ANNONS:
Till Di.se
START BÖRS DI LIVE BEVAKNINGAR
ANNONS

Mikael Odenberg: Ett starkt SD hjälper Löfven

  • Foto: TT

DEBATT. Om Moderaterna blir mindre än SD och alliansen mindre än de rödgröna är M:s chanser att bilda regering mycket små. En röst på Sverigedemokraterna är därför en röst på att Stefan Löfven stannar kvar vid makten, skriver tidigare försvarsminister Mikael Odenberg (M) .

Sverige har nu upplevt två mandatperioder med svaga regeringar som inte mäktat med att tackla grundläggande samhällsproblem. Successivt har det byggts upp stora behov av strukturella reformer, inte minst när det gäller skattepolitiken, bostadspolitiken och arbetsmarknadspolitiken. För att få dem till stånd krävs starka regeringar och behovet understryks av att de gångna årens starka konjunktur ofrånkomligen kommer att vända neråt.

I det perspektivet är det bekymmersamt att nära en tredjedel av väljarkåren väntas lägga sina röster på två partier som med säkerhet inte kommer att ingå i nästa regering. Att just Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna hålls borta från regeringsmakten är dock inte konstigt.

Båda partierna har en annan värdegrund än den liberala demokrati som byggt västvärldens frihet och välstånd. Härom vittnar vänsterns vurm för Kuba och Venezuela, liksom SD:s beundran av Putin och Jimmy Åkessons beskrivning av alla andra som tillhörande ”det vänsterliberala etablissemanget”. I båda partierna har framträdande företrädare också avslöjats som rena antisemiter.

Den socialdemokratiska valtaktiken att försöka ”fula ut” SD som pestsmittade är dock destruktiv. Det är för övrigt precis det förhållningssättet som sedan länge har utmanat väljarkårens känsla för ”fair play”. Vaddå, är min röst mindre värd om jag röstar på SD? 

När frågan ställs hur S ska kunna bilda regering vill Löfven inte diskutera ”vem som tar vem”, utan anser att ”väljarna måste få bestämma”. Samtidigt är han, tillsammans med Aftonbladets ledarsida, extremt upptagen av att beskriva varje regering som inte leds av honom själv som beroende av SD.

Sanningen är att Ulf Kristersson, lika lite som någon annan regeringsbildare, behöver SD:s stöd för att bli statsminister. Däremot krävs att det inte finns en majoritet emot honom, vilket det rimligen heller inte kommer att finnas med mindre än att S och SD förenar sig om att rösta nej tillsammans med V och MP. 

Däremot kommer SD självfallet att få ett ökat politiskt inflytande under nästa mandatperiod. Det får partiet i kraft av fler riksdagsmandat och är lite svårt att invända emot, eftersom detta faktiskt är kärnan i den parlamentariska demokratin.

Sanningen är att varje minoritetsregering – oavsett om den leds av Ulf Kristersson eller Stefan Löfven – kommer att behöva förhålla sig till SD om man vill få igenom sina förslag i riksdagen. S har heller inte tvekat att glädja sig åt SD:s röster i åtminstone hälften av riksdagens omröstningar under denna mandatperiod. Och under förra mandatperioden tvekade man inte att fälla alliansregeringsförslag med hjälp av SD:s röster när tillfälle bjöds.

När Ulf Kristersson säger att han inte tänker förhandla med SD om en regeringsbildning handlar detta inte om att ringakta de väljare som röstar på SD. Partiets solkiga historia och värdegrund är naturligtvis en faktor men det handlar också i högsta grad om sakpolitik. Det går inte för en moderat regeringsbildare att bygga regeringsmakten på samarbete med ett parti som är säkerhetspolitiskt opålitligt, vill lämna EU samt höja bidrag och sänka skatter ”finansierat” med rena luftbesparingar på minskad invandring.

Jimmie Åkesson och SD har alla förutsättningar för att stöka till en kommande regeringsbildning. Mycket talar för att SD, i vart fall inledningsvis, kommer att vilja blockera tillkomsten av en alliansregering med hänvisning till att centern skulle ingå i den. Men också Annie Lööf är otydlig om hur centern egentligen tänker agera vid en regeringsbildning om de rödgröna partierna även fortsatt blir större än alliansen.

Jimmie Åkesson har uttalat att han ser en ren moderat enpartiregering som det mest sannolika utfallet och ”det minst dåliga alternativet”. Ju svagare parlamentarisk bas en ny regering har, desto större potentiellt inflytande tror sig SD kunna få. Medan flertalet bedömare anser att Sverige behöver en så stark regering som möjligt vill Åkesson ha en så svag regering som möjligt. Kanske bra för SD men knappast för landet.

Även om vadslagningsfirmorna ser en moderat enpartiregering som det näst mest sannolika efter en alliansregering är jag inte övertygad om att moderatledaren delar Åkessons förtjusning. Och om det skulle besannas att SD blir större än M är en sådan enpartiregering knappast möjlig ens i teorin.

Härav följer paradoxen att en röst på SD – om dessa röster blir tillräckligt många – ökar Stefan Löfvens chanser att fortsätta som Sveriges statsminister. Det var kanske inte vad SD:s väljare hade tänkt sig.

Mikael Odenberg, tidigare försvarsminister (M)

Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies