1515
Annons

Rätt pris på utsläpp krävs för att locka investerare

DEBATT. Prissättning av koldioxid är ett av de viktigaste verktygen för att nå klimatmålen, men nämns ändå inte specifikt i dagordningen på Joe Bidens klimattoppmöte. Det skriver företrädare för tre näringslivsorganisationer.

Foto:Evan Vucci

Ambitionsnivån i klimatomställningen måste femfaldigas för att vi ska lyckas med 1,5°C-målet. För att vi ska kunna nå Parisavtalets mål behöver vi sända tydliga signaler till marknaden genom effektiva prissättningar på koldioxid. 

President Biden har bjudit in 40 världsledare till ett klimattoppmöte som han kommer att vara värd för 22-23 april. Klimattoppmötet kommer att fokusera på det akuta läget och de ekonomiska fördelarna med kraftfulla klimatåtgärder. Syftet med toppmötet är att mobilisera finansiering från den privata- och offentliga sektorn för att driva transformativa teknologier som leder till klimatneutralitet. 

På agendan står också att utforma framtidens industri med särskilt fokus på att skapa arbetstillfällen och en rättvis omställning, samt hur man ska stödja sårbara länder som drabbas av klimatförändringen. Effektiva prissättningar av koldioxid är ett av de viktigaste politiska verktygen för att uppnå dessa mål, men nämns ändå inte specifikt i dagordningen. Lovord om goda avsikter kommer inte att leda till de åtgärder som behövs för att nå klimatmålen. Vi behöver få rätt pris på koldioxidutsläpp för att attrahera de nödvändiga gröna investeringarna.

2020 var ett av de varmaste åren som uppmätts och var nära rekordåret 2016. Världsmeteorologiska organisationen, WMO, har varnat att världen kan komma att passera 1,5⁰C ökning redan 2024, trots detta är ländernas åtaganden inför FN:s klimatmöte COP26 i Glasgow i november otillräckliga. Bara 22 procent av världens koldioxidutsläpp har en prislapp och bara 5 procent av dem har ett effektivt pris. Klimatomställningen är en fråga om investeringar där privata medel är helt nödvändiga.

EU:s Green Deal och de nya klimatmålen till 2030 har ändrat spelplanen och visar på vilken utmaning världen och Europa står inför. En uppskattning gjord av EU-kommissionen pekar på att EU kommer att behöva investera 350 miljarder euro mer årligen under det kommande decenniet, jämfört med vad de investerat under det senaste tio åren. Det totala investeringsbehovet år 2021–2030 skulle således behöva öka med 3500 miljarder euro.  Av EU:s återhämtningsfond Next Generation ska endast 37 procent av de 750 miljarder euro gå till Green Deal-åtgärder (277 miljarder euro). Detta motsvarar endast 8 procent av investeringsbehoven för det kommande decenniet. Detta innebär alltså att den stora investeringen måste komma från den privata sektorn. 

Detta kräver ytterligare incitament för att attrahera privata investerare att göra hållbara investeringar. Idag är det bara en fjärdedel av alla växthusgaser som täcks av koldioxidprissättning, bara en bråkdel av dessa är tillräckliga för Parisavtalet. Direkta subventioner för fossila bränslen är tio gånger högre, inkluderas de indirekta kostnaderna för fossil förbränning samt dess miljö- och klimateffekter blir subventionerna hundra gånger mer än intäkterna från koldioxidprissättningen. 

Prissättning på koldioxidutsläpp har visats sig vara en effektiv metod för att motivera snabb klimatomställning eftersom det ger ekonomiska incitament att satsa på gröna investeringar, vilket vi är i akut behov av.

Under flera år har företagsorganisationer efterfrågat styrmedel för effektiv och förutsägbar prissättning på koldioxid. Det nya globala uppropet ”Call on Carbon” som vi nordiska företags klimatnätverk tagit initiativ till har som mål är att samla internationellt stöd för koldioxidprissättning. 

