För att svenska företag ska kunna konkurrera utomlands krävs starka och välfungerande offentliga tjänster. Det handlar inte bara om infrastruktur och rättsväsende av hög kvalitet utan också om välfärd och utbildning. Allt detta har gemensamt att de i Sverige finansieras via skatt. Så skapar vi ett tryggt samhälle.
Det är ett utbyte som skapar vinster för både företag och medborgare. Å ena sidan tillförsäkras svenska löntagare social trygghet, utbildning och omfattande möjligheter att ställa om när ekonomin förändras. Å andra sidan får svenska företag god tillgång på välutbildad och högproduktiv arbetskraft som deltar i hög grad på marknaden tack vare omfattande sjukvård och omsorg.
Den samhällsmodell vi har valt i Sverige förutsätter tillit och förtroende, inte bara för det allmänna utan också mellan enskilda. Det gäller inte minst när det kommer till skatter och legitimiteten i skattesystemet. Ett neutralt och likformigt skattesystem där alla följer gemensamt beslutade regler är centralt för att konkurrens ska ske på lika villkor. Det är ett av skälen till att regeringen har prioriterat arbete mot skattefusk och aggressiv skatteplanering.
Förra veckan presenterade vi regler som försvårar för skatteplanering med räntor samtidigt som de möjliggör en sänkning av bolagsskatten från 22 till 20,6 procent. Förslaget värnar också enkelheten för små och medelstora företag med tydliga undantagsregler.
En grundläggande skatterättslig princip – inte bara i Sverige – är att de vinster som har uppstått när en person är skattskyldig i ett land också beskattas i det landet. En rad länder har regler om särskilda beskattningskonsekvenser för fysiska personer som flyttar ut. I Sverige kommer den principen till uttryck genom den så kallade tioårsregeln i inkomstskattelagen.
Det är dock sedan länge väl känt att tioårsregeln i praktiken inte fyller sitt syfte. Det är möjligt att i vissa fall helt eller delvis undgå beskattning av kapitalvinster i samband med utflyttning. Riksrevisionen påpekade detta i en granskning redan år 2010. Riksrevisionens bedömning delas inte bara av mig utan också av min moderata företrädare som finansminister. Det är mot den bakgrunden remitterade vi Skatteverkets förslag om exitskatt. System med utflyttningsbeskattning, istället för utsträckt skattskyldighet likt tioårsregeln, finns i flera länder, däribland Danmark, Storbritannien, Tyskland, Spanien och Frankrike.
Under remissen har det dock framkommit synpunkter som visar på reella problem med förslagets utformning. Möjligheten att genomföra generationsskiften utan att sälja delar av företaget är viktigt för familjeföretagens fortlevnad. Problematiken kring generationsskiften var den viktigaste anledningen till att arvsskatten i dess dåvarande form avskaffades av Socialdemokraterna. Vår ekonomi bygger också på att företag ska kunna expandera utomlands. Det är då angeläget att inte försvåra för personal att följa med under perioder.
Därför meddelar vi i dag att regeringen inte kommer att gå vidare med Skatteverkets förslag om utflyttningsbeskattning.
Detta innebär dock att problemen med tioårsregeln kvarstår liksom det hot som detta utgör mot legitimiteten i det svenska skattesystemet. Vi har nyligen remitterat ett förslag som gör att lågbeskattade brevlådeföretag på Malta, alltså företag utan någon verklig etablering där, kan löpandebeskattas hos sin ägare i Sverige. Det är ett steg i rätt riktning. Jag ser nu fram emot – och förutsätter – en konstruktiv dialog med företrädare för det svenska näringslivet om hur en reform av tioårsregeln bäst utformas för att säkerställa såväl finansieringen av gemensamma nyttor som konkurrenskraftiga och likformiga skatteregler.
Samtidigt kan det inte nog betonas att regelverkets legitimitet aldrig kan bygga enbart på lagstiftning, hur väl utformad den än är. Det gäller inom alla områden – så även beskattning. Omfattande skatteplanering gör att skattereglerna blir krångligare. Det försvårar för vanligt folk och vanliga företag. Tillsammans har vi ett ansvar att se till att vi kan ha enkla regler för dem som bara vill göra rätt för sig.
Magdalena Andersson, finansminister
