1515
Annons

Redovisning av dödlighet för befolkningen bakom ljuset

Dödligheten under april våren 2020 har beskrivits som unikt hög. Men det stämmer inte. Bara under 2000-talet har fem månader haft högre eller lika hög dödlighet på grund av influensa, skriver Per Becker, docent i risk och säkerhet.

Utöver januari 2000, med sina 10 procent högre dödlighet än april 2020, så var det även något högre dödlighet i januari 2003 och i mars 2005 (ca 3 procent och 2 procent), samt lika hög dödlighet i mars 2002 och i januari 2009. skriver Per Becker.
Utöver januari 2000, med sina 10 procent högre dödlighet än april 2020, så var det även något högre dödlighet i januari 2003 och i mars 2005 (ca 3 procent och 2 procent), samt lika hög dödlighet i mars 2002 och i januari 2009. skriver Per Becker.Foto:TT/Privat
MÅNAD. Utöver januari 2000, med sina 10 procent högre dödlighet än april 2020, så var det även något högre dödlighet i januari 2003 och i mars 2005 (ca 3 procent och 2 procent), samt lika hög dödlighet i mars 2002 och i januari 2009. skriver Per Becker.
MÅNAD. Utöver januari 2000, med sina 10 procent högre dödlighet än april 2020, så var det även något högre dödlighet i januari 2003 och i mars 2005 (ca 3 procent och 2 procent), samt lika hög dödlighet i mars 2002 och i januari 2009. skriver Per Becker.

Den 18 maj lägger SCB ut en kort och informativ nyhetstext på sin hemsida, som grundad på insamlad statistik berättar att Sverige under april månad 2020 haft fler dödsfall än under någon månad sedan 1993. Det finns ingen orsak att ifrågasätta detta faktum. Sverige är som de flesta vet, och som Hans Rosling pekat ut, världsmästare i att samla statistik, och SCB är en mycket professionell expertmyndighet inom området. Denna nyhet plockas snabbt upp av ledande tidningar och görs tillgänglig för en stor del av alla människor som lever i den rådande situationen av Covid-19 i Sverige och känner oro för framtiden. 

Det är ju journalisternas jobb och en central kugge i det demokratiska maskineriet att belysa vad som händer i samhället från olika vinklar. Här uppkommer dock ett problem, vilket oavsett om det är medvetet, ett misstag eller grundat i okunnighet, leder till ytterligare missinformation och underminerande av befolkningens trygghet och förtroende för Sveriges strategi för hanteringen av pågående pandemi.

DN väljer rubriken ”April dödligaste månaden i Sverige sedan 1993”, medan SvD skriver ”SCB: April dödligaste månaden sedan -93, men nu sjunker dödstal”. Dessa rubriker skickar tydliga signaler att vi genomlever något exceptionellt och fruktansvärt, vilket vi givetvis gör med tanke på alla som redan avlidit, vårdas, tillhör en riskgrupp eller har nära och kära i någon av dessa kategorier. Med andra ord, för en oerhört stor del av befolkningen. Dessa rubriker är dock missvisande och artiklarna antingen undanhåller viktig information eller innehåller rena faktafel, samt missar en viktig poäng.

Båda rubrikerna beskriver april månad som den dödligaste sedan 1993, vilket är en skrivning som även återfinns hos källan. Det är tveklöst så att vi måste gå tillbaka till december 1993 innan vi finner en månad med ett större antal dödsfall än under april 2020, men att beskriva april som den dödligaste månaden sedan dess kräver att antalet döda sätts i relation till befolkningens storlek. Annars skulle det ju betyda att vi läser global Covid-19 statistik, med alla dess olikheter i rapportering och brister, som att sjukdomen är mer än dubbelt så dödlig i Tyskland än i Sverige, fast antal döda per 100.000 invånare i dag är mindre än en tredjedel där. Det skulle även betyda att det knappt finns någon dödlighet i Covid-19 alls i Andorra, fast det landet i dag har 80 procent fler döda per 100.000 invånare än Sverige. 

Det är alltså uppenbart meningslöst att jämföra antalet döda på det vis som både DN och SvD gör, och som förvånansvärt nog även SCB gör i början av sin nyhetstext. Dödlighet är istället det grundläggande begreppet här och det betyder vanligtvis antal döda per 100 000 invånare (eller 1 million invånare). Annars för jämförelsen befolkningen bakom ljuset.

Medan SvD nöjer sig med att endast behandla antal dödsfall, så tar DN ett steg till och redovisar även att dödligheten under april 2020 faktiskt var lägre per 100.000 invånare än i januari 2000. Detta samtidigt som artikelns rubrik beskriver april som den dödligaste månaden sedan 1993, vilket givetvis är det som lyfts fram som artikelns mest centrala, fast i detta fall felaktiga, budskap. Det finns flera sätt att tolka denna vinkling på, med tanke på de många artiklar i DN som ifrågasatt Sveriges strategi för hanteringen av Covid-19 på mer eller mindre informerade vis, men denna gång verkar grunden ligga hos källan. Detta då samma dubbla budskap mellan rubrik och redovisning av statistik återfinns även i SCB:s nyhetstext. 

För den insatta läsaren av hela artikeln i DN eller nyhetstexten från SCB så är det tydligt att april 2020 helt enkelt inte alls är den dödligaste månaden sedan december 1993, utan det verkar som den är den dödligaste månaden sedan januari 2000. Detta är allvarligt nog, även om december 1993 hade runt 27 procent högre dödlighet per 100.000 och januari 2000 hade 10 procent högre dödlighet än vad vi nu fått erfara förra månaden. Bristerna i redovisningen av dödligheten per månad slutar dock inte här, utan en närmare analys av SCB:s statistik påvisar flera månader med liknande eller högre dödlighet sedan dess. 

SCB:s uträkningar av dödlighet per månad baseras på allmänt tillgänglig statistik angående ”Döda efter kön, månad och år” och ”Folkmängden per månad efter region, ålder och månad”. Utöver januari 2000, med sina 10 procent högre dödlighet än april 2020, så var det även något högre dödlighet i januari 2003 och i mars 2005 (ca 3 procent och 2 procent), samt lika hög dödlighet i mars 2002 och i januari 2009. Detta visar tydligt att april 2020 inte ens är den dödligaste månaden sedan januari 2000, utan att det är den dödligaste månaden sedan januari 2009. 

Även om dödligheten under april fortfarande är fruktansvärd, så är den inte så unik som tidningarnas rubriker vill påskina. Det är ingen tröst, men det är viktigt att människor har en så balanserad bild av det rådande läget som möjligt. Särskilt som Sveriges strategi för att hantera pandemin bygger till stor del på medborgarnas förtroende för myndigheter och varandra. Det finns även en viktig poäng i att även redovisa dödlighet per månad för tidigare årtionden, så att människor inser att december 1993 hade avsevärt högre dödlighet och att liknande dödlighet som under april 2020 var mycket vanligare på 80- och 90-talen. Samhället höll ihop och livet fortsatte efter sorgen då, vilket de kommer göra denna gång med.

Utan att förringa den kris vårt samhälle just nu genomlever, så är det alltså av oerhörd vikt att inte redovisa missvisande statistik som förvärrar en redan skrämmande bild. Här har myndigheterna ett stort ansvar. En annorlunda hållning till hur statistik presenteras förväntas från SCB under kommande månader. Särskilt när myndighetens kompetenta experter inser hur stor spridning deras förenklade nyhetstexter och pressmeddelanden får i media. Det är dock lika viktigt att journalister och redaktörer inte vinklar vare sig rubriker eller innehåll med samma verkan. Här finns det dock inte många tecken på en förändring, vilket är olyckligt med tanke på hur stor och central del av medborgarnas informationsflöde som kommer från dem.

Slutligen: Jämförelser blir endast meningsfulla om de görs i relation till befolkningens storlek och även om Sverige hade väldigt många dödsfall under april 2020, så är dödligheten inte så exceptionell som SCB och media påskiner.

Per Becker

Docent i risk och säkerhet. Lunds universitet.


Debatt: Sänk momsen på hållbar mat för att öka takten i den gröna omställningen

Sänk eller avskaffa momsen på hållbar mat. Det föreslår Axfood, med kedjor som Willys och Hemköp, som menar att politiken behöver ta ett större ansvar och ta till mer kraftfulla åtgärder för att öka tempot i den gröna omställningen. 

Foto:Anders Wiklund/TT

Maten har en enorm påverkan på miljön. Omkring 30 procent av utsläppen av klimatpåverkande växthusgaser beräknas komma från den globala matproduktionen. Maten bidrar även i hög utsträckning till att de planetära gränserna överskrids för klimat, biologisk mångfald, kemikalier, markanvändning samt övergödning.

Om mänskligheten ska klara den stora utmaning som det innebär att vända utvecklingen krävs ett mer hållbart matsystem, med förändringar både vad gäller hur maten produceras och vad som konsumeras. Förutom miljö och klimat måste också sociala frågor om hälsa, levnadsvillkor för de som arbetar i jordbruket samt djurvälfärd få en tyngre roll när framtidens matsystem formas. De senaste rapporterna från FN:s klimatråd IPCC och Klimatpolitiska rådet är tydliga i sina slutsatser. Vi måste agera nu för att vända utvecklingen.

En vanlig frågeställning när hållbarhetsfrågor diskuteras är var ansvaret ligger och vilka som ska se till att den nödvändiga omställningen blir av. Är det livsmedelskedjan med bönder, livsmedelsindustri och dagligvaruhandel som ska se till att det som erbjuds konsumenterna tar större hänsyn till hållbarhetsfrågorna?  Är det konsumenter som ska göra bättre och mer hållbara val och på så sätt bidra till ett förändrat matsystem?  Eller är det politikerna, som med politiska beslut ska se till att förändringarna kommer tillräckligt snabbt? Svaret är att de förändringar som krävs är så stora att alla måste hjälpas åt. Ingen del av samhället kan bära hela ansvaret, men ingen kan heller förvänta sig att andra ska driva förändringen utan att själv bidra.

Dagligvaruhandeln tar betydande steg inom flera viktiga hållbarhetsområden. Inom Axfood minskar de klimatpåverkande utsläppen inom egen verksamhet genom fossilfria lastbilstransporter mellan lager och butiker, byte till köldmedia som inte läcker klimatpåverkande gaser i butikers kylar och frysar och minskat matsvinn, för att nämna några områden. Trots det finns mycket kvar att göra. Många konsumenter bidrar och vill gärna bidra i än större utsträckning genom att äta mer hållbart. Ett betydande ansvar ligger på politiken eftersom ett tydligt och modigt klimatpolitiskt ledarskap utan ryckighet är centralt för en snabb och omfattande grön omställning.

EU-kommissionen har presenterat strategin Farm to Fork med målet att ställa om matsystemet i en mer hållbar riktning. Strategin har ett brett synsätt på hållbarhet som adresserar både miljö- och klimatfrågor, sociala frågor, hälsa och djurvälfärd. Inriktningen är att ansvaret behöver delas mellan alla som kan påverka produktion och konsumtion av livsmedel. Näringsliv och konsumenter behöver ta sitt ansvar, men politiken behöver också våga fatta nödvändiga beslut.

Kommissionen lyfter fram hur viktiga ekonomiska incitament för ett mer hållbart matsystem kan skapas med hjälp av skatter, och då särskilt moms. Priserna till konsument bör också bidra till att uppmuntra till mer hållbara val. Ekologisk mat lyfts särskilt fram som något som borde gynnas av skatteincitament. Detta är något som redan genomförts i vissa EU-länder och som diskuteras flitigt i andra – däremot inte i Sverige.

Idag uppmuntras inte svenska konsumenter som vill äta mer hållbart av några prisincitament. Tvärtom är det ofta dyrare att köpa hållbarhetsmärkt mat. Vår uppfattning är att ett alldeles för stort ansvar läggs på jordbruk, handel och konsumenter när det gäller att ställa om till mer hållbar matproduktion och -konsumtion. För att få till en omfattande förändring som snabbt får effekt krävs nu ett större politiskt ansvar och kraftfulla åtgärder.

Vi föreslår en sänkning av matmomsen för hållbarhetsmärkta varor. En sänkning från tolv till sex procent skulle gynna såväl produktion som försäljning och konsumtion, och att ta bort den helt skulle givetvis ge ännu större effekt. Det skulle ge konsumenter möjlighet att handla hållbar mat till lägre priser, samtidigt som det motiverar fler livsmedelsföretag att genomföra förändringar för att deras varor ska uppfylla kraven för olika hållbarhetsmärkningar för att öka varornas konkurrenskraft på marknaden. Eftersom många svenska bönder och livsmedelsproducenter redan ligger väl framme inom hållbarhet, skulle en sänkt matmoms sannolikt kunna bidra till att stärka deras position ytterligare.

Att konsumenter ibland väljer bort hållbarhetsmärkt mat på grund av det högre priset är känt sedan tidigare. När matpriserna nu stiger kraftigt efter två år av pandemi och det pågående kriget i Ukraina, är risken stor att hållbarhetsmärkt mat prioriteras bort i än större utsträckning. Den stigande matprisinflationen och EU-kommissionens tydliga ställningstagande att genom differentierad skatt skapa prisincitament för hållbara matvaror, gör det angeläget att så snart som möjligt förändra den svenska matmomsen så att den gynnar hållbar mat genom prissänkningar för konsumenter.

Med undantag av nedsatt moms på kollektivtrafik har differentierad moms inte använts som ett sätt att styra mot mer hållbar konsumtion i Sverige tidigare. Momsen på mat sänktes på 1990-talet, dock utan koppling till hållbarhet. I en tid då hållbarhetsutmaningarna är större och mer akuta än någonsin är det hög tid att svenska politiker visar handlingskraft och prioriterar åtgärder som gynnar miljön utan att drabba hushållens plånböcker. En lägre momssats för hållbarhetsmärkta livsmedel är idag det mest effektiva sättet att styra produktionen och konsumtionen mot att bli mer hållbar, både på kort och lång sikt. 

Klas Balkow, vd och koncernchef Axfood

Åsa Domeij, hållbarhetschef Axfood


Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Dagens industri som e-tidning redan kvällen innan

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?