Annons

Rekordstora resurser men högskolans kvalitet faller

DEBATT. Sveriges möjligheter att vara ett relativt rikt land även i framtiden beror på förmågan att få fram högproduktiv arbetskraft. Högskolan måste förändras med bättre kvalitetsutvärdering och ändrat system för resurstilldelning. Det behövs en ny högskolepolitik som återigen möjliggör klassresor, skriver Benjamin Dousa.

Benjamin Dousa.
Benjamin Dousa.Foto:Henrik Montgomery

I dag kommer antagningsbeskedet till Sveriges högskolor och universitet. För tiotusentals ungdomar kan det att innebära en biljett till en klassresa. Utbyggnaden av högskolan på 1960- och 1970-talen gav begåvade barn med fattiga föräldrar möjlighet att utbilda sig och göra klassresor. Även vår gemensamma konkurrenskraft är beroende av kunskap och hög produktivitet. Därför behöver Sverige en utbildningskedja av hög kvalitet som håller ihop, från förskola till högskola med tillämpad forskning och innovation. En väl fungerande högskola behövs för att Sverige ska fortsätta vara ett land som präglas av tillväxt och hög livskvalitet.

Trots att argumenten, oavsett politisk hemvist, för högre utbildning av högsta kvalitet är många, har det här politiska området bort- och nedprioriterats. Vi har aldrig tidigare lagt så mycket resurser på utbildning, i absoluta tal men även som andel av BNP. Likväl sjunker svenska lärosäten i internationella rankingar. I en historisk kontext är vi sämre i dag än tidigare på flera akademiska områden. För generationen före min egen var ett antagningsbesked alltid garanten för en klassresa, men så ser det tyvärr inte ut längre. Låg kvalitet, utbildningsprogram som inte alls är anpassade efter efterfrågan på arbetsmarknaden och rekryteringsmetoder som förstärker den sociala snedrekryteringen bidrar alla till detta.

För att komma till rätta med kvalitetsproblemen som finns på Sveriges högskolor och universitet föreslår Moderata ungdomsförbundet därför följande sex reformer:

1. Reformera resurstilldelningssystemet.
Ett stort problem i utbildningssystemet är hur finansieringen av högre studier fungerar. Likt en skolpeng baseras den bara på antal studenter och om dessa klarar kurser, utan hänsyn till kvalitetsinslag eller arbetsmarknadskoppling. Det betyder att rektorernas incitament ligger i att tillhandahålla stora populära program och sänka ribban för att fler ska få godkänt i en kurs. Många program inom humaniora, där marginalkostnaden för att ta in en extra student i en föreläsningssal är låg, fungerar tyvärr i dag ofta som kassakor för lärosätenas prestigesatsningar. En reform av resurstilldelningen skulle dels stärka kvaliteten, dels i större utsträckning dimensionera utbudet av högskolekurser- och program efter arbetsmarknaden.

2. Tuffare kvalitetsutvärdering.
Det nya kvalitetsutvärderingssystemet som introducerades för några år sedan har flera märkliga inslag. Exempelvis innebar det förra utvärderingssystemet att en oberoende myndighet, Universitetskanslersämbetet, granskade lärosätena. Det nya tillåter i stället lärosätena att i större utsträckning granska sig själva. Vi skulle aldrig acceptera ett betygssystem där studenterna både skriver tentan och rättar den, men det är exakt vad vi låter rektorerna göra.

3. Gör det enklare för utländska toppuniversitet att etablera sig i Sverige.
Den svenska högskolan är internationaliserad, men mer kan göras för att ytterligare öppna högskolesektorn både för framstående internationella studenter och för lärare. För bara ett år sedan beslutade Stockholms stad att medfinansiera ett samarbete kopplat till artificiell intelligens mellan KTH och det amerikanska toppuniversitetet MIT. Men ännu bättre för Sverige hade varit om MIT hade velat etablera en filial här. Därför borde tillståndsgivningen för utländska lärosäten som vill upprätta filialer i Sverige förenklas.

4. Fri prissättning på utbildning för studenter utanför EU/EES.
Ska Sverige i framtiden ha fler utbildningar som konkurrerar på den absoluta världstoppen behövs mer resurser till våra topprogram. Som andel av BNP på högre studier ligger vi långt efter exempelvis USA och Kanada, där privata medel bidrar stort till att lyfta verksamheten på universitet och högskolor. För studenter inom EU/EES finns inga studieavgifter, men svenska lärosäten har rätt att ta betalt för utländska studenter utanför det området. Men när till exempel Chalmers tekniska högskola eller Karolinska institutet ska ta betalt för den utbildningen tillåter lagstiftningen bara att de täcker sina kostnader. För att skapa bättre ekonomiska förutsättningar, och höja incitamentet till stärkt kvalitet i linje med världstoppen, bör dessa lärosäten få ta ut vilka avgifter de vill med hänsyn till efterfrågan.

5. Fler åtgärder mot betygsinflation och nya vägar in till högre studier.I och med betygsinflationen i gymnasieskolan har skolbetyg, tyvärr, utvecklats till att bli en allt sämre indikator på hur väl studenter kommer att klara sina studier. Dessutom bidrar de stora skillnaderna mellan skolor och lärare till allvarliga orättvisor där de som är mest talangfulla och studerar mycket blir omsprungna av gymnasiestudenter som går på skolor eller har lärare som ger höga betyg alldeles för lättvindigt. En viktig del i att skapa en bättre konkurrenskraft är att rätt personer blir antagna till rätt utbildningsplatser. Därför bör gymnasieskolans nationella prov få en tyngre och avgörande del i betygssättningen, oberoende personer rätta dessa prov och fler kontrollinstanser införas för att undvika fusk. Därtill bör fler lärosäten följa Handelshögskolan i Stockholms exempel och erbjuda alternativa vägar till högre studier. Programspecifika antagnings- och behörighetsprov bör införas eller inkluderas i Högskoleprovet.

6. Inför ett särskilt talangvisum för forskare.
Sverige ska vara det självklara landet för högkvalificerad arbetskraft. För denna typ av invandring borde regeringen därför införa en 30-dagarsgaranti avseende handläggning av ansökan om uppehållstillstånd, möjlighet att tidigare få permanent uppehållstillstånd, samt införa en så kallad one-stop-shop för kontakten med myndigheter.

Svensk samhällsdebatt har de senaste åren fokuserat på problemen med integration och hur lågkvalificerad arbetskraft ska ta sig in på arbetsmarknaden. Detta är riktigt och rätt eftersom problemet behöver lösas här och nu.

Samtidigt är det inte den delen av arbetsmarknaden som avgör huruvida Sverige kommer att förbli ett relativt rikt land om 20–30 år, utan vår förmåga att få fram högproduktiv arbetskraft som skapar innovation och tillväxt. På den fronten pågår just nu en pyspunka, där vi i princip inte haft någon produktivitetsutveckling per capita på över ett decennium. Därför behövs en ny högskolepolitik som främjar kvalitet och möjliggör fler klassresor.

 

Benjamin Dousa, förbundsordförande, MUF


Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder Dagens industri möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten. De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till di.se. Dagens industri granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen di.se. Läs mer om kommentering här.

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.
Läs mer

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?