Som alla med ett eller två ben i EU:s intressenätverk så påstår Katarina att den ekonomiska nyttan med EU är kraftigt undervärderad.
I själva verket är det i stället så att den ekonomiska skadan av EU-medlemskapet är kraftigt undervärderad. Det finns en lång rad ekonomiska nackdelar som annars sällan eller aldrig hörs i debatten. Av utrymmesskäl berör jag här tre av de viktigaste:
- För det första är det alltid ekonomiskt olyckligt att samla enorma mängder makt på ett ställe. Historien visar att det alltid leder till en alltmer verklighetsfrånvänd internberättelse (bubbelmentalitet).
Lika säkert leder det till just ett intressenätverk som inkluderar en svans av politiker, tjänstemän, akademiker, lobbyister, konsulter samt förmånstagare inom såväl näringsliv, kultursfär som media. Det vill säga: hög maktkoncentration garanterar ett intressestyrt samtal. Underförstått är alla som kritiserar den nya maktkolossen outbildade bakåtsträvare.
- För det andra är EU-ledarna nu så besjälade av federalisttanken att de tycks genuint tondöva inför att expansionen (långt utöver det demokratiska mandatet) genererat flera av unionens nuvarande ödesproblem. Bland annat den tickande eurobomben (som i högsta grad bidragit till en ungdomsarbetslöshet i södra Europa nära 40 procent), migrationssoppan, brexit samt en så djup politisk klyfta mellan etablissemang och oroliga väljare att det är nödvändigt att gå tillbaka till fördemokratisk tid för att hitta en motsvarighet.
När EU-ledarna erbjuder ännu mera EU som lösningsförslag på den självgenererade turbulensen är det inte bara magstarkt, det garanterar dessutom att problemen – politiska såväl som ekonomiska - kommer att förvärras.
- För det tredje har vi inte lärt oss någonting av historien om vi tror att toppstyrda politiska system uppmuntrar innovation och tillväxt på den ekonomiska verklighetens fält.
Samhällets ”gräsrots-doers” – arbetsgivarna och arbetstagarna som genom sina dagliga arbetsinsatser levererar produkter och service som konsumenter vill köpa – måste därför ha en god motviktsmöjlighet gentemot både byråkrater och arbetsmarknadens lobbyister. Annars leder det alltid till överbeskattning, överreglering samt till en oligopolistisk entreprenörshämmande industristruktur.
Vad gör då EU? Jo, transfererar makt från samhällets gräsrotsaktörer – den ekonomiska ryggraden i varje samhälle – till byråkrater och lobbyister.
En huvudnyckel till Europas unika historiska styrka är avsaknaden av en enda samlingspunkt för politisk och ekonomisk makt. Varje gång klåfingriga potentater försökt inlemma Europas länder i en och samma maktstruktur så har det slutat fadäsartat eller rentav katastrofalt.
Vägen fram är därför att avveckla EU och bygga nya internationella samarbetsformer i linje med vad svenska väljare – inklusive undertecknad – en gång röstade på. Europaprojektets ekonomiska fördelar är framför allt tre: tullfrihet, tvistlösningsmekanismer och produktstandardisering. Inga av dessa fördelar krävde att Europaprojektet politiserades genom transformationen från EG till EU.
Mark Brolin, omvärldsstrateg, nationalekonom och författare
Läs tidigare inlägg:
