ANNONS:
Till Di.se
START BÖRS DI LIVE BEVAKNINGAR
ANNONS

Energi

Nu bildar vi ”Gnosjökommissionen” för en rimligare energipolitik

  • MÅL. Syftet är att ur brett perspektiv belysa Sveriges elförsörjning och jämföra olika energimixars egenskaper och konsekvenser med varandra, skriver Dilot, Klein och Stacke. Foto: BJ÷RN LARSSON ROSVALL / TT, BJÖRN LARSSON ROSVALL / TT, BJÖRN LARSSON ROSVALL / TT

DEBATT. Nedstängningen av Ringhals 1 och 2 nästa år innebär ett stort bortfall av fossilfri energi i södra Sverige, som redan lider av elbrist. Nu bildar vi Gnosjökommissionen med syftet att verka för en vetenskapligt grundad energidebatt som tar hänsyn till såväl lokala konsekvenser som globala klimatförändringar, skriver Torsten Dilot, Michael Klein och Joel Stacke.

Hur ser Sverige ut ur ett energiperspektiv? Vilka vägval finns det och vad innebär de ur olika synvinklar?

Synvinklar som teknik, fysik, samhällsekonomi, leveranssäkerhet och inte minst miljö och klimat behöver beaktas.

Hur påverkas Sverige av stängningen av Ringhals 1 och 2 och kanske framför allt: hur påverkar det landskapen och länen kring Ringhals?

Sverige har sedan 1985 en så gott som fossilfri och optimal energimix för produktion av elkraft, men elbehoven växer. Fordonsflottan elektrifieras, serverhallar byggs och industrin börjar ställa om till mera fossilfritt.

Hela denna förvandling kommer enligt en rapport från Svenskt Näringsliv att kräva 60 procent mer elkraft än i dag.

Vi har redan produktions- och kapacitetsbrister i elnäten i flera regioner, huvudsakligen i södra Sverige. Nyligen beslutades att det fossila Heleneholmsverket i Malmö ska fortsätta hållas i drift, eftersom det anses vara absolut nödvändigt för regionens elförsörjning. Åtminstone i det korta perspektivet tills nya lösningar för att tackla effektbristen är framme.

Heleneholmsverket är ändå ”bara” på 130 elektriska megawatt (MWe) – den effekt som distribueras via elnätet till kunderna, alltså hushåll, industri och myndigheter – men anses alltså kritiskt.

Ringhals, omkring 20 mil därifrån, består i dag av fyra reaktorer. Reaktor R2, som ger 900 MWe, ska stängas ned vid årsskiftet. Ett år senare är det dags för den andra reaktorn, R1, som ger 865 MWe.

Sammanlagt tas alltså 1765 fossilfria MWe ur drift inom ett år.

Om nu Heleneholmsverket är så nödvändigt för Malmö, hur nödvändiga är då inte R1 och R2 för Göteborgsregionen, Halland, Bohuslän, Västergötland och västra Småland med Gnosjöregionen i spetsen? Enbart Gnosjöregionen omsätter tiotals miljarder kronor per år och är beroende av en leveranssäker elförsörjning.

Under 2018 gav Ringhals 1:s elproduktion en vinst i miljardklassen. Elpriset lär inte sjunka framöver, det lär tvärtom öka i takt med att elhandeln med kontinenten, där priset på el är signifikant högre, fördjupas allt mer. Sannolikt kommer därmed vinsterna att öka per reaktor som är i drift under kommande år.

R1 är moderniserad, har sedan våren 2010 ett diversifierat reaktorskyddssystem och uppfyller Strålskyddsmyndighetens krav på viktiga säkerhetsfunktioner som snabbstopp, tryckavsäkring, härdkylning och resteffektkylning. De är förstärkta genom ett oberoende digitalt system, DPS.

OPS, det ursprungliga systemet, finns kvar och är som tidigare fortsatt ”relästyrt”. Detta etablerade koncept utgör tillsammans med kraftverkets hjälpkondensor grunden för R1:s oberoende härdkylning, OBH.

Detta medför att R1 redan i dag har ett koncept för OBH som torde uppfylla Strålskyddsmyndighetens krav och en godkännandeprocess för OBH på R1 borde innebära ganska marginella kostnader. Dessa, tillsammans med kostnader för fortsatt drift, bränsle och extra underhåll, torde väl täckas in av första driftårets vinst vid fortsatt drift efter 2020.

I R2 har man problem med bottenplåten och dess förmåga att motstå de mest extrema och mest osannolika händelserna. SSM har hittills gett R2 OK för fortsatt drift inkluderat bl a rekommendationer för fortsatta kontroller och för hur säkerhetsanalysen bör genomföras för extrema händelser.

R2 har en nästan färdig lösning för oberoende härdkylning. Det återstår dock lite mer arbete med R2:s OBH jämfört med R1:s, till exempel kompletterande verifierande analyser.

Sammantaget torde kostnaderna för R2 inte ligga högre än att man i genomsnitt skulle kunna hämta in en vinst mellan en halv och en miljard per år vid fortsatt drift till och med 2025, förutsatt att åtgärder för att underhålla bottenplattan är görs och lösningen för OBH godkänns.

Den sammantagna bilden är tydlig: ekonomiska incitament för förtida avveckling av R1 och R2 saknas.

Även ur miljö- och klimatsynvinkel är det vansinnigt att Sverige frivilligt plockar bort 1765 MWe fossilfri el. Sedan 00-talet importerar vi tidvis kolkraftsel från kontinenten för att stabilisera vårt elnät, speciellt i södra Sverige.

En stängning av R1 och R2 kommer att medföra att de naturliga systemtjänster, såsom svängmassa, som kärnkraften bidrar med i södra Sverige minskar ytterligare.

Konsekvensen kan bli att vi kommer att behöva importera ännu mera kolkraftsel för att bibehålla ett elnät som kan motstå frekventa störningar som blixtnedslag och om stora förbrukare får oplanerade stopp i sin produktion.

Vi behöver också se på Sveriges situation och utsläpp ur ett globalt perspektiv.

Vi förklarar härmed Gnosjökommissionen bildad. Vårt syfte kommer att vara att ur brett perspektiv belysa Sveriges elförsörjning och jämföra olika energimixars egenskaper och konsekvenser med varandra.

Torsten Dilot, civilingenjör och grundare av Gnosjökommissionen

Michael Klein, ingenjör och grundare av Gnosjökommissionen

Joel Stacke, senior rådgivare Gnosjökommissionen

Detta är en debatt- och opinionstext. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.
Läs mer