Vem som styr USA de kommande fyra åren avgörs i november. Det är svårt att överdriva valets betydelse för världsordningen och den globala ekonomin, eller mer konkret, för människors säkerhet och välmående världen över. Detta gäller i synnerhet Sverige som har ett stort beroende av export och USA som säkerhetsgarant, men som tillsammans med EU riskerar att bli mer irrelevant.
I det politiska samtalet brukar det heta att det säkerhetspolitiska läget försämrats. Det stämmer visserligen, men det är för abstrakt för att beskriva ett ökat risktagande bland våra antagonister med målmedvetna provokationer, kampanjer för att öka polarisering och ett systematisk eroderande av vår konkurrenskraft med industrispionage och förvärv.
USA under president Donald Trump har inte bara varit ointresserat av världsordningen utan urholkat den och de institutioner den vilar på. Det inkluderar indraget ekonomiskt stöd till FN, blockerande av WTO:s tvistlösning samt ett ifrågasättande och underminerande av Nato. Redan före pandemin hade de det gått långt åt fel håll, men sedan började verkligen eländet
Pandemin höjde konfliktnivån. Kommunistpartiet i Kina har flyttat fram sina positioner militärt och med införandet av nya säkerhetslagen i Hongkong. EU-kommissionens president Ursula von der Leyen överraskade när hon pekade ut Kina som ansvarig för cyberattacker mot sjukhus och forskningscentra i Europa. Likaledes har Kreml gjort framstötar under krisen i Belarus, med sina fortgående påverkansoperationer mot det amerikanska valet och med förgiftningen av Aleksej Navalnyj.
Därtill har pandemin understrukit den digitala domänens betydelse för inflytande. En av de mest intressanta, men minst uppmärksammade, skeendena under pandemin var hur två privata företag bestämde hur 3,2 miljarder smarta telefoner världen över kunde användas för smittspårning. Inte ens Europas mäktigaste stater – Tyskland och Storbritannien – kunde implementera sina smittspårningslösningar utan fick foga sig för Apple och Googles decentraliserade protokoll.
Detta visar både på hur makt i dag finns i kontroll av teknologi, men också hur handfallna Europa och Sverige är i detta. Den dator du arbetar på är sällan europeisk och än mindre troligt är det att den mobil du läser detta på är det. Den marknadsplats du köper dina appar på är definitivt inte det, och inte heller är operativsystemen, molntjänsterna och de data som generas i europeisk kontroll. Allt detta tillhandahålls av de stora techbolagen som under pandemin växt ordentligt medan andra sektorer gått tillbaka.
Det är därför Europeiska kommissionen har satt ”teknologisk suveränitet” och att bli en ”global digital spelare” som mål. Även om sjukdomsinsikten är bra är det lite som pekar på framgång. Av Europas 40 största företag är inga yngre än 40 år, vilket står i tydlig kontrast med de största kinesiska och amerikanska företagen. Därtill fick europeiska företag 2016 bara 11 procent av globalt riskkapital, och hade 2018 bara fyra av världens 100 främsta startupbolag inom AI.
Den teknologiska kapprustningen skiftar den geopolitiska konflikten från offentliga till privata aktörer. Trumpadministrationen har valt ett noterbart hårdare förhållningssätt mot Kina och Huawei i synnerhet. USA har de senaste månaderna infört förbud mot amerikanska företag att leverera halvledare till Huawei, vilket väsentligt försämrar deras förmåga att bygga smarta telefoner och mobil nätverksutrustning.
Konflikt i dag är också i hög grad digital. De stora techföretagen utgör numera den infrastruktur genom vilken vi når internet. De är till sin natur informationsflöden med en affärsmodell som går ut på att manipulera dessa nyhetsflöden för att tjäna pengar på reklam. Än värre är att vinsten görs genom att samla och analysera så mycket data som möjligt om och maximera det innehåll som är mest troligt att få dig fast. Det är bra för att det blir många roliga kattvideor, men desto mindre bra som basen för våra demokratiska samtal.
Detta system är synnerligen sårbart för både från inhemska aktörer – exempelvis Cambridge Analytica och Trumpkampanjens Project Alamo – och de ryska och kinesiska underrättelsetjänsterna. Dessa kommer att göra vad de kan för att påverka dess utkomst. Med det sagt bleknar utländska försök i jämförelse med USA:s egna presidents desinformation och hot om att han inte kommer godkänna valresultatet. För att laga informationsarenan behöver den bli omvandlad till allmännytta med tillhörande lagstiftning och utländska aktörers påverkan måste avskräckas.
Demokraternas kandidat Joe Biden har historiskt höga förhoppningar att stoppa världsordningens och den amerikanska rättsstatens förfall, och i vissa avseenden kan han lyckas. Icke desto mindre kommer den teknologiska särkopplingen att fortgå. Det finns ett brett politiskt stöd för en hårdare approach mot Kina, och ett folkligt stöd för handelshinder och tullar. Därtill kommer den nuvarande säkerhetiseringen av distributionskedjor, komponenter och råvaror att rita om handels- och produktionsflöden vars effekter blir långvariga.
I utkanten av allt detta står Sverige och EU och letar efter strategiskt aktörskap. Det kräver dels europeiska storbolag på en digital inre marknad. Här torde Sverige med stark innovationskraft och många uppstartsföretag ha goda möjligheter. Dock har vårt system misslyckats med att få företagen att växa sig stora i Sverige, vilket har att göra med alltifrån skattetryck och möjlighet till optioner. I januari passerade Apple hela DAX30, Tysklands 30 största bolag, i värde. Det visar betydelsen av att främja nya techbolag.
En del i detta är att vi i Sverige måste förbättra och förändra våra universitet som motor i vår kunskapsekonomi. De borde bli färre och starkare för att hantera den internationella konkurrensen och locka ledande kompetens. Därtill måste kunskapsöverföring till det privata och offentliga läggas till som tredje uppgift utöver undervisning och forskning som de främsta universiteten i USA och Storbritannien.
Omvärldsläget har försämrats, och knappast blir det något bättre. Den huvudsakliga åtgärden i Sverige har länge varit dystra besvärjelser, men säkerhetspolitiken måste göra sin återkomst utöver ett halvfinansierat försvarsbeslut och ett regemente i Kristinehamn. Vi behöver både driva EU framåt så världens största marknad omvandlas till utrikespolitisk tyngd och fortsätta närma oss Nato som garanten för vår militära säkerhet. Med Trump i fyra år till kan allt hända, men även med Biden kommer hoten att kvarstå.
Oscar Jonsson, chef för Center for the Governance of Change vid IE University och fil. dr. i krigsvetenskap.