Företagen som har signerat uppropet uppmanar de nordiska regeringarna:

- att stödja netto-nollmål med effektiva, robusta, tillförlitliga och ändamålsenliga metoder för koldioxidprissättning

- att anpassa koldioxidprissättningen för att skapa stabila och förutsägbara investeringsmiljöer

- att slutföra reglerna för internationella marknadsmekanismer enligt artikel 6

Vi uppmanar de nordiska regeringarna att samarbeta och driva dessa frågor internationellt. De nordiska länderna har varit pionjärer med att sätta koldioxidskatter; Finland, Sverige, Norge och Danmark sedan tidigt 1990-tal och Island sedan 2010. Vi har visat att effektiva koldioxidpriser minskar utsläppen och dessutom ökar BNP. Vi har dessutom erfarenheter av vad som fungerar och inte fungerar från de senaste 30 åren. 

Tiden är inne. Alla ekonomiska stormakter; EU, USA och Kina, har åtagit sig att uppnå målen för koldioxidneutralitet i mitten av seklet och alla har erkänt koldioxidpriser som ett viktigt verktyg för att minska klimatförändringarna.

Länder som representerar cirka 65 procent av de globala koldioxidutsläppen, och cirka 70 procent av världens ekonomi, har satt klimatneutralitetsmål. Men investeringsnivån för att främja hållbara lösningar är fortfarande för låg. Vi är bara en investeringscykel från 2050 och detta är sannolikt den sista chansen vi har att få till rätt politik. President Joe Bidens klimattoppmöte måste ta hänsyn till effektiv koldioxidprissättning. Det här stödet behövs till COP26 i Glasgow för att bli det paradigmskifte som världen behöver. 

Nina Ekelund, generalsekreterare Hagainitiativet

Bjorn K Haugland, vd Skift Business Climate Leaders

Jouni Keronen, vd Climate Leadership Coalition

 

Detta är en debatt- och opinionstext. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
Innehåll från SEK Svensk ElstandardAnnons

Bakom kulisserna i det uppkopplade samhället

Thomas Korssell, vd på SEK Svensk Elstandard.
Thomas Korssell, vd på SEK Svensk Elstandard.

Framtidens standardisering stavas elbilar och smarta kläder. Den fossilfria omställningen väntar runt hörnet – och det är standarder som gör den möjlig.

 – Vi kommer prata betydligt mer om standarder i framtiden. Det blir ännu viktigare när vi ska ställa om till solceller, vindkraft och batterier, säger Thomas Korssell, vd på SEK Svensk Elstandard.

Alla kommer i kontakt med standarder – men få vet om det. Idag tar vi knappar, larmsystem, automatiska belysningssystem och självkörande vattenspridare för givet. Enligt Thomas Korssell är det tack vare standarder vi kan göra det.

– Det finns en anledning till att du kan starta din elvisp hemma när du sitter i bilen och ha sockerkakan färdig när du kommer hem, skrattar han.

Ett ännu mer uppkopplat samhälle

Enligt Thomas Korssell behöver inte alla förstå de bakomliggande orsakerna till varför saker fungerar som de gör, eftersom han tror att standarder i framtiden allt mer kommer paketeras som färdiga lösningar.

– Snart kommer fler vara sina egna elproducenter, utan att man för den sakens skull måste vara en expert i frågan. Produkterna och tjänsterna räknar exempelvis ut energianvändning, energislag och vädertecken – för att man enklare ska kunna optimera sin egen energiförbrukning, säger han.

Vidare menar Thomas Korssell att bilpooler och laddstationer i förlängningen är standarder. Likaså smarta klockor och andra ”wearables”. Det finns många faktorer som spelar in för att olika smarta system ska kunna kommunicera med varandra – allt från cybersäkerhet till funktion och design.

– Man kan säga att standarder egentligen är tekniska regler för samverkan – både mellan varandra och i olika system. Men det är nog lite enklare att förklara det som anledningen till att man kan fjärrstyra sitt sockerkaksbak, säger Thomas Korssell.

Läs det senaste från SEK Svensk Elstandard här.  

