1515
Annons

Regeringen måste agera för att undgå ny migrationskris

DEBATT. Turkiet har öppnat sin gräns mot EU för asylsökande. Det innebär en tydlig risk för en återgång till läget 2015. Regeringen måste nu visa ledarskap och göra ett antal saker för att inte upprepa de fatala misstag som då begicks, skriver Mikael Sandström, tidigare statssekreterare.

MITT EUROPA BYGGER INTE MURAR. Statsministern på manifestation till stöd för flyktingar 2015.
MITT EUROPA BYGGER INTE MURAR. Statsministern på manifestation till stöd för flyktingar 2015.Foto:Maja Suslin/TT

En akut migrationskris, liknande hösten 2015, kan vara på väg. Den gången vidtog Sverige drastiska åtgärder; gränskontroller infördes; den tillfälliga lagen om begränsningar av möjligheten att få uppehållstillstånd stiftades. Men det var inte våra egna åtgärder som var avgörande, utan att Turkiet, efter en överenskommelse med EU, stängde gränsen för asylsökande till EU.

Turkiet har nu öppnat gränsen. Det innebär en tydlig risk för en återgång till läget 2015. Grekland säger sig vilja hålla EU:s yttre gräns. EU:s gränsbevakningsmyndighet hjälper till. Men vad händer om Grekland misslyckas, eller ändrar sig, och åter släpper igenom migrantströmmarna? Vad händer om övriga länder längs Balkanrutten gör likadant, så att ”situationen kan liknas vid att Sverige har landgräns mot Turkiet”, som Migrationsverkets generaldirektör beskrev läget i oktober 2015? Vad händer i vår, när vädret blir bättre över Medelhavet, och det blir lättare att färdas med båt?

Vi kan hoppas att EU lyckas blidka Erdogan, så att han stoppar migrantströmmen, och att Grekland lyckas hålla gränsen. Men krisberedskap måste kännetecknas av att man hellre agerar i onödan, än en gång för lite. Skulle brandkåren aldrig rycka ut förrän man är helt säker på att det brinner, så lär man komma fram till många övertända hus.

Regeringen måste göra ett antal saker nu, för att inte upprepa de fatala misstag som begicks 2015. Att stå bakom, och bistå, Greklands strävan att hålla gränsen är självklart, men räcker inte.

Statsministern och regeringen måste visa ledarskap. Ett allvarligt misstag 2015 var att regeringen väntade på att någon annan, till exempel Polisen eller Migrationsverket, skulle tala om vad som behövde göras. Trots det uppenbart ohållbara läget, hänvisade regeringen gång på gång till att den inte hade fått någon begäran om att införa gränskontroller.

Hösten 2015 agerade regeringen först när Moderaterna tog initiativ till samtal. Avgörande var att arbetsmarknadsminister Ylva Johansson, förmodligen med finansministern i bakgrunden, tog befälet över regeringens hantering. Viktiga veckor gick förlorade; krisen förvärrades av att statsministern höll högtidstal om att ”Europa inte bygger murar”.

Nu måste regeringen otvetydigt klargöra att Sverige benhårt kommer att tillämpa principen om första asylland. Nästan alla asylsökande kommer till Sverige via ett säkert land; asyl ska sökas där. Sverige kan inte en gång till ta emot i särklass flest asylsökande i förhållande till befolkning. Ord räcker dock inte. Regeringen måste visa att den tänker vidta alla åtgärder som behövs för att upprätthålla första-asyllandsprincipen. I diskussioner inom EU om fördelning av asylsökande, måste inställningen vara att vi tagit vår andel för många år framöver.

Ny lagstiftning kan krävas för att ge regeringen de verktyg som behövs. Ett arbete med att ta fram sådan lagstiftning måste börja nu, så att vi denna gång slipper halvmesyrer och hafsverk.

Att antalet asylsökande inte kan påverkas genom egna åtgärder faller på sin egen orimlighet. Sverige, med under två procent av EU:s befolkning, stod 2015 för 12,3 procent av EU:s flyktingmottagande. Danmark, Norge eller Finland tog, i förhållande till folkmängd, emot mellan en femtedel och en tredjedel så många. I absoluta tal tog Frankrike emot hälften så många asylsökande som Sverige, trots nästan sju gånger större befolkning.

Hänvisningar till internationella konventioner är också ihåliga. Hur kan konsekvenserna av sådana regler bli helt andra i Sverige än i andra EU-länder? Inställningen att endast den svenska tolkningen är korrekt är lite som mamman vars son gick högvakten: Tänk att bara min Pelle kan gå i takt!

Förmågan att värna gränsen är avgörande, men inte tillräcklig. Vi måste ändra de regler som gör Sverige mer attraktivt att söka asyl i än andra EU-länder. Ett effektivt, brett och stramt försörjningskrav måste införas, eftersom erfarenheten visar att generösa villkor för familjeåterförening är en av de viktigaste faktorerna för ett lands attraktivitet som asylland. Ett stort problem med den svenska migrationspolitiken är att ett nej alltför ofta inte varit ett nej. En betydande andel av de som fått avslag på sin ansökan lämnar inte Sverige, kanske uppåt 40 procent. En förklaring är att även personer som inte har rätt att vistas i Sverige har rätt till ekonomiska fördelar, till exempel sjukvård och skola. Ett skuggsamhälle har skapats, med sannolikt över 100 000 människor som lever i Sverige, men inte har rätt att befinna sig här.

