1515
Annons

Regeringen gör för lite

Sverige är ett samhälle som håller ihop. Vi har en offentlig verksamhet som betyder oerhört mycket för våra företag. Men utan ett levande näringsliv finns det inga skatteintäkter. Att rädda företagen är att rädda samhället, menar ledamöterna i Svenskt Näringslivs verksamhetsstyrelse.

Vi måste en gång för alla ha detta klart för oss: om det svenska näringslivet inte har möjlighet att övervintra denna kris så kommer konsekvenserna att bli förödande, skriver Maud Olofsson och hela Svenskt Näringslivs verksamhetsstyrelse.
Vi måste en gång för alla ha detta klart för oss: om det svenska näringslivet inte har möjlighet att övervintra denna kris så kommer konsekvenserna att bli förödande, skriver Maud Olofsson och hela Svenskt Näringslivs verksamhetsstyrelse.

I spåren av COVID-19-pandemins djupt tragiska mänskliga konsekvenser - bara i vårt land överstiger de officiella dödstalen nu 1 500 personer - befinner sig världsekonomin i en präriebrand. I stora delar av ekonomin har både den inhemska och exportmarknadernas efterfrågan kollapsat eller fallit dramatiskt. Detta är en ekonomisk chock som saknar motsvarighet i modern historia.

Svenska företag och företagare för nu en kamp för överlevnad. Det kapital som finns i företagen och hos ägarna förbränns snabbt.

Det som händer drabbar enskilda företagare och ägare, men krisen är betydligt mer genomgripande än så. Vad vi just nu riskerar är att de strukturer som utgör basen för hela vårt välstånd slås sönder. Jobb i nyss välmående små och stora företag försvinner i snabb takt. Sverige får färre skattebetalare.

En närmast enig ekonomkår efterlyser också mer kraftfulla åtgärder för att företagen ska kunna övervintra detta. Från Svenskt Näringslivs sida har vi föreslagit konkreta åtgärder på minst fyra procent av BNP. Hittills har regeringen lagt förslag som knappt når upp till hälften av detta.

Det finns en betydande risk för att det som nu görs är otillräckligt. I grunden sunda verksamheter riskerar att slås ut när blodflödet i ekonomin upphör. De som ska leda det ekonomiska återtåget när detta väl är över går under.

Ekonomin står då inte inför en nystart, utan inför ett mödosamt återuppbyggnadsarbete. Hur framtidens ekonomiskpolitiska landskap kommer att se ut avgörs i hög grad just nu.

Det finns de som i detta läge väljer att peka finger mot näringslivet och skuldbelägga svenska företag för att inte vara tillräckligt förberedda och för att nu ”tigga” pengar av staten.

Den bilden är förolämpande för alla de kvinnor och män som just nu kämpar med allt de har för att rädda livsverk och företag som kanske i decennier inte bara försörjt dem själva utan alla de miljoner människor som jobbar i Sveriges företag.

Det bortser också från att detta inte är en kris som på något sätt har orsakats av svenska företagare. Det handlar inte om ansvarslöshet eller bristande framförhållning. Detta är en naturkatastrof och en nedstängning av samhället som slår fullständigt skoningslöst.

Det avspeglar även en helt orealistisk föreställning om vad företagande är. Det finns inga pengabingar i företagen som kan finansiera en övervintring. De värden som nu förstörs i näringslivet ligger inte i kassavalv eller på bankböcker, utan i verksamheter som kan skapa jobb och generera välstånd på konkurrensutsatta marknader. Faller företagen förstörs närmast oöverblickbara ekonomiska värden.

Det politiska valet handlar därför om att rädda företagsekonomiska strukturer - medarbetare, organisationer, produktions- och distributionssystem - som är vårt välstånds förutsättning och grund.

Det kräver att staten på olika sätt går in och hjälper företag att övervintra en katastrof som de helt saknar förskyllan för och som ingen med insikt om hur företagande och kapitalförsörjning fungerar kan kräva att de skulle ha planerat för.

Fyra procent av BNP - eller 200 miljarder kronor - är väldigt mycket pengar. Men det måste sättas i relation till vilka värden som står på spel och - inte minst - till vilken roll det svenska företagandet spelar för samhälle och ekonomi.

