1515
Annons

Regeringen måste greppa taktpinnen i energifrågan

Aldrig förr har svenska hushåll betalat så mycket för sin el som i dag. Energianalytiker varnar nu för att elpriset kan komma att stiga ännu mer. De svenska hushållen behöver ställa in sig på elräkningar som är 30 till 40 procent dyrare än tidigare. En utveckling som kommer att bränna hål i många hushållsplånböcker. Vintern kommer att bli brutal, skriver liberalernas Arman Teimouri och Louise Eklund.

STORA DIFFERENSER. Inom en snar framtid kommer energipriserna i södra Sverige ligga långt över hur prisläget kommer att bli i norr. Regeringen måste agera nu. Det skriver Liberalernas Arman Teimouri och Louise Eklund.
STORA DIFFERENSER. Inom en snar framtid kommer energipriserna i södra Sverige ligga långt över hur prisläget kommer att bli i norr. Regeringen måste agera nu. Det skriver Liberalernas Arman Teimouri och Louise Eklund.

För södra Sverige kommer de stigande elpriserna att slå extra hårt. Beräkningar visar att elpriserna kommer att vara dubbelt så höga i södra som i norra Sverige. Redan nu varierar årsnotan kraftigt. En villaägare i Helsingborg eller Malmö betalar flera tusen kronor mer för sin el än vad man gör på andra ställen i landet.

Det är inte rimligt.

Skälet till de stora prisskillnaderna är nedstängningar av sydsvensk elproduktion, vilket har gjort södra Sverige helt beroende av att el alltid kan föras in via ledningarna från norra Sverige. Men dessa är otillräckliga och begränsar överföringen av el från norr till söder. Samtidigt drar norra Sverige nytta av billigare el från vatten- och vindkraft, medan södra Sverige istället tvingas importera el från Europa, främst Tyskland och Danmark, som använder dyra och fossila energislag som gas och kol i sina kraftverk.

Trots larm från både politik och näringsliv har den svenska regeringen tillåtit detta att fortsätta. Budskapet har konsekvent varit att ”det råder ingen elbrist i Sverige”. Och det må så vara. Men att norr för tillfället har ett överskott hjälper de södra delarna av landet föga då regeringens ansvariga myndighet, Svenska Kraftnät, inte lyckats bygga ut infrastrukturen för överföring. Myndigheten har inte heller lyckats använda den infrastruktur de redan har på bästa vis. Det gör södra Sverige enormt utsatt och leder till stigande elpriser och ett förlitande på fossila bränslen för att klara energiförsörjningen. Ingetdera är långsiktigt hållbart.

I avsaknad av en handfast svensk energipolitik rycker nu energibolagen fram. I ett förslag som lanserades i Sydsvenskan hotar Svenska Vattenfall och danska Örsted att stoppa satsningar på energiproduktion om inte regeringen flyttar över kostnaden för nätanslutning av havsbaserad vindkraft till elkunderna.

Vindkraft är bra och behövs i energimixen. Men de senaste veckorna har tydligt visat att tron att det alltid blåser någonstans är något naiv. September månads skenande elpriser är en konsekvens av att vi i Sverige och Europa har sett högtryck och stiltje. Detta i kombination med låga nivåer i våra vattenmagasin har lett till stora svårigheter att få fram den mängd energi vi behöver. Det visar på riskerna med att förlita sig på väderbaserad energiproduktion. Blåser det inte stiger elpriserna och vi får förlita oss på fossila källor.

Att i det läget gå ut och ge sken av att stora vindkraftsparker ska lösa energikrisen är missvisande. Vind ensamt är inte en hållbar lösning på elkrisen. 

”Det borde vara en högprioriterad fråga att vi slutar elda fossila bränslen som kol och olja för att klara vår energiförsörjning.”

Regeringen verkar tycka annorlunda. Svenska Kraftnät ska nu få bygga ut transmissionsnätet på svenskt sjöterritorium. Detta kommer att bidra till minskade anslutningskostnader för havsbaserad vindkraft. Helt i linje med vad vindkraftslobbyn önskat. Men det är väl knappast energibolagen som ska få diktera villkoren för den svenska energiförsörjningen? 

Det visar på sittande regerings totala oförmåga att leverera en riktning för energipolitiken. Man har ingen plan för den långsiktiga energipolitiken vilket har resulterat i en rad ad hoc lösningar. Dessa tenderar att inte bara bli väldigt dyra för skattebetalare och elkunder, utan ligger också bakom att vi i allt högre utsträckning behöver elda fossila bränslen som kol och olja för att klara vår energiförsörjning. Under delar av september var två av Karlshamnsverkets block igång och eldade 140 000 liter olja - i timmen. Detta i ett läge då södra Sverige allt oftare fått förlita sig på leveranser av kolkraftsproducerad el från våra grannländer.

