörer ogillar omotiverad byråkrati, orimliga skatter och en företagarfientlig attityd.  Därför är det bekymmersamt att den nuvarande regeringen verkar gå till val på populistiska vallöften som beredskapsskatt och att bekämpa vinster företag. Som entreprenör är man aldrig populist – för då försvinner kunderna. Just nu verkar dock väldigt många politiker vara det. När man hör statsministerns hårda kommunikation och sätt att angripa motståndare är det väl populism om något. 

Som entreprenör lyssnar man inte så mycket på ideologi som på sakfrågor. Vi är mer hands-on och funderar på hur vi skall lösa ett problem än att fundera på vems fel är. Där är vi entreprenörer långt mer tränade än många politiker. Samtidigt hoppas och tror vi att det finns de politiker som jobbar med att få saker och ting gjorda på riktigt. Vi tror de allra flesta väljare vill ha politiker som är genomförare i stället för att de driver plakatpolitik, har högt tonläge eller har målat in sig i ett hörn. 

I dagens samhälle får man inte heller missa att entreprenörer också är mobila. Vårt arbetsfält och kontaktnät är internationellt. Vi kan arbeta från ett kontor i New York, en co-working i Uppsala eller en strand i Thailand. Något som allt fler väljer att göra. Det betyder också att vi är känsliga för politisk klåfingrighet och en attityd där man vill straffa entreprenörerna. Känner vi oss inte välkomna här i Sverige är det lätt att låta flyttlasset gå till mer företagsvänliga länder. Vi har sett det förr. Socialdemokraterna lyckades få framgångsrika entreprenörer som Kamprad och Rausing att lämna landet. Nu är det lättare än någonsin att lämna Sverige och med den retorik som statsministern och hennes kollegor bedriver är risken stor att vi hamnar i samma läge som vi en gång var. Det vore förödande för landets utveckling.

Sverige behöver nyfikna, kunskapssökande och kreativa människor som ser möjligheter när andra ser problem. Kort och gott – vi behöver entreprenörer och företagare som är risktagare, innovatörer och samhällsbyggare. Att samtidigt vilja sitt eget, medarbetarnas och Sveriges bästa är inget motsägelsefullt utan en unik kombination som är värd att värna. Om Sverige bara skulle ha politiker skulle inget skapas, om vi bara hade entreprenörer skulle det bli rörigt. Vi behöver varandra, men då måste statsministern och hennes allierade se oss som tillgångar och inte som mjölkkossor eller problem. 

Thomas Sonesson, entreprenör och under många år vd för Gallerix

Pigge Werkelin, entreprenör och initiativtagare till bland annat Gotlandsflyg 

Detta är en debatt- och opinionstext. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

spara
1090kr
Prenumerera