1515

Pär Österholm: Problematiskt att gå utanför traditionell penningpolitik

DEBATT. Riksbanken bör inte höja räntan i syfte att kunna sänka den senare. Men den okonventionella penningpolitiken har också sina begränsningar. Riksbanken äger redan stora delar av statsobligationerna. Det finns risker med köp av bostads- eller företagsobligationer. Och ”helikopterpengar” bör beslutas i samråd med politikerna, resonerar nationalekonomen Pär Österholm.

Pär Österholm.
Pär Österholm.

I efterdyningarna av finanskrisen 2008 har reporäntan rört sig runt historiskt sett låga nivåer. Sedan ett tag tillbaka råder det dock högkonjunktur i Sverige och Riksbanken har – i ljuset av en inflation som mer uthålligt befunnit sig nära målet – signalerat att dess intention är att påbörja en höjning av reporäntan under slutet av detta år. Höjningen av reporäntan förväntas dock ske långsamt. Enligt Riksbankens senaste prognos kommer reporäntan endast att vara runt 1 procent i mitten av 2021.

Ett uppenbart problem som kan uppstå under dessa förutsättningar är att nästa lågkonjunktur anländer innan Riksbanken har hunnit höja reporäntan påtagligt. En sådan utveckling skulle innebära att det kommer att finnas begränsat utrymme för reporäntesänkningar att motverka konjunkturnedgången.

Frågan är då hur vi ska se på denna stabiliseringspolitiska problematik. Den parlamentariska kommitté som för närvarande genomför en översyn av det penningpolitiska ramverket kommer rimligtvis att beröra frågor av denna art, men risken är inte försumbar att en konjunkturnedgång kommer innan denna översyn är färdig. Det är därför önskvärt att en övergripande diskussion inleds här och nu.

Låt mig inledningsvis konstatera att den ovan skisserade begränsade möjligheten att i framtiden sänka reporäntan inte är en anledning att i dag påbörja en snabb höjning av reporäntan i syfte att kunna sänka den mer senare. Detta är ett bakvänt argument och jag menar att vi i stället får acceptera att vi förmodligen kommer att vara tvungna att förlita oss på andra stabiliseringspolitiska instrument.

Beträffande den så kallade okonventionella penningpolitiken så kan det dock noteras att inte heller denna kommer att sakna begränsningar. Exempelvis så torde Riksbanken ha begränsade möjligheter att utöka köpen av svenska statsobligationer.

Redan i dag äger Riksbanken en stor del av den utestående svenska statsobligationsstocken och det har påpekats att likviditeten på marknaden har påverkats negativt. Ytterligare ökningar av innehavet skulle därmed näppeligen vara oproblematiska. Relativt närliggande alternativ som står till buds inkluderar köp av svenska bostads- eller företagsobligationer. Även detta skulle dock vara förknippat med sidoeffekter.

För bostadsobligationerna är det att man förmodligen inte vill stimulera bostadsmarknaden genom sänkta bolåneräntor, även om detta nog vore mindre problematiskt nu än för några år sedan.

Beträffande företagsobligationerna måste man bland annat fråga sig om det är rimligt att Riksbanken tar på sig den kreditrisk som ett sådant innehav skulle innebära.

Andra alternativ för den okonventionella penningpolitiken finns dock. Exempelvis har Riksbanken flaggat för möjligheten att genomföra valutainterventioner. Men även om sådana kan vara ett effektivt sätt att påverka inflationen menar jag att de ingalunda är oproblematiska eftersom de potentiellt kan bli mycket kostsamma.

Skulle Riksbanken göra stora interventioner för att hålla kronan svag och sedan överge denna politik, med en kraftig appreciering som följd, kan det stå svenska skattebetalare dyrt.

Även så kallade helikopterpengar brukar nämnas som en möjlighet för den okonventionella penningpolitiken. Detta alternativ har ingen exakt definition men vad som ungefärligen brukar avses är en bred utdelning av pengar till landets befolkning. Noteras bör dock att helikopterpengar – även om det ofta diskuteras som en penningpolitisk åtgärd – ligger i det finanspolitiska gränslandet. Det är därför rimligt att eventuella åtgärder i denna riktning sker i samspel mellan Riksbanken och politiker.

Detta för oss även in på frågan om vilken roll finanspolitiken bör ta i stabiliseringspolitiken. Jag menar att finanspolitiken har möjlighet att ta ett större ansvar än normalt givet våra relativt sett goda statsfinanser. Formerna för detta bör dock diskuteras då vi vet att finanspolitiken har inneboende problem som stabiliseringspolitiskt instrument.

Sammanfattningsvis kan det konstateras att om en lågkonjunktur skulle drabba Sverige inom en inte alltför avlägsen framtid så skulle såväl den konventionella som delar av den okonventionella penningpolitiken vara begränsade. Frågan är då hur Riksbanken bör agera för att få inflationen tillbaka till målet. Det är möjligt att det exempelvis är värt att ta de risker som köp av företagsobligationer och valutainterventioner är förknippade med. Men de statsfinansiella konsekvenser som dessa åtgärder kan medföra gör att jag menar att de bör analyseras grundligt innan de eventuellt används.

Jag vill också påpeka att det finns en gräns för vad penningpolitiken bör försöka hantera. Även om Riksbanken bör gå långt för att uppnå inflationsmålet inom en ”normal” tidshorisont så finns det omständigheter där det inte kan anses rimligt att göra detta.

Om de störningar som drabbar ekonomin är så stora att det skulle krävas extrema insatser av okonventionell penningpolitik för att få tillbaka inflationen till målet inom den ”normala” tidshorisonten så bör man kanske fråga sig om det i stället är lämpligt att låta det ta längre tid än vanligt att nå målet. Tyvärr är inte heller ett sådant agerande utan konsekvenser; det kan exempelvis leda till sämre förankrade inflationsförväntningar, något som i sin tur försvårar måluppfyllelsen ytterligare. Detta kan dock i vissa fall vara ett pris som man bör betala.

Jag vill avslutningsvis påpeka att jag anser att den politik som Riksbanken har bedrivit de senaste åren – med en negativ reporänta och statsobligationsköp – har varit rimlig givet den ekonomiska situationen.

Framtiden kommer dock att se annorlunda ut i väsentliga aspekter. Naturligtvis kan inte alla händelseförlopp förutses och diskuteras men en djupgående diskussion rörande stabiliseringspolitiken i dag torde ändå innebära att vi ser lämpligare åtgärder när nästa konjunkturnedgång kommer än vad vi kommer att göra om denna diskussion uteblir.

Pär Österholm, professor i nationalekonomi, Örebro universitet


Innehåll från SiemensAnnons

Tekniken som skapar attraktiva fastigheter och bidrar till hållbar lönsamhet

Med tekniken som möjliggörare skapas ekonomisk och social hållbarhet. Med den insikten som grund levererar Siemens Smart Infrastructure en konkurrenskraftig portfölj som hjälper fastighetsbranschen att utveckla smarta, säkra, energieffektiva och hållbara lösningar i både befintliga och nya byggnader.

Som ett stort företag inom tekniksektorn vet Siemens vilka utmaningar fastighetsägare, hyresgäster och medarbetare står inför under uppförandet av smarta byggnader. Genom att nyttja teknik och smarta system i samverkan kan många av utmaningarna lösas men för en hållbar utveckling måste man även se bortom själva byggnaden. Med hjälp av bredden i portföljen kan Siemens hjälpa företag och samhälle att bland annat se möjligheterna i energiutmaningen, bidra till en hållbar laddinfrastruktur för fossilfria fordon och med teknisk infrastruktur skapa smarta byggnader som människor vill bo och arbeta i. Genom effektivt nyttjande av hyrd kontorsyta och ökad upplevelse för medarbetaren skapar dessa lösningar både social och ekonomisk hållbarhet samtidigt som fastighetens värde ökar.

– Omställningen för fastighetsägare går fort och jag tror att många känner en stress över ”Var ska jag börja?”. Vårt råd är att komma igång genom att sätta en långsiktig plan och att arbeta med öppna plattformar som möjliggör flexibilitet. Börja sedan med något som ger snabbt resultat, till exempel att åtgärda fastighetens mätarstruktur, det möjliggör energioptimering. Mitt råd är att våga fråga, det finns hjälp att få, säger Annika Persson, Branch Account Manager.

Siemens kopplar samman energisystem, byggnader och industrier på ett smart sätt där kunden alltid är i fokus, utgångsläget är utifrån kundens behov och en förståelse för verksamheten under uppförandets tre faser; design, konstruktion och förvaltning. Redan i designfasen är det viktigt att sätta en gemensam plan för vad som ska uppnås med byggnadens tekniska infrastruktur för att förebygga brister längre fram. Därför är öppna plattformar för kommunikation som både kan ta emot och leverera data nyckeln till framgång.  

– Vi hjälper vår kund att förbli nyfiken, vara uthållig, experimentera och anpassa sig genom vår adaptiva och intuitiva teknik. Tanken med Smart Infrastructure är att skapa ett ekosystem där morgondagens fastigheter, effektivt och hållbart, skall arbeta för de personer som lever och verkar där och inte tvärtom. Det bidrar till en hållbar utveckling för att skydda planeten för nästa generation samtidigt som samhället gör framsteg och bidrar till våra kunders framgång, berättar Annika Persson.

Om Siemens

Siemens gör världen till en mer uppkopplad och omtänksam plats där hållbar energi levereras pålitligt och effektivt. Med en bred portfölj av nätstyrning och automatisering; effektfördelning, omkoppling och styrning, fastighetsautomation, brandsäkerhet, säkerhetssystem, VVS-styrning och energilösningar förbättrar Siemens vårt sätt att leva och arbeta. Siemens Smart Infrastructure kopplar på ett smart sätt samman energisystem, byggnader och industrier.

siemens.se/smartabyggnader

 

Mer från Siemens

Artikeln är producerad av Brand Studio i samarbete med Siemens och ej en artikel av Dagens industri

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?