Det är anmärkningsvärt att vi har ett grönt parti i regeringen och ändå för en energipolitik som gör att vi eldar mer olja idag än vad vi gjorde för tio år sedan. Rimligen borde Socialdemokraterna och Miljöpartiet oroas över vår möjlighet att nå Paris klimatmål och att få till den gröna omställningen. Mot bakgrund av de ökande koldioxidsläppen som vi nu ser borde det vara en högprioriterad fråga att vi slutar elda fossila bränslen som kol och olja för att klara vår energiförsörjning. Eller ska vi tolka den senaste tidens utveckling som att regeringen nu lämnat walk over i energipolitiken?

Arman Teimouri (L), riksdagsledamot och energi- och näringspolitisk talesperson 

Louise Eklund, regionråd (L) Region Skåne

Detta är en debatt- och opinionstext. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
Innehåll från LyrecoAnnons

Problemfri arbetsdag – är det möjligt?

Borde alla företag lägga lika mycket tid och energi på att åstadkomma hållbarhet i alla led? Det tror inte Patrik Schedvin, Managing Director på Lyreco. Han menar istället att man bör fokusera på att göra ett bra jobb och låta Lyreco leverera mer hållbara produkter och lösningar till arbetsplatsen.

Modern aktör med långvarig tradition

Lyreco, som nyligen förvärvade Staples i norra Europa, har närmare hundra års erfarenhet av att förse sina kunder, medarbetare och samarbetspartners med hållbara lösningar för arbetsplatsen. Nu är de redo att föra vidare sitt arv till framtida generationer.

– Tidigare har vi varit starka på varsitt håll, men de olikheter som förr skiljde oss åt gör idag att vi kompletterar varandra. Lyreco hade en starkare global närvaro och Staples kunde tillföra lokal förankring hela vägen ut till fysiska butiker. Gemensamt för oss båda är att vi har haft en stark cirkulär mentalitet och en vilja att göra vardagen på jobbet så hållbar som möjligt, säger Patrik Schedvin. 

Läs mer om Lyrecos hållbarhetsarbete 

Ett löfte som ska hållas

Som Sveriges marknadsledande aktör inom kontors- och förbrukningsmaterial till arbetsplatser vill Lyreco skapa något banbrytande och täcka behov med lösningar som varit efterlängtade på marknaden. Vi har alltid sett oss som pionjärer, någon som är nyfiken och bryter ny mark, någon som alltid har kundens nuvarande men också framtida behov i fokus.

– Vår vision är ”A great working day. Delivered”. För att tala klarspråk handlar det om att vi vill leverera de bästa förutsättningarna och lösningarna som underlättar arbetet i vardagen, säger Patrik Schedvin.

Läs mer om Lyreco och vårt erbjudande 

Flexibilitet och innovation har alltid drivit Lyrecos ambition om att kunna leverera precis vad varje enskild arbetsplats behöver.

– Vi strävar ständigt efter att bli ännu bättre på det vi redan gör bra. Och vi ser fram emot att göra det tillsammans, säger Patrik Schedvin och fortsätter:

– En av våra främsta tillgångar framåt är vår gedigna säljkår som agerar rådgivande mot våra kunder och samarbetspartners. Det innebär en starkare lokal närvaro och en möjlighet att se till flera behov på den svenska marknaden. Vi är en global aktör med lokal expertis.

– När vi talar om ordet leverans gör vi det ur flera aspekter. Det är både den fysiska leveransen av varor med hållbara transporter, men sen handlar det även om att vi vill leverera ett löfte om att alltid skapa förutsättningar för en riktigt bra arbetsdag, säger Patrik Schedvin.

Resan har bara börjat

Framåt siktar Lyreco mot en fullkomlig omni-närvaro. Med en marknadsnärvaro som sträcker sig från digitalt på web, kundservice till fysisk dialog via säljkår och i butik.

– För oss är det viktigt att kunna nå varje kund, där kunden vill bli nådd. Flera marknader innebär flera sätt att anpassa våra lösningar för att kunna tillgodose så många behov som möjligt, säger Patrik Schedvin.

Fakta om Lyreco:

Idag är Lyreco marknadsledande i Sverige. Efter Lyrecos förvärv av Staples har Staples i Sverige integrerats i varumärket under namnet ”Lyreco”. Lyreco finns för närvarande i 25 länder i Europa och Asien, samt i ytterligare 17 länder via partners.

Lyreco en global aktör 

 

Artikeln är producerad av Brand Studio i samarbete med Lyreco och ej en artikel av Dagens industri

Debatt: Riksbanken fastnar i snäva perspektiv

Det finns en likriktning i både Riksbankens och många ekonomers tänkande som kan ha en logisk förklaring men som tyvärr riskerar skadliga utfall. Det är dags att vi pratar mer om detta, skriver Martin Enlund, tidigare valutachefstrateg.

Foto:Jesper Frisk
Foto:Jesper Frisk
Foto:Julia Hoff

Efter september månads räntebesked fick riksbankschefen frågan varför Riksbanken inte kunde ha höjt räntorna tidigare. Då svarade Ingves att ”...då ska man se någonting i kristallkulan som inget annan har sett”. 

Detta är en sanning med modifikation. Det fanns faktiskt de som varnade både för hög inflation, ”grön stagflation”, galopperande matpriser och förhöjda geopolitiska risker redan under fjolåret.

Sådana individer återfinns i åtminstone två grupper: fondförvaltare och marknadsstrateger. Det är nog inte en slump att dessa grupper även i viss mån har ”skin in the game”, för att låna ett begrepp från Nassim Nicholas Taleb. Inom dessa grupper tenderas även kreativitet och utanför boxen-tänkande premieras. Tyvärr är det min erfarenhet att ekonomer ofta är ointresserade av att lyssna på dessa gruppers idéer. En märklig värdehierarki tycks råda.

Några förslag inför framtiden:

Sluta krama modeller - givet hur fel de riskerar att leda oss - och även använda andra bevekelsegrunder i våra beslut.

Fundera mer på konsekvenser av händelser snarare än på sannolikheten för händelser.

Låt fler heterodoxa perspektiv få synas och höras, kanske rentav lyssnas på. Det är dags att vidga den penningpolitiska åsiktskorridoren.

Om ovanstående är för mycket begärt, kan vi åtminstone få se en gnutta mer epistemisk ödmjukhet från berörda parter?

För dryga tio år sedan förklarade riksbankschefen att räntan kan hamna ”var som helst mellan noll och sju procent”. Den hamnade på -0,5 procent.

Och när man sedan står där med skägget i brevlådan så väljer man att skruva på en parameter i arket och låtsas om som att ingenting har hänt. Men det går faktiskt att tänka sig att man istället skulle kunna dra slutsatsen att modellerna faktiskt är otillförlitliga och att man i högre grad därför bör använda sig även av andra bevekelsegrunder vid sina beslut - till exempel sitt omdöme, eller etik och moral. Jag påminns om Friedrich Nietzsche i Sålunda talade Zarathustra:

”Men folket sade mig att det stora örat icke blott var en människa, utan en stor människa, ett geni. Men jag har aldrig trott folket när det har talat om stora människor och bibehöll min tro att det var en omvänd krympling, som hade för litet av allt och för mycket av ett enda.”

Nu vill jag förstås inte anklaga någon enskild individ för att ha särdeles stora öron, utan istället konstatera att Riksbanken ibland verkar fastna i för snäva perspektiv – man har ”för mycket av ett enda. Mellan skål och vägg i finansstockholm talas det under stundom även om en bunkermentalitet.

Världen kanske behöver ekonomie doktorer, men för många kan vara skadligt. Nyligen gick det även att läsa att Dagens industris skuggdirektion inför Riksbankens septembermöte spådde en slutpunkt för den nyligen omdöpta styrräntan någonstans mellan 2,25 procent och 2,75 procent. Samma skuggäng var dock lika eniga för ett år sedan, då var det bara en som ville höja räntan under prognoshorisonten. Och då med magra 0,25 procent.

Men kan man här inte fråga sig om det egentligen är rimligt att dessa olika individer, eller företrädare för olika analyshus, fortfarande hamnar i nästan exakt samma prognoser? Var inte mångfald en dygd? Och detta trots de senaste tre årens extrema ekonomiska svängningar? Kanske är man helt enkelt lite för bekväm i sitt prognostiserande, det är trots allt skönt att ha fel tillsammans. Då riskerar man ingenting. (Efter 17 år på banker skulle jag kunna hålla en hel föreläsning om dylika incitamentsstrukturer.)

”Man kan inte köra rally med penningpolitiken”, fick jag för en tid sedan höra på ett möte med en av Riksbankens direktionsmedlemmar. Detta blev svaret på ett förslag att Riksbanken i högre grad skulle kunna använda sig av sitt omdöme och förlita sig litet mindre på sina modeller vid sina beslut. Svaret gick inte att tolka på något annat sätt än att direktionsmedlemmen i fråga satte ett likhetstecken mellan att ”köra rally” och att använda sitt eget omdöme.

Jag håller dock fortfarande inte med, utan skulle istället påstå att vi efter september månads massiva räntehöjning kan konstatera att köra rally är just det man har gjort. Det är ett historiskt lappkast vi har bevittnat. För ett år sedan prognostiserade Riksbanken att nollräntan skulle vara med oss till hösten 2024. Nu tror man sig ha höjt styrräntan till cirka 2,5 procent redan nästa sommar.

Det jag menade vid mötet ovan var att Riksbankens tro på modeller verkade ha gått för långt. Gång efter annan försöker man reducera en komplex, icke-reducerbar verklighet till att få plats i ett Excelark. Det är inget fel med detta i sig, felet sker när man baserar sina beslut enkom på samma arks resultat.

Min tidigare kund, Erik Thedéen, blir ny riksbankschef den första januari. I hans imponerande CV kan vi utläsa att han i sin karriär även har hunnit med en bakgrund som risktagare och strateg, samma två grupper som berömdes inledningsvis. 

Jag hoppas att han inte glömt bort sina erfarenheter från den tiden. För att åter citera Nietzsche: ”man måste ännu hava kaos inom sig för att kunna föda en dansande stjärna”. Med det sagt så tycker jag mig minnas att det var just ett par Excelark jag en gång hjälpte honom med. Lycka till Erik!

Martin Enlund

 

Detta är en debatt- och opinionstext. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

spara
1090kr
Prenumerera