1515
Annons

Låt bostäder binda koldioxid

DEBATT. Marknaden, politikerna och industrin är eniga – Sverige ska bygga mer med trä. För att det ska bli verklighet krävs dock att staten som landets största beställare går före genom att anpassa upphandlingsprocessen för offentliga bolag, skriver 14 företrädare för träbyggindustrin. 

Reducerade klimatutsläpp, fler bostäder, hållbara städer och ett Sverige som inte bara ska växa utan också leva. Så låter politiken när Sverige möter framtiden. Inte bara i en regeringsförklaring utan i två. 

Men framtiden är redan här och svaret kommer från den samlade träbyggindustrin. Med perspektivet 2025 står vi rustade och kan påskynda politiken, bygga mycket, snabbt och med så litet klimatavtryck som möjligt.

Stefan Löfvens sommarturné påbörjades onsdagen den 3 juli med ett besök hos Stora Enso där vi, den samlade träbyggindustrin, överlämnade vår färdplan för ett ökat träbyggande. 

I samband med överlämnandet betonade statsministern betydelsen av byggsektorns omvandling och behovet av ett ökat träbyggande för såväl klimatnytta som ökad produktivitet. 

Nu gäller det att politiken lägger i nästa växel och låter det offentliga gå före för att nå de mål och ambitioner som är satta.

Vi måste bygga mycket och smart, men också med klimat, långsiktighet och kvalitet i fokus. Det kanske låter som en motsägelse men lösningen för städernas framväxt finns till stor del utanför städerna, nära den råvara som förädlar Sveriges städer och gör träbyggsektorn till en av de snabbast växande industrigrenarna. 

Med ny kunskap om byggsektorns klimatavtryck och vad som i realiteten är hållbart, har politiken pekat ut en riktning som tryggar de investeringar som görs i träbyggindustrin och som utvecklar den moderna träbyggsektorn. Marknaden, politikerna och industrin är eniga. Vi vill och ska bygga mer med trä.

Industrin förflyttar sig snabbt för att möta en ökad efterfrågan. Målsättningen är att bygga upp en kapacitet som kan tillgodose 50 procent av flerbostadsbyggandet och 35 procent av övriga byggnader redan 2025. 

Men träbyggindustrins framväxt handlar om mer än bara bostäder – det handlar om ett systemskifte där vi inte bara svarar mot problem och behov utan också driver utvecklingen framåt vad gäller innovation, klimatneutralitet och arbetstillfällen i hela landet. 

Vi förändrar byggandet från grunden genom en ökad förtillverkning där vi monterar i stället för att bygga. Detta skifte skapar en mer tillåtande byggsektor där det tunga, långsamma, resursintensiva, platsbyggda ersätts av lean-tänk, smarta logistiklösningar, kortare byggtider och med klimatet som en självklarhet. Med en industri som växer och med en ständigt växande och förnybar råvara har vi alla möjligheter att leverera ytterligare. 

Men industrins kapacitetsutbyggnad räcker inte om vi ska nå målen för bostadsförsörjning och klimatet fram till 2030. På samma sätt som kommuner har rådighet över det som byggs har staten samma möjlighet genom att inte bara peka utan också styra vad vi bygger, hur vi bygger och med vilken klimatskuld. 

Därför krävs att staten som Sveriges största beställare går före och ger sina bolag de direktiv och anvisningar som krävs för att göra verkstad av politiken. Bland annat genom att: 

- Skapa upphandlingskriterier för offentliga byggaktörer att premiera lägsta klimatpåverkan i både bygg- och förvaltningsskedet, genom gränsvärden för CO2-utsläpp.

- Anpassa den offentliga upphandlingsprocessen till industriell produktion av bostäder där tid, kostnad, kvalitet och klimat blir skall-krav. 

- Förenkla planering och administration för industriell byggproduktion genom typgodkännande av byggsystem. 

På detta sätt visar inte bara politiken handlingskraft utan bekräftar också den ansats som den gett uttryck för – att låta det offentliga gå före. Det skapar en ny byggkalkyl som beaktar tid, kostnad, kvalitet och klimat mer likvärdigt på ett sätt som driver utvecklingen framåt och i enlighet med januariöverenskommelsen. 

Tillsammans kan vi skapa bättre förutsättningar för ett levande och växande Sverige. Det Sverige som ska bli det första fossilfria välfärdslandet. 

Stefan Lindbäck, vd Lindbäcks Bygg

Anders Carlsson, teknisk chef Derome Hus AB

Johan Blixt, vd VIDA Building AB

Björn Kölerud, tf vd Fleaxtor AB

Johan Samuelsson, vd Moelven Byggmodul AB

Johan Åhlén, vd Moelven Töreboda AB

Jonas Spangenberg, vd BoKlok AB

Jesper Åkerlund, vd Martinsons Byggsystem

Mikael Lindberg, försäljningschef Stora Enso Wood Products

Jörgen Hermansson, president Södra Building Systems AB

Peter Stenfelt, affärsområdeschef OBOS Sverige AB

Anders Normark, tf vd Setra Group AB

Lars Atterfors, vd Atterfors Consulting

Susanne Rudenstam, chef Sveriges Träbyggnadskansli

Detta är en debatt- och opinionstext. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
Innehåll från Södertälje Science ParkAnnons

Så hjälper Sveriges science parks företag att vara relevanta på sikt

Science parks för samman offentlig sektor, akademi och industri och fungerar som en plattform för större innovations- och utvecklingsprojekt. Syftet med många av de gränsöverskridande samarbeten som uppstår är att bidra till den hållbara omställningen.

– Vi ser till att den forskning som finns om hållbarhet når en bredare målgrupp, säger Robert Kingfors, vd på Södertälje Science Park.

Läs mer om branschorganisationen för science parks och inkubatorer, SISP 

När Sveriges första science parks bildades för cirka 40 år sedan var fokus att skapa en plats i närheten av universitet och lärosäten där akademi och näringsliv kunde mötas för att laborera och driva olika projekt tillsammans. Idag jobbar landets science parks även mycket med affärsutveckling.

– Det handlar om att gynna svenska bolags tillväxt i samhället, och då framförallt bolag som kan bidra till en hållbar omställning, förklarar Johan Ödmark, vd på branschorganisationen Swedish Incubators and Science Parks, SISP.

Johan Ödmark, vd på branschorganisationen Swedish Incubators and Science Parks, SISP.
Johan Ödmark, vd på branschorganisationen Swedish Incubators and Science Parks, SISP.

Hållbar produktion

Södertälje Science Park, vars huvudpartners och grundare är AstraZeneca, KTH, Scania och Södertälje kommun, är en mötesplats för hållbar produktion. Bland annat driver parken olika affärsutvecklingsprogram med hållbarhetsfokus.

– Ett exempel är projektet Liften där vi samlar företag som vill ha hjälp med att identifiera sina utvecklingsbehov och lära sig hur de blir mer hållbara. Det kan handla om allt från att skapa mer hållbara produkter och tjänster till att bli mer ekonomiskt hållbara, säger Robert Kingfors, Södertälje Science Parks vd, och tillägger:

– Att inte arbeta med hållbarhetsfrågan som företag kan innebära att man plötsligt inte har något existensberättigande på marknaden. Programmet blir därför ett sätt att hjälpa företag att fortsätta vara relevanta på sikt.

Robert Kingfors, Södertälje Science Parks vd.
Robert Kingfors, Södertälje Science Parks vd.

Nationella och internationella samarbeten

I dag finns det en ambition från Sveriges politiska beslutsfattare, storbolag och akademi att få igång ett förändringsarbete med hållbarhet i fokus på bred front. Johan Ödmark och Robert Kingfors menar att landets science parks roll blir att fungera som spindeln i nätet.

– Därför är viktigt att vi tittar på hur vi kan kombinera en lokal och regional tillväxt med att göra nytta nationellt och internationellt. Det är bara genom breda samarbeten som science parks kommer att vara relevant för finansiärer och intressenter också i framtiden. Då syftar jag även på samarbeten mellan våra medlemmar där vi redan i dag ser stora synergier, säger Johan Ödmark.

Läs mer om Södertälje Science Park, mötesplatsen för hållbar produktion 

Mer från Södertälje Science Park

Artikeln är producerad av Brand Studio i samarbete med Södertälje Science Park och ej en artikel av Dagens industri

Debatt: Hög tid satsa på tåg i tid

Det är dags för en nationell samling med målet att få ordning på spåren, tåg i tid och mer tågtrafik, skriver företrädare för tågtrafiken. 

Svenska folket har röstat med fötterna – och valt tåget! Sedan början av 90-talet har resandet med tåg ökat stadigt och har mer än dubblerats. Återgången efter pandemin gick snabbare än vad de flesta trodde. Sedan i början av sommaren är resandet tillbaka på rekordnivåerna från 2019 och alla prognoser visar på en fortsatt ökad efterfrågan. Nytt är också att efterfrågan på godstrafik på järnväg stiger kraftigt i kölvattnet av chaufförsbrist och stigande drivmedelspriser. Så långt allt väl.

Haken är att den klimatsmarta och energisnåla järnvägen redan används över sin kapacitet. Det får inte plats fler tåg på spåren. Trängseln tillsammans med det eftersatta underhållet är också grundläggande orsaker till de förseningar som drabbar resenärer och företag.

I dessa oroliga tider är det extra viktigt att fundera på vilken framtid olika investeringar bäddar för. Liksom de första stambanorna knöt ihop Sverige och blev en hävstång från fattigdom till välfärdsland har järnvägen i dag möjlighet att ta oss bort från beroende av importerad fossilenergi och stärka vår internationella konkurrenskraft. Sverige är ett avlångt export- och handelsberoende land i Europas utkant med långa transportavstånd både inom landet och till våra stora handelspartners. Sedan 2000-talets början har Sveriges befolkning ökat med nästan 1,6 miljoner till 10,5 miljoner invånare och om ytterligare 20 år kommer vi att vara 11,5 miljoner enligt SCB. Till detta kan läggas stigande bränslepriser, chaufförsbrist och en akut klimatutmaning.

För att möta alla människor som vill resa hållbart och alla företag som vill bidra till klimatmålen måste transportsystemet ställas om. Genom att på ett smart sätt kombinera de olika transportslagens fördelar och med digital teknik kan det bli en effektiv helhet. En målbild och genomförandestrategi för detta behöver tas fram som vägledning för kommande investeringsbeslut i transportsystemet.

Tåget kan transportera stora volymer gods och stora mängder passagerare på liten yta och med låg energiåtgång. Motsvarande transportarbete med en eldriven bil eller lastbil behöver 2-3 gånger så mycket energi. Ju fler resor och transporter som kan göras på järnväg desto mer el frigörs till andra angelägna behov. 

Det snabba tåget gynnar också regionutvecklingen och kan dessutom lösa industrins transportbehov på ett energieffektivt sätt. Fossilfritt stål och andra produkter från de nya stora industrisatsningarna i Norrland kommer inte att stanna i Sverige utan behöver transporteras till Göteborgs hamn eller över Öresundsbron till de väntande kunderna.

Decennier av underinvesteringar har resulterat i att järnvägskostymen är både tunnsliten och urvuxen. Och när man kör fler tåg än vad systemet är byggt för, ofta på utslitna spår, och växlar och kontaktledningar går sönder då blir fler tåg försenade. Det är ständig kapacitetsbrist, tågen pressas in på spåren med förseningar som följd. Ett konkret bevis för detta är att när det under pandemin trängdes färre tåg på spåren fick vi den högsta punktligheten på decennier.

Men så kan och behöver det inte vara. Varför skulle Sverige inte kunna vara lika bra som de bästa? I Europa är Schweiz tågtrafikens okrönta drottning. Tågen går ofta och banutnyttjandet är dubbelt så stort som i Sverige. I Schweiz finns en blocköverskridande uppfattning att fungerande tågtrafik är mycket viktigt för nationen som helhet. Tågtidtabeller bestäms långt i förväg och går att lita på.

I Japan finns över 50 års erfarenhet av höghastighetståg. Dessa tåg har en punktlighet på 99 procent och i princip inga olyckstillbud. Det finns en stor uppslutning kring detta bekväma transportmedel som har lett till att tåget har en marknadsandel på 30 procent av personresorna. I Sverige reste 1950 fler med tåg än på väg. En målmedveten anpassning av samhället till bilen medförde att tågets andel av resandet i Sverige länge låg under 10 procent men har under 2000- talet ökat till 12 procent. Många företag och enskilda vill bli mindre beroende av klimatpåverkande transporter. Nya snabba spår – som dessutom är billigare att bygga än konventionella spår – är en förutsättning för att kunna möta dessa önskemål.

Mellan 2001 och 2019 ökade antalet persontåg på de slitna svenska järnvägarna från 700 000 till 1 00 000 per år. Trots den kraftiga trafikökningen är det färre än någonsin som arbetar med att ta hand om anläggningen. 1998 arbetade 7 257 järnvägstekniker med underhåll. 2020 hade det minskat till cirka 3 800. Situationen är kritisk. Det är mycket angeläget att staten genom Trafikverket antar ett drivande och uthålligt ledarskap för att kompetensförsörja järnvägen.

Ökad miljömedvetenhet och snabbt stigande kostnader för andra transportslag gör att efterfrågan på tåg nu ökar kraftigt. Men för att tåget verkligen skall kunna leva upp till sin fulla potential måste man kunna lita fullt ut på att komma fram i tid och då behöver huvudorsakerna till dagens förseningar åtgärdas: bristande kapacitet och akuta störningar när gammal utrustning går sönder. Erfarenheter från andra länder visar att med god koll på anläggningen och ett systematiskt förebyggande underhåll baserat på järnvägsmässig kompetens och en nationell underhållsplan så kan haverier i anläggningen som leder till förseningar näst intill elimineras.

Aldrig tidigare har så många åkt tåg i Sverige och efterfrågan på mer och pålitligare tågtrafik är väldigt stark. Det finns en mycket berättigad irritation över allt tågstrul. För att ge resenärer och transportköpare den tågtrafik de förtjänar behöver järnvägskostymen sys ut rejält samtidigt som den lagas. En tydlig målbild för järnvägens och transportsystemets utveckling som kan styra investeringarna behöver också tas fram. Järnvägsinvesteringarna behöver genomföras i sammanhållna projekt så att hela stråk kan färdigställas. Ett halvt spår ger inte så stor effekt. Det är först när en hel sträcka är färdig som den fulla nyttan av investeringen kan realiseras. 

Nu behövs samma målmedvetenhet som när samhället ställdes om till massbilism. Då kan tåget bli den energieffektiva, snabba, tillförlitliga och kapacitetsstarka ryggraden i framtidens transportsystem. Den nya regeringen behöver visa handlingskraft och skapa förutsättningar för en snabb utbyggnad genom att besluta om ett förenklat regelverk och effektivare tillståndsprocesser samt öppna för att de stora projekten får egna skräddarsydda organisationer och en egen finansiering utanför den nationella planen. Med