ANNONS:
Till Di.se
START BÖRS DI LIVE BEVAKNINGAR
ANNONS

Näringslivsprofiler: Skadligt beslut om Wikström

  • Risken finns att politiker inte vågar engagera sig i näringslivet men också att distansen mellan näringslivets folk och den politiska världen ytterligare ökar, skriver en rad näringslivsprofiler. Foto: Gustaf Tapper

Jan Björklunds och Liberalernas beslut att sparka Cecilia Wikström som kandidat i EU-valet är en markering mot näringslivet och riskerar att få skadliga följder, skriver Rune Andersson, Dan Olofsson, Olof Stenhammar och Michael Treschow.

När Jan Björklunds och Liberalernas beslöt att Cecilia Wikström inte skulle kvarstå som partiets förstanamn i valet till EU-parlamentsvalet var det många i näringslivet som häpnade. Det finns en stor opinion som ställer sig dessa frågor:

Hur tänker dom? 

Hur kan man göra så mot en framstående kvinnlig politiker? 

Det är många inom näringslivet som hört av sig till oss och manat till reaktion mot något som man inte bara sett som ett enskilt fall utan som en markering mot politikers behov av riktiga insikter om näringslivet.

Till diskussionen som följt på Liberalernas för oss obegripliga beslut om Cecilia Wikström finns det några aspekter som vi därför tycker är viktiga att framhålla.

I det politiska livet finns det många som har ett nära förhållande till makten.

Det gäller inte minst socialdemokratiska politiker som ju har ett sedan mycket länge väl etablerat och intimt samarbete med regeringar, styrelser för landsting och kommuner och andra verksamheter med politisk koppling.

Det har sällan väckts frågor om politikers integritet i förhållande till de maktapparater de oftast företräder. Eftersom det rör sig om socialdemokrater har vi vant oss vid att dessa förhållanden är en del av en etablerad verklighet.

Under senare tid har även politiker från de borgerliga partierna skaffat sig en ökad kunskap om den politiska maktens världar. Det är inte minst ur det perspektivet som den nu aktuella diskussionen har så stor principiell betydelse.

En gång i tiden valde riksdagens borgerliga partier att koppla loss från ett tidigare närmare relation till företagens värld. Det kom också att innebära att allt färre näringslivsföreträdare valde att aktivt engagera sig partipolitiskt. Därmed uppstod en allvarlig kunskapslucka i svenskt politiskt liv.

Resultatet har blivit allt tydligare att kunskaperna om näringslivets liv och verklighet minskat rejält bland politikens makthavare.

Politik har efterhand blivit ett yrke som man börjar engagera sig i som ungdomsförbundspolitiker och sedan fortsätter vandringen genom de olika maktnivåerna.

Vi som samlats till detta inlägg har i många olika sammanhang haft anledning att delta i politikens och myndigheternas arbete – både genom att förmedla insikter (till exempel som ordförande i Svenskt Näringsliv eller ordförande i Näringslivets Skattedelegation) men också genom att delta i rader av andra mötespunkter (deltagande i omfattande statliga utredningar och i rådgivande organ knutna till universitet och högskolor med mera) men givetvis också genom olika kontakter med kommuner och landsting.

För oss som företagsledare har det givetvis också varit lärorikt att delta i dessa diskussioner – politikens tidtabeller och beslutsstruktur skiljer sig avsevärt från näringslivets och de insikter man som företagsledare fått på detta sätt har givetvis varit bra för samhällsdebatten. Samtidigt har näringslivets ambition att söka lösningar på problem kunnat bidra med viktiga insikter som också kunnat omvandlas till goda beslut i knepiga situationer.

Men jäv då? Frågan om jäv är något som vi i näringslivet väl vet hur man ska hantera. Att jävsaspekten skulle vara väsentlig i frågan om Liberalerna i Europaparlamentet framstår inte som trovärdigt. Det är inget etikproblem om Wikström på sin fritid är styrelseledamot i två börsbolag. Tvärtom behöver vi kunniga personer med insikt såväl i politik som i näringsliv.

Näringslivet är den välståndsskapande delen av samhället och att politiker måste skaffa sig kunskap utanför sin bubbla framstår som så självklart att den senaste tidens diskussion tett sig så svår båda att förstå och acceptera.

Det som nu är viktigt är inte bara behandlingen av den framstående kvinnlig, liberal politiker utan den risk som vi upplever är högst påtaglig, nämligen att det som skett i Liberalerna får prejudicerande effekt.

Den kan både handla om att politiker inte vågar engagera sig i näringslivet men också om att distansen mellan näringslivets folk och den politiska världen ytterligare ökar.

Det vore mycket dåligt för Sverige!

Rune Andersson

Dan Olofsson

Olof Stenhammar

Michael Treschow

Detta är en debatt- och opinionstext. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies