ANNONS:
Till Di.se
START BÖRS DI LIVE BEVAKNINGAR
ANNONS

På havet stod Sverige inte utanför krigen

  • Idag när Sverige är mer beroende av havet för sin försörjning än någonsin är den svenska marinen mindre än någonsin i modern tid, skriver Lars Wedin. Foto: Martina Holmberg / TT

I helgen firades 100-årsminnet av första världskrigets slut. Sverige stod officiellt utanför såväl första som andra världskriget men på grund av landets beroende av sjöfarten var vi i högsta grad inblandade. Bland annat förlorade Sverige över 400 handelsfartyg under de två krigen, skriver LARS WEDIN, redaktör för Tidskrift i Sjöväsendet.

Världens ledare har just firat Hågkomstens dag – 100 år sedan det första världskriget slutade. Men i vårt närområde pågick det ryska inbördeskriget fram till 1922. I november 1918 gick brittiska och franska flottstyrkor in i Östersjön för att stödja de nyligen befriade staterna Finland, Estland, Lettland och Litauen. Svenska flottan fortsatte långt efter fredsslutet att röja minor och flera svenska handelsfartyg gick förlorade i minfälten på Nordsjön. Än i dag finns minst 50 000 minor kvar i våra farvatten. 

Men låt oss gå till krigsutbrottet 1914. Det blev dramatiskt för Sverige som förklarat sig neutralt den 3 augusti. Den 9 augusti löpte den ryske amiralen von Essen ut med Östersjöflottan i syfte att oskadliggöra den svenska flottan: antingen skulle den interneras i Karlskrona skärgård eller förstöras. Den svenska flottan kände emellertid till de ryska planerna och låg säker i Stockholms skärgård. von Essen vände om halvvägs över Östersjön. Varför vet vi inte men därigenom undvek Sverige att dras in i kriget som krigförande.

Under kriget hade flottan tre uppgifter: hävda neutraliteten, skydda sjöfarten och vara beredd att försvara landet mot anfall. En av de första vidtagna åtgärderna var att avlyssna rysk radiotrafik; alla större fartyg skulle ha en ryskkunnig officer ombord.

Från och med 1915 började flottan eskortera handelsfartyg längs kusten. Flottan var för liten, och delvis för gammal, för att kunna ordna konvojer annat än i undantagsfall. I juli kom kriget nära - den tyska minkryssaren SMS Albatross strandade vid Östergarnsholm på Gotlands ostkust efter att ha blivit skadad av en rysk styrka, som fortsatte beskjutningen även när Albatross var på svenskt vatten; 29 man stupade och resten internerades. 

I september 1915 minerades Öresund av tyskarna för att hindra brittiska ubåtar att ta sig in i Östersjön samtidigt som Storbritannien uppehöll en blockad mot Östersjöutloppen. 1916 lyckades britterna ändå ta sig in, nu via Vitahavskanalen, varefter de baserades på Åland varifrån de anföll svensk sjötrafik. Samtidigt angreps svensk trafik av tyska ubåtar på syd- och västkusten – i allmänhet lyckades dock svenska örlogsfartyg hindra förluster. Värre blev det när tyskarna började anfalla trafik mellan Sverige och Finland; flera handelsfartyg förlorades. 

Under 1917 fick blockaden av Östersjön allt svårare följder för den svenska försörjningen delvis på grund av felslagna skördar. Hungern spred sig över landet. Flottan hade allt mindre bränsle för sitt arbete med att skydda sjöfarten. Härtill kom bolsjevikisk agitation i spåren av den ryska revolutionen. Det talades om en kommande statskupp i slutet av april.  

Situationen lättade i maj när Sverige lyckades komma överens med Storbritannien om tillåtelse av införsel av spannmål. I gengäld konvojerade flottan allierade fartyg från svenska hamnar till norska kusten. Totalt skyddades 18 brittiska, 5 belgiska och ett franskt fartyg – dessa hade blivit blockerade i Östersjön vid krigsutbrottet. 

Våren 1918 minerades Kattegatt av såväl britter som tyskar. Dessa minfält skapade stora svårigheter för det svenska fisket – nu i ransoneringstider extra viktigt. 

I december 1917 hade Finland förklarat sig självständigt varefter det utbröt ett inbördeskrig mellan ”vita”, stödda av tyskarna, och ”röda” som stöttades av de ryska bolsjevikerna. Härigenom fick flottan nya uppgifter. 

Under vintern 1918 genomfördes flera operationer syftande till att evakuera svenskar från Finland och, i mån av plats, andra nordbor. Sammanlagt räddades över tusen svenskar – ibland under dramatiska former då fartygen hotades eller till och med besköts av de ”röda”. Samtidigt skyddar flottan, på svenskt vatten, transporter till Finland med vapen och personal. 

På Åland kände sig befolkningen hotad av den ryska garnisonen och man vände sig till den svenska regeringen för att få hjälp. Resultatet blev den så kallade Ålandsexpeditionen som bestod av en svensk flottstyrka medförande soldater ur kustartilleriet och armén. Dessa lyckades hindra strider mellan de ”röda”, de ”vita” och ryssarna. Svenskar och de ålänningar som ville evakuerades. Under sommaren röjdes de minor som blockerat Mariehamn. 

Ålandsexpeditionen är sannolikt den första svenska ”fredsbevarande” operationen.

När krigsslutet kom hade den svenska flottan eskorterat 3640 fartyg och gått en sträcka motsvarande 64 gånger jordens omkrets. Vidare hade man oskadliggjort 2 800 minor. Handelsflottan förlorade 260 fartyg – 17 procent av beståndet – och 794 sjömän omkom. Hur många fiskare som förlorade livet är okänt. 

1918 var flottan var mycket sliten men trots detta skedde endast en mycket begränsad tillförsel av nya fartyg. Politikerna hade ingenting lärt. Resultatet var att man fick använda ”allt som flöt” när andra världskriget bröt ut 1939. Än en gång drabbades Sverige av relativt stora förluster: 1270 svenska sjömän och 206 handelsfartyg, fiskeflottan förlorade 89 sjömän och örlogsflottan 92 sjömän samt fyra fartyg. 

Inte heller nu drog politikerna några slutsatser av erfarenheterna. Idag när Sverige är mer beroende av havet för sin försörjning än någonsin är den svenska marinen mindre än någonsin i modern tid. Och mindre blir den om ingenting görs.

LARS WEDIN

Redaktör Tidskrift i Sjöväsendet

Detta är en debatt- och opinionstext. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies