1515
Annons

Motsättningen mellan USA och Tyskland kommer bestå

Det pågår ett handelskrig mellan USA och Europa och det utvidgas ständigt till nya domäner. Man ser olika på Kinas roll, Rysslands plats i ekonomin och kanske framför allt på vad det atlantiska partnerskapet egentligen betyder, skriver THOMAS STEINFELD.

TRANSATLANTISK? Frankrikes president Emmanuel Macron, Norges Erna Solberg, Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg, Tysklands kansler Angela Merkel och USA:s president Donald Trump.
TRANSATLANTISK? Frankrikes president Emmanuel Macron, Norges Erna Solberg, Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg, Tysklands kansler Angela Merkel och USA:s president Donald Trump.Foto:Francisco Seco

Onsdag morgon, långt innan man ens kunde ana utgången av valet i USA, hörde Martin Schulz av sig, de tyska socialdemokraternas misslyckade kanslerkandidat från år 2017. Om Trump skulle vinna, varnande han inför veckotidningen Der Spiegel, ”känner den där människan inga gränser längre”. Europa borde i så fall stå tätare ihop, eftersom kontinenten då skulle stå kvar som en av den ”upplysta” parlamentariska demokratins sista bastioner.

Känslan av ett omedelbart hot – och sedan: av försiktig lättnad – delades förmodligen av stora delar av den tyska befolkningen. Den tyska regeringen däremot håller lugnet, och man skall inte förvänta sig ett ställningstagande utöver de sedvanliga bekännelserna både till Europas sammanhållning samt till den transatlantiska vänskapen, i alla fall under de närmaste dagarna. Denna återhållsamhet gäller inte bara för att man lärt sig skilja mellan ”den där människan” Donald Trump och de amerikanska intressena han representerar, utan också för att de politiska förhållandena mellan Tyskland och USA på sistone varit sämre än de någonsin varit sedan andra världskriget.

Om nu Joe Biden blir president, kommer tonen mellan Tyskland, Europas ledande makt, och USA förmodligen att bli vänligare. Uttalanden om den Europeiska Unionen som ”Amerikas fiende” eller ”värre än Kina”, som Donald Trump framförde, skall kanske inte upprepa sig, åtminstone för en bra tid framöver.

Men hur är det med tullarna, som Donald Trump införde på stål, aluminium och flygplan för att begränsa importen från Europa? Högre tullar på bilar blev det ju inte, efter att EU gick med på att köpa stora mängder soja och gasol från USA. Och hur är det med det framtida mobilnätet, när amerikanarna hotar med att avbryta samarbetet mellan underrättelsetjänsterna, om de europeiska staterna skulle köpa utrustning från det kinesiska företaget Huawei?

Under de gångna fyra åren verkade EU inte som en partner, med vilken USA kunde tänka sig att göra gemensam sak, mot Kina framför allt, utan ett kampområde, där Donald Trump vill bestämma reglerna. Så var det till slut också med gasledningen genom Östersjön, från Ryssland till Tyskland, där arbetena avbröts i slutskedet (de ligger fortfarande stilla), efter hårda påtryckningar från USA och emot den tyska regeringens uttryckliga vilja. Det är mycket osannolikt att dessa konflikter kommer att försvinna med en regering under Joe Biden.

Det pågår ett handelskrig mellan USA och EU, och mer än det: Från amerikansk synvinkel handlar konflikten om att Europa, och framför allt Tyskland, blivit en rival, som utnyttjade den amerikanska världsordningen för att främja egna intressen, mot USA. Ur europeisk, och framför allt ur tyskt perspektiv står Unionens självständighet, dess status som ”partner” eller allierad på spel – samt tillgången till den amerikanska marknaden.

Donald Trumps ökända oberäknelighet, hans snabba ryck och grova utfall och framför allt hans likgiltighet emot avtal, hade en mening: inte bara för att sprida osäkerhet bland vänner och motspelare (som ofta råkade vara samma stater), utan också för att visa, gång på gång, att även den starkaste europeiska staten bara hade att acceptera den amerikanska överlägsenheten. Av samma anledning undvek Donald Trump att behandla EU som politisk enhet, med ett löfte till Polen om en terminal för gasolimporten här, med en förflyttning av amerikanska trupper från Tyskland till de baltiska länderna där, och med mycket sympati för högerpopulisterna i alla länder.

Under de gångna fyra åren var det framför allt Angela Merkel, Tysklands kansler, som definierade hur EU reagerade på de amerikanska påtryckningarna. Hon gled undan den direkta konfrontationen, stora politiska konflikter upplöstes i mindre administrativa problem, en tull på stål besvarades med en tull på jeans, och så fortsatte man att bygga bilar, flygplan eller köksmaskiner.

Samtidigt hördes från Ursula von der Leyen och flera andra representanter för Europas politiska enhet, att Unionen äntligen borde lära sig ”maktens språk”. Denna formulering är inte bara ett tecken på hur långt det faktiskt är kvar till att kunna möta USA på deras nivå av ekonomisk och militärisk makt, utan också ett erkännande av hur djupa motsättningarna i Europa är. Man måste ju hela tiden räkna tyska motorfordon mot franska morötter, och så skall det också tas hänsyn till kolgruvorna i Polen. Dessutom ligger Europa en bra bit efter både USA och Kina när det gäller utvecklingen av digital teknik. Och så saknas det, mer än någonsin, en enhetlig europeisk kapitalmarknad, i synnerhet efter att London inte längre duger som finansplats för hela kontinenten.

När nu de första tyska politikerna kommenterar valet och dess (sannolika) utgång, så speglar uttalanden den stora återhållsamheten som de fått lära sig i umgänget med USA. ”Europa måste bli mycket starkare”, förklarade Markus Söder, ministerpresident i delstaten Bayern och kanske Angela Merkels efterföljare. Förhållandet till USA har förändrats på ett ”grundläggande” sätt, så att man får se till att man i framtiden kan bemöta konkurrenten ”på ögonhöjd”.

Förbundsrepublikens socialdemokratiska finansminister Olaf Scholz lät nästan likadan, emedan Annegret Kramp-Karrenbauer, den kristdemokratiska försvarsministern, krävde mer pengar för militären, oavsett vem som faktiskt vinner valet. Mest positiv lät Heiko Maas, utrikesministern, när han föreslog en ”new deal” för de transatlantiska relationerna. Men han var vänlig bara på ytan: Ty vad skulle en sådan ”deal” gå ut på om inte ett amerikanskt erkännande om ett EU som jämbördig makt? Det var just detta anspråk som Donald Trump bestred, och Joe Biden skulle förmodligen inte betrakta relationerna till Europa på ett mycket annorlunda sätt.

Och varför skulle detta kunna ske, när hälften av alla röstande amerikaner i alla fall har bestämt sig för en kandidat, som sätter sin fördel högre än kunskap och argumentation, som inte skiljer mellan sanning och lögn, och som inte vill och inte kan respektera andra tankegångar än de egna? Denna hälft är kvar, och mer än det: förväxlingen av sanning och intresse verkar sprida sig över en värld, som, efter att ha välkomnat globaliseringen som en enda stor öppning, numera tycks vara alldeles för liten för alla makter som vill växa.

Ur detta perspektiv verkar Donald Trump snarare vara en föregångare än ett undantag, och åtminstone några europeiska politiker tycks ha förstått denna utveckling – om än kanske inte för att de delar synen på sanningen, utan för att de har motsatta intressen.

Thomas Steinfeld

Författare och tidigare kulturredaktör på Süddeutsche Zeitung i München.


Debatt: Politiska bråket om kraftslag måste få ett slut

Vi, företrädare för såväl vind- som kärnkraft, vill ha ett slut på det politiska bråket i energidebatten, skriver Daniel Badman, VD Svensk Vindenergi, och Johan Svenningsson, VD Uniper Sverige.

Foto:Heiko Junge

Det finns ingen motsättning mellan de båda kraftslagen vind- eller kärnkraft. Det handlar inte om att välja det ena eller det andra. Efterfrågan på el växer så snabbt och stort att det finns utrymme för alla sorters fossilfri elproduktion att vara med och möta behovet. Svensk politik måste samlas, med målet att skapa förutsättningar för marknaden att producera all den el som vårt land Sveriges elanvändning på 140 terawattimmar (TWh) har länge varit relativt konstant. Men nu har en snabb och dramatisk ökning inletts. Vi väntas behöva dubbelt så mycket el redan inom 20 år. 

Den huvudsakliga förklaringen är klimatomställningen av industrin och transporterna. Stora satsningar görs nu för att tillverka bland annat fossilfritt stål, vätgas och batterier. Det här är marknader där Sverige kan bli världsledande. Med stärkt industriell konkurrenskraft både stoppar vi klimatutsläpp och skapar tillväxt av jobb och skatteintäkter från norr till söder. De länder som lyckas bäst med industrins elektrifiering är framtidens vinnare. Sverige bör ta chansen att gå i täten.

Samtidigt visar det tragiska kriget i Ukraina på vikten av trygg och inhemsk försörjning av energi. Rysslands export av olja och naturgas till Europa finansierar kriget man inlett. EU har därför tagit fram en plan för att göra Europa oberoende av ryska bränslen till 2030. Unionen vill se snabba investeringar i ny elproduktion, och Sverige både kan och måste vara med och bidra.

Vår elproduktion måste nu byggas ut snabbt och stort. För att möta det växande elbehovet krävs en utbyggd produktion på omkring 10 TWh per år. Det är en mycket stor utmaning, men som är fullt möjlig att klara. Vindkraften ensam byggs ut med 7 TWh per år 2022–2024.

Däremot är den framtida utbyggnaden av elproduktionen hotad. Dagens utbyggnad av vindkraft sker genom tillstånd från tidigare år, men att få tillstånd blir allt svårare och det tar lång tid. En aktuell sammanställning visar till exempel att kommunerna stoppade 8 av 10 vindkraftverk i fjol. Även för ny kärnkraft skulle tillståndsprocesserna sannolikt vara ett problem. Därtill får nya reaktorer, enligt nuvarande lagstiftning, endast byggas på befintliga kärntekniska anläggningar – vilket stoppar utbyggnad av små modulära reaktorer (SMR).

Och trots att det krävs snabba och kraftfulla åtgärder har svensk politik annat för ögonen. Inför valet i september fokuseras det återigen på positioneringar och låsningar istället för lösningar. Det ges en bild av att Sverige nu står inför ett val mellan att bygga vindkraft eller kärnkraft. Men behovet av el ökar så snabbt och mycket att det finns utrymme för alla fossilfria kraftslag. Vi kommer under lång tid framöver behöva producera el från kärnkraft, vindkraft och alla de andra kraftslag som vi använder i dag som bidrar till att vi når klimatmålen, samtidigt som vi är öppna för att släppa fram nya tekniker. Tillsammans kan alla kraftslagen bidra till att Sverige även framöver har tillgång till el till konkurrenskraftiga priser – en av våra starkaste konkurrensfördelar i dag.

För att nå dit krävs politisk samling. Målet ska vara att i bred enighet skapa förutsättningar för marknaden att producera all den el som vårt land behöver. Fokus behöver ligga på vilka egenskaper elsystemet som helhet ska leverera för att möta samhällets behov. Svensk energi- och klimatpolitik måste tas på största allvar. Riksdagsvalet i september handlar inte bara om de kommande fyra åren, utan om landets välfärd och industriella framtid. 

Politikens viktigaste roll i relation till energisystemet är att ha en vision om ett klimatneutralt Sverige som också är en ledande industrination. Och därtill långsiktiga regelverk med incitament som styr i rätt riktning. Bara då kommer marknadens aktörer att investera i den mycket stora skala som vi nu måste för att klara omställningen. 

Kortsiktiga opinionsmässiga vinster på energiområdet sker på bekostnad av Sveriges möjligheter att uppnå klimatmålen och att vara den ledande industrinationen. Låt gärna denna insikt bidra till det mod och den politiska handlingskraft som krävs för att skapa förutsättningar för ett fossilfritt Sverige genom en långsiktig och bred energiöverenskommelse.

Daniel Badman, VD Svensk Vindenergi

Johan Svenningsson, VD Uniper Sverige


Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Dagens industri som e-tidning redan kvällen innan

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?