2019 betalade svenska företag 143 miljarder bara i bolagsskatt. Och totalt betalade arbetsgivare 215 miljarder i allmän löneavgift. Att grötmyndigt tala om att näringslivet är ute efter skattebetalarnas pengar innebär att man inte förstår att näringslivet i allra högsta grad är dessa skattebetalare.

Statens skuldsättning är låg. Det beror till hög grad på att ett konkurrenskraftigt och effektivt näringsliv betalat in höga skatter under decennier. Att kräva att de pengar som företagen betalat in nu ska användas till att staten ska ta över ägande av företag vore att tvinga svenska företagare att betala för sin egen socialisering. Det vore att bygga in långsiktiga strukturproblem i svensk ekonomi och det vore djupt orättvist.

Vi måste en gång för alla ha detta klart för oss: om det svenska näringslivet inte har möjlighet att övervintra denna kris så kommer konsekvenserna att bli förödande. Varje krona som nu utlovas i krisåtgärder beror på att vi har ett fungerande näringsliv som har förmåga att betala skatter. Varje krona som nu kan lånas upp av staten bygger på att det finns en tillit till att svensk ekonomi har en framtid - det vill säga att vi har livskraftiga företag.

Fredrik Persson

Sven-Olof Gudmundsson

Marcus Kristiansson

Åke Svensson

Jan-Olof Jacke

Björn Alvengrip

Eva Domanders

Lennart Evrell

Anders Fröberg

Fredrik Gren

Claes Hansson

Maud Olofsson

Maud Spencer

Carin Stoeckmann

Anders Svensson

Artikelförfattarna är ledamöter i Svenskt Näringslivs verksamhetsstyrelse.

Detta är en debatt- och opinionstext. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
Innehåll från Fortum Recycling & WasteAnnons

Allt handlar om kraft - och elektricitet är även nyckeln i klimatomställningen

Det är inte konstigt att frågan om klimatomställningen hamnat lite i skymundan det senaste året. Men höga elpriser till trots, frågorna hänger ihop eftersom det är just elen som är grunden för klimatomställningen. Kortsiktigt går det att spara och vi kan bli bättre på att flytta effektkrävande användning bort från de mest ansträngda timmarna, men i grunden handlar det om att det behövs mer el för att ge kraft åt omställningen. 

– Det är ett enormt åtagande vi har framför oss som kräver stora investeringar i fossilfri elproduktion och ett balanserat kraftsystem, säger Anton Steen, chef för Fortums samhällskontakter i Sverige, och fortsätter: -Samtidigt är just avsaknaden av tillräckligt med fossilfri el som är planerbar en bidragande orsak till dagens situation. Det positiva är att de investeringar vi gör för att kunna driva omställningen även kommer bidra till att ta oss ur den situation med höga elpriser som vi är i nu.  

– EU-länderna får 70 procent av sin energi från fossila bränslen – och globalt sett har vi precis hamnat under 80-procentsstrecket. Det är också därför det ryska gasvapnet ger så stora effekter. I Norden är fossilberoendet betydligt lägre, tack vare våra historiska satsningar på vatten-, kärn- och bioenergi även om det senaste decenniets nedläggningar av planerbar kraft i södra Sverige medfört att vi till större del importerar kontinentala elpriser, berättar Anton Steen.

Han menar att även om vi har ett bättre utgångsläge än många andra länder så använder vi fortfarande mycket fossila bränslen inom transport- och industrisektorerna. Att ersätta all denna energi med ren el innebär en nästintill fördubbling av mängden el vi producerar till år 2040 – och det bara i de nordiska länderna. – Det innebär att vi kommer behöva alla fossilfria kraftslag. Vi brukar prata om en tallriksmodell med en tredjedel stabil kärnkraft, en tredjedel flexibel vattenkraft och en tredjedel väderberoende vindkraft, säger han.

– Fler människor än tidigare kommer att påverkas. Vindkraftverk och kraftledningar kommer att bli mer synliga i landskapet och små modulära reaktorer kommer byggas på nya platser, närmare industrier och städer. Att lyfta fram de enorma fördelarna med elektrifiering kommer att vara nyckeln till att bygga lokal acceptans för dessa investeringar, tror Anton Steen.

