ANNONS:
Till Di.se
START BÖRS DI LIVE BEVAKNINGAR
ANNONS

Miljöpartiet: Vi behöver inte fler flygplatser

  • Malöga flygplats i Trollhättan.

REPLIK. Jag bor inte längre på landsbygden, men jag växte upp där. Och jag vill hävda att friheten man upplever på landsbygden inte främst mäts i hur lång tid det tar att komma till Stockholm.

Friheten där handlar mycket om närheten till naturen, bristen på trängsel, lugnet, att få göra vad man vill och ha lite längre till storebror. Det är mycket ett storstadsperspektiv det där – "hur kan man inte bara vilja åka därifrån hela tiden?"

Den frihet det här snarare handlar om är friheten att mötas. Men idag kan möten ske på många sätt, det vanligaste är via sociala medier. Det är inte så att de mötena helt går eller bör ersättas med den personliga kontakt som ett verkligt möte betyder, men det bör kunna innebära att man när man verkligen behöver ses kanske har lite mer tid att resa, och då kan resa hållbart.

Därmed inte sagt att en avsaknad av snabba kommunikationer inte är ett problem. Men vi måste också vara medvetna om andra problem, som våra åtaganden i Parisavtalet, alltså de gentemot kommande generationer. Och de dikterar att vi minst måste minska våra utsläpp från dagens 10 ton per person till 2 ton.

Johan Wiklund föreslår att man ska se detta på systemnivå, det gör jag gärna. Men jag vill hävda att man måste gå ovan systemnivån och titta på hur systemen samverkar. Gör man det inser man att kravet vi har på oss gör att vi måste minska alla våra utsläpp, och ser vi över tiden inser vi att vi måste minska dem nu, inte i framtiden. Absolut inte öka dem.

För att lyckas med det kan vi helt enkelt inte gå runt och undanta alla grupper och system. Då får man kanske goda effekter på enskilda system, men samhället i stort kommer inte att klara sina åtaganden.

Om vi föreställer oss att inrikesflyget går vägen via biobränsle, så är det fyra till fem gånger dyrare än fossilt bränsle, och då måste man tänka på att inrikesflyget kommer att behöva konkurrera med andra som vill använda samma resurser. Det är inte bara den mycket större konkurrenten utrikesflyget som är svår att elektrifiera. En ironi och ett exempel är att producenten, skogsbruket, också har ett behov av biobränsle om det skall bli hållbart. Det finns inte några laddstolpar i skogarna, batterityngda maskiner förstör marken mer och att skumpa hem långa sträckor på landsvägar varje dag är knappast önskvärt. Bland annat.

Dessutom vill vi bygga mer i trä och importera mindre mat, för vi vill att Sveriges bioekonomi skall växa avsevärt och att vårt land skall bli mer stabilt när omgivningen svajar. Och eftersom 149 andra länder också skrivit på Parisavtalet har vi också en världsmarknad som påverkar biomassans värde.

Detta gör sammantaget att marknadskrafterna kommer att göra det mycket svårt för inrikesflyget att klara sig utan att staten skjuter till inte bara subventioner, utan mycket stora subventioner för att stimulera inrikesflygandet, inte bara på bekostnad av andra färdsätt och höftledsoperationer etc, utan rena klimatsatsningar. Man kan tänka sig överföringar från beskattning av utlandsflyget, men när de skatterna når sitt syfte, att minska långdistansbadandet, så kommer flödet att minska med det.

Den här typen av flyg kommer alltså till slut inte bli ekonomiskt hållbart om det inte elektrifieras. Och innan stora framsteg görs, inom främst batteritekniken, ter det sig varken ekonomipolitiskt eller klimatpolitiskt ansvarsfullt att bygga ut med en massa mindre flygplatser.

Men Miljöpartiet är ett frihetligt och decentralistiskt parti och vi är såvitt jag vet inte omöjliga, det kan finnas tillräckliga systemvinster, men då i enskilda fall. Jag vill dock snarare se regeringen satsa på andra lösningar för de här platserna, som bättre integrerad busstrafik, utökad nattågstrafik och högre tillförlitlighet. Det beskedet gör inte invånarna i Jokkmokk som måste sitta 14–17 timmar på buss och tåg för att komma till Stockholm så mycket gladare, det inser jag.

Jag hoppas i stället att Miljöpartiet kommer att kunna glädja dem med satsningar på bioekonomin och märkbara förbättringar av de existerande kommunikationerna, fram till verkligt hållbara lösningar för den “aerodynamiska bron” blir ekonomiskt rimliga. Och vid det laget är det dessutom ganska sannolikt att förutsättningarna har förändrats drastiskt med helt nya tekniker och tankar, vilket kan göra den här typen av investeringar ännu mer kortsiktiga. Då till slut kommer vi kanske även kunna glädja kapten Wiklund.

Nicklas Börjesson, initiativtagare till Miljöpartiets ekonomiska nätverk, kandidat till riksdag och kommunfullmäktige


Läs Johan Wiklunds debattinlägg här.

Läs svar från Per Andersson, ADB Safegate, här.


Är du sakkunnig i en aktuell fråga? Välkommen att sända ditt inlägg till debatt@di.se. Bifoga högupplöst porträttfoto. Textlängd 2.500-6.000 tecken inklusive blanksteg.

Detta är en debatt- och opinionstext. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies