Annons

Motsättningen mellan USA och Tyskland kommer bestå

Det pågår ett handelskrig mellan USA och Europa och det utvidgas ständigt till nya domäner. Man ser olika på Kinas roll, Rysslands plats i ekonomin och kanske framför allt på vad det atlantiska partnerskapet egentligen betyder, skriver THOMAS STEINFELD.

TRANSATLANTISK? Frankrikes president Emmanuel Macron, Norges Erna Solberg, Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg, Tysklands kansler Angela Merkel och USA:s president Donald Trump.
TRANSATLANTISK? Frankrikes president Emmanuel Macron, Norges Erna Solberg, Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg, Tysklands kansler Angela Merkel och USA:s president Donald Trump.Foto:Francisco Seco

Onsdag morgon, långt innan man ens kunde ana utgången av valet i USA, hörde Martin Schulz av sig, de tyska socialdemokraternas misslyckade kanslerkandidat från år 2017. Om Trump skulle vinna, varnande han inför veckotidningen Der Spiegel, ”känner den där människan inga gränser längre”. Europa borde i så fall stå tätare ihop, eftersom kontinenten då skulle stå kvar som en av den ”upplysta” parlamentariska demokratins sista bastioner.

Känslan av ett omedelbart hot – och sedan: av försiktig lättnad – delades förmodligen av stora delar av den tyska befolkningen. Den tyska regeringen däremot håller lugnet, och man skall inte förvänta sig ett ställningstagande utöver de sedvanliga bekännelserna både till Europas sammanhållning samt till den transatlantiska vänskapen, i alla fall under de närmaste dagarna. Denna återhållsamhet gäller inte bara för att man lärt sig skilja mellan ”den där människan” Donald Trump och de amerikanska intressena han representerar, utan också för att de politiska förhållandena mellan Tyskland och USA på sistone varit sämre än de någonsin varit sedan andra världskriget.

Om nu Joe Biden blir president, kommer tonen mellan Tyskland, Europas ledande makt, och USA förmodligen att bli vänligare. Uttalanden om den Europeiska Unionen som ”Amerikas fiende” eller ”värre än Kina”, som Donald Trump framförde, skall kanske inte upprepa sig, åtminstone för en bra tid framöver.

Men hur är det med tullarna, som Donald Trump införde på stål, aluminium och flygplan för att begränsa importen från Europa? Högre tullar på bilar blev det ju inte, efter att EU gick med på att köpa stora mängder soja och gasol från USA. Och hur är det med det framtida mobilnätet, när amerikanarna hotar med att avbryta samarbetet mellan underrättelsetjänsterna, om de europeiska staterna skulle köpa utrustning från det kinesiska företaget Huawei?

Under de gångna fyra åren verkade EU inte som en partner, med vilken USA kunde tänka sig att göra gemensam sak, mot Kina framför allt, utan ett kampområde, där Donald Trump vill bestämma reglerna. Så var det till slut också med gasledningen genom Östersjön, från Ryssland till Tyskland, där arbetena avbröts i slutskedet (de ligger fortfarande stilla), efter hårda påtryckningar från USA och emot den tyska regeringens uttryckliga vilja. Det är mycket osannolikt att dessa konflikter kommer att försvinna med en regering under Joe Biden.

Det pågår ett handelskrig mellan USA och EU, och mer än det: Från amerikansk synvinkel handlar konflikten om att Europa, och framför allt Tyskland, blivit en rival, som utnyttjade den amerikanska världsordningen för att främja egna intressen, mot USA. Ur europeisk, och framför allt ur tyskt perspektiv står Unionens självständighet, dess status som ”partner” eller allierad på spel – samt tillgången till den amerikanska marknaden.

Donald Trumps ökända oberäknelighet, hans snabba ryck och grova utfall och framför allt hans likgiltighet emot avtal, hade en mening: inte bara för att sprida osäkerhet bland vänner och motspelare (som ofta råkade vara samma stater), utan också för att visa, gång på gång, att även den starkaste europeiska staten bara hade att acceptera den amerikanska överlägsenheten. Av samma anledning undvek Donald Trump att behandla EU som politisk enhet, med ett löfte till Polen om en terminal för gasolimporten här, med en förflyttning av amerikanska trupper från Tyskland till de baltiska länderna där, och med mycket sympati för högerpopulisterna i alla länder.

Under de gångna fyra åren var det framför allt Angela Merkel, Tysklands kansler, som definierade hur EU reagerade på de amerikanska påtryckningarna. Hon gled undan den direkta konfrontationen, stora politiska konflikter upplöstes i mindre administrativa problem, en tull på stål besvarades med en tull på jeans, och så fortsatte man att bygga bilar, flygplan eller köksmaskiner.

Samtidigt hördes från Ursula von der Leyen och flera andra representanter för Europas politiska enhet, att Unionen äntligen borde lära sig ”maktens språk”. Denna formulering är inte bara ett tecken på hur långt det faktiskt är kvar till att kunna möta USA på deras nivå av ekonomisk och militärisk makt, utan också ett erkännande av hur djupa motsättningarna i Europa är. Man måste ju hela tiden räkna tyska motorfordon mot franska morötter, och så skall det också tas hänsyn till kolgruvorna i Polen. Dessutom ligger Europa en bra bit efter både USA och Kina när det gäller utvecklingen av digital teknik. Och så saknas det, mer än någonsin, en enhetlig europeisk kapitalmarknad, i synnerhet efter att London inte längre duger som finansplats för hela kontinenten.

När nu de första tyska politikerna kommenterar valet och dess (sannolika) utgång, så speglar uttalanden den stora återhållsamheten som de fått lära sig i umgänget med USA. ”Europa måste bli mycket starkare”, förklarade Markus Söder, ministerpresident i delstaten Bayern och kanske Angela Merkels efterföljare. Förhållandet till USA har förändrats på ett ”grundläggande” sätt, så att man får se till att man i framtiden kan bemöta konkurrenten ”på ögonhöjd”.

Förbundsrepublikens socialdemokratiska finansminister Olaf Scholz lät nästan likadan, emedan Annegret Kramp-Karrenbauer, den kristdemokratiska försvarsministern, krävde mer pengar för militären, oavsett vem som faktiskt vinner valet. Mest positiv lät Heiko Maas, utrikesministern, när han föreslog en ”new deal” för de transatlantiska relationerna. Men han var vänlig bara på ytan: Ty vad skulle en sådan ”deal” gå ut på om inte ett amerikanskt erkännande om ett EU som jämbördig makt? Det var just detta anspråk som Donald Trump bestred, och Joe Biden skulle förmodligen inte betrakta relationerna till Europa på ett mycket annorlunda sätt.

Och varför skulle detta kunna ske, när hälften av alla röstande amerikaner i alla fall har bestämt sig för en kandidat, som sätter sin fördel högre än kunskap och argumentation, som inte skiljer mellan sanning och lögn, och som inte vill och inte kan respektera andra tankegångar än de egna? Denna hälft är kvar, och mer än det: förväxlingen av sanning och intresse verkar sprida sig över en värld, som, efter att ha välkomnat globaliseringen som en enda stor öppning, numera tycks vara alldeles för liten för alla makter som vill växa.

Ur detta perspektiv verkar Donald Trump snarare vara en föregångare än ett undantag, och åtminstone några europeiska politiker tycks ha förstått denna utveckling – om än kanske inte för att de delar synen på sanningen, utan för att de har motsatta intressen.

Thomas Steinfeld

Författare och tidigare kulturredaktör på Süddeutsche Zeitung i München.


Detta är en debatt- och opinionstext. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder Dagens industri möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten. De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till di.se. Dagens industri granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen di.se. Läs mer om kommentering här.

Innehåll från AccountorAnnons

Därför kan företag tjäna på att outsourca sin ekonomi- och löneavdelning

Funktioner för ekonomi och löner är något alla företag behöver ha på plats men det lönar sig inte alltid att axla en egen avdelning. I många fall kan företag istället tjäna på att outsourca avdelningen och frigöra tid som istället kan läggas på affären. Samtidigt säkrar man tillgången till den senaste kompetensen och tekniken. 

I en tid när många företag kämpar för att behålla sina kunder, och hitta nya, har det blivit viktigare än någonsin att lägga tid på sin affär och kapa tidsödande processer. Interna funktioner driver kostnader för både system och personal och att lägga ut sin ekonomi- och lönavdelning kan vara ett strategiskt bra val för företag som vill kunna lägga mer tid på sin kärnverksamhet.

Accountor är en av norra Europas största fullservicebyråer inom ekonomi, lön och HR och hjälper företag att dra nytta av den senaste tekniken inom området så att de kan ligga steget före sina konkurrenter. Detta gör bolaget genom att effektivisera och automatisera kundernas flöden och arbetssätt.

– Vi är en modern, digital byrå som investerar mycket tid i att underlätta för våra kunder genom teknik som robotar och AI-lösningar som skapar en hög och tillförlitlig kvalitet. Det gör att kunderna istället kan bygga sina relationer och bättre förstå sin affär, säger Magnus Högvall, vd på Accountor.  

Helhetserbjudande 

Som en one-stop-shop inom ekonomi och lön kan Accountor bland annat sköta företags löneadministration, redovisning och elektronisk fakturahantering, men också erbjuda kvalificerad löpande rådgivning och rekrytering av personal. Att nyttja detta är en bra strategi om man vill minimera kostnader och risker, menar Magnus Högvall. 

– Genom att outsourca funktioner får ledningen och företaget mer tid att fokusera på sin verksamhet, tillgång till mer modern teknik utan att behöva göra stora investeringar eller genomföra tunga migrationsprojekt. Man får tillgång till kompetens, så inga dyra och kostnadskrävande rekryteringar behövs med allt vad överlämning och inkörning innebär. Jag skulle vilja säga att outsourcing är ett bra sätt att undvika framtida stora kostnader och risker samtidigt som det ger större möjlighet för ledningen att fokusera på att utveckla företaget och affären.

Personliga relationer i fokus

Utöver att hjälpa företag att kunna fokusera på sina kunder lägger Accountor stort värde i att bygga och bevara sina egna relationer med kunderna. Trots att de använder automatisering och AI så är konsulterna en tung del av deras erbjudande, förklarar Magnus Högvall.

– Det är i slutändan människor som upptäcker många saker och kan vara proaktiva och inga robotar kan ersätta dem. Modern teknik höjer kvaliteten och skapar en trygghet som ger en grund där relationen mellan kund och konsult kan byggas. Robotisering gör också att kostnaderna blir mycket mer förutsägbara i leveransen vilket också bidrar till ett ökat förtroende. 

– När Covid-19 började sprida sig i Sverige och vi började få daglig information om bidrag och krispaket märkte vi hur ovärderliga våra medarbetare var i stöttandet av våra kunder. De kunde förklara hur åtgärderna fungerar och användas för deras företag vilket verkligen uppskattades, avslutar han.

Läs mer  

Mer från Accountor

Artikeln är producerad av Brand Studio i samarbete med Accountor och ej en artikel av Dagens industri

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.
Läs mer

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?