Annons

Låt inte Göteborg bli som Detroit

DEBATT. Kriminaliteten är en del av en kontinuerlig förändring av Sverige som politikerna inte vill diskutera. För att ana hur strukturell en sådan här utveckling är kan man studera hur invånare har flytt från Detroit på grund av den organiserade brottsligheten, skriver Jan Jörnmark, ekonomihistoriker och lokalpolitiker i Göteborg.

William S Knudsen Junior High School i Detroit.
William S Knudsen Junior High School i Detroit.Foto:Jan Jörnmark
Texten på lappen säger allt om tillståndet på skolan innan den stängde.
Texten på lappen säger allt om tillståndet på skolan innan den stängde.Foto:Jan Jörnmark
George Ferris School i Detroit.Foto:Jan Jörnmark
Sammanlagt handlar det om mer än hundra skolor som stängde mellan 1990 och 2010.Foto:Jan Jörnmark
Yrkesdrömmar på George Ferris Scool.Foto:Jan Jörnmark
2010 beräknades 47 procent av Detroits befolkning vara funktionella analfabeter.Foto:Jan Jörnmark
George Ferris School.Foto:Jan Jörnmark
Land of Opportunity and Prosperity...Foto:Jan Jörnmark
St David Catholic School i Detroit.Foto:Jan Jörnmark
Jan Jörnmark fotograferade minst ett dussin tomma skolor i Detroit.Foto:Jan Jörnmark
Räkna inte med framtiden.Foto:Jan Jörnmark
När man lämnat dessa skolor kom inte sällan känslan av att det var ett land i upplösning man såg.Foto:Jan Jörnmark
Jan Jörnmark, ekonomihistoriker och Göteborgspolitiker.
Jan Jörnmark, ekonomihistoriker och Göteborgspolitiker.Foto:Mats Edman

Under Almedalsveckan förklarade Volvo Cars vd Håkan Samuelsson att brottsligheten och brister i skolsystemet gjorde det svårt att rekrytera den personal Volvo behöver till Göteborg. Som det mesta som antyder att det finns problem i Sverige möttes uttalandet av kritik. Allra mest märktes Göteborgs polischef som menade att Samuelsson var felunderrättad därför att han läste för mycket på Facebook och Twitter. Men det är polischefen som har fel, för den subjektivt upplevda brottsligheten är ett stort och växande problem i Göteborg, där det pågår öppen droghandel i Brunnsparken som politikerna gärna vill kalla ”stadens finrum”. Brottsligheten är dessutom bara en del av en större och kontinuerligt pågående förändring av Sverige som de flesta ansvariga helst inte vill diskutera.

Själv begrep jag den strukturella delen på allvar för ungefär tio år sedan, när jag ofta befann mig i Detroit. Det var också därför jag till sist blev politiker. Resorna var en del av mitt arbete när jag dokumenterade den enorma förvandling staden hade genomgått från att ha varit en välmående industristad med nästan två miljoner invånare 1950 till att bottna med strax under 700.000 och ett akut förfall kring 2010.

Det jag såg var ofattbart: en stad dominerad av tomma skyskrapor, fabriker, bostadsområden och skolor. Just skolorna fick mig att reagera starkast, för när man kom till skolportar där det första man såg var resterna av en metalldetektor blev orsakssambanden tydligare än någon annanstans.

Man kan lätt föreställa sig situationen där ett vanligt medelklasshushåll ser grannar flytta och servicen urholkas. Omgivningen får allt fler inslag av skjutningar och brinnande bilar. Men förloppet är utdraget och det genomförs oavbrutet nya val med nya politiker som lovar samtal, insatser, kommissioner och fler poliser. Man väljer att stanna och hoppas. Men när våldet når skolorna och det första barnen möter på morgonen är en metalldetektor där kamraterna får lämna ifrån sig knivar och pistoler går det inte att låtsas längre. Då flyttar man.

Orsakssambanden var tydliga i Detroit: befolkningen hade börjat destabiliseras under 1950-talet när de nya förortsringarna underlättade pendlingen. Den unga medelklassen lämnade i växande grad staden, samtidigt som de nya kontoren och fabrikerna också drogs ut mot motorvägsringarna. De inre stadsdelarna fylldes av nyinflyttade migranter från sydstaterna, som sedan i sin tur flyttade när de fick arbete. Den så kallade ”White flight” följdes av ”Black flight”.

Den organiserade kriminaliteten var en viktig del av den ökade flykthastigheten och förfallet under 1970- och 80-talen, när planerade hus- och bilbränder blev ett sätt att rakt av skrämma bort den stabilare delen av befolkningen, efterhand som gängen tog över allt större delar av staden.

Särskilt berömda var de ”Devil’s nights” som organiserades vid halloween. Då brändes hundratals byggnader varje natt. Fastighetsvärdena i den äldre delen av staden utraderades och all utveckling skedde långt ut i periferin.

När jag kom tillbaka till Sverige skrev jag en bok om Detroit och reste sedan runt och föreläste om vad jag sett. Jag fick ofta frågan om jag trodde samma sak kunde hända i Sverige och brukade alltid svara att ”vi ser alla de här tecknen, men jag kan omöjligen se att den negativa utvecklingen skulle kunna bli lika kraftig här”. Men det var innan den stora migrationsvågen 2015, som omedelbart förstärkte de tendenser vi redan såg i delar av landet.

Det var en stor fördel att ha rört sig så mycket i Detroit för att känna igen den förändring som startade då. En migrationsvåg av den tyngd vi fick 2015–2016 ställer enorma samhällskrav på en mängd plan. Det som krävs är bostäder och arbeten men också kulturell och språklig integration.

Och då är det enkelt att se att det vi mötte för fem år sedan i Sverige ställde mycket högre krav än den inre migrationen i USA på 1950- och 1960-talen, när man delade språk och det fanns gott om arbeten. Det vi skulle göra var att integrera hundratusentals människor med annorlunda och icke-sekulariserade kulturer i ett samhälle där det på 2010-talet för första gången sedan 1970-talet inte heller fanns tusentals tomma lägenheter i ”miljonprogrammet”.

Efteråt säger politikerna nu att de ”inte kunde förutse” och vad alla ”utmaningar” innebär. Sanningen är att alla kunde inse vidden av problemen och kraven på omfattande strukturella reformer av arbets- och bostadsmarknaderna och den sociala lagstiftningen som detta innebar redan för fem år sedan. Men hittills har snart sagt ingenting gjorts, förutom att det producerats enorma mängder floskler.

Det som hänt är egentligen enkelt att analysera: först har landsbygden fyllts av hundratusentals nya invånare utan arbete och språk och sedan har den migrationen i växande grad träffat de redan utsatta ”miljonområdena” i de större städerna. Där förvärras nu situationen snabbt och den ökade instabiliteten och brottsligheten är huvudorsaker till att flyttningarna till förortskransen i Göteborg nått samma höga nivå som under 1970-talet.

Det innebär att staden tappar skatteintäkter på minst 100 miljoner kronor om året samtidigt som de sociala kostnaderna ökar. Det betyder i sin tur att kvaliteten på skolor likväl som förskolor och annan samhällsservice oundvikligen försämras.

Allt det här gör att brottsligheten är en del av en stor social förändring som bara kan bromsas och vändas i de bostadsområden som nu urlakas av en allt starkare segregation och förortsutflyttning. Det gör att vi i Göteborg inte bara vill arbeta med ”mer poliser” och fraser om samarbeten. All förändring behöver börja med att de människor som ringer till polisen och som ställer krav på skolan stannar och tillåts stabilisera sina egna områden.

Allra viktigast är det att stabilisera befolkningarna i miljonprogrammet genom bostadsrättsombildningar i allmännyttan. De stabila familjer som tidigare alltid flyttat ut måste få chansen att stanna kvar och skapa nya påtagliga värden – som sedan bidrar till hela samhällets hållbarhet.

Jan Jörnmark, ledamot i Byggnadsnämnden och Framtiden AB i Göteborg för partiet Demokraterna


Detta är en debatt- och opinionstext. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder Dagens industri möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten. De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till di.se. Dagens industri granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen di.se. Läs mer om kommentering här.

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.
Läs mer

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?