Högaktuellt engagemang

Även om inte alla behöver förstå de bakomliggande principerna, är det desto viktigare att engagera sig tidigt i standardiseringsarbetet om man arbetar i branschen. För att Sverige ska kunna fortsätta vara ett framgångsrikt innovationsland krävs det att man har koll på omvärlden så att man kan attrahera rätt sorts kompetens.

– Dessutom skapar det förutsättningar för ett stort nätverk, som i sin tur leder till en bättre förståelse för energisituationen i världen.

Nyfiken på att påverka elstandarder? Anmäl dig här.  

Fakta:
SEK Svensk Elstandard är en ideell organisation, utsedd av regeringen att ansvara för all elektroteknisk standardisering i Sverige. SEK är svensk nationalkommitté i IEC och alla svenska företag, myndigheter, organisationer, högskolor och universitet kan delta i standardiseringsarbetet.

Besök SEK Svensk Elstandards hemsida.  

Mer från SEK Svensk Elstandard

Artikeln är producerad av Brand Studio i samarbete med SEK Svensk Elstandard och ej en artikel av Dagens industri

Leif Östling i Di Debatt: Fokus på skattenytta ökar skolans kvalitet

Debatten om att skära ned friskoleverksamheten kommer med ett högt pris. Skattenyttan kommer att ytterligare försämras och Sveriges konkurrenskraft försvagas, skriver Leif Östling, ordförande i Kommissionen för skattenytta och frågar åter: 

Vad får vi för pengarna?

Foto:Jesper Frisk

Skolpolitiken är en av valrörelsens huvudfrågor. Vi kan förvänta oss en intensifierad verbal kanonad mot framför allt friskolorna. Tyvärr är den debatt vi bevittnar kontraproduktiv. Den bidrar till att kostnaderna för skolan ökar samtidigt som kvaliteten i undervisningen försämras. Det visar en ny rapport som två ledande skolforskare tagit fram på uppdrag av Kommissionen för skattenytta.

De båda forskarna, Henrik Jordahl, professor i nationalekonomi och Gabriel Heller Sahlgren, forskare vid Institutet för näringslivsforskning, visar att nuvarande ideologiska huvudfokus där friskolor ställs mot kommunala skolor leder till en utveckling som blir dyrare för skattebetalarna, sämre för eleverna och sämre för välståndsutvecklingen i landet. Och detta är en politisk munhuggning som alla partier bidrar till och som alla partier därför har ansvar för. Det handlar om att partierna har anammat en problemformulering som otvetydigt leder oss fel, som förstärker de befintliga och uppenbara svagheter som råder i dagens svenska grundskola. 

Rapporten visar att ett annat fokus, nämligen på verksamhetens skattenytta, skulle skapa en mer kostnadseffektiv skola, med bättre elevresultat och likaledes bättre välståndsutveckling för Sverige.

Inget undervisningssystem är bättre än sin svagaste länk. Och som Näringslivets forskningsberedning under ledning av nyligen bortgångne näringslivskollegan Håkan Mogren kom fram till för ett antal år sedan så är matematikundervisningen på mellanstadienivå det svenska skolsystemets svaga länk. Det är därför värdefullt att Jordahl och Heller Sahlgren i sin studie fokuserat just på matematikundervisningen i Stockholms stad.

Rapporten visar att det där finns dramatiska skillnader i kunskapsnivå mellan olika kommunala skolor. Undersökningen tittar på hur mycket eleverna lärt sig i matematik mellan årskurs sex och årskurs nio. Det skiljer över två betygssteg mellan de bästa och sämsta skolorna. Har de bästa ett snitt på B så kommer de sämsta inte upp i  D – som snitt!

Samtidigt har vissa skolor 179 000 kronor per elev och år till sitt förfogande medan det för andra skolor stannar på 69 000 kronor. Det förklarar saken, säger ni kanske? Men icke. Det finns nämligen inget som helst samband mellan satsade medel och kunskapsmässigt utfall. Exempelvis har den bästa skolan här nästa exakt lika stora resurser som den skola som placerade sig som näst sämst. Och dessa båda skolor har ungefär samma elevsammansättning och socioekonomiska struktur.

Det är detta som jag menar är bristande skattenytta: Att resurstilldelningen inte påverkar verksamhetens kvalitet. Då finns ett allvarligt problem i verksamheten. Då är frågan berättigad: 

Vad får vi för pengarna?

Men detta är en kvalitetsjämförelse mellan kommunala skolor. Den politiska debatten handlar framför allt om friskolorna Var kommer de in i detta? Forskarna har i rapporten även belyst denna aspekt.

Här är det viktigt att i jämförelsen justera för de effekter som skulle kunna snedvrida resultatet och som också är en del i den pågående politiska debatten, nämligen att friskolorna kan styra vilka de antar och inte antar till sina utbildningar och att det i sig är förklaringen till utfallet. Således har forskarna här justerat analysen utifrån såväl genomsnittlig utbildningsnivå bland elevernas föräldrar; disponibel familjeinkomst; andel nyinvandrade elever; andel elever födda utomlands och andelen elever födda i Sverige men med två utrikesfödda föräldrar.

Det resultat som uppnås är alltså inte en effekt av skillnader i elevfördelning. Ändå visar studien att det finns en positiv korrelation mellan andelen folkbokförda elever i friskolor och uppnådd skattenytta. Kostnaderna per elev minskar i en kommun om friskoleverksamheten ökar, och detta alltså utan att det, som i många andra länder, tillkommer några privata avgifter för föräldrarna. Tio procentenheter fler grundskoleelever i friskolor skulle sänka kostnaden för kommunerna med 1,47 procent, vilket kanske inte låter så mycket. Men det handlar ändå om att över två miljarder kronor per år frigörs för andra viktiga satsningar inom utbildningsområdet. 

I stället för att föra en debatt om huruvida det är rimligt att friskolor får 90 procent av den skolpeng som kommunala skolor erhåller skulle vi börja fundera på hur mycket av allmänna medel vi skulle kunna spara om de 300.000 elever som i dag går i en grund- eller gymnasieskola i denna driftsform skulle dubbleras till 600.000 elever. Lågt räknat betalas 100.000 kr per elev ut i skolpeng till kommunala skolor. Friskolorna får i snitt 90 procent av det. Generellt kan man därför fastslå, även om det skiljer mkt mellan olika kommuner, att besparingen vid en dubblering av antalet friskoleelever skulle uppgå till hela tre miljarder kronor. Och detta alltså ovanpå de tre miljarder som friskolorna redan sparat in. På så sätt frigör friskolorna resurser till det allmänna. 

Det är alltså inte de 0,1 procent av dessa medel som ger ägarna avkastning på satsat kapital som är problemet här utan de fördyringar för alla skattebetalare som ett beslut om vinst- eller utdelningsförbud skulle innebära. Alla skulle då få betala mer för en sämre skola.    

För det är kvalitetsskillnaderna som är det allra mest intressanta. Det är nämligen inte bara så att eleverna i friskolor uppvisar högre förädlingsvärde, det vill säga att de lär sig mer matematik i skolan, än eleverna på de kommunala skolorna generellt gör. Det är också så att friskolorna positivt påverkar resultatet i de kommunala skolorna. Forskarna talar om en konkurrenseffekt. Därför leder den politiska diskussionen där friskolor ställs mot kommunala skolor så fel. Här finns en positiv samverkanseffekt som tjänat Sverige väl men som politikerna inte ser, eller inte vill se.

För denna kvalitetsaspekt går att omvandla till svenska välståndssiffror, vilket forskarna gjort: Den sammantagna effekten av 1992 års friskolereform, alltså friskolornas effekt på hela skolsystemet, motsvarar 28 procent av den genomsnittliga årliga tillväxttakten i Sveriges BNP under denna tidsperiod. Det är närmast svindlande.

Jag menar därför att den debatt vi nu ser, och som mest går ut på hur vi ska skära ned friskoleverksamheten, kommer med ett högt pris. Skattenyttan kommer att ytterligare försämras. Sveriges konkurrenskraft försvagas. Det är inte vad vi behöver just nu.

Leif Östling

Ordförande Kommissionen för skattenytta

Detta är en debatt- och opinionstext. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

spara
1090kr
Prenumerera