ANNONS:
Till Di.se
SÖNDAG 18 FEB Sveriges bästa finanssajt 2017
MENY
START DI TV BÖRS BEVAKNINGAR
ANNONS

Pehr Wissén: Sverige måste välja väg i Europasamarbetet

DEBATT. I många länder är frågan om vidareutveckling av EU en självklar del i valrörelser. Men inte hos oss. Ändå står vi inför viktiga beslut om vilken relation Sverige ska ha till nya samarbeten när det gäller beredskap för finansiella kriser, regler för banker och andra ekonomiska frågor. Nu behövs en svensk debatt, anser Pehr Wissén.

I Europasamarbetet finns en framtidstro och en vilja till vidareutveckling. På det ekonomiska och finansiella området handlar det framför allt om bankunionen, kapitalmarknadsunionen och valutaunionen. Det finns en känsla av brådska. För ett år sedan var oron stor för att en politisk våg, delvis med populistiska undertoner skulle rasera Europasamarbetet. Idag är detta hot mindre men krafterna som ogillar EU finns kvar och bidar sin tid. Därför gäller det att så fort som möjligt och framför allt innan nästa omgång val i olika länder förbättra de delar av EU-bygget som inte håller måttet och att vidareutveckla det som redan fungerar.

Sverige är inte med i bankunionen och vi är inte med i eurozonen. Bankunionen består av en europeisk bankövervakning, ett europeiskt system för att hantera banker i kris och ett europeiskt system för att garantera allmänhetens pengar på bankkonton. Bankunionen syftar till att en bankkris i ett medlemsland inte ska leda till en statsfinansiell kris. Vi behöver en grundlig debatt om hur Sverige ska förhålla sig till bankunionen. En statlig utredning ska också tillsättas för att utreda just detta. Kapitalmarknadsunionen syftar till att mer lånefinansiering ska ske på marknaden. I dag sker det i Europa främst i banker. I framtiden vill man ha mer på marknaden.

Formerna för framtida samarbete i EU kan ha olika utformning. Det kan grunda sig på regelverk med sanktioner, på förhandlade lösningar inom samarbetsorganisationer eller på marknader.

Sverige är ett litet land. Förhandlingslösningar och regelverk tenderar att gynna de stora länderna. Marknadslösningar har ingen sådan slagsida och passar därför ett land som Sverige väl. Det är därför viktigt att Sverige engagerar sig i vidareutvecklingen av Europasamarbetet och driver marknadsmässiga lösningar. Det leder till bättre effektivitet för hela EU och ligger särskilt i Sveriges intresse.

Finanskrisen och Eurokrisen blottade besvärande problem i EU:s regelverk och i den organisatoriska strukturen. Bristande marknadsmässighet ledde exempelvis till att statsobligationer kunde ges ut till alldeles för låga räntor. Regelverken betraktade dem som riskfria trots att de, som i fallet Grekland, var mycket riskfyllda. Det bidrog till den grekiska krisen och därmed eurokrisen.

Det fanns inga mekanismer för att hantera banker och nationer i kris. Nattliga förhandlingar med bristfälliga resultat blev konsekvensen. EU behöver hitta bättre regelverk och mer ändamålsenliga organisationer.

Olika länder har olika syn på hur detta bör göras. Den tyska attityden är att varje land ska sköta sig själv. Det ska dock finnas regelverk för exempelvis budgetunderskott och statsskulder. Länder som bryter mot regelverken ska straffas med böter. Den tyska inställningen är även att ett land inte ska betala för andra länders misstag. Det ska inte förekomma någon riskdelning.

Den franska attityden är att det ibland behövs riskdelning. Därför ska det tillskapas ändamålsenliga institutioner för sådan. Debatten om en europeisk valutafond ska ses i detta ljus. En intressant debatt om utvecklingen av europeiska regelverk i ljuset av de olika inställningarna till riskdelning har sedan i höstas förts i europeisk dagspress och fackpress av en grupp framstående tyska och franska ekonomer.

Slutligen har vi haft den brittiska attityden att man ska söka marknadsmässiga lösningar på riskdelningsfrågor och krislösning. Sverige har i stor utsträckning stött den linjen.

Sverige är ett litet land. Den tyska lösningen med regelverk och böter för länder som bryter mot regelverken har tenderat att efterlevas strikt för små länder medan de stora (Tyskland och Frankrike) har sluppit böter. Den franska modellen med institutioner som förhandlar fram lösningar för att dela på risker kan även den få en tendens att gynna de stora länderna.

Marknadslösningar däremot är inte förhandlade. De är neutrala mellan stora och små länder. Därför är det naturligt att ett litet land som Sverige har en förkärlek för finansmarknadslösningar. Resonemanget är tillämpligt även på Finland, Danmark och Nederländerna.

Storbritannien är landet som varit fanbärare för finansmarknadslösningar. Där finns en mångårig tradition med starka finansiella marknader. Dessutom har City of London varit Europas finansiella centrum. Det har gjort engelsmännen naturligt intresserade av marknadslösningar. När nu Storbritannien är på väg ut finns det tecken på att delar av den finansiella verksamheten i London flyttas ut till Frankfurt och Paris. Det kan möjligtvis bidra till att öka intresset för finansiella lösningar i Tyskland och Frankrike.

Tyskland och Frankrike inser att man måste hitta lösningar på bristerna i regelverken och institutionerna innan en ny finanskris. Inget tyder att den står för dörren men om man inte löser problemen kan den komma förr än man tror.

Förbättringarna av regelverken handlar om att färdigställa Bankunionen och utveckla ett europeiskt insättarskydd inom den samt att utveckla en Kapitalmarknadsunion. Utvecklingen av institutioner handlar i första hand om en europeisk valutafond samt ett europeiskt finansdepartement.

Tyskland och Frankrike måste utifrån sina olika utgångspunkter förhandla fram en väg som bägge länderna är nöjda med och som man dessutom kan kompromissa på ett sådant sätt att övriga länder kan acceptera den. Hur en sådan lösning kan se ut vet vi inte. Inget säger att samtliga förslagen i debatten blir verklighet.

I valrörelserna i Tyskland och Frankrike, och även i flera andra länder, har frågan om vidareutvecklingen av EU varit central. Frågorna är viktiga men också komplexa. Grundliga debatter är viktiga för att alla ska kunna bilda sig en uppfattning om och ta ställning till de olika förslag till vidareutveckling av EU-samarbetet som kommer framöver. Andra länder har livliga debatter om EU men i Sverige är det tyst. Även vi behöver debatten.

I Sverige ska nu bankunionen utredas med slutdatum 2019. Frågan om Sveriges framtida medlemskap i den gemensamma valutan borde också utredas och debatteras igen mot bakgrund av de vägskäl som Europa och Sverige står inför. Attityden har länge varit att vi ska gå med men inte just nu. När då då, kan man fråga sig?

Om Sverige ska kunna påverka den framtida utvecklingen av EU finns det goda skäl att överväga ett fullskaligt deltagande i såväl eurozonen som bankunionen.

Valrörelsen 2018 är ett utmärkt tillfälle att grundligt debattera Sveriges relation till EU. Enligt min mening skulle både Sverige och resten av EU vinna på att Sverige gick med såväl i eurozonen som i bankunionen. Sverige påverkas i hög grad av de beslut som fattas inom eurosamarbetet och i bankunionen. Vi behöver vara med för att kunna påverka.

Men först en ordentlig debatt.


Pehr Wissén, senior adviser, Swedish House of Finance (Nationellt centrum för finansforskning), Handelshögskolan i Stockholm


Är du sakkunnig i en aktuell fråga? Välkommen att sända ditt inlägg till debatt@di.se. Bifoga högupplöst porträttfoto. Textlängd 2.500-6.000 tecken inklusive blanksteg.

Du har väl inte missat Di TV – Sveriges nya ekonomi-tv-kanal?

Detta är en debatt- och opinionstext. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.