Annons

Lönemärket bör sättas enligt nya principer

DEBATT. Balans på hela arbetsmarknaden, inte industrins konkurrenskraft, bör vara målet för löneökningarna. Det är önskvärt med löneökningar som leder till att arbetskraft omfördelas från den konkurrensutsatta sektorn till resten av ekonomin, skriver nationalekonomen Lars Calmfors.

Nationalekonomen Lars Calmfors.
Nationalekonomen Lars Calmfors.Foto:Izabelle Nordfjell

I en DN-kolumn den 15/7 hävdade jag att industrins lönenormering inte längre tjänar samhällsintresset lika väl som tidigare och därför bör reformeras. Det viktigaste skälet är att brist på kvalificerad arbetskraft framöver – inte minst i offentligt finansierad verksamhet till följd av den demografiska utvecklingen – motiverar högre löneökningar än som passar industrin.

Di:s ledarskribent Tobias Wikström kritiserar mina resonemang den 16/7. Hans argumentation är en saklig och bra sammanfattning av synen bakom dagens avtalssystem. Utgångspunkten är att det viktigaste målet för lönebildningen är att värna industrins, och därmed Sveriges, internationella konkurrenskraft. Lönerna i avtalen ska därför sättas så att en viss storlek på den internationellt konkurrensutsatta sektorn, som industrin utgör kärnan i, ska upprätthållas.

Jag menar att detta är fel målsättning. Lönebildningens huvuduppgift bör vara att åstadkomma balans på arbetsmarknaden som helhet. Det ska varken råda stor arbetslöshet eller stor arbetskraftsbrist.

Ekonomer brukar skilja mellan överordnade och intermediära mål. Ett intermediärt mål har ett begränsat värde i sig men uppfyllandet av det underlättar att nå det övergripande mål som man egentligen är intresserad av. Så till exempel är överskottsmålet ett intermediärt mål för att uppnå det överordnade målet om långsiktigt hållbara offentliga finanser. Inflationsmålet är inte så mycket ett mål i sig utan ett delmål som ska göra det lättare att uppnå en god ekonomisk utveckling i stort.

På liknande sätt kan målet om löneökningar som tryggar industrins internationella konkurrenskraft ses som ett intermediärt mål för att uppnå det överordnade målet om balans på hela arbetsmarknaden. Det var ändamålsenligt för att få stopp på de tidigare alltför höga löneökningarna. När parterna i industrin av egenintresse avtalade om låga löneökningar, så bidrog det tidigare till att öka en alltför låg allmän sysselsättning.

Men med stor och framöver växande arbetskraftsbrist i offentlig sektor och andra hemmamarknadsorienterade delar av ekonomin fungerar löneökningar i syfte att upprätthålla en viss storlek på den internationellt konkurrensutsatta sektorn sämre som ett intermediärt mål. Det är i stället samhällsekonomiskt önskvärt med löneökningar som leder till att arbetskraft omfördelas från denna sektor till resten av ekonomin.

Tobias Wikström menar att det är exportindustrins storlek ”som avgör vilka pengar som finns tillgängliga för vård, skola och omsorg”. Det är förstås sant att löneökningarna inte får bli så höga att det uppstår stora negativa sysselsättningseffekter. Men det är lika sant att tillräckligt med lärare, vård- och omsorgspersonal, poliser och försvarsanställda bara kommer att kunna rekryteras om lönebildningen bidrar till en annan fördelning av arbetskraften i ekonomin än i dag.

Tobias Wikström skriver att om märket för löneökningarna försvinner, så ”är fältet fritt för mer eller mindre anarkistiska strejker”. Jag anser också att någon form av märke behövs både som en spärr mot alltför höga löneökningar och för arbetsfreden. Det ligger även ett stort värde i de procedurer för hur avtalsförhandlingarna ska bedrivas som etablerats genom Industriavtalet och Medlingsinstitutets verksamhet.

Frågan är alltså inte om vi ska ha märkessättning eller ej. Frågan är i stället enligt vilka principer den bör ske. Att bara se på lönekostnadsökningarna i industrin i våra europeiska konkurrentländer (Europanormen) är alldeles för snävt. En bättre modell är att utgå från de prisökningar i hela näringslivet som är förenliga med inflationsmålet och de trendmässiga produktivitetsökningarna där (inflationsmålsmodellen).

Dessutom bör toleransen för avvikelser från märket på områden med stor arbetskraftsbrist bli större. Då korrigeras sådana obalanssituationer snabbare än om man enbart låter marknadskrafterna verka genom löneglidning och sifferlösa avtal.

