ANNONS:
Till Di.se

Mats Persson: Alliansen ska inte skämmas för sänkta marginalskatter

  • Mats Persson. Foto: Jesper Frisk

DEBATT. Det har funnits en feghet i alliansen att stå upp för sänkta marginalskatter. Anders Borg ville inte avskaffa värnskatten förrän på yttersta dagen. Sverige har inte bara världens högsta marginalskatter, utan är också det västland där höga marginalskatter slår till vid lägst inkomstnivå, skriver Mats Persson (L).

Ny statistik, som Liberalerna presenterar på onsdagen, visar att ingen annanstans i västvärlden slår höga marginalskatter in vid så låga inkomster som i Sverige. Det gör att utbildning inte lönar sig för breda akademikeryrken. Det är ett resultat av jantelagen och att den socialistiska rättvisesynen, där inkomstutjämning är ett överordnat mål, har fått råda. En kommande alliansregering måste stå upp för en liberal syn på rättvisa – att strävsamhet, flit och företagsamhet ska löna sig.

Sverige har världens högsta marginalskatt på arbete. Det försvagar Sverige genom att det hämmar utbildning, entreprenörskap och talanginvandring. Ny forskning från Uppsala universitet visar till och med att de svenska marginalskatterna är så höga att de leder till minskade skatteintäkter.

Men bilden av de höga svenska marginalskatterna stannar inte där. Ny statistik, som Liberalerna presenterar på onsdagen, visar att ingen annanstans i västvärlden slår höga marginalskatter in vid så låga inkomster som i Sverige.

Liberalerna har låtit Riksdagens utredningstjänst analysera marginalskatterna i OECD. Bilden som framkommer är lika tydlig som nedslående.

Sverige har inte bara den högsta marginalskatten i världen, utan våra höga marginalskatter omfattar fler yrkesgrupper än i andra länder. Exempelvis inträder den statliga inkomstskatten, som ger en marginalskatt på cirka 50 procent, i Sverige vid en månadslön på omkring 37.000 kronor. Det är en marginalskattenivå som i Danmark inträder vid cirka 50.000 kronor och Finland vid cirka 60.000.

Tyskland, som i den ekonomiska politiken ofta betraktas som ett riktmärke, tillhör den majoritet av OECD-länder som inte ens har en så hög marginalskatt som 50 procent. Det betyder att vanliga löntagare i vanliga lönelägen möter högre marginalskatter i Sverige än i Tyskland och våra nordiska grannländer.

När regeringen i vårt grannland Danmark föreslår sänkt skatt på arbete gör den rödgröna regeringen i Sverige det motsatta. Regeringens höjningar av inkomstskatten gör att det i dag är 100.000 fler svenskar som betalar statlig inkomstskatt än 2015.

Detta får tydliga konsekvenser. Var fjärde löntagare betraktas i dag som höginkomsttagare och omfattas av den statliga inkomstskatten. Det gör att utbildning lönar sig dåligt i Sverige. Den fackliga centralorganisationen Saco visar i en rapport att i nästan hälften av de granskade utbildningsinriktningarna lönar det sig över huvud taget inte att utbilda sig och i många fall lönar sig utbildningen dåligt. För breda akademikergrupper, ofta kvinnodominerade yrken i offentlig sektor, belönas man inte för att man investerar i en utbildning, tar studielån och avstår från lön under ett antal år. Det betyder i sin tur att det inte lönar sig att som sjuksköterska mitt i livet vidareutbilda sig till barnmorska.

I år kommer uppskattningsvis sex av tio barnmorskor och psykologer att betraktas som höginkomsttagare och får inte behålla ens hälften av den sist intjänade hundralappen. Det är helt orimligt. Sverige ska vara ett land för strävsamma. Sverige ska vara ett land där det lönar sig att utbilda sig och ta ansvar på jobbet, ett land där företagsamhet och flit uppmuntras.

När Liberalerna i vår skuggbudget föreslår att värnskatten ska avskaffas och att brytpunkten för statlig skatt ska höjas så att 400.000 svenskar färre behöver betala statlig inkomstskatt anklagas vi av socialdemokraterna för att sänka skatten för de rika och att öka klyftorna. Men den största klyftan i dag går inte mellan yrkesgrupper, utan mellan den som har och den som inte har ett arbete. Att färre barnmorskor och psykologer omfattas av höga marginalskatter gör det inte svårare för nyanlända och unga att få jobb. Att Sverige i ett internationellt perspektiv är ett jämlikt land är en styrka. Men det är inte detsamma som att vi ska straffbeskatta utbildning.

I grund och botten handlar detta om en ideologisk skiljelinje i synen på rättvisa. Där Socialdemokraterna vill utjämna inkomster vill Liberalerna utjämna livsmöjlig- heter. Det paradoxala är att det är i sin iver att stå upp för inkomstutjämning som Socialdemokraterna säger nej till enkla, riktiga jobb med lägre ingångslöner. Bristen på enkla inträdesjobb som gör att klyftorna i livschanser och egenmakt ökar när människor som saknar arbetslivserfarenhet förpassas till bidragsberoende.

Sveriges höga skatter på arbete har dessutom skapat ett samhälle där man blir rik genom lotteri eller bostadsklipp, snarare än hårt arbete. En liberal syn på rättvisa handlar om något annat. Det handlar om att ge alla samma förutsättningar, men också att utbildning, ansvarstagande och strävsamhet ska löna sig.

Samtidigt behöver den svenska borgerligheten vara självkritisk. Det har funnits en påtaglig rädsla och feghet att ta debatten om rättvisa och att stå upp för att jämlikhet i livschanser inte är detsamma som att alla ska tjäna lika mycket. Det måste upphöra. När den svenska vänstern menar att varje förändring som gör vårt skattesystem mer likt det i Norge, Danmark eller Finland ger ökade orättvisor måste vi argumentera emot.

I valet 2006 vann alliansen på återupprättandet av arbetslinjen, den moraliska uppfattningen att ett arbete alltid är bättre än bidrag och att det därför alltid ska löna sig att arbeta. Men den låga utbildningspremien lämnades därhän. Då- varande finansminister Anders Borg gick så långt att han beskrev ett avskaffande av värnskatten som en ”eskatologisk fråga” (en teologisk term för när den yttersta dagen kommer).

Nu är det hög tid att komplettera arbetslinjen med en utbildningslinje. En kommande alliansregering måste stå upp för att Sverige ska vara ett land där det lönar sig att utbilda sig.

Mats Persson, ekonomisk-politisk talesperson för Liberalerna

Läs svar från Per Sundgren här.


Är du sakkunnig i en aktuell fråga? Välkommen att sända ditt inlägg till debatt@di.se. Bifoga högupplöst porträttfoto. Textlängd 2.500-6.000 tecken inklusive blanksteg.

Detta är en debatt- och opinionstext. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies