ANNONS:
Till Di.se
START BÖRS DI LIVE BEVAKNINGAR
ANNONS

LO-ekonomerna: Höj kapitalskatterna

  • MER STAT. Kostnaderna i välfärden kommer under de närmaste åren att öka med cirka 23 miljarder kronor per år. Vi avvisar höjda kommunalskatter som en lösning och vill se ett större statligt åtagande, skriver LO-ekonomerna.

DEBATT. Höjda miljöskatter är inte långsiktigt hållbart och skapar stora orättvisor. För att klara välfärdsåtagandet krävs höjda skatter på fastigheter, arv och banksektorn samt att backa tillbaka alla särlösningar som 3:12-reglerna och rut-avdrag, skriver LO-ekonomerna.

På onsdagen presenteras vårbudgeten. Finansministern har redan deklarerat att utrymmet för ofinansierade reformer i det närmaste är obefintligt. Det ekonomiska utrymme som funnits har i stället använts för nya särlösningar i skattesystemet samtidigt som regeringen höjer skatten för medlemskap i facket.

Nu måste de fyra samarbetspartierna besinna sig och sätta fokus på att genomföra den utlovade och välbehövliga skattereformen. Vi vill här ge vår syn som LO-ekonomer på hur ramarna för en skattereform bör se ut.

Det viktigaste motivet för en skattereform är att trygga välfärdens långsiktiga finansiering, på ett så effektivt och rättvist sätt som möjligt.

Kostnaderna i välfärden kommer under de närmaste åren att öka med cirka 23 miljarder kronor per år fram till 2023, enbart för att upprätthålla dagens kvalitet. Detta är väsentligt mer än de av regeringen utlovade resurstillskotten men mindre än vad som skulle krävas för att kraftfullt förbättra villkoren för anställda inom vård, skola och omsorg.

Under förutsättning att Sverige även fortsättningsvis ska ha ett offentligt finansierat välfärdssystem finns två vägval: Kraftigt höjda kommunalskatter eller ökade statliga åtaganden.

Redan i dag finns en stor spridning i kommunala skattesatser, där många kommuner i storstadsområden kan hålla en avsevärt lägre skattenivå än kommuner ute i landet. Om de ökade välfärdsbehoven ska finansieras enbart via höjda kommunalskatter så kommer den genomsnittliga kommunalskatten per hundralapp att stiga till mer än 35 kronor de närmaste åren och i några kommuner närma sig 40 kronor.

Vi avvisar höjda kommunala skatter. Kommunerna bör i stället få en avlastning genom kraftigt ökade generella statsbidrag. Därmed förskjuts finansieringen av växande välfärdsbehov från kommunalskatt på arbete till statliga skattebaser. De fyra samarbetspartierna bör prioritera att hålla nere kommunalskatten framför att avskaffa värnskatten.

Av Januariavtalet framgår att en ”grön skatteväxling” ska genomföras motsvarande 15 miljarder kronor. Att stärka den gröna profilen i skattesystemet är angeläget. Men det är inte en långsiktig strategi att växla från en permanent skattebas (arbete) till en skattebas som ska avvecklas (utsläpp).

Miljöskatter ska bygga på bästa möjliga miljönytta och inte primärt vara ett medel för att finansiera offentliga utgifter. Skattehöjningarna bör därför exempelvis i större utsträckning riktas mot bilåkande på sträckor där det finns alternativa transporter, såsom ”trängselskatter”, i stället för bensinskattehöjningar som drabbar grupper på landsbygden som saknar transportalternativ.

För att öka statens skatteintäkter bör ljuset riktas mot stabila men underutnyttjade skattebaser inom kapitalområdet, inklusive fastigheter, arv och banksektorn.

Ett annat reformområde är fåmansbolagen. Skatten för så kallade 3:12-bolag har ”förenklats” och sänkts i flera steg. Det har gjort det gynnsamt för många höginkomsttagare att starta bolag i stället för att vara anställd. Löneinkomster har förvandlats till lågt beskattade kapitalinkomster. Under perioden från 2007 till 2016 har hushållens utdelningsinkomster från fåmansbolag ökat från runt 30 miljarder till 100 miljarder, enligt statistik från Ekonomistyrningsverket.

Men det svåraste med en skatteöversyn är inte att veta vilka områden som behöver ses över, utan snarare att lägga grunden för en reform som blir beständig och stabil.

I dag är skattesystemet fullt av särlösningar för att gynna särskilda grupper eller branscher. Utöver kapitalskatteområdet finns det nedsättningar av arbetsgivaravgiften riktade till särskilda åldrar, regioner och företagsformer. I inkomstbeskattningen finns sex olika avdragskolumner. Momsområdet är också synnerligen snårigt med fyra olika skattesatser.

Trots det fortsätter utvecklingen mot att utöka dessa undantag, med avskaffad neutralitet mellan medlemskap i fack- och arbetsgivarorganisationer, mer RUT-avdrag, nya jobbskatteavdrag och fler undantag från generell arbetsgivaravgift.

Skattesystemets stabilitet skulle förstärkas om tveksamt motiverade nedsättningar i stället ersattes med mer enhetliga och transparenta skattenivåer. Det finns flera skäl till detta:

Demokratin. Ett stabilt skattesystem innebär bättre möjligheter för medborgarna att i politiska val välja mellan nivån på välfärdsambitionerna och nivån på skatterna.

Investeringar. Skattesystemets stabilitet och förutsägbarhet är väl så viktig som nivån på enskilda skattesatser om syftet är att göra ett land attraktivt för investeringar.

Legitimiteten. I ett enkelt skattesystem är det lättare att göra rätt och att veta att alla andra betalar skatt på samma villkor.

Ola Pettersson, chefsekonom LO 

Åsa-Pia Järliden Bergström, LO-ekonom 

Torbjörn Hållö, LO-ekonom

Detta är en debatt- och opinionstext. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.
Läs mer