Orealistiskt för Sverige med utbyggd kärnkraft

Kärnkraftstekniken är dyr, har stora risker, är känslig för driftsstörningar och kräver statlig prisreglering av elmarknaden. De reaktorbyggen som pågår i Europa har blivit plattformar för ryska och kinesiska intressen, skriver Åsa Moberg.

KÄNSLIG. Kärnkraftens vänner framhåller gärna att kärnkraft är okänsligt för väder. Men den är känsligare än så: ett land kan bli tvunget att stänga alla reaktorer, som Japan 2011, skriver Åsa Moberg.
KÄNSLIG. Kärnkraftens vänner framhåller gärna att kärnkraft är okänsligt för väder. Men den är känsligare än så: ett land kan bli tvunget att stänga alla reaktorer, som Japan 2011, skriver Åsa Moberg.Foto:HENRIK MONTGOMERY / TT

Det finns ingen elproduktion utan konflikter. Även sol, vind och biomassa har nackdelar. Det har blivit uppenbart i takt med att användningen ökat. Ändå är kärnkraftens risker fortfarande unikt stora, på unikt många nivåer, under unikt lång tid.

Hur kort får minnet vara i energidebatten?  Den 11 mars är det 10 år sedan den stora jordbävningen och tsunamin drabbade Japan. Tre reaktorer vid Fukushima Dai-ichi havererade. Katastrofen inträffade i ett tekniskt framstående land med 54 reaktorer. En total nedstängning i flera år följde. Ett fåtal kom efter några år i drift igen, medan det bokstavligen oändliga saneringsarbetet kommer att behöva pågå i evighet. 

När Japan drabbades kunde ingen skylla på ålderdomlig teknik eller bristande kontroll i en kommunistisk diktatur, det ”försvar” som kärnkraftsförespråkare tog till efter Tjernobylkatastrofen 1986. Riskerna med de reaktorer som byggts bakom järnridån var kända. Direkt efter Tysklands återförening 1990 stängdes alla östtyska reaktorer.

Haveriet i Harrisburg, Pennsylvania, 1979 förutsågs och skildrades i filmen ”Kinasyndromet” som kom samma år. Många av kärnklyvningens pionjärer förutsåg i mitten av 1900-talet farorna med civil kärnkraft. De varnade också för spridning av kärnvapen. 

Det är dags för alla som vägrar föreställa sig möjligheten av okontrollerbara radioaktiva utsläpp att börja räkna. Förespråkare för förnybar el har länge välkomnat att statliga subventioner slopas. Sol och vind kan klara sig på marknadsmässiga villkor. Prisökning på kärnreaktorer är lika dramatisk som den sjunkande kostnaden för förnybar el. 

Varför är det så tyst om de fyra reaktorer som är under byggnad i Västeuropa? Priset för de två senast inledda reaktorbyggena, Hinkley Point C i Somerset i Storbritannien, beräknas till 25 miljarder. Pund. Inga reaktorbyggen har hittills blivit färdiga till beräknat pris.

Utan den symbios mellan stat och näringsliv som rådde på 1960-talet skulle ingen kärnkraft funnits i Sverige. Den statligt dirigerade planekonomin på elområdet som fanns då har gradvis avvecklats, märkligt nog på initiativ från politiken, under protester från de kommersiella aktörerna. Men hur planerbar är energipolitiken? Om vi ser tillbaka har miljörörelsens förutsägelser om framtidens elförbrukning hamnat mycket närmare verkligheten än industrins.

På en punkt tog även miljörörelsen fel: få förutsåg vätgasens möjligheter, eller hur stora krav den ställer på grön elproduktion och på eldistributionen. Risken är liten att Sverige försöker fylla det behovet med ny kärnkraft. Ledtiden är lång och kostnaden svindlande. 

Det rekorddyra bygget Hinkley Point C består av två franska EPR-reaktorer på 1 600 MW vardera. Britterna klarade inte finansieringen utan hjälp av subventionerade lån från det franska statliga Électricté de France, EDF, och det kinesiska statliga China General Nuclear, som äger 33,5 procent. Det kinesiska företaget har av USA anklagats för spioneri.

Symboliskt nog är det ett döende parti som Liberalerna som blivit den tydligaste politiska rösten för ny kärnkraft i Sverige. De små modulreaktorer som kärnkraftsvänner regelbundet lanserar som ”nyhet” har, med olika förslag till kylning, funnits med i diskussionen från kärnkraftens begynnelse. Att ingen hittills byggts kan bero på att idén är dålig. Dagens reaktortyper presenterades från början som en bristfällig men kortvarig övergångslösning. Den tekniska livslängden för de svenska reaktorerna angavs till 25 år. Lösningen för framtiden var bridreaktorer och fusion – som aldrig kom. 

Kärnkraftens vänner framhåller gärna att kärnkraft är okänsligt för väder. Men den är känsligare än så: ett land kan bli tvunget att stänga alla reaktorer, som Japan 2011. Efter det måste a l l a världens reaktorer byggas om. De få nybyggen som pågick måste ritas om, med stora förseningar som följd. 

Stora lättvattenreaktorer kräver att det finns en motsvarande mängd reservkraft. För att störa en kärnreaktor behövs ingen plötslig katastrof. I ett varmare klimat inträffar allt oftare driftsstopp på grund av att kylvattnet blir för varmt, som vid Ringhals 2 den 30 juli 2018. 

Finland har fyra reaktorer i drift och fortsätter utbyggnaden. Landets femte reaktor, Olkiluoto 3, är en fransk EPR som skulle ha tagits i drift 2009. Den började byggas 2006, och skulle bli en uppvisningsmodell. Den franska tillverkaren Areva skulle i samarbete med tyska Siemens erövra världen med denna nya modell. En likadan, lika försenad, byggs i Frankrike. De två i Storbritannien är av samma typ. 

En udda upplysning om ekonomin meddelas i en rubrik 23 mars 2018: ”I Finland finns världens dyraste byggnad” – reaktorn är tvåa efter hotellkomplexet Abraj al-Bait, som kostat 12 miljarder euro att bygga. Den som googlar på Olkiluoto 3 kan följa reaktorns långa historia av förseningar. 28 augusti 2020 hade finländska Yle rubriken: 

”Ny tidtabell för kärnkraftverket Olkiluoto 3 igen – regelbunden elproduktion i gång först 2022”.

Av de 3000 olika tester som krävs före driftsstarten, som alltså var planerad till 2009, återstod ännu några. Det har varit ”tekniska problem i samband med testandet”. 23 februari 2019 meddelades att de politiska ungdomsförbunden i Finland kommit fram till sin egen slutsats: ”Som vi sett av Olkiluoto 3 är inte kärnkraft en realistisk lösning för tillfället”. 

Hur har då Finland klarat sin energiförsörjning? Jo, genom att bygga ett nytt kolkraftverk 1994. Det var framsynt. Och så har det fortsatt. I Finland har användningen av stenkol som huvudsakligt bränsle koncentrerats till de stora kondens- och fjärrvärmekraftverken.  Stenkol används dessutom för el- och värmeproduktion inom industrin. På Energinyheter.se 23/1 2021 meddelas: ”Användning av kol ökar i Finland”. Kärnkraften klarar sig inte utan storskalig reservkraft, till att börja med under den primärstörning som de ständiga förseningarna utgör. Då blir det koleldade el- och värmeverk. 

Finlands reaktor nummer 6 är också påbörjad, i Pyhäjoki vid Bottenvikens kust 16 mil från Skellefteå. Den byggs av ryska Rosatom, med statligt ryskt stöd i finansieringen. Hamnen är redan klar. Det kanske var den viktigaste delen av bygget? Kärnkraften har gett Kina en plattform i Storbritannien och Ryssland en hamn i Bottenviken. Så kan det gå, när marknadskrafterna inte får styra.

Åsa Moberg

Författare, bland annat till boken ”Ett extremt dyrt och livsfarligt sätt att värma vatten, en bok om kärnkraft”.


Detta är en debatt- och opinionstext. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder Dagens industri möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten. De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till di.se. Dagens industri granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen di.se. Läs mer om kommentering här.

