ANNONS:
Till Di.se
START BÖRS MARKNADSNYTT BEVAKNINGAR
ANNONS

MUF: Alla allianspartier måste inte sitta i en M-ledd regering

  • Låter man sakfrågorna stå i fokus är det inte så himla svårt att få ihop en borgerlig regering, skriver Benjamin Dousa, Muf. Foto: Björn Lindgren/TT

Alliansen är mer en värdegemenskap och ett samarbetsprojekt än en regeringskonstellation. Om inte alla allianspartier vill sitta i en M-ledd regering kan Moderaterna samarbeta med dem i riksdagen, föra alliansens politik och rekrytera nyckelpersoner från alla fyra partierna, skriver BENJAMIN DOUSA, Moderata ungdomsförbundet.

Regeringsfrågan har de senaste fyra åren ätit sig in i vartenda politiska samtal som förts på nationell nivå. Partier har skjutit sina låsningar på framtiden, och Sverigedemokraterna har använts som slagträ både från höger- och vänsterhåll. Som förbundsordförande för ett ungdomsförbund känns det lill-gammalt att konstatera att svensk inrikespolitik antagligen varit i den mest barnsliga perioden på decennier. Vår inställning i regeringsfrågan är glasklar: In i kaklet måste vara just in i kaklet, annars kan man lägga ned Moderaterna.

Sverige står i dag inför stora utmaningar. Det pratas mycket om gängkriminaliteten och integrationen, och detta är viktiga frågor som ett nytt politiskt ledarskap måste ta itu med - bränder att släcka här och nu. På lite längre sikt är jag dock ännu mer orolig för Sveriges ekonomi. Magdalena Andersson pratar ofta stolt om hur Sveriges ekonomi är “urstark”, men helt sant är det inte. BNP-tillväxten per capita har under de senaste 10 åren i själva verket varit historiskt låg, även i jämförelse med andra europeiska länder trots att många av dem drabbades mycket hårdare av eurokrisen och skuldkrisen.

Kommande år väntas en klart svagare utveckling i Sverige jämfört med EU-snittet, och prognoserna har dessutom reviderats nedåt. Socialdemokraterna och Miljöpartiet kommer aldrig någonsin att gå fram med de strukturreformer som är helt avgörande just nu. In i kaklet måste vara just in i kaklet, Sverige har inte råd med en ny decemberöverenskommelse.

Ulf Kristersson har den senaste veckan sonderat terrängen för en Alliansregering, tolererad av Socialdemokraterna. Föga förvånande tackade Stefan Löfven nej till den inviten, och delar av borgerligheten beskyllde statsministern för att inte vara samarbetsorienterad. Detta argument tycker jag överhuvudtaget inte håller, utan tvärt om hedrar det Socialdemokraterna att de i vått och torrt står upp för sina väljare. Tänk om Moderaterna hade gjort detsamma under förra mandatperioden. Moderata Ungdomsförbundet är, liksom resten av svenska folket, medvetna om att det är en mycket svår och komplicerad parlamentarisk situation, men vi har tre tydliga förväntningar på Kristerssons kommande sonderingsvecka:

•Ulf Kristersson ska, oavsett vad, pröva sitt stöd i riksdagen. Under hela valrörelsen lovade vi våra väljare att en röst på Moderaterna är en röst för en ny regering. Det var en av självaste grundbultarna i vårt vallokomotiv och det är helt uteslutet att lämna över bollen till Stefan Löfven utan att åtminstone i riksdagens kammare ha prövat vårt eget stöd.

•Miljöpartiet ska inte sitta i regeringen. Under den gångna mandatperioden har Miljöpartiet tvingat Socialdemokraterna att acceptera dyra eftergifter som varit skadliga för landet. Gymnasielagen är ett konkret exempel på ett lagförslag där trovärdigheten för svensk migrationspolitik urholkats av ett litet parti med en extrem hållning i denna enskilda fråga. I många sakfrågor behövs det mer uppgörelser mellan Socialdemokraterna och Moderaterna, men ett utvidgat samarbete med Miljöpartiet är i förlängningen skadligt för borgerligheten. De senaste dygnen har det vädrats idéer om att inleda regeringssamtal med Miljöpartiet, men vi anser att Ulf Kristersson redan nu bör stänga den dörren.

•Alliansen kan fortsätta att existera även utan att alla fyra partier sitter i regeringen. Om jag fick en krona varje gång Aftonbladets och DNs ledarskribenter, statsvetare och andra proffstyckare dödförklarat Alliansen så hade jag varit miljonär. För alla som följer svensk politik är det uppenbart att samarbetet ser något annorlunda ut nu än för tio år sedan, men samarbetet är allt annat än dött. Idé- och värderingsgemenskapen inom borgerligheten är närmare än någonsin. Alla fyra allianspartier vill ha sänkt skatt, NATO-medlemskap, valfrihet i välfärden, ordning i skolan och kan dessutom leva med lite kärnkraft. Mitt förstahandsalternativ är, och kommer även till valet 2022 att förbli, en alliansregering, men om det av någon anledning inte går kan faktiskt Alliansen fortsätta att existera. Statssekreterare kan rekryteras från samtliga fyra partier, förslag inkorporeras från allas tidigare budgetmotioner och kompromisser förhandlas fram när det gäller skarpa propositioner. Det går att få till en M-ledd regering där inte alla allianspartier är med och samtidigt behålla Alliansen, även om det inte är mitt förstahandsalternativ.

Låter man sakfrågorna stå i fokus är det inte så himla svårt att få ihop en borgerlig regering. Sveriges skatter hör till de högsta i världen, med en marginalskatt på 60 procent, men utan att grundläggande samhällsfunktioner fungerar. Det minskar drivkrafterna för att plugga till ingenjör, arbetskraftsinvandra till Sverige eller starta ett företag. Att sänka de statliga inkomstskatterna är avgörande för tillväxten. Det är uppenbart att Alliansens politik behövs nu.

Även när det kommer till skola och utbildning behövs också stora reformer. Det är inte rimligt att ett land som Sverige, som för bara några decennier sedan presterade i världstoppen i kunskapsmätningar, har en högst medioker skola som präglas av små möjligheter till klassresor. Lärarutbildningen, läroplaner och undervisningsmetoderna måste förbättras och fokusera mer på kunskap, och mindre på postmodernt flum. Socialdemokraternas devalvering av bildningen och utbildningens koppling till arbetsmarknaden river permanenta revor i konkurrenskraften.

Nu är det för mycket på spel. Ekonomin, skolan, kriminaliteten och integrationen behöver åtgärdas nu. Moderata Ungdomsförbundets linje i detta svåra parlamentariska läge är glasklart: in i kaklet måste betyda just in i kaklet.

BENJAMIN DOUSA

Förbundsordförande Moderata ungdomsförbundet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.
Läs mer