Att vänta och inte agera förrän det är absolut nödvändigt kan få allvarliga konsekvenser. Mottagningssystemet lider av sviterna från 2015. Belastningen i landets kommuner syns nu tydligt, inte minst inom skolan. Den redan stora grupp utlandsfödda som har mycket svårt att komma in på arbetsmarknaden har växt ytterligare, som en följd av den stora tillströmningen asylsökande under 2015. Orsakerna till den gängrelaterade brottsligheten är komplexa, men att ifrågasätta att den kraftiga tillströmningen av asylsökande under de senaste åren varit en bidragande orsak är att förneka det uppenbara.

Alla de problem som uppstått på grund av, eller förvärrats av de senaste årens kraftiga tillströmning av asylsökande, skulle bli ännu värre om vi genomgår ytterligare en kris liknande 2015. Ju tydligare och trovärdigare regeringen är, desto mindre är risken att stora migrantströmmar söker sig till Sverige. Ju tidigare åtgärder sätts in, desto mindre drastiska behöver de vara. Det kommer alltså inte att räcka med allmänna deklarationer om att ”vi inte vill se en upprepning av 2015”. Det krävs konkreta förberedelser och åtgärder som sätter kraft bakom orden. Och det måste ske nu.

En invändning mot det resonemang jag anför är att jag inte svarar på vart de människor som är på flykt ska ta vägen. Invändningen är korrekt, men Sverige kan inte ha lösningen på alla världens problem. Vi ska fortsatt hjälpa de drygt 70 miljoner människor som är på flykt i världen, främst genom FN:s flyktingskommissariat. Men vårt huvudfokus måste vara på hur den halva miljon människor som finns i Sverige som en följd av asylmottagandet under det gångna dryga decenniet, ska integreras och få ett så bra liv som möjligt i Sverige. Därför får vi inte riskera en upprepning av migrationskrisen 2015. Den här gången kan ingen säga att vi inte såg den komma.

Mikael Sandström, Statssekreterare hos Fredrik Reinfeldt 2006-2014


Debatt: Svensk ekonomi rider ut stormen

Inflationen är hög, räntan stiger och börsen är skakig. Det är lätt att dras med i det negativa stämningsläget, skriver Martin Linder och Katarina Lundahl vid Unionen.

Enligt Unionens färska enkät till förbundets fackklubbar har företagen dock ovanligt starka framtidsförväntningar för kommande halvår. Orderböckerna är välfyllda, anställningsplanerna rekordstarka och kommande investeringar omfattande. Det är de mest positiva förväntningar vi sett under de tio år vi gjort undersökningen, vilket drivs av tjänstesektorn men tongångarna är positiva också i industrin.

I den konjunkturrapport Unionen presenterar idag visar vi att Sverige har goda förutsättningar att klara av de utmaningar som skapas av krig, inflation och svagare global konjunktur jämfört med många andra länder. 

Det finns framför allt fyra skäl till det: 

Sverige har ett gynnsamt utgångsläge. Ekonomiskt sett klarade vi av Coronakrisen bättre än de flesta andra länder. Svenska företag har tagit globala marknadsandelar under de senaste åren och lönsamheten i näringslivet är överlag god. Vi har färre hushåll med svag ekonomi jämfört med länder med större inkomstspridning. Vi har en stark arbetsmarknad och mycket hög sysselsättningsgrad. Dessutom finns det gott om statsfinansiella muskler att stötta hushållen vid behov.

Sverige är mindre beroende av rysk energi och ryska insatsvaror än till exempel konkurrentlandet Tyskland. Vårt beroende har minskat snabbt de senaste åren på ett sätt som inte alls skett i en del andra europeiska länder. Det ger oss mindre press uppåt på elpriserna, till nytta för hushåll och företag, och färre leveransstörningar. 

Svensk industri går oväntat bra. Vi bedömer att svensk export kommer fortsätta ta marknadsandelar. Vi exporterar mycket investeringsvaror och efterfrågan gynnas av uppdämda behov och klimatomställning. Det finns också delar av industrin som gynnas av rådande läge, t ex stålindustrin och skogs- och träindustrin.

Sverige har en stabil lönebildning med lägre risk för pris- och lönespiral än många andra länder. Vår lönebildningsmodell är förankrad i inflationsmålet, viket lägger grunden för en stabil löneutveckling i oroliga tider. Riksbanken har också tydligt visat att de håller fokus på inflationsmålet. Sammantaget ger det förutsättningar för en snabbare nedgång i inflationen, när de underliggande inflationsorsakerna ebbar ut. 

Självfallet finns det svagheter. Vi är en liten, öppen ekonomi som är beroende av omvärlden. Höjda priser på insatsvaror skapar utmaningar för många företag. Svenska hushåll har hög skuldsättning och därmed stor räntekänslighet, vilket påverkar konsumtionsutrymmet vid stigande räntor. Det blir viktigt att Riksbanken, samtidigt som de fokuserar på inflationsmålet, är lyhörda och inte höjer räntan för länge och för snabbt.

Sammantaget talar mycket ändå för att svensk ekonomi kommer kunna rida ut dessa oroliga tider bättre än många andra ekonomier. Det ger oss en konkurrensfördel och gör att fler välbetalda jobb relativt sett hamnar hos oss och ger utsikter för en god reallöneutveckling på sikt för svenska hushåll. 

 Martin Linder, ordförande Unionen 

Katarina Lundahl, chefsekonom Unionen


Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Dagens industri som e-tidning redan kvällen innan

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?