Innehåll från NordeaAnnons

Nordea siktar på nettonollutsläpp

Redan 2023 vill Nordea att koldioxidutsläppen från den interna verksamheten ska minska med 30 procent.
Redan 2023 vill Nordea att koldioxidutsläppen från den interna verksamheten ska minska med 30 procent.

Storbankernas roll i samhällets klimatomställning är stor. För att ta detta ansvar har Nordea nu satt upp ett långsiktigt mål om att nå nettonollutsläpp senast år 2050. Redan 2030 ska koldioxidutsläppen från utlånings- och investeringsportföljerna ha reducerats med 40–50 procent och även de interna utsläppen ska ned med 50 procent.

– Det kommer att krävas stora insatser för att nå dit, men detta är insatser som vi måste ta oss an. Vi har skapat en ny affärsstrategi för att bli en hållbar bank. Det är alltså inte en hållbarhetsstrategi vid sidan av, utan en grundpelare för hela verksamheten, berättar Anders Langworth, hållbarhetschef på Nordea.

2023 vill Nordea kunna uppnå flera delmål. Här handlar det bland annat om att 25 procent av allt nytt sparande ska vara i Nordeas utbud med hållbarhetsfokus och att koldioxidutsläppen från den interna verksamheten ska minska med 30 procent. Banken vill också arbeta tillsammans med stora företagskunder för att tillsammans sätta långsiktiga planer som styr mot Parisavtalet, nationella mål och FN:s 17 hållbarhetsmål. 

Utbildar rådgivare i hållbarhet

– Vi ser ökade förväntningar på att flera branscher ska ställa om och minska utsläppen. Företagen måste därför skapa lösningar som går i linje med dessa förväntningar. Vår plan här är att jobba med våra kunder för att hitta dessa hållbara lösningar och på så sätt driva utvecklingen åt rätt håll. Vi gör verkligen denna resa tillsammans med våra kunder, säger Anders Langworth.

Sedan i fjol arbetar Nordea aktivt med att utbilda sina rådgivare inom hållbarhetsfrågor för att kunna ha en ännu bättre kunddialog kring hållbarhet och vilka möjligheter som finns – något som gav resultat direkt. Under 2020 ökade efterfrågan betydligt, både på sparande och lån. 

– Dels handlar den kraftiga ökningen om att våra kunder blir allt mer medvetna och värdesätter möjligheten att välja sparande med hållbarhetsfokus, gröna bolån eller grön finansiering. Men sedan ser vi också att ju mer vi ökar kunskapen kring hållbarhet hos våra rådgivare, desto mer intresse ser vi från kunderna, säger Anders Langworth. 

Jobbar aktivt mot etappmål för att nå 2050-målet

2050 kan tyckas vara långt bort, men bakom det långsiktiga målet finns en struktur för hur omställningen ska gå till. Det fungerar inte i praktiken att göra en totalomvändning över en dag, även här måste bankernas stora samhällspåverkan tas i beaktning menar Anders Langworth.

– Eftersom samhället står inför en enorm omställning måste den ske i ordnad takt, så att verksamheter har en möjlighet att följa med i förändringen och att såväl sociala, miljömässiga och samhällsnödvändiga aspekter tas med i beräkningen. Vi måste hela tiden tänka på effekterna av vårt handlande, säger han och fortsätter:

– Men sedan tror jag att alla är överens om att vi inte har tid för något bakåtlutat hållbarhetsarbete. 2030-målen är det som är viktigast nu. Det och 2023-delmålen är det vi styr emot för att landa i nettonollutsläpp senast 2050. Bakom våra 2023-mål har vi årsplaner med tydliga initiativ.

Läs mer om Nordeas hållbarhetsarbete här.

Om Nordea

Nordea är en fullservicebank som finns i 20 länder med hemmamarknader i Sverige, Danmark, Finland och Norge. Nordea integrerar hållbarhetsperspektivet i alla delar av verksamheten och har en ledande roll i att ta fram kunderbjudanden med hållbarhetsfokus, samt har varit med och skapat flera av de mest omfattande globala branschsamarbetena kring hållbarhet, tillsammans med FN:s miljöprograms finansinitiativ.

Mer från Nordea

Artikeln är producerad av Brand Studio i samarbete med Nordea och ej en artikel av Dagens industri

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?