Några av fördelarna har vi redan börjat märka av där andelen elbilar ökar och skapar en hållbarare stadsmiljö, i norra Sverige råder en febril nybyggaranda när en ny våg av hållbar industrialisering skapar jobb och framtidstro.  Andra delar av omställningen kommer vi kanske inte märka så tydligt, men omställningen av exempelvis den idag fossilberoende kemiindustrin spelar stor roll. Visste du att kemiska produkter ingår i 95 procent av alla produkter på marknaden?  Allt detta gör vi möjligt med fossilfri el.

– Elektrifieringen är det stora industriprojekt som har potential att säkerställa jobb och välfärd för Sverige även i framtiden. Det kommer att ställa stora krav på alla samhällsinstitutioner att dra åt samma håll och även stora insatser att uppdatera och modernisera regelverken, säger Anton Steen. 

Ett fossilfritt energisystem | fortum.se

 

Mer från Fortum Recycling & Waste

Artikeln är producerad av Brand Studio i samarbete med Fortum Recycling & Waste och ej en artikel av Dagens industri

Replik: Med Hyresgästföreningens förslag är vi tillbaka på ruta ett

Foto:Hasse Holmberg/TT

I en replikvår artikel om behovet av hyreshöjningar i Stockholm, skriver Susanne Sjöblom och Sofia Kloo på Hyresgästföreningen att Fastighetsägarna vill chockhöja hyrorna i Stockholm. Därefter slår de fast att de aldrig kommer att ”gå med på att låta Sveriges hyresgäster stå för hela notan när hyresvärdarnas kostnader ökar i samhällskrisen”. På den senare punkten är vi överens. Om Hyresgästerna skulle stå för den kostnadsökning som förvaltningen av hyresrätter nu drabbas av, skulle hyrorna behöva höjas med cirka 25 procent. 

Den förhandlingsmodell som vi, tillsammans med Hyresgästföreningen och Sveriges Allmännytta, enats om säkerställer nämligen att så inte blir fallet. En höjning med 9,5 procent innebär att kostnaderna delas på ett sätt som är entydigt till hyresgästernas fördel. Hyresvärdarna står för mer än 60 procent av notan. För den majoritet av landets hushåll som äger sitt boende finns det ingen motsvarande krockkudde när stora kostnadsökningar slår mot samhällsekonomin. 

Det innebär att modellen fungerar precis som det var tänkt; att hyresutvecklingen långsiktigt ska bli mer stabil genom att jämna ut kostnadssvängningarna. Sjöblom och Kloo gör dock en annan tolkning. Av deras resonemang att döma ska hyresvärdarna ta mer eller mindre hela notan när kostnaderna ökar. Men det räcker inte med det. De föreslår dessutom att hyrorna ska sänkas när dagens höga inflation minskar. Det skulle möjligen kunna diskuteras i en situation med långvarig deflation, men Sjöblom och Kloo anser att en minskad kostnadsökningstakt i sig kan motivera en hyressänkning. 

Den tolkning som Sjöblom och Kloo gör av den nya förhandlingsmodellen skulle få allvarliga konsekvenser för hyresrättens framtid. Det är svårt att hitta några argument för att äga och förvalta hyresrätter i en värld där kostnadsökningar inte kan delas med hyresgästerna och kostnadsminskningar kan leda till en hyressänkning. 

Vi hoppas att detta inte är Hyresgästföreningens verkliga uppfattning, utan räknar med att organisationen ska hedra den överenskommelse som de själva har kallat för ett nytt Saltsjöbadsavtal. I annat fall är vi tillbaka på ruta ett, där det råder fullständig oklarhet om vad förhandlingarna syftar till. Det är en situation som varken gynnar hyresgäster eller hyresvärdar.

Oskar Öholm, vd Fastighetsägarna Stockholm

Nathalie Brard, förhandlingschef Fastighetsägarna Stockholm

Detta är en debatt- och opinionstext. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

spara
1090kr
Prenumerera