1515
Annons

Rädda företagen på rätt sätt

DEBATT. Coronakrisen innebär stora problem för näringslivet. Att staten kliver in med en enorm bail-out skapar dock incitament för osunt risktagande och får tveksamma fördelningseffekter. För medelstora och stora företag måste bail-in vara huvudprincipen, skriver Sandro Scocco, chefsekonom på Arena Idé.

TOMMA GATOR. Näringslivet har drabbats hårt av coronakrisen och måste hjälpas, men på ett långsiktigt hållbart sätt.
TOMMA GATOR. Näringslivet har drabbats hårt av coronakrisen och måste hjälpas, men på ett långsiktigt hållbart sätt.

Staten gör mycket stora insatser för att rädda företag i spåren av coronakrisen och behöver göra mer. Moderaterna driver i sitt nya krispaket att det ska ske genom en enorm bail-out på skattebetalarnas bekostnad. Det skulle dock både skapa långsiktigt skadliga incitament för näringslivet och på ett orimligt sätt skydda de mest rika hushållen på bekostnad av de sämst ställda. Räddningsinsatsen måste i stället göras genom en bail-in, enligt EU:s modell för finansiella sektorn.

Nu lanseras idén att näringslivet är ett oskyldigt offer för en naturkatastrof. Det är inte som i förra krisen när finansiella sektorn hade tagit osunda risker. Det motiverar att staten kliver in med en enorm bail-out. Det är dock bara delvis sant.

Redan innan krisen konstaterade USA:s centralbank att skuldsättningen i vanliga företag (utanför finansiella sektorn) stigit dramatiskt och att det skett ett kraftigt ökat risktagande i företagssektorn. Toppnivån i skuldsättning från före finanskrisen har nu passerats med god marginal. Detta är inget unikt för USA. OECD konstaterar i en rapport att företagens skuldsättning nu globalt nått ”all time high”. Konsekvensen är enligt OECD ett betydligt högre risktagande och sämre skydd för investerare. Över hälften av alla företagsobligationer ligger nu bara precis ovanför strecket till så kallade skräpobligationer (junk bonds).

Sverige är inget undantag. De icke-finansiella bolagen har ökat sin skuldsättning som andel av BNP sedan mitten av 90-talet från cirka 72 procent av BNP till 117 procent. 

Internationella valutafonden bedömde också före coronakrisen att en ekonomisk nedgång som bara var hälften så kraftig som finanskrisen skulle innebära att nästan vartannat företagslån inte skulle klara av att betala räntorna. Det skulle utlösa en ny global finansiell härdsmälta.

Det som redan pågår är i praktiken en enorm bail-out av ägarna till aktier och skulder som tagit dessa stora risker i syfte att öka avkastningen. De företag som behållit en mer balanserad risk i sina balansräkningar, berövas nu denna fördel när högrisktagarna erbjuds en bail-out.

Men även fördelningspolitiskt är det minst sagt tveksamt. Ägarna till dessa tillgångar är extremt snedfördelade bland hushållen och ägs nästan uteslutande av de rikaste. Fördelningspolitiskt är det alltså återigen en bail-out av de rikaste hushållen.

Efter förra krisen blev slutsatsen att bail-outs på grund av osunt risktagandet leder till att privata investerare tar vinsten och att skattebetalarna tar förlusten, så kallad moral hazard. EU enades om att i fortsättningen skulle bail-in gälla.

Bail-in bör även gälla om stora icke-finansiella företag behöver räddas som samhällsviktiga. Först ska både aktie- och skuldägares kapital användas, efter det kan det bli aktuellt för skattebetalarna att skjuta till pengar. Det ska då göras mot en marknadsmässig nyemittering av aktier som ger staten en andel av ägandet. Detta ägande kan sedan avvecklas i likhet med hur staten sålde ut tillgångar efter 90-talskrisen. Det finns goda skäl att behandla småföretag på annat sätt, men för medelstora och stora företag måste bail-in vara huvudprincipen. Alternativet är alltså att det skapas rationella incitament för ett osunt risktagande av ägarna i goda tider och som kommer att leda till återkommande kraftiga kriser och nya bail-outs.

Redan nu är centralbankernas balansräkningar uppblåsta av olika tillgångar som bara för 20 år sedan var otänkbart och nu kommer de blåsas upp igen. Att näringslivet återkommande behöver regeringars och centralbankers krycka kommer i längden att urholka förtroendet för marknadsekonomin. Det är något som alla de som skriker högst efter statliga stödinsatser borde fundera över. Var tog ägarnas ansvar vägen? Vilken trovärdighet kommer ägarna till företagen ha när stat och centralbank återigen räddat dem? Vilken frihet kommer de tillåtas ha när de återkommande behöver räddas med skattebetalarnas pengar? Sverige skulle behöva en näringslivslobby som var mer pro-market och inte bara pro-business.

Om näringslivet får pengar till skänks av skattebetalarna kommer detta också i förlängningen (via försämrade statsfinanser) drabba de som är mest beroende av offentliga insatser. Det kommer att ske på bekostnad av de ekonomiskt svagaste hushållen samt skola, vård och omsorg. Det riskerar att ytterligare höja konfliktnivån i det politiska systemet och göra det än mer ostyrbart. Ja, näringslivet måste räddas, men på ett långsiktigt hållbart sätt.

Sandro Scocco

Chefsekonom Arena Idé

Detta är en debatt- och opinionstext. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
Innehåll från Guide GlovesAnnons

“Handskprofessorn” som skyddar personalen – och budgeten

I mångas ögon har arbetshandskar en uppgift – att skydda händerna från skador. Eric Vallery, innovationschef på Guide Gloves, menar att rätt handskar även påverkar produktivitet såväl som sjukfrånvaro och därmed sista raden på företagets resultaträkning.

En arbetsskada kostar mycket. Framför allt kan det vara en personlig tragedi för den anställda, som utöver sjukskrivning med inkomstbortfall dessutom kan dra på sig långdragna, till och med livslånga, men. Eric Vallery, innovationschef på Guide Gloves, kallas skämtsamt för ”handskprofessorn” av kollegor och kunder och kan det mesta som är värt att veta om händer och hur de används. För honom är det en självklarhet att personalen förses med handskar som skyddar mot riskerna som finns i arbetet.

Men det finns fler anledningar till att en finanschef eller till och med en vd bör intressera sig lika mycket som skyddsombudet för valet av handskar. Handskar utvecklade specifikt för företagets omständigheter säkerställer även optimal produktivitet och kvalitet på slutprodukter, menar Eric Vallery.

– En arbetshandske ska inte bara ge gott skydd, om den inte är tillräckligt smidig kan det leda till produktivitetstapp på flera procent, eller ännu värre att medarbetare slarvar med säkerheten och utför moment med fel handskar, eller utan några handskar alls. En säker handske som begränsar medarbetaren kan ironiskt nog, utöver produktivitetsbortfall även leda till fler skador, säger Eric Vallery.

För den som arbetar inom produktion är händerna det allra viktigaste verktyget. Därför är det viktigt att de handskar som används på en arbetsplats är anpassade efter de specifika moment som ska utföras just där. Eric Vallery och hans kollegor är ofta ute på besök hos sina kunder för att utveckla handskarna tillsammans med dem.

– Alla arbetsplatser har sina egna utmaningar och förutsättningar. Som innovationsledare behöver vi på Guide känna kunden bättre än någon annan. Innovation handlar inte bara om att vara banbrytande utan innovationen måste också fylla ett verkligt värde och förbättra för kunden.

Med över 30 år i branschen har Guide Gloves en lång erfarenhet av att hjälpa människor att skydda sina händer och använda dem på bästa sätt. Men den långa erfarenheten gör inte att man endast håller fast vid gamla beprövade metoder eller kör i samma hjulspår. Eric Vallery menar att produktutvecklingsteamet på Guide Gloves ständigt arbetar för att utveckla nya lösningar för sina kunder.

– Vi strävar alltid efter att vara den mest effektiva, hållbara och innovativa tillverkaren av professionella arbetshandskar. Vi arbetar ständigt med nya metoder och material för att förbättra användarens säkerhet och prestationsförmåga, och använder oss av teknologi och innovation för att utveckla hållbara lösningar för att möta dagens och morgondagens behov.

Läs mer om hur Guide Gloves arbetar med innovation, eller boka in oss på besök där vi ser över era behov. 

 

Artikeln är producerad av Brand Studio i samarbete med Guide Gloves och ej en artikel av Dagens industri

Debatt: Hyrorna i Stockholm behöver höjas med 9,5 procent

Onsdag 28 september 2022 startar den största samlade hyresförhandlingen i Sverige, ramavtalsförhandlingen för Stockholm. Hyrorna måste höjas rejält - i Stockholm handlar det om en höjning med 9,5 procent från den 1 januari 2023, skriver företrädare för Fastighetsägarna Stockholm. 

I dag inleds Sveriges största samlade hyresförhandling om ett ramavtal för nästa års bostadshyror i Stockholm. Förhandlingen berör direkt nästan 100 000 hushåll i huvudstaden, men i förläningen handlar det om hyresnivåerna i hela Stockholmsregionen. För första gången ska dessa förhandlingar utgå från en modell som bostadsmarknadens parter tagit fram tillsammans. Det är en modell som gör att hyresgästerna inte drabbas fullt lika hårt som många andra hushåll, eftersom hyresvärdarna själva får bära stora delar av kostnadsökningarna. Trots det behöver hyrorna behöva höjas mer än vad vi vant oss vid. I Stockholm handlar det om en höjning med 9,5 procent från den 1 januari 2023. 

Den ekonomiska verkligheten har förändrats snabbt, radikalt och brutalt. Stigande räntor, hög inflation och ett krig i vår del av världen innebär att kostnaderna ökar för alla, både företag och hushåll. Det finns tyvärr heller ingenting som pekar på att de stigande priserna i samhället är ett snabbt övergående problem. Konsumentpriserna är i dagsläget nio procent högre än för ett år sedan. För bygg- och producentpriser handlar det om ökningar med 15 till 25 procent. Det väsentligt höjda ränteläget innebär i praktiken att många fastighetsägare behöver hantera tresiffriga ränteuppgångar.  

I denna nya verklighet inleds nu förhandlingarna om nästa års justering av hyrorna i landets lägenheter. Vi har stor respekt för de förhandlingar som stundar och är mycket tacksamma att bostadsmarknadens parter – Hyresgästföreningen, Sveriges Allmännytta och Fastighetsägarna – enats om en ny, kostnadsbaserad modell där vi har en samsyn om vilka faktorer som ska vara styrande. Samsynen kring grunderna är en styrka, även om modellen nu sjösätts under utmanande omständigheter.   

Om modellen bara hade tagit hänsyn till årets kostnadsutveckling, skulle hyrorna behöva höjas med upp mot 25 procent. Det kommer dock inte att ske, vilket modellen är en garanti för. Det beror på att hyresjusteringen ska bygga på ett snitt av utvecklingen i år och under de närmast föregående åren. För Stockholms del pekar modellen på att hyreshöjningen därför bör kunna stanna på cirka 9,5 procent under 2023. Detta trots att kostnadsökningen för hyresvärdarna är väsentligt högre och handlar om bland annat stigande fjärrvärmepriser, förvaltningskostnader och taxor för vatten- och avlopp. 

9,5 procent är samtidigt en stor höjning jämfört med det vi har vant oss vid. Hyresgästkollektivet är dock skyddat mot många av de kostnader som drabbar den som äger sitt boende. Räntekostnaden för ett bostadslån på tre miljoner kronor, med en räntebindningstid på tre månader, har under året ökat med cirka 2 000 kronor per månad efter ränteavdrag. Om Riksbankens prognos slår in, kommer ökningen om ett halvår att handla om drygt 5 000 kronor per månad. Lägg till de mycket kraftigt ökade kostnaderna för el- och värme så handlar ökningen för många hushåll om minst det dubbla. Utöver detta kan många bostadsrättsföreningar behöva justera sina avgifter för att hantera föreningens gemensamma lån. 

Tack vare den nya hyresförhandlingsmodellen kommer hyresgäster att skyddas mot många av de kostnadsökningar som med full kraft slår mot alla som äger sitt boende. För en normal hyreslägenhet om tre rum och kök motsvarar den föreslagna justeringen av hyran ungefär 700 kronor mer i månaden. Skillnaden mellan dessa 700 kronor och de faktiska kostnaderna kommer hyresvärden att få stå för. Det blir en rejäl ekonomisk utmaning för många hyresvärdar, av vilka majoriteten utgörs av mindre företag med små marginaler. Företag vars enda intäkt är hyran.  

Trots de ekonomiska utmaningarna, avser vi hedra den överenskommelse som träffats mellan bostadsmarknadens parter. Gör vi så, bedömer vi att förutsättningarna för hyresrättens långsiktiga utveckling kommer att stärkas. Om den nya modellen faller, gäller det omvända. Då kommer möjligheten att bygga nya hyresrätter och underhålla befintliga lägenheter att försvåras avsevärt. Tillsammans med Hyresgästföreningen har vi därmed ett stort ansvar att axla i de kommande hyresförhandlingarna.

Oskar Öholm, Vd, Fastighetsägarna Stockholm

Nathalie Brard, förhandlingschef, Fastighetsägarna Stockholm

Detta är en debatt- och opinionstext. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

spara
1090kr
Prenumerera