ANNONS:
Till Di.se
TORSDAG 14 DEC Sveriges bästa finanssajt 2017
MENY
START DI TV BÖRS BEVAKNINGAR

Peter Hultqvist: Finland värt att försvara

  • TÄTA BAND. Försvarsminister Peter Hultqvists mor var finskt krigsbarn. Kopplingarna mellan Sverige och Finland har en särskild säkerhetspolitisk dimension, något som har ökat i betydelse med det nya läget i förhållande till Ryssland. Foto: Jonas Ekströmer

DEBATT. I dag är det 100 år sedan Finland utropade sig som ett självständigt land. Sverige var ett av de länder som först erkände den nya republiken. Det är inte förvånande eftersom svensk och finsk vardag och historia sedan länge är intimt sammanflätade då vi var ett och samma land under över 650 år, skriver försvarsminister Peter Hultqvist.

Utvecklingen och händelser i Finland har genom historien haft direkta konsekvenser på svensk politik. Såväl det finska inbördeskriget som vinter- och fortsättningskrigen hade effekter för Sverige. På motsvarande sätt har svenska förhållningssätt inte minst i försvars- och säkerhetspolitiken haft betydelse för finskt manöverutrymme såväl inrikes- som utrikespolitiskt.

På ett mer vardagsnära plan påverkade de finska krigen Sverige. Under andra världskriget tog Sverige emot över 70.000 barn på flykt, varav ungefär 15.000 aldrig återvände till Finland. En av dessa var min egen mor. Det gör att jag och många med mig har nära band till Finland och följer landets utveckling extra mycket.

Genom våra länders geografiska läge, finns där även ett tydligt geopolitiskt beroende oss emellan. Erfarenheterna från andra världskriget, den så kallade vänskaps- och biståndspakt Finland tvingades till med Sovjetunionen och Sveriges alliansfrihet syftande till neutralitet i krig har än i dag betydelse för de svensk-finska positioneringarna. Nya ställningstaganden måste tas med historiens erfarenheter och geografins begränsningar som grund.

Det svensk-finska samarbetet har en särskild position i våra respektive länders säkerhetspolitik. Våra likartade säkerhetspolitiska ställningstaganden och långa historia av samarbete gör detta helt naturligt.

Här finns en lång historia av allt ifrån omfattande svenska bidrag till Finland under andra världskriget till samarbete under det kalla kriget. Sveriges förhållande till Finland under andra världskriget reglerades under formuleringen ”icke krigförande”. De svenska bidragen bestod av frivilliga soldater, omfattande ammunitions- och vapenleveranser, civil personal som bland annat bistod i att bygga befästningar och annan infrastruktur samt ett flygförband som ansvarade för operationer i norra Finland. Ett stort engagemang för Finlands sak fanns hos den svenska allmänheten.

Det slutliga resultatet av de finska insatserna under kriget blev att Finland trots en turbulent tid åren efter kriget kunde bevara demokratin. Finland blev aldrig en kommunistisk diktatur, vilket låg i planerna från den sovjetiska sidan. Det bidrog också till ett något lägre säkerhetspolitiskt spänningsfält i vår del av Europa. Vi fick ingen järnridå genom Östersjön och Sverige blev inte frontstat under det kalla kriget. Det är ett utfall som på den svenska sidan bör värderas mycket högt.

I dag är läget annorlunda. Den ryska annekteringen av Krim, aggressionen mot Ukraina och ryska enheters provokativa och oprofessionella uppträdande på och över Östersjön har skapat ett helt nytt spänningsläge i vår del av Europa. Det ryska agerande har ökat betydelsen för det svensk-finska försvarssamarbetet. Ytterst syftar vårt samarbete till att stabilisera den säkerhetspolitiska situationen i vår del av Europa.

Till grund för det fördjupade samarbetet har legat bedömningar av de möjligheter som finns för ett direkt operativt försvarssamarbete, utbyte av information om de båda ländernas förmågor och en bedömning av interoperabiliteten mellan respektive försvarsmakt. Att det nu sker en operativ planering för gemensamt agerande bortom fredstida förhållanden är ett utfall av dessa bedömningar och skiljer det svensk-finska försvarssamarbetet i kvalitativ mening från andra samarbeten. Denna planering ska finnas som ett komplement till varje lands enskilda nationella försvarsplanering. För att aktivera planeringen krävs nödvändiga beslut i respektive lands riksdag och regering.

I dagarna har den gemensamma marina stridsgruppen, Swedish Finnish Naval Task Group (SFNTG), uppnått det som kallas initial operativ förmåga (Initial Operating Capability, IOC). Denna styrka ska bland annat kunna användas som en gemensam finsk-svensk resurs vid sjöövervakning och i krishanteringsoperationer i en internationell kontext. Den marina stridsgruppen beräknas nå full operativ förmåga år 2023. Den är ett tydligt exempel på hur våra försvarsmakter närmar sig varandra för att stärka förmågan till gemensamt agerande.

Gemensamt agerande förutsätter förberedelse, övning och väl upparbetade relationer. Därför deltar vi i varandras flygvapenövningar, där våra flygvapen har agerat som integrerade delar i försvaret av respektive land. Det finns även sedan många år tillbaka ett välfungerande övningssamarbete inom ramen för det så kallade Cross Border Training där det finska, svenska och norska flygvapnet återkommande samövar, både trilateralt och bilateralt. Fokus för arméstridskrafterna har legat vid att öka de båda ländernas förmåga att kunna verka med nationella förband i ett gemensamt operationsområde. Utbyten mellan svenska och finska arméförband har intensifierats och verksamheten baseras i flera fall på långa traditioner av regionala utbyten mellan så kallade vänförband. Exempel på detta är det nära samarbetet mellan Norrbottens regemente och Jägarbrigaden i Sodankylä. Finska förband använder också regelbundet Försvarsmaktens träningsanläggning i Kvarn utanför Motala. På den marina sidan finns motsvarande utbyte mellan Amfibieregementet och Nylands brigad.

På departementsnivån har vi etablerat personalutbyte och vi har en nära försvarspolitisk dialog, på såväl tjänstemanna- som ministernivå. De sistnämnda är viktigt för att på den försvarsadministrativa nivån skapa kunskap om varandras beslutsprocesser, men också skapa viktiga personliga nätverk och en gemensam förståelse.

Som militärt alliansfria länder delar våra länder säkerhetspolitisk utgångspunkt, vi har gemensamma geostrategiska intressen och vi delar synen på de säkerhetsutmaningar som i dag föreligger i Östersjöregionen. Finland och Sverige bedriver en säkerhetspolitik som är tydligt kopplad till våra länders EU-medlemskap, ett nära partnersamarbete med Nato och samarbete med USA i en fördjupad transatlantisk länk. Såväl Finlands som Sveriges säkerhetspolitik bygger på principen att säkerhet skapas i samverkan med andra.

Att fortsätta utveckla det finsk-svenska samarbetet på det resultatinriktade och pragmatiska sätt som nu görs, är det bästa sättet att ta hänsyn till historia, geografiskt läge och andra ramgivande förutsättningar. På så sätt bygger vi gemensam säkerhet i praktiken och därmed höjer tröskeln för konflikt i vårt närområde.


Peter Hultqvist, försvarsminister (S)


Är du sakkunnig i en aktuell fråga? Välkommen att sända ditt inlägg till debatt@di.se. Bifoga högupplöst porträttfoto. Textlängd 2.500-6.000 tecken inklusive blanksteg.


Detta är en debatt- och opinionstext. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.