1515
Annons

Överdödligheten förra året lägre än befarat

Sverige ligger på en skamlig 37:e plats i listan över större länders vaccinationsandel. Då kommer regeringen med förslag på nya lagregler för att stänga ner samhället. Samtidigt visar statistiken för 2020 en lägre dödlighet än vad många trodde, skriver Peter Malmqvist.

SNITT. Socialstyrelsens dödsstatistik tyder alltså på att många som haft covid-19 i kroppen vid dödstillfället, hade dött av andra orsaker, skriver Peter Malmqvist.
SNITT. Socialstyrelsens dödsstatistik tyder alltså på att många som haft covid-19 i kroppen vid dödstillfället, hade dött av andra orsaker, skriver Peter Malmqvist.Foto:FREDRIK STEHN +46707716579

I den internationella databasen Worldometers jämförelse av länder med andelen vaccinerade, tar Sverige en skamlig 48:e plats. Drygt 400.000 har blivit vaccinerade, att jämföra med det omtalade topplandet Israel med drygt 6 miljoner. Befolkningsmässigt är båda jämförbara.

Om vi rensar bort en del mindre länder i statistiken, som öar och andra småorter ligger vi fortfarande på plats 37 och vi är bara nummer 26 av alla länder i Europa, som undantaget Storbritannien, har generellt en väldigt låg vaccinationsandel. Detta misslyckande borde regeringen fokusera på, inte på att skärpa lagarna i syfte att stänga ner affärsverksamhet och göra individer arbetslösa.

Det finns dessutom ingen virusstatistik som visar att skärpta lagar är nödvändiga eller verkningsfulla. De senaste tre månaderna ligger Sverige på plats nummer 17 i Europa med drygt 7 döda per dag i genomsnitt och miljon innevånare. Av de 20 länderna i toppen (inklusive USA), ligger Slovenien och Portugal på 14-15 döda, medan Belgien och Luxemburg ligger lägst med ungefär 6 döda per dag. Inom denna 20-grupp finns alla typer av virusstrategier, alltifrån total nedstängning till mer frivilliga restriktioner, med eller utan ansiktsskydd.      

Glädjande nog viker emellertid trenden i alla länder, inte minst i Sverige. Vi toppade enligt Worldometers statistik på 114 döda per dag den 12 januari (veckosnitt) och är nu nere i 32. Folkhälsomyndighetens egna grafer visar en mer positiv trend, från en topp något under 100 döda per dag, ner till försumbara nivåer de senaste två veckorna.  Den svenska statistiken kan exempelvis jämföras med Israels, som trots vaccineringsframgångarna och en yngre befolkning ligger på 25 döda per dag. Ett flertal europeiska länder i Sveriges storlek ligger också på svensk nivå, som Schweiz, Österrike och Belgien.

Vidgar vi analysen och räknar döda per dag (veckosnitt) och per miljon innevånare fram till fredagen den 19 februari, kan konstateras att Sveriges fyra döda per dag kan jämföras med åtta i Storbritannien, USA och Spaniens åtta, medan Frankrike, Tyskland och Italien samlas i dag något över Sveriges nivå med ungefär fem döda. Även mindre europeiska länder har en kraftigt fallande trend och samlas antingen kring Sveriges nivå eller kring de stora ländernas. Danmark har exempelvis återigen kommit ner till nästan norsk och finsk nivå (bland de lägsta i världen) och har fallit från en topp på 6 döda per dag till två, mätt som veckosnitt.

Det kan samtidigt påpekas att alla länder i Asien ligger extremt mycket lägre än i västvärlden, på mindre än en död per dag och miljon innevånare, även Indonesien, Malaysia och Filippinerna, som sällan framhålls som föredömen. Detsamma gäller de flesta länder i arabvärlden. Indien formar därtill en helt egen grupp med en 0,1 död per miljoner innevånare. Det är uppenbart att den globala jämförbarheten i denna statistik starkt kan ifrågasättas.

Av det skälet börjar ett allt större fokus läggas på begreppet ”överdödlighet”. I en nyutkommen bok (Corona - vår tids pandemi i ett historiskt perspektiv) av historikern Fredrik Charpentier Ljungqvist kommer Sverige på plats nummer 23 i Europa, där Lichtenstein och Spanien i toppen ligger nästan tre gånger så högt som Sverige. Bakom Sverige kommer åtta länder, med Norge i botten, som faktiskt redovisar färre döda 2020 än normalt. Av de åtta länderna är sex våra nordiska grannländer. Det är tyvärr denna nordiska jämförelse som ständigt lyfts fram.

Dyker vi vidare in i Socialstyrelsens svenska statistik över dödlighet under första halvåret 2020, kan konstateras att totalt dog 51.534 personer, varav 5.552 specificeras ha fått Covid-19. Det var 4.563 fler döda än genomsnittet de senaste fem åren. Då kan samtidigt konstateras att 2019 hade Sverige underdödlighet med 1819 personer. Denna underdödlighet var särskilt markant hos kvinnor, med 1277 individer, att jämföra med överdödligheten 2020 på 1579. Antalet kvinnor som hade Covid-19 vid dödstillfället anges till 2565.

Dessutom kan konstateras att den vanligaste dödsorsaken, hjärt- och kärlsjukdomar med normalt 34 procent av alla dödsfall gick ner markant under det första halvåret 2020. Totalt dog 1837 färre personer jämfört med femårssnittet. Detsamma gäller, men inte alls lika kraftigt, den näst vanligaste dödsorsaken, tumörer, med normalt 25 procent av dödsfallen. Här dog 123 färre personer 2020 jämfört med femårssnittet. Slutligen kan konstateras att det också dog 233 personer färre i influensa under första halvåret 2020 och 294 färre i lunginflammation, jämfört med femårssnittet.

Socialstyrelsens dödsstatistik tyder alltså på att många som haft covid-19 i kroppen vid dödstillfället, hade dött av andra orsaker, liksom att den rapporterade överdödligheten också skall ses mot den underdödlighet som fanns 2019. Svårigheterna att fastställa Covid-19 som dödsorsak har även framkommit i en undersökning som gjorts i Region Stockholm, rörande dödsfall på äldreboenden. Slutsatsen var att i 17 procent av de undersökta fallen var viruset den direkta dödsorsaken, att det i 8 procent av fallen inte var det, medan slutsatsen i övriga fall blev ett ”eventuellt”. En liknande undersökning har gjorts även i Östergötland med ungefär liknande resultat.

Ovanstående syftar till att visa, att den svenska utvecklingen inte sticker ut på något negativt sätt jämfört med resten av Europa och USA. Jag försöker också visa att överdödligheten under första halvåret 2020 måste ses i skenet av underdödligheten året innan, liksom i underdödligheten i andra typer av sjukdomar 2020. Politikerna har nu, att innan den 26 februari ta ställning till om regeringen, med övervakning från Riksdagen, skall få lagliga möjligheter att beröva ännu fler företag sina intäkter. Den här analysen försöker visa att det inte finns någon grund att stå på för att bevilja denna utvidgade makt. Lägg istället resurser och fokus på att öka vaccineringen, inte på att stänga ner samhället.

Peter Malmqvist

Finansanalytiker

Detta är en debatt- och opinionstext. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Debatt: Hög tid satsa på tåg i tid

Det är dags för en nationell samling med målet att få ordning på spåren, tåg i tid och mer tågtrafik, skriver företrädare för tågtrafiken. 

Svenska folket har röstat med fötterna – och valt tåget! Sedan början av 90-talet har resandet med tåg ökat stadigt och har mer än dubblerats. Återgången efter pandemin gick snabbare än vad de flesta trodde. Sedan i början av sommaren är resandet tillbaka på rekordnivåerna från 2019 och alla prognoser visar på en fortsatt ökad efterfrågan. Nytt är också att efterfrågan på godstrafik på järnväg stiger kraftigt i kölvattnet av chaufförsbrist och stigande drivmedelspriser. Så långt allt väl.

Haken är att den klimatsmarta och energisnåla järnvägen redan används över sin kapacitet. Det får inte plats fler tåg på spåren. Trängseln tillsammans med det eftersatta underhållet är också grundläggande orsaker till de förseningar som drabbar resenärer och företag.

I dessa oroliga tider är det extra viktigt att fundera på vilken framtid olika investeringar bäddar för. Liksom de första stambanorna knöt ihop Sverige och blev en hävstång från fattigdom till välfärdsland har järnvägen i dag möjlighet att ta oss bort från beroende av importerad fossilenergi och stärka vår internationella konkurrenskraft. Sverige är ett avlångt export- och handelsberoende land i Europas utkant med långa transportavstånd både inom landet och till våra stora handelspartners. Sedan 2000-talets början har Sveriges befolkning ökat med nästan 1,6 miljoner till 10,5 miljoner invånare och om ytterligare 20 år kommer vi att vara 11,5 miljoner enligt SCB. Till detta kan läggas stigande bränslepriser, chaufförsbrist och en akut klimatutmaning.

För att möta alla människor som vill resa hållbart och alla företag som vill bidra till klimatmålen måste transportsystemet ställas om. Genom att på ett smart sätt kombinera de olika transportslagens fördelar och med digital teknik kan det bli en effektiv helhet. En målbild och genomförandestrategi för detta behöver tas fram som vägledning för kommande investeringsbeslut i transportsystemet.

Tåget kan transportera stora volymer gods och stora mängder passagerare på liten yta och med låg energiåtgång. Motsvarande transportarbete med en eldriven bil eller lastbil behöver 2-3 gånger så mycket energi. Ju fler resor och transporter som kan göras på järnväg desto mer el frigörs till andra angelägna behov. 

Det snabba tåget gynnar också regionutvecklingen och kan dessutom lösa industrins transportbehov på ett energieffektivt sätt. Fossilfritt stål och andra produkter från de nya stora industrisatsningarna i Norrland kommer inte att stanna i Sverige utan behöver transporteras till Göteborgs hamn eller över Öresundsbron till de väntande kunderna.

Decennier av underinvesteringar har resulterat i att järnvägskostymen är både tunnsliten och urvuxen. Och när man kör fler tåg än vad systemet är byggt för, ofta på utslitna spår, och växlar och kontaktledningar går sönder då blir fler tåg försenade. Det är ständig kapacitetsbrist, tågen pressas in på spåren med förseningar som följd. Ett konkret bevis för detta är att när det under pandemin trängdes färre tåg på spåren fick vi den högsta punktligheten på decennier.

Men så kan och behöver det inte vara. Varför skulle Sverige inte kunna vara lika bra som de bästa? I Europa är Schweiz tågtrafikens okrönta drottning. Tågen går ofta och banutnyttjandet är dubbelt så stort som i Sverige. I Schweiz finns en blocköverskridande uppfattning att fungerande tågtrafik är mycket viktigt för nationen som helhet. Tågtidtabeller bestäms långt i förväg och går att lita på.

I Japan finns över 50 års erfarenhet av höghastighetståg. Dessa tåg har en punktlighet på 99 procent och i princip inga olyckstillbud. Det finns en stor uppslutning kring detta bekväma transportmedel som har lett till att tåget har en marknadsandel på 30 procent av personresorna. I Sverige reste 1950 fler med tåg än på väg. En målmedveten anpassning av samhället till bilen medförde att tågets andel av resandet i Sverige länge låg under 10 procent men har under 2000- talet ökat till 12 procent. Många företag och enskilda vill bli mindre beroende av klimatpåverkande transporter. Nya snabba spår – som dessutom är billigare att bygga än konventionella spår – är en förutsättning för att kunna möta dessa önskemål.

Mellan 2001 och 2019 ökade antalet persontåg på de slitna svenska järnvägarna från 700 000 till 1 00 000 per år. Trots den kraftiga trafikökningen är det färre än någonsin som arbetar med att ta hand om anläggningen. 1998 arbetade 7 257 järnvägstekniker med underhåll. 2020 hade det minskat till cirka 3 800. Situationen är kritisk. Det är mycket angeläget att staten genom Trafikverket antar ett drivande och uthålligt ledarskap för att kompetensförsörja järnvägen.

Ökad miljömedvetenhet och snabbt stigande kostnader för andra transportslag gör att efterfrågan på tåg nu ökar kraftigt. Men för att tåget verkligen skall kunna leva upp till sin fulla potential måste man kunna lita fullt ut på att komma fram i tid och då behöver huvudorsakerna till dagens förseningar åtgärdas: bristande kapacitet och akuta störningar när gammal utrustning går sönder. Erfarenheter från andra länder visar att med god koll på anläggningen och ett systematiskt förebyggande underhåll baserat på järnvägsmässig kompetens och en nationell underhållsplan så kan haverier i anläggningen som leder till förseningar näst intill elimineras.

Aldrig tidigare har så många åkt tåg i Sverige och efterfrågan på mer och pålitligare tågtrafik är väldigt stark. Det finns en mycket berättigad irritation över allt tågstrul. För att ge resenärer och transportköpare den tågtrafik de förtjänar behöver järnvägskostymen sys ut rejält samtidigt som den lagas. En tydlig målbild för järnvägens och transportsystemets utveckling som kan styra investeringarna behöver också tas fram. Järnvägsinvesteringarna behöver genomföras i sammanhållna projekt så att hela stråk kan färdigställas. Ett halvt spår ger inte så stor effekt. Det är först när en hel sträcka är färdig som den fulla nyttan av investeringen kan realiseras. 

Nu behövs samma målmedvetenhet som när samhället ställdes om till massbilism. Då kan tåget bli den energieffektiva, snabba, tillförlitliga och kapacitetsstarka ryggraden i framtidens transportsystem. Den nya regeringen behöver visa handlingskraft och skapa förutsättningar för en snabb utbyggnad genom att besluta om ett förenklat regelverk och effektivare tillståndsprocesser samt öppna för att de stora projekten får egna skräddarsydda organisationer och en egen finansiering utanför den nationella planen. Med industrialiserad byggteknik kan då nya banor längs norrlandskusten, de nya stambanorna i Götaland, Stockholm-Oslo och andra angelägna projekt kunna genomföras på mindre än halva tiden än nuvarande planering, arbetssätt och finansiering medger. 

Det är dags för en nationell samling med målet att få ordning på spåren, tåg i tid och mer tågtrafik.

Johan Trouvé, vd Västsvenska Handelskammaren

Jonas Friberg, ordförande Resenärerna

Karin Svensson Smith, tidigare ordförande riksdagens trafikutskott

Pär Helgesson, ansvarig strategisk infrastruktur SJ

Detta är en debatt- och opinionstext. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

spara
1090kr
Prenumerera