ANNONS:
Till Di.se
TORSDAG 14 DEC Sveriges bästa finanssajt 2017
MENY
START DI TV BÖRS BEVAKNINGAR

Maria Mattsson Mähl: Företagare är inga krösusar

  • EFTER ÖSTLING. Svenskt Näringsliv ska nu finna en ny ordförande. Nu är det viktigt att utmana den gamla bilden av företagaren och förstå att många entreprenörer snarast är teamledare som ser sina anställda som sin familj, anser Maria Mattsson Mähl, vd för utbildnings- och matchningsföretaget Alpha CE. Foto: Henrik Montgomery

DEBATT. Efter Leif Östlings provocerande uttalanden och avgång är det dags att diskutera bilden av entreprenörer. Vinst är något positivt som vi behöver för att stå rustade för framtida utmaningar. Vi är inga pompösa skrattande direktörer utan hårt arbetande företagare, skriver Maria Mattsson Mähl.

Leif Östlings numera bevingade ord #vadfanfårjag har lett till debatt och det tror jag har varit bra. Bra för samhällsutvecklingen, diskussionsklimatet och för Svenskt Näringsliv.

Parterna har stor betydelse i Sverige. Ända sedan Saltsjöbadsavtalet har arbetsmarknaden lutat sig mot det ramverk som arbetsgivarnas och arbetstagarnas organisationer skapar. Det finns andra viktiga pusselbitar i det svenska ramverket – som yttrandefrihet och demokrati samt skattefinansierad infrastruktur, försvar, sjukvård och utbildning.

Skattesystemet är konstruerat så att vi betalar utifrån betalningsförmåga. Den som har mycket resurser betalar mer än den som har mindre. Systemet är solidariskt och bygger på en kollektiv tanke där alla har lika mycket värde. Därför är ett uttalande från Leif Östling, när han samtidigt är ordförande för Svenskt Näringsliv, provocerande. Det utmanar hela samhällskonstruktionen.

Jag måste ändå säga att Leif Östlings citat har varit vitaliserande för debatten. Det har aktualiserat många viktiga frågor som förmodligen har diskuterats hemma vid köksborden, i skolornas samhällskunskapsundervisning, i arbetsplatsernas fikarum och i det offentliga rummet. Den diskussionen är viktig. Vi har en hög skattesats i Sverige, högre än i många andra länder. Å andra sidan slipper vi många andra kostnader och avgifter. Det är viktigt att det finns en levande diskussion kring både skatterna och vad vi får för våra gemensamma resurser.

När valberedningen tillfrågade mig våren 2017 om jag var intresserad av en styrelseplats i Svenskt Näringsliv blev jag överraskad. För det första ser jag mig själv som en arbetarunge som växt upp till berättelserna om hur farfar hämtade löningen på fredagar under hotfull stämning. Gevären hänger kvar på lönekontoret vid bruket som ett minne om forna tiders personalpolitik. För det andra är jag en entreprenör som inte räds säga vad jag tycker – jag bloggar, twittrar och skriver krönikor. Jag är inte den som stryker medhårs eller är tyst om jag tycker annorlunda, något jag också var tydlig med till valberedningen. Svaret jag fick var ”Bra. Vi behöver den sortens ledamöter.” Därför blev det också naturligt att ge mig ut i debatten häromveckan.

Jag växte upp under 1970-talet till berättelserna om Bamse, seriefiguren som med sina vänner Skalman och Lille Skutt var på äventyr och mot alla odds åstadkom mirakel. Alla som känner till Bamse vet också vem Krösus Sork är, den girige direktören som bara räknar pengar. Han stämde väl in i min bild av de brukspatroner som släkten berättade om.

Kanske var det därför det tog så lång tid för mig att erkänna att jag var företagsledare. Jag ser nämligen mig själv mer som Bamse än som Krösus Sork. Och jag är övertygad om att fler företagare delar den bilden – alla behöver inte vara bra på allt, men tillsammans är vi starka. När jag är svag eller möter utmaningar i min vardag hämtar jag kraft och inspiration hos verksamheten. Min roll är att vara ledare, men utan mitt team är jag ingenting.

Bilden av den girige brukspatronen som arbetarna var tvungna att slåss emot är förlegad. Det finns en helt annan relation mellan dagens arbetsgivare och medarbetare. Många företagare ser sina anställda som sin familj och saknas det pengar till löner kanske man till och med tar lån på villan för att hantera utmaningen. Bilden av den pompöse direktören som skrattar åt att han tjänar mer än tusentals arbetare provocerar därför inte bara den gemene svensken utan även oss företagare.

Vi företagare förväntas tjäna pengar, vi är hårt drillade i skolan att ha högre intäkter än kostnader. Vinst är något positivt. Den är vår dunderhonung och den resurs som vi behöver för att klara oss ur kriser som teknikskiften, förlorade avtal, politiska beslut eller förändrade kundbeteenden.

I sagans värld fyller Bamses farmor på skafferiet med dunderhonung. I offentlig sektor kan politikerna fylla på skafferiet. I företagarens värld måste vi se till att fylla skafferiet själva. Vi kan inte lita på att bankerna lånar ut pengar till oss när det blåser som mest. Vi kan heller inte gå till offentlig sektor och förvänta oss bidrag. Vi måste själva se till att det finns resurser för att hantera problemen. Därför är diskussionen om vinster i välfärden så snedvriden. Det är den kraft som vi entreprenörer behöver för att stå rustade inför framtida utmaningar.

Jag vill uppmana politiker, journalister, ledarskribenter och lobbyister att faktiskt våga utmana sin gamla bild av företagaren. Det finns en och annan ”Krösus Sork” där ute bland alla företagare, men de allra flesta av oss identifierar oss hellre med ”Bamse”. Vi företagare behöver både ”dunderhonung” och många vänner för att klara av alla utmaningar som väntar oss i framtiden. Och samhället behöver oss.


Maria Mattsson Mähl, vd och delägare, Alpha CE Coaching and Education, styrelseledamot i Svenskt Näringsliv


Är du sakkunnig i en aktuell fråga? Välkommen att sända ditt inlägg till debatt@di.se. Bifoga högupplöst porträttfoto. Textlängd 2.500-6.000 tecken inklusive blanksteg.

Detta är en debatt- och opinionstext. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.