ANNONS:
Till Di.se
START BÖRS DI LIVE BEVAKNINGAR
ANNONS

Porträtt: Starkaste försvarsministern sedan Per Edvin Sköld

  • ”Det överraskar inte att han nämns i spekulationerna inför framtida partiledarval.” Foto: Anders Wiklund/TT

Peter Hultqvist har skapat en unikt stark roll som försvarsminister och blivit något som liknar folkkär. Han präglas starkt av sin finska mor, närheten till Sovjet och motviljan till kommunister, skriver Olov Abrahamsson, politisk redaktör på Norrländska Socialdemokraten i Luleå.

Han kom som ett yrväder till SSU-distriktets expedition på Kungsgatan i Luleå en vårvinterdag 1983. Han talade brett dalmål – gärna om stålindustri och fördelningspolitik – och blev snabbt populär bland SSU:arna i Norrbotten.

Den då 25-årige Peter Hultqvist från Borlänge hade rekryterats till NSD som politisk redaktör och ledarskribent. Dåvarande politiske chefredaktören Ove Andersson hade noterat Hultqvists talanger både som SSU-aktiv i Dalarna och journalist på Dala-Demokraten.

Den blivande försvarsministern bosatte sig i en lägenhet på Snövägen i bostadsområdet Björkskatan i Luleå och blev på kort tid en kraft i den regionala SSU-verksamheten. 

Eftersom han ingick i SSU:s förbundsstyrelse adjungerades han tämligen omgående till distriktsstyrelsen med yttrande- och förslagsrätt, dock inte rösträtt. 

Det där sistnämnda hade ingen betydelse. Yttranderätten räckte långt för Hultqvist. Med starka argument, gott självförtroende och personlig pondus drev Hultqvist på för sina hjärtefrågor.

Bland annat såg han till att etablera ett samarbete mellan SSU och CUF i Norrbotten. Han och den unge centerpartisten Bengt Falemo från Kalix (senare i livet central politisk tjänsteman i C) fann varandra och gjorde gemensamma utspel.

Det säger en del om Hultqvist som politiker. Han beskrivs ofta som en del av ”partivänstern” (vad det nu är). Men under hela sitt liv har han alltid hållit en tydlig rågång mot kommunisterna. Samarbete med mitten- och folkrörelsepartiet C har känts bättre.

Hultqvist är tydligt färgad av sin uppväxt med en mamma som kom som krigsbarn från Finland och fick fly undan de sovjetiska trupperna. Ofta har han talat om sina minnen från barndomens somrar hos släkten i Kuusamo i norra Finland, bara fem mil från den ryska gränsen.

”Jag har hört om Sovjet hela mitt liv. Kriget och efterkrigstiden har präglat finländarnas sätt att resonera och hur man ser på grannlandet i öst, och det här är ju saker som jag själv påverkats av”, sa han i en SVT-intervju 6 december 2017.

Under sina tre år i Norrbotten kunde Hultqvist känna igen sig i mycket från Kuusamo, som ligger i jämnhöjd med Haparanda. Renköttsoppan, som han blev bjuden på i svenska delen av Tornedalen, var ungefär samma som i Kuusamo.

Som ledarskribent på NSD skrev Hultqvist till en början mycket om industri- och regionalpolitik. Men i chefredaktören Ove Andersson, starkt engagerad i dåtidens psykologiska försvar, fick han en god läromästare i försvars- och säkerhetspolitik.

Så småningom blev det också en del Hultqvistiska ledare om det säkerhetspolitiska läget på Nordkalotten.

Att det fanns ett stort och växande militärpolitiskt intresse hos Hultqvist kunde jag själv notera efter ett möte med SSU-distriktets styrelse 1985. På kvällen satt vi i TV-rummet på Sunderby folkhögskola och kollade på den amerikanska serien ”Krigets vindar”, som utspelar sig i skuggan av andra världskriget.

”I want a battleship”, utropade marinofficeren Victor ”Pug” Henry (spelad av Hollywood-tuffingen Robert Mitchum) efter japanernas angrepp på Pearl Harbor 7 december 1941.

Det gick inte att missa Hultqvists fascination. Gång efter gång under kvällen upprepade han orden ”I want a battleship” på sin oefterhärmliga dalmålsengelska.

Nu 35 år senare har Hultqvist inte fått bara ett krigsfartyg utan ansvaret för hela det svenska försvaret. Det är en uppgift som han tagit sig an med stort engagemang.

Sedan tillträdet 2014 har han genomfört en kursomläggning som satt tydliga spår i verkligheten. Den förmenta vänstersossen har gått i bräschen för höjda försvarsanslag, återaktiverad värnplikt, fler militära övningar och värdlandsavtalet med Nato. Försvarssamarbetet med Finland, Hultqvists andra hemland, har fördjupats och utvecklats.

”Undrar om han inte snart passerar legendariske Per Edvin Sköld som en historiskt skicklig försvarsminister?”, twittrade Jan Mörtberg, en gång i tiden chef för regementet I19 i Boden, efter att ha lyssnat på Hultqvist under Almedalsveckan 2016. 

Det är ett frågetecken som numera rätats ut till ett utropstecken. Effekterna av den nya politiken är tydliga runtom i hela landet.

Ungdomar rycker in och gör lumpen på förbandsorter som Boden, Arvidsjaur, Luleå, Eksjö och Karlskrona. P 18 på Gotland har återinvigts och blivit en ny stor arbetsgivare på ”öjn”.

Glädjande för en norrbottning är också att Hultqvists försvars- och säkerhetspolitik har en tydlig nordlig dimension.

”Arktis är en region som har ett ökat säkerhetspolitiskt intresse”, underströk Hultqvist när han besökte vintermarknaden i Jokkmokk 2017.

Lärdomarna från åren i Luleå är tydliga. Hultqvist har sett och vet att det finns stora nationella tillgångar och värden (järnmalm, skog, vattenkraft och annat) att försvara även i den norrländska glesbygden.

När PM Nilsson på Dagens Industri ringde och bad mig porträttera Peter Hultqvist gick jag till urklippsboken för att leta fram en omtalad artikel som journalisten Jan Sundling skrev i tidningen Upp & Ner, som delades ut på inrikesflyget 1989. Den handlade om ”Club 33” – 33 unga socialdemokrater, alla under 33 år.

”Ur denna grupp rekryteras nästa socialdemokratiska ledargeneration”, fastslog Sundling.

Många i ”Club 33” har också kommit och gått som ministrar, riksdagsledamöter, kommunalråd och på andra tunga positioner. 

Jag tänkte att en omläsning av Sundlings gamla artikel skulle ge en hint om hur snacket gick runt Hultqvist i slutet av 1980-talet.

Döm om min förvåning att han över huvud taget inte nämndes i artikeln om dessa 33 framtidsnamn och påläggskalvar 1989.

Hultqvist bidade emellertid sin tid som kommunalråd i Borlänge och Dalariksdagsman under många år – och 2020 är han den i sin SSU-generation som befinner sig främst.

Det överraskar inte att han nämns i spekulationerna inför framtida partiledarval. Många framhåller hans mustiga språk och personliga tilltal, som inte alltid följer de socialdemokratiska talepunkterna. Men jag gissar att kraven på föryngring och förnyelse kommer att väga tungt när partiet ska göra sitt vägval inför framtiden.

1980-talets SSU:are är inte längre några ungdomskandidater. Vi har alla åldrats. Hultqvist är bara ett år yngre än Stefan Löfven och fyller 62 i år.

Att bli ihågkommen som den starkaste försvarsministern sedan Per Edvin Sköld är dock inte illa. Sämre politiska karriärer går det att ha.

Olov Abrahamsson

Politisk chefredaktör, Norrländska Socialdemokraten, Luleå. Ordförande i Norrbottens SSU-distrikt 1984-1987

Detta är en debatt- och opinionstext. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.
Läs mer