ANNONS:
Till Di.se
START BÖRS DI LIVE BEVAKNINGAR
ANNONS

Professorerna: Dags att skrota flygskammen

  • FLYGER INTE. Det hävdas ibland att vissa klimatskadliga höghöjdseffekter inte täcks av EU ETS. Men om inrikesresenärens flyg förstärker den effekten bör det motsatta gälla för det flyg som trängs undan, skriver Per-Olov Johansson och Bengt Kriström. Foto: Johan Nilsson/TT

DEBATT. I praktiken innebär flygskatten att svenska inrikesresenärer trippelbeskattas. Men ur klimatsynpunkt är en flygresa mellan Umeå och Stockholm inget problem, skriver Per-Olov Johansson, professor emeritus vid Handels i Stockholm, och Bengt Kriström, professor i naturresursekonomi vid SLU-Umeå.

Flygresandet är vår tids kanske käraste hatobjekt, vare sig resan går inom vårt ytterst avlånga land eller ut i vida världen, och är därför tacksamt att beskatta. 

”Flygets klimatpåverkan ska minska. Flyget ska stå för åtminstone en del av sina klimatkostnader. Därför behåller vi flygskatten, säger biträdande finansminister Per Bolund” i ett pressmeddelande apropå vårändringsbudgeten 2019. 

Nu senast kom Liberalernas partiledarkandidat Erik Ullenhag ut och annonserade kraftigt höjda flygskatter.

Det paradoxala är att flyget inom EES (EU, Norge, Island och Liechtenstein) utgör en del av ett system för handel med utsläppsrätter, EU ETS. Det innebär att det krävs en utsläppsrätt för varje ton klimatgaser som ett flyg genererar. 

Antalet utsläppsrätter (och därmed utsläppen) är givet och bestämmer tillsammans med efterfrågan utsläppspriset. 

Gör någon en extra inrikesresa – eller mer allmänt mellan två flygplatser inom EES – trängs därför en annan resa undan någonstans inom EES. Annorlunda uttryckt: givet de totala utsläppen måste en utsläppsökning här balanseras av en utsläppsminskning någon annanstans inom området. 

I praktiken innebär det att resenären tvingas klimatkompensera för sin extra resa. 

Det hävdas ibland att vissa klimatskadliga höghöjdseffekter inte täcks av EU ETS. Men om inrikesresenärens flyg förstärker den effekten bör det motsatta gälla för det flyg som trängs undan. Mellan tummen och pekfingret summerar därför också denna typ av klimateffekter till noll.

Vän av ordning invänder kanske att de pengar som resenären spenderar på flygresan tränger undan annan och klimatskadlig konsumtion; spenderas det pengar på en flygresa måste det dras ned på annat. 

Räddaren i nöden, denna gång för den flygkritiske, är åter EU ETS: den europé vars flyg trängs undan spenderar i stället pengarna på klimatskadliga varor och tjänster. Så mellan tummen och pekfingret summerar positiv och negativ klimatpåverkan åter till noll.

Till saken hör dock att vissa operatörer (både inom reguljär- och charterflyget) tvingar sina resenärer att klimatkompensera en andra gång. 

Bortsett från det etiskt tvivelaktiga i en sådan ”dubbelbeskattning” blir konsekvensen att den som flyger med en sådan operatör inom EES de facto bidrar till att minska de klimatskadliga utsläppen. Klimatsmart så att det förslår!  

Som tack utsätts dock inrikesresenären via flygskatten för en trippelbeskattning.

De som förespråkar kraftigt höjda flygskatter förbiser en trolig bieffekt. En höjning frestar den som bor rimligt nära våra gränser att ta färja, tåg, buss eller bil till närmaste utländska flygplats och därigenom undkomma flygskatten. 

Alltså ungefär som när subventioner av elbilar leder till att en del exporteras till Norge för att den svenske ägaren/säljaren snabbt skall kunna inkassera subventionen. 

Andra vinnare är övriga som flyger mellan utrikes EES-flygplatser via billigare utsläppsrätter och därmed billigare flygbiljetter när svensk efterfrågan viker. Då sitter den svenske inrikesresenären återigen med Svarte Petter.

Ur klimatets perspektiv ger en inrikesresa mellan Umeå och Stockholm inte upphov till problem. Den flygskam som riktas mot flygresande inom EES måste rimligen baseras på andra överväganden än värnandet om klimatet.

På några års sikt förefaller globala avtal medföra att även den långväga resenären, i debatten känd som ”Thailandsturisten”, måste klimatkompensera, om nu inte researrangören redan gör det. 

Då bortfaller ännu ett skäl, måhända det sista sakliga, för att peka finger åt den som av någon – förmodligen helt rationell – anledning väljer att ta flyget.

Per-Olov Johansson, professor emeritus, Handelshögskolan i Stockholm

Bengt Kriström, professor i naturresursekonomi, SLU-Umeå

Detta är en debatt- och opinionstext. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies