ANNONS:
Till Di.se

Maria Masoomi: Europa får inte svika Iran

  • INGA VÄXELKURSER. När ekonomin kraschar på grund av sanktionerna missgynnar det inte regimen, tvärtom. Nu måste de andra parterna stå fast vid kärnenergiavtalet, anser Maria Masoomi. Foto: Ebrahim Noroozi

DEBATT. USA:s nya sanktioner mot Iran riskerar att få motsatt effekt. Iranierna – även regimkritiker – börjar allt mer sympatisera med de styrande. Nu står hoppet till att Europa står vid sitt löfte och håller fast vid samarbetet med Iran. Annars finns det andra stormakter som väntar runt hörnet, som Ryssland, skriver Maria Masoomi.

Jag ringde till en god vän i veckan och berättade för honom att jag tänkte skriva denna artikel. Jag frågade honom vad han skulle skriva om han fick chansen. ”Absolut ingenting”, svarade han. Han tillade att ”allt som skrivs och sägs om Iran och dess relation med Europa och Donald Trump, bara är spekulationer. Dessutom är frågan så pass minerad och läget så pass känsligt att oavsett hur man uttrycker sig, kommer man att bli angripen från det ena eller det andra hållet.”

Jag ska, trots min väns varningar, göra ett försök att analysera läget i Iran, och då utgå framför allt ifrån mina egna intryck under min senaste resa till Iran för ett par veckor sedan.

Jag möttes av stor oro och förtvivlan över vad USA:s återinförande av sanktioner, från och med i tisdags, skulle innebära för Irans redan pressade ekonomi. Priserna på nästan allt höjdes timme för timme. Vanligt folk i landet pratade inte om något annat än stigande priser på exempelvis läkemedel, bristande tillgänglighet på varor, dollarns skyhöga pris och Trumps sanktioner.

Men den största rädslan och oron orsakades av ovissheten om vad som komma skall.

Om Trump tror att sanktioner leder till att stödet för hans politik ökar, tror jag att har han räknat fel. Många regimkritiker har i stället, just när det gäller detta, börjat sympatisera med de styrande i landet. De anser att president Rouhani – som valdes med stor majoritet – och hans utrikesminister Zarif är bakbundna och inte kan genomföra sina vallöften på grund av USA:s politik.

Trumps strategi mot Iran, som troligen är att folket ska resa sig upp mot de styrande, har därför helt enkelt motverkat sitt egentliga syfte. Den så kallade arabiska våren och ISIS framfart i Syrien och Irak har lämnat en besk eftersmak hos iranier och man värdesätter därför mer än någonsin stabilitet och trygghet. Visserligen kan man inte sticka under stol med att stödet för president Rouhani generellt sett har sjunkit den senaste tiden. Men detta innebär inte att stödet för Trump och hans allierade ökat – tvärtom.

Jag mötte dock även mod, enighet och hopp bland stora grupper av människor i Iran. De menar att Iran fortfarande är en regional stormakt att räkna med och de önskar att Iran upprätthåller goda och vänskapliga relationer med omvärlden, framför allt med Europa. Många fäster fortfarande stor tillit till och tro på EU och hoppas att de europeiska länderna ska hålla sitt löfte och inte lämna det internationella kärnenergiavtalet med Iran.

Iranierna finner tröst i att EU gett uttryck för en vilja att bekämpa Trumps politik och att det iranska folket inte står ensamma i kampen mot sanktioner som i slutänden framför allt drabbar just folket.

Men trots att EU:s utrikeschef Federica Mogherini – välkänd och uppskattad bland många iranier – många gånger har upprepat att Europa ska se till att skrivna avtal med landet fullföljs och att europeiska företag ska fortsätta att göra affärer med Iran, har redan många stora europeiska bolag lämnat Iran.

Men även EU:s och de europeiska ledarnas handlingskraft, vilja och trovärdighet har ifrågasatts i landet. Många befarar att Iran knuffas mer och mer mot Ryssland om det inte funkar med EU, trots att Putin är den sista regeringschefen de flesta iranier litar på. I dessa tider när Iran behöver lojala vänner med kurage och integritet, befarar många iranier stort svek från Putins håll. Därför tror och hoppas många på just EU och Europa.

Jag tror ändå, som min försiktiga vän antydde, att sista ordet inte är sagt när det gäller relationerna mellan Iran, Europa och USA. Men man kan inte låta bli att bli skrämd av hämningslösa politiker som är kapabla att förstöra och förgöra nationer och regioner.

Dock väljer jag att precis som många av mina landsmän i Iran fästa min tillit till Europa och EU för att komma ur denna kris med Trump. Alternativen vore nämligen förödande. Världen och framför allt Europa vill inte beskåda ett ytterligare krig i regionen med en invandringsvåg som följd.

Maria Masoomi, entreprenör och debattör

Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies