1515
Annons

Låt oss tala klartext om det svenska misslyckandet

DEBATT. Vi vill så gärna tro att Sverige är landet som vet och kan bäst och som alltid gör rätt, men Coronakrisens hantering i Sverige ifrågasätts nu mer och mer även av oss själva. Det är hög tid att börja dra lärdom av brister i vår krishantering, skriver Olof Stenhammar.

MISERABELT. Är det för vår skull som vi äldre ombeds stanna hemma? Nej, det är för att vi inte ska belasta vården. Att döda människor inte belastar vården är en klen tröst för anhöriga och vänner, skriver Olof Stenhammar.
MISERABELT. Är det för vår skull som vi äldre ombeds stanna hemma? Nej, det är för att vi inte ska belasta vården. Att döda människor inte belastar vården är en klen tröst för anhöriga och vänner, skriver Olof Stenhammar.Foto:Stina Stjernkvist

Jag har själv trott och hoppats på att den svenska, lite mer öppna linjen ska vara framgångsrik. Ett långt liv i en oviss entreprenörstillvaro har lärt mig att när osäkerheten är som störst är det viktigt att i analysen av framtiden enbart utgå från de fakta som är kända. Fortfarande domineras den information vi får av mer eller mindre väl underbyggda antaganden, förhoppningar och gissningar, som ska ge stöd åt den svenska linjen. Kalla fakta är att med över 5.000 döda har vi tätkänning i ligan med flest döda per miljon invånare i världen. Jämfört med övriga Norden har vi sex till åtta gånger så många avlidna! Några debattörer har uttryckt ilska och verkat i det närmaste kränkta över våra nordiska grannars restriktioner för svenska besök.

Låt oss för en gång skull tala i klartext. Det är inte 40 eller 50 procent mer än i dessa länder. Det hade man kanske kunnat argumentera bort. Åtta gånger mer går inte att argumentera bort. Vi pratar om döda människor.

Jag har full respekt för de okända och svårbedömda egenskaperna hos covid-19. Vi känner alla till att huvudmålet är att ”platta till kurvan”. Men märk väl, det är inte för att visa omsorg om oss äldre, som vi ombeds stanna hemma. Det är för att vi inte ska belasta vården. Vår tid kommer! Vill man vara drastisk så har Sverige lyckats med att, på ett som jag tar för givet inte önskat sätt, minska belastningen av vården. Döda människor belastar nämligen inte vården. Det är ett rått sätt att se det på och en klen tröst för anhöriga och vänner.

Jämfört med övriga Norden kunde vi kanske ha accepterat att Sverige haft, säg, 1.000 döda. Har vi offrat över 4.000 människor i onödan på vår svenska linje? Jag lämnar frågan obesvarad. Tids nog får vi svaret om den öppna linjen varit framgångsrik.

Däremot vet vi nu att det offentliga bär ett stort ansvar för onödiga missar. Det är miserabelt att bevittna oförmågan att delegera operativt ansvar och kapacitet. Ansvaret för logistiken kring kommunernas försörjning med skyddsutrustning bollades i någon månad runt mellan Socialstyrelsen, MSB och länsstyrelserna. Sedan kom haveriet med spårningsappen. Men värst är ändå bristen på snabba skyddsåtgärder kring äldreomsorgen. Regeringen skyller på brister hos regioner och kommuner. Ytterst är det förstås regeringens ansvar. Där saknas ett fast ledarskap.

Ta frågan om tester och dess betydelse. För de länder som lyckats begränsa effekterna av pandemin är det uppenbart att ett massivt testande varit en framgångsfaktor. Av någon anledning tonar våra myndigheter ned betydelsen av detta, och det är lätt att få intrycket att de envist håller emot trots att det politiska trycket i frågan varit högt. Redan i april pratade regeringen om målet 100.000 tester i veckan. Två månader senare ligger nivån kanske på en tredjedel

Låt oss anta att regeringen och ansvariga myndigheter vänt sig till ett antal privata företag och bett dem organisera 100.000 tester i veckan. Jag är säker på att det varit i gång med rätt kvalitet redan i mitten av maj. Det är så vinstdrivande företag fungerar. Genom att leverera det som krävts av den som upphandlar och det man utlovat så tjänar man sina pengar. Och svenska liv hade kunnat sparas.

Vissa debattörer försöker i stället att framställa företag som bovarna bakom dödstalen. Särskilt för äldreboende. SVT visade dock nyligen (2 juni) i ett reportage att överdödligheten var större i kommunal äldreomsorg. Anklagelserna om att det är de privata inslagen i välfärden som är problemet, visade sig helt grundlösa.

Vi har inte råd med en negativ syn på privata företag, inklusive dess vinster och utdelningar. Förmågan att decentralisera och utkräva ansvar är livsviktig för allt mänskligt samarbete och där visar sig gång på gång marknadsekonomins överlägsenhet.  

Olof Stenhammar, entreprenör, grundare av OMX

Detta är en debatt- och opinionstext. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Debatt: Värna den svenska modellen, låt friskolorna ta ut vinst

Socialdemokraterna borde värna den svenska modellen med en skola som är tillgänglig och kostnadsfri för alla , skriver entreprenören Dan Olofsson, appropå Socialdemokraternas hållning i frågan om att ta ut vinst i skolan. 

Foto:Jenny Leyman

Statsminister Magdalena Andersson sa nyligen följande till ombuden på Lärarnas riksförbunds årsmöte: ”Målet för aktiebolag är att skapa vinst. Det står inget där om elevers lärande och likvärdighet och att svenska barn har rätt till en bra utbildning”.

Med detta tycks Magdalena Andersson mena att det enda som styr privata aktiebolag är att prioritera vinst på bekostnad av allt annat. Men är det verkligen så?

Betyder det inget att en privat skola behöver nöjda elever och föräldrar för att kunna fortsätta att driva sin skola? I annat fall får de ju inga elever.

Betyder det inget att lärare under många år tycker att skolledningens fokus på kvalitet och pedagogisk utveckling är större hos privata skolor än hos kommunala?

Betyder det inget att också privata skolor har att följa skollagen, skolmyndigheternas direktiv och läroplaner? Det är ju här samhället formulerar kraven på skolor, inte i aktiebolagslagen.

Med sitt uttalande tycks Magdalena Andersson vilja skapa en bild av att privata skolor som drivs i aktiebolagsform inte omfattas av samhällets krav på skolor och inte heller har ett intresse av nöjda elever och föräldrar. Enda intresset är vinsten.  

Så är det självfallet inte. Vinsten är ett resultat av att man skött verksamheten bra och genom att den stora merparten av vinsterna i privata skolor stannar kvar i verksamheten fås resurser till utvecklingen framåt.

Vidare ställde Magdalena Andersson frågan:

”Varför ska vi betala utländska riskkapitalister som driver svenska skolor och ger dem ersättning för uppgifter som de inte har, det är ju helt orimligt.” 

Denna frågeställning rymmer en rad felaktiga utgångspunkter. Fristående skolor får i dag en lägre skolpeng än kommunala skolor och denna skolpeng går till den enskilda skolan. 

Vi betalar inte utländska riskkapitalister någon särskild ersättning för uppgifter de inte har. Magdalena Andersson försöker få folk att tro att stora belopp av skattebetalarnas medel försvinner till utländska riskkapitalister. Detta ska uppenbarligen vara det stora problemet i skolan. Det är inte sant.

I grova drag är det så att vi skattebetalare tillför ca 300 miljarder kronor per år till skolan. Av detta går 0,1 procent, dvs ca 300 - 400 miljoner kronor, i utdelning till ägarna för att de tillhandahållit kapital för skolornas utbyggnad, huvudmannaskap och ofta också pedagogiska koncept för verksamheten. Också staten vill ha avkastning från de investeringar staten gör i sina bolag, så detta är inga konstigheter och nivåerna är inte på något sätt anmärkningsvärda för de privata skolorna. 

Av dessa 0,1 procent i utdelning är det endast en liten bråkdel, vi talar om storleksordningen en tiondels promille av den summa vi skattebetalare tillför skolan, som går till utländska riskkapitalbolag i utdelning. Vi vet också att det ofta är pensionsförvaltare som investerar i riskkapitalbolagens fonder, och vi kan inte begära att pensionsspararna inte ska ha rätt till någon avkastning.

Så det är denna tiondels promille som enligt Magdalena Andersson är det stora problemet i svensk skola.

Alla som värderar dessa storleksordningar inser att det är nonsens. Istället är det så att de ständiga attackerna på de privata skolorna är till för att Socialdemokraterna inte vill ha valfrihet och att föräldrar inte ska ha ett inflytande över vilka skolor deras barn ska gå i. Alltså en klassisk konflikt mellan en frihetlig och en kollektivistisk politik.

Socialdemokraterna tillämpar sin gängse taktik att skylla på någon annan istället för att inse sina egna skolmisslyckanden i skolan under de senaste åtta år de regerat. Exempelvis är det för mig obegripligt att inte externt rättade centrala prov införts, som sedan får styra den genomsnittliga betygsättningen i en klass. Det skulle ju ta udden av frågan om betygsinflation.  

Den frihetliga politiken brukar ibland kritiseras för att plånboken styr. Det fina med den svenska skolpolitiken är att just detta inte är fallet. Flickan från ett förortsområde präglat av gängkriminalitet har samma möjligheter och rättigheter, som pojken från välbärgat område, att välja skola. Det är viktigt att alla får fullödig information om dessa möjligheter.

Friskolorna har varit det självklara valet och i många fall räddningen för de ca 300 000 elever som f.n går i en grund- eller gymnasieskola med denna driftsform.

Friskolor finns över hela världen men för att gå i dessa får föräldrarna betala dyrt. Socialdemokraterna borde istället värna den svenska modellen som är tillgänglig för alla utan kostnad för föräldrarna, och bidra till att den utvecklas för att kunna fortsätta hjälpa elever till en bättre skola.

Ibland kan man få höra en trosviss socialdemokrat säga att vi ändå kan ha valfrihet även om vi får bort de privata skolorna. Det påminner mig om massproducenten av bilar Henry Ford, som en gång sa att Du får vilken färg du vill på bilen, bara den är svart.

Dan Olofsson

Entreprenör 

 

 

 

 

Detta är en debatt- och opinionstext. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

spara
1090kr
Prenumerera