ANNONS:
Till Di.se
LÖRDAG 21 APR Sveriges bästa finanssajt 2017
MENY
START DI TV BÖRS BEVAKNINGAR
ANNONS

M: En ny strategi för kinesiska företag

  • "Det finns existentiella värden i vårt samhälle som måste värnas, även om det får ekonomiska konsekvenser. Det kan låta självklart, men innebär i praktiken att vi kan komma att stå inför svåra beslut i relationen till Kina. Vår frihet och våra principer har ett pris," skriver moderatledaren Ulf Kristersson. Foto: Johan Nilsson/TT

DEBATT. Utrikes- och säkerhetspolitiska frågor kommer att spela en växande roll i svensk politik. Vi lever i en rörlig tid och en orolig värld. Det påverkar alla Sveriges internationella relationer, särskilt till Kina och Ryssland, och det gäller även näringslivet, skriver Ulf Kristersson, ordförande Moderaterna.

Jag har under de senaste 20 åren varit mycket i Kina. Jag gillar landet och imponeras ofta av kineserna. Kraften och hastigheten i omvandlingen är otrolig. Vi har på flera områden åtskilligt att lära. Och allt för få gör sig besväret att försöka förstå Kina. Men man måste också – med sociologen Hans L Zetterbergs ord – se skillnaden mellan det myllrande ”samhället” och den alltmer totalitära ”staten”. Mer än i många andra länder måste man kunna hålla två tankar i huvudet samtidigt.

Förändringen av Kina sedan 1978 och Deng Xiaopings reformpolitik är nog en av de största sociala och ekonomiska omvälvningar som mänskligheten har upplevt. Hundratals miljoner människor har lyft sig själva ur fattigdom. Urbaniseringens kraft märks i gatubilden – och tyvärr även ofta i luften – också mellan täta besök i Peking och Shanghai, i Guangzhou och Chengdu.

Fakta är kända: Kina är världens näst största ekonomi, på väg att bli den största. Kina är världens största exportör. Mellan 2008 och 2015 åttadubblades landets direktinvesteringar i utlandet. Kinesiska företag äger och opererar samhällsviktig infrastruktur i flera EU-länder, från hamnen i Pireus till belgiska mobiltelesystem. Den svenska fordonsindustrin är i dag till betydande del en kinesisk affär.

Det sägs ibland att Kina nu återtar sin roll som internationell stormakt, och att en flerhundraårig historisk parentes tar slut. Men då både missförstår och underskattar man förändringen. Kina var inte någon internationell stormakt på 1400-talet, för den typ av stater som kan utöva global makt är ett mycket senare fenomen. Kinas nya roll är ny för Kina. Det finns inget historiskt facit att förhålla sig till. Vi måste istället försöka förstå det som sker nu.

Kina är ingen riktig marknadsekonomi, och inte heller någon demokrati. Det får konsekvenser för hur vi förhåller oss till Kina, av det enkla skälet att det styr hur Kina agerar gentemot oss. Och det berör Sverige direkt, till exempel i Kinas helt oacceptabla beteende mot den svenske medborgaren Gui Minhai, som på ett kidnappningsartat sätt har arresterats och nu hålls fängslad i strid med basala konsulära regler. Människorättsaktivisten Peter Dahlin som satt fängslad 23 dygn i Kina utan kontakt med svenska myndigheter, är ett annat oacceptabelt exempel.

Detta handlar ytterst om staten Sveriges förmåga att skydda svenska medborgares rättigheter. Då måste vår relativt lilla svenska röst vara en del av en mycket bredare europeisk kör för att höras till Peking. Enskilda länder i Europa kan inte betrakta Kina som vilket stort land som helst.

Väldigt många kineser har fått det väldigt mycket bättre, men nu går utvecklingen på viktiga områden i fel riktning. Den optimistiska tron på ”liberala” politiska reformer för några år sedan, har inte alls infriats. Tvärtom har president Xis kommunistparti stärkt greppet om Kinas viktigaste institutioner, och över näringslivet. Det betyder att några av världens teknologiskt främsta och mest värdefulla internetföretag nu lever sida vid sida med världens mest avancerade statliga internetcensur. Det är nya tider.

Vid partikongressen i oktober skrevs Xi Jinpings tänkande in i partistadgan, ännu en parallell med tiden under ordförande Mao. Och konstitutionen har ändrats så att Xi kan förbli Kinas president på livstid. Detta är uppenbart oroväckande tecken. Den liberala världsordningen har inte segrat.

Den statliga kontrollen påverkar även Kinas internationella relationer, och hur kinesiska företag konkurrerar. Där västerländska företag följer affärsmässiga intressen, är kinesisk statsnytta viktig för kinesiska företag. Financial Times rapporterade i höstas att det blir vanligare att partiets intressen skrivs in i statskontrollerade företags styrdokument.

Den kinesiska regeringen prioriterar nu tio branscher inför 2025 – allt från it till energieffektivisering. Det vore naivt att inte förstå att med Kinas prioriteringar följer även politiska initiativ, som kommer påverka västerländska företags möjlighet att konkurrera på en jämn spelplan. Kravet på Kina måste vara att de följer samma regler inom till exempel WTO som andra länder rättar sig efter. Det är verkligen ingen västerländsk ”nyimperialism”, utan bara respekt för den ordning som alla som vill vara globala aktörer har att följa. Med viljann till internationellt inflytande följer ansvar, och det gäller även Kina.

Men en oroligare och mer komplicerad omvärld handlar inte bara om Kina. Utvecklingen i Ryssland är ekonomiskt och kommersiellt helt annorlunda, men här finns viktiga beröringspunkter.

Utvisningarna av drygt 120 ryska diplomater från ett 30-tal länder, varav 18 är EU-medlemmar blev en mycket viktig solidaritetshandling med Storbritannien, efter nervgasattacken i Salisbury. Sveriges medverkan är viktig.

Den bästa europeiska utrikespolitiken främjar demokratiska institutioner, stabil ekonomisk utveckling och goda relationer med våra grannar. Men när utvecklingen i stället går åt fel håll kan inte Europa vika ned sig. Vägen till normalisering med Ryssland bygger på att Ryssland följer folkrättens regler. Svaret på övergrepp är inte eftergifter.

Kina och Ryssland ska och kan naturligtvis inte isoleras. Tvärtom är kommersiella, kulturella och sociala kontakter långsiktigt av stor betydelse för framtiden. Men det finns ändå anledning till försiktighet.

Säkerhetspolitiska analytiker talar nu om Kinas och Rysslands ”sharp power”. Ett komplement till den gamla uppdelningen mellan ”hård” och ”mjuk” maktutövning, mellan hårda militära och ekonomiska muskler och den mjuka makt som ligger i det egna samhällets attraktionskraft.

Det nya handlar om påverkansoperationer. Att göda osäkerhet och att försvaga och splittra, men också att odla relativisering mellan olika samhällssystem. De fria ländernas politiska transparens och kulturella öppenhet utnyttjas inte sällan för detta.

Det handlar om aggressiva och statskontrollerade medier som Sputnik, men också om dolda påverkansoperationer. Indikationerna på rysk inblandning i det amerikanska presidentvalet, i Brexitomröstningen och i andra europeiska val, är en stark signal för ökad vaksamhet och bättre beredskap inför det svenska riksdagsvalet i höst.

Ett annat exempel är de Konfuciusinstitut som har etablerats på olika universitet, med syftet att sprida kinesiska språket och kinesisk kultur. Men instituten styrs från Peking och är nära knutna till kommunistpartiet. De har flera gånger ifrågasatts för att gå statens och partiets ärenden, och för att riskera den akademiska friheten.

Med sina stora materiella framsteg utgör Kina numera också ett attraktivt alternativ för mer eller mindre auktoritära ledare runt om i världen. När gamla institutioner som demokrati, rättsstat och respekt för mänskliga rättigheter inte längre är det enda som kan ge materiellt välstånd och social ordning, blir andra vägar på nytt attraktiva. Fukuyamas ”End of History” känns plötsligt väldigt avlägsen.

Allt detta leder till några slutsatser som Sverige måste ta på allvar:

Det finns existentiella värden i vårt samhälle som måste värnas, även om det får ekonomiska konsekvenser. Sverige måste stå upp mot utländska provokationer och vi måste vara solidariska med våra vänner. Det kan låta självklart, men innebär i praktiken att vi kan komma att stå inför svåra beslut. Vår frihet och våra principer har ett pris.

Sverige behöver ett starkare nationellt försvar – och vi bör påbörja processen mot ett fullvärdigt Nato-medlemskap. En del av oss vill rusta upp mer och snabbare, men samtliga svenska riksdagspartier vill nu stärka försvaret. Vi borde gemensamt gå vidare och fördjupa våra försvarssamarbeten, inom EU och med Nato.

Sveriges nationella krishantering behöver stärkas. Haveriet kring Transportstyrelsen sätter fingret på problemet, och granskningen i KU har gett inblick i en genant dysfunktionell regering. Ett verkligt svenskt Nationellt säkerhetsråd bör inrättas under statsministern.

Stärk de multilaterala institutionerna. När stora länder som Ryssland och Kina vill gå utanför de regler och institutioner som styr det internationella umgänget och handeln mellan stater, krävs starka motkrafter som EU, WTO och Nato. Än mer så om USA svajar. Bara tillsammans är vi starka.

Fördjupa Sveriges engagemang i EU. Låt oss inte fängslas av dramatiken kring Brexit. Det finns en stark europeisk viljeriktning för ett starkare EU. Och Sverige behöver en tydligare och mer framåtlutad EU-politik de kommande åren. Vi är för passiva. Brexit, den digitala inre marknaden, säkerhetspolitiken, klimatpolitiken och migrationen är fem uppenbara skäl. Brexit skapar också behov av nya starka allianser inom EU. Här måste Sverige spela en roll. Regeringens begränsade intresse för EU kostar Sverige inflytande.

Sverige måste stå upp både för frihandel och för svenska säkerhetsintressen. Handel och internationellt utbyte är vägen till välstånd och internationell avspänning. Sverige ska motverka varje försök till simpel protektionism. Men det betyder inte att vi aningslöst kan bortse från svenska säkerhetsintressen. Jag har respekt för det svenska kommunala självstyret, men beslut som rör rikets säkerhet kan inte fattas av enskilda kommuner. Sverige borde därför stödja förslaget om gemensam europeisk investeringsscreening, och dessutom införa en egen svensk lagstiftning. Den svenska regeringens passivitet på det här området är svårförståelig.

Inför höstens val borde behovet av en svensk strategi för att möta denna spännande men osäkra omvärld vara en riktigt stor fråga. Om mycket borde vi dessutom snabbt kunna bli eniga. Vi har en vana att enas om nationella svenska säkerhetsintressen. Annat tål verkligen seriös diskussion, både i politiken och med det svenska näringslivet. Det är inte svartvitt, men det är på allvar. Jag står till förfogande för den diskussionen, både före och efter valet i höst.

Ulf Kristersson, partiledare M


Är du sakkunnig i en aktuell fråga? Välkommen att sända ditt inlägg till debatt@di.se. Bifoga högupplöst porträttfoto. Textlängd 2.500-6.000 tecken inklusive blanksteg.

Detta är en debatt- och opinionstext. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.