1515
Annons

Reformisterna: Lyssna på IMF och Sveriges nationalekonomiska elit

REPLIK. SBAB:s chefsekonom Robert Boije försvarar det finanspolitiska ramverket och förordar fortsatt sparande inför nästa generations utmaningar (Di 18/9). Vi menar att nästa generation blir tryggare och rikare om staten nyttjar möjligheten att låna till negativ realränta för att finansiera samhällsnödvändiga investeringar.

HUVUDLÖST. Assar Lindbeck, en av initiativtagarna till det finanspolitiska ramverket på 90-talet, menar att politikernas tävlan i offentligt sparande varit ”idiotiskt”. Tanken var att sänka statsskulden från 70 till 40 procent av BNP på tio år. I dag är den nere på 35 procent, skriver artikelförfattarna.
HUVUDLÖST. Assar Lindbeck, en av initiativtagarna till det finanspolitiska ramverket på 90-talet, menar att politikernas tävlan i offentligt sparande varit ”idiotiskt”. Tanken var att sänka statsskulden från 70 till 40 procent av BNP på tio år. I dag är den nere på 35 procent, skriver artikelförfattarna.Foto:Jesper Frisk

Som medlemmar av den socialdemokratiska föreningen Reformisterna upplever vi Boijes artikel som ett indirekt svar på den Reformbudget vi nyligen presenterat. Där argumenterar vi för att lånefinansierade investeringar både är ekonomiskt rationella och frigör stora summor till välfärden.

Även Boijes kollegor, chefsekonomerna Annika Winsth vid Nordea, Michael Grahn på Danske Bank och Anna Breman på Swedbank har kritiserat ramverket. SEB:s chefsekonom Robert Bergqvist varnade redan 2011 att Sveriges statsskuld höll på att bli för liten.

Såväl Dagens industris politiska redaktör PM Nilsson som Företagarnas förre vd Carl-Johan Westholm vill se ett slut på amorteringarna och att regeringen i stället investerar i infrastruktur och utbildning. Westholm menar att amortering in absurdum vare sig är ideologiskt höger eller vänster, utan helt enkelt dålig politik. För oss i Reformisterna är detta en självklar ståndpunkt.

Redan för några år sen visade SvD att en majoritet av Sveriges nationalekonomiska elit vill slopa överskottsmålet. Assar Lindbeck, en av initiativtagarna till ramverket på 90-talet, menar att politikernas tävlan i offentligt sparande varit ”idiotiskt”. Enligt Lindbeck ville man på 90-talet sänka statsskulden från 70 procent till 40 procent på tio år. I dag är den nere på 35 procent av BNP – den nivå som enligt nuvarande regelverk inte bör underskridas.

Boije tycks också missuppfatta rådande EU-regler. EU detaljstyr inte länders budgetregler och ett system med investerings- och driftsbudget ryms inom unionens ramverk. Att det som diskuteras skulle vara satsningar ”utanför statsbudgeten” som Boije skriver, stämmer inte. Reformisternas Reformbudget visar på möjligheten att lånefinansiera investeringar i statsbudgeten med ett samlat underskott på cirka 2 procent av BNP.

Den 10 juli i år uppmanade IMF:s exekutiva styrelse att ”länder med statsfinansiellt utrymme borde använda detta för att investera i tillväxtfrämjande infrastruktur, innovation och utbildning”. Låt oss följa denna uppmaning!

Markus Kallifatides, Viktor Skyrman, Kalle Dramstad, Anders Nordström

medlemmar i S-föreningen Reformisterna

Läs tidigare inlägg:

Robert Boije: Behåll ramverket 

Innehåll från SAS InstituteAnnons

”Att kommunicera i realtid genom digitala kanaler har hittills visat sig framgångsrikt”

Implementering av kommunikationsplattformen innebär inte ett sista farväl till telefonkonferenser och personliga möten. ”Vi kommer fortsätta att vara något för dem som inte är så digitala, men det kommer nog att bli färre som uteslutande söker den sortens råd”, säger Tom Palving.
Implementering av kommunikationsplattformen innebär inte ett sista farväl till telefonkonferenser och personliga möten. ”Vi kommer fortsätta att vara något för dem som inte är så digitala, men det kommer nog att bli färre som uteslutande söker den sortens råd”, säger Tom Palving.

Hur kan en bank upprätthålla en relation med sina kunder när dessa inte längre besöker bankkontoret? Den frågan brottas förmodligen många banker med i tider då digitaliseringen förändrar konsumentbeteendet och nya nischaktörer har intensifierat konkurrensen.

Jyske Bank, Danmarks tredje största bank, har lanserat ett nytt it-projekt där bankens kommunikation kommer att vara mera inriktad på den enskilda kundens behov. Relevant kommunikation baserad på kundens digitala beteende är nyckeln till att bevara och utvidga relationen med bankkunden. Tom Palving, Centre of Excellence Lead på Jyske Bank, med fokus på försäljning och kundlojalitet förklarar:

– Att ge kunderna goda råd kräver kunskap och insikt. Vi behöver veta mer om våra kunder för att kunna ge råd som överträffar online-tjänster och Google. Ambitionen är att vara där våra kunder är, bland annat genom kommunikation, och att lyssna digitalt för att lära oss mer om dem.

Jyske Bank implementerar en kommunikationsplattform som ska göra den digitala kunddialogen relevant, närvarande och proaktiv, på samma sätt som kunderna upplevde det i den lokala matbutiken före smartphone och online-finansiering.

Kunderna gör sina efterforskningar hemma

De flesta studier pekar på samma sak, vare sig det handlar om bilförsäljning eller tillhandahållande av lån. Kunderna har läst på online så att bara det sista steget är kvar när de till slut kliver in genom dörren.

– Kunderna befinner sig mer på digitala kanaler nu än för tio år sedan. De flesta som besöker bankkontoret har redan gjort efterforskningar och förberett sig. För tio år sedan besökte kunderna rådgivaren för att få hjälp. Nu är de förberedda och genom den digitala utvecklingen i andra branscher är de vana vid att fatta snabba inköpsbeslut.

Eftersom Jyske Bank har komplett översikt över kundens finanser, kan de hjälpa till genom att exempelvis berätta om det är mest förmånligt att köpa eller leasa en bil.
Eftersom Jyske Bank har komplett översikt över kundens finanser, kan de hjälpa till genom att exempelvis berätta om det är mest förmånligt att köpa eller leasa en bil.

I många fall kan även beslutet fattas online. Enligt Tom Palving kan nischaktörerna bevilja lån till digitalvana kunder med bara fyra klick. Dessutom tenderar kunderna att vända sig till Google för att hitta information om hur de ska optimera sina finanser.

Om Jyske Bank ska kunna vara en tänkbar leverantör av banktjänster måste de ha en digital närvaro i de kanaler där kunderna surfar och gör sina efterforskningar innan de fattar beslut. På så sätt kan Jyske Bank stärka relationen med kunderna genom kommunikation.

Känn dina kunder

Om du vill vara mer synlig på den digitala scenen behöver du lära dig mer om kundernas digitala beteende. Det gör att du kan vara närvarande på samma digitala platser som dina kunder.

Och när du inte har den expertisen själv måste du hitta den någon annanstans.

– Programvaruföretaget SAS Institute hade sett de här utmaningarna förr och kunde erbjuda en lösning som vi kunde köpa i stället för att behöva uppfinna och bygga den själva. Det hade varit en stor och komplicerad uppgift att bygga den från grunden.

Med rätt programvara kan banken kombinera sin interna kundinformation med kundernas digitala fotspår. Det ger en bättre förståelse för kundens aktuella behov och önskemål och banken kan översätta det till relevant kommunikation för den enskilda kunden.

Helhetsbilden gör det möjligt för banken att optimera kundernas övergripande ekonomiska situation och samtidigt lyfta fram relevanta tjänster.

En gång i månaden träffar Tom Palvings team resten av organisationen för att dela insikter om vad som fungerat bra och mindre bra. I gengäld får de frågor från kollegor som leder till nya hypoteser de kan testa.
En gång i månaden träffar Tom Palvings team resten av organisationen för att dela insikter om vad som fungerat bra och mindre bra. I gengäld får de frågor från kollegor som leder till nya hypoteser de kan testa.

Effektivare kommunikation

Tom Palving konstaterar att projektet gör banken bättre på att identifiera det viktigaste budskapet och tidpunkten när detta budskap bör kommuniceras till kunden.

– Vårt mål är att kommunicera så relevant och effektivt som möjligt, men även att sortera bort de personer som inte tycker att ett specifikt budskap är relevant.

– Det vi vill veta är om vi kan få fler kunder att kontakta oss. Och att de som kontaktar oss får en bra upplevelse och gör ett köp. Det sparar tid för både våra kunder och oss.  Vi ser flera exempel där vi är mer relevanta och därför ökar antalet kunder som interagerar tack vare vårt nya verktyg.

Den personliga banken

Projektet med plattformen är fortfarande i sin linda, och det är en bit kvar innan banken kan börja skriva direkt i kundernas Facebook-flöden, förutsatt att kunderna också kan se fördelarna och tillåter att Jyske Bank kontaktar dem just där.

– Vår ambition är att bygga ett kommunikationsverktyg som är så effektivt att alla kunder upplever Jyske Bank som relevant, närvarande och proaktiv.

Som så kallad relationsbank kan Jyske Bank erbjuda komplexa lösningar baserade på en hög nivå av information om kunden. En informationsnivå som nu kompletteras och utökas med digital information.

– När vi lyckas kommer vi att få en djupare insikt om våra kunder än vad nischaktörerna någonsin kan få. Då kan vi ge våra kunder den bästa finansiella rådgivningen – något som de inte kan få någon annanstans, säger Tom Palving.

Läs mer om lösningen som Jyske Bank använder för att kommunicera med sina kunder.  

Vill du veta mer? Läs om Jyske Banks samarbete med SAS Institute och andra innovativa lösningar i Norden.  

Mer från SAS Institute

Artikeln är producerad av Brand Studio i samarbete med SAS Institute och ej en artikel av Dagens industri

Debatt: Alla borgerliga regeringar har mött ekonomisk kris

En regering måste göra vad den måste, innan den kan göra vad den vill. Om en kris slår till för landet, hjälper det inte mycket att svara att man är i färd med att genomföra partiprogrammen. Verkligheten måste hanteras, och på detta döms en regering, mer än på något annat, skriver debattören Hans Bergström.

Forskningen visar entydigt att partier har som ambition att stå för sina vallöften, om de vinner väljarnas förtroende. Men program inför val kommer från det förflutnas erfarenheter och processer. Kriser slår till från sidan, i nuet. Regeringsbildande partier behöver kalibrera sin aktuella verklighetsbild innan de tar över. Det gäller framför allt ifråga om ekonomin. Viktigt är att den som ska bli finansminister ligger ett par veckor före de blivande fackministrarna i sin orientering. Vi kan utgå ifrån att tjänstemännen på Finansdepartementet har mandat att vara behjälpliga. 

Konjunkturinstitutet, Riksbanken och Ekonomistyrningsverket har uppdaterade beräkningar för ekonomin. Dock visar erfarenheten att deras modeller är dåliga på att fånga dynamiska processer, där en negativ faktor förstärker en annan. Ekonometri kan inte ersätta gott omdöme och nära verklighetskontakt. Viktigare än de precisa siffrorna är att kunna rätt bedöma karaktären av den kris som möjligen väntar.

Vid fyra tidigare tillfällen har borgerliga koalitioner tagit över regeringsmakten efter val. I alla dessa fall har till synes unika kriser slagit till och fått avgörande inverkan på utövandet av regeringsmakten.

1976, när Thorbjörn Fälldins första regerings tillträdde, var den gängse bilden att Sverige gick mot högkonjunktur. De flesta ekonomer trodde så, och alla partier. Snart nog efter valet stod det klart att ”överbryggningspolitiken” bara hade fördröjt effekterna av löneexplosionen åren innan. I stället för högkonjunktur blev det företagskriser på löpande band samt stora underskott i både statsbudget och bytesbalans. Våren 1977 tvingades regeringen vända och pröva besparingsprogram i stället för utgiftsökningar. ”Vi har väl alla blivit klokare”, sa statsministern på allmän beredning. Fälldin, särskilt, trodde inte på devalvering av kronan efter vad han hört från finska centern.

1979, när Fälldin bildade sin andra regering, hade ekonomin fått lite fart igen. Men så kom andra oljekrisen, Opec II, och sänkte åter den då oljeberoende svenska ekonomin. Regeringen tvingades så småningom till devalvering av kronan. Bilden av ekonomiskt misslyckande var satt och de borgerliga förlorade 1982 års val.

1991 var regeringen Bildt bestämt inriktad på strukturreformer och avregleringar. Dess verklighet kom i stället att bestämmas av akut realräntekris i förening med en europeisk valutakris. Situationen tolkades som brist på förtroende på grund av budgetunderskott, när dess grundorsaker i stället var omställningen från höginflation till låginflation – med skattereformen som viktigt element – i förening med en ackumulerad kostnadsutveckling som var oförenlig med fast valutakurs. Partierna, med ansvarsfull medverkan från S-ledaren Ingvar Carlsson. överlade om budgetbesparingar, och Riksbanken höjde styrräntan till 500 procent. Men svensk ekonomi räddades långsiktigt av att kronan släpptes att flyta, varpå den föll som en sten. Detta, tillsammans med strukturreformerna, bäddade för en stark återhämtning i svensk ekonomi under många år framåt, dock inte i tid för att hindra borgerlig förlust i valet 1994.

Det är värt att notera att de skickliga prognosmakarna på Riksbanken, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet gav den tillträdande regeringen bedömningar i september 1991 som var uppåt väggarna fel. Deras modeller kunde inte hantera en dynamisk verklighet, med också fastighetskris och bankkris.

2006 var det dags igen för en borgerlig regering. Dess stora projekt var ”arbetslinjen”, med jobbskatteavdrag och bidragsbegränsningar för att göra det mer lönande att arbeta. Så kom Lehman Brother-krisen 2008 och hela världens finanser skakade. Riksbanken och finansministern hanterade krisen skickligt, och finansminister Anders Borg var pragmatisk nog att förstå att det nu gällde att värna efterfrågan i ekonomin, inte att strama åt. En korrekt analys gav resultat och förtroende. Regeringen valdes om 2010.

Exemplen visar att det inte är undantag utan vanligt att nya regeringar måste hantera verkligheter som den inte är beredd för. Öppen och ärlig analys är då viktigare än att vara låst vid ideologiska blockeringar. Det är kritiskt att komma till en korrekt slutsats om krisens grundläggande karaktär.

Hösten 2022 tillträder en femte borgerlig koalitionsregering efter val. Den har fördelen att dess två huvudprojekt från valrörelsen är relaterade till pockande realiteter: att återupprätta rättsstaten och ett fungerande svenskt energisystem. Men vad med ekonomin?

Här gäller det att identifiera huvudproblemen rätt. Alla kan se att inflationen måste ner. Men vad är karaktären av det som behöver åtgärdas? Det rör sig den här gången inte om ett kostnadsproblem i förhållande till omvärlden, som 1976 och delvis 1991. Kronan har på ett år devalverats med ca 30 procent mot dollarn och med nära tio procent mot euron. Svensk exportindustri har goda förutsättningar, om än till priset av importerad inflation.

Man kan knappast heller säga att vi är på väg mot överefterfrågan och överhettning i ekonomin. Arbetslösheten spås bli åtta procent nästa år. Den privata konsumtionsökningen går mot noll och den offentliga konsumtionen mot minustal 2023. Tillgångsvärden faller med börser och fastigheter. Penningmängden i ekonomin minskar nu månad för månad. Den offentliga skulden är låg och alltjämt fallande, vilket ger en betydande frihetsgrad för rationellt handlande.

Impulsen att strama åt efterfrågan för att inflationen är hög, bara för att inge förtroende hos Riksbanken, kan leda helt fel. Mycket talar för att vad som behövs är åtgärder för att höja produktiviteten, vidga flaskhalsar, avreglera en alltmer byråkratisk ekonomi och få betydligt fler av senare års invandrare i arbete – kort sagt, att främja tillväxten, som nu spås bli noll 2023. Rättsstaten och energiförsörjningen är också viktiga realiteter för ekonomin. Att återetablera bilden av Sverige som ett tryggt och attraktivt land att leva i är centralt för att internationell talang ska vilja komma hit.

Men jämsides med ett sådant fokus behöver den nya regeringen vara varse att summan av dynamiska effekter är svår att kalkylera. Utgiftssidan får inte spinna ur kontroll, så att den i sig bidrar till oro. Försvarsutgifterna ska upp med 40 miljarder kronor på ett par år för att möta Natos norm. Pensionerna stiger med en inflation som var nära tio procent i augusti, andra utgifter likaså. Statlig upplåning börjar kosta i räntor. Elprisstöden till hushållen är redan utlovade. Upprustningen av polis och rättsstat måste få kosta. Kommunsektorn har haft ett stort finansiellt sparande, men som nu vänds i sin motsats, särskilt om sysselsättningsgraden skulle börja falla med en världsvid recession. Samtidigt får staten in mindre på kapitalskatter när börs och fastigheter faller i värde.

Det är viktigt att finansministern tar kommandot och att partierna bakom den nya regeringen gör sig mer inriktade på dess reella uppgifter i en orolig tid än på egna fixeringar. Hamnar man snett 2023 i fråga om ekonomin kommer alla att förlora.

Hans Bergström är docent i statsvetenskap och tidigare chefredaktör på DN. Hans doktorsavhandling, ”Rivstart?” (Tidens förlag 1987) handlade om övergången från opposition till regering. Han skrev senare också en studie om flerpartiregerandets villkor, baserad på regeringen Bildt (publicerad i ”Politikens väsen – en vänbok till Olof Ruin”, Tiden 1993).

Detta är en debatt- och opinionstext. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

spara
1090kr
Prenumerera