Lars Calmfors, professor emeritus i internationell ekonomi och forskare vid Institutet för Näringslivsforskning, IFN

Detta är en debatt- och opinionstext. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
Innehåll från FolksamAnnons

Undvik pensionsgapet – så kan du få ett säkrare pensionssparande

Fredrik Nyberg är rådgivningschef på Folksam.
Fredrik Nyberg är rådgivningschef på Folksam.

Genom traditionell förvaltning – där Folksams förvaltning sköter pengarna åt en – kan man få ett säkrare pensionssparande utan att behöva lägga ned mycket tid eller egen aktivitet.

– Generellt är det svårt att uppnå balansen mellan relativt hög avkastning och låg risk på andra sätt än med traditionell förvaltning, säger Fredrik Nyberg, rådgivningschef på Folksam.

Boka placeringsterapi – personlig rådgivning för dig och ditt kapital 

För den som är insatt och har mycket tid finns i dag stora möjligheter att skräddarsy sin pensionsportfölj efter eget behov, tyckande och kunnande.

– Men om man inte vill eller kan lägga ned mycket tid eller själv vill ”vakta” sina investeringar, kan det vara bra att ha en autopilot i form av erfarna förvaltare som sköter portföljen åt dig och balanserar mellan aktier, räntor och fastighetsinvesteringar, säger Fredrik Nyberg, som är rådgivningschef på Folksam.

Nyttan är att man då kan få en relativt hög avkastning, 6,5 procent i genomsnitt de senaste fem åren, och samtidigt till en väsentligt lägre risk än om pengarna hade varit direktinvesterade i aktier.

– Generellt är det svårt att uppnå den balansen på andra sätt än med traditionell förvaltning, säger han.

Bestäm själv vem som ska få pengarna

Folksams traditionella förvaltning kan användas i både kapitalförsäkring och tjänstepension och av både privatpersoner och företag.

Den som väljer kapitalförsäkring kan själv välja förmånstagare, det vill säga att man kan bestämma vem som får pengarna om man skulle gå bort. Det kan vara värdefullt i dag när familjekonstellationerna ofta ser annorlunda ut jämfört med förr.

– Särboskap, samboskap, bonusbarn och särkullbarn blir vanligare. Det är inte bara mamma, pappa, barn som gäller längre. Med en kapitalförsäkring kan man välja sin förmånstagare, annars behöver man göra det med ett testamente. Pengarna är redan skattade och betalas ut automatiskt. Det kan göra att man undviker risk för meningskiljaktigheter mellan sina barn. Som förälder kan det vara värt rätt mycket.

Ytterligare en fördel Fredrik Nyberg lyfter fram med traditionell förvaltning är att man – när det behövs – kan få kostnadsfri hjälp av rådgivare.

– Kundens liv och behov står i fokus i varje möte för att ge kunden mervärde. Under en rådgivning får man hjälp att få koll på sin ekonomi, man får en ganska tydlig bild av hur mycket man kommer att få i pension, och man får råd kring hur man ska nå den pension eller livssituation man vill ha, om det så handlar om resor, hobbies eller att hjälpa barn och barnbarn.

Rådgivning underlättar

Ett viktigt område där rådgivning kan underlätta handlar om pensionsgapet mellan män och kvinnor, understryker Fredrik Nyberg.

– Statistiken visar att kvinnor halkar efter. Om man är hemma mycket med barnen under de första åren kan man få en lägre pension senare i livet. Det är en familjefråga där lösningen ser olika ut för olika familjer och här kan rådgivning hjälpa. Det handlar inte om att spara 10 000 kronor i månaden, även mindre summor kan räcka långt.

När en människa pratar med en annan människa kan man dessutom lättare fånga upp behov som man kanske inte ens visste att man hade, konstaterar Fredrik Nyberg. En grupp som kan få hjälp genom rådgivning är äldre personer som kommer behöva sina pengar mer i närtid men omedvetet sitter på hög risk eller använder tjänster som inte längre passar livssituationen.

– Det är ett fantastiskt jobb att vara rådgivare och komma till jobbet varje dag och kunna förändra människors liv genom att se till att de börjar spara, samlar sitt sparande, eller riskjusterar sin placering.

Sugen på att flytta din individuella tjänstepension? Läs mer här.

Mer från Folksam

Artikeln är producerad av Brand Studio i samarbete med Folksam och ej en artikel av Dagens industri

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

spara
1090kr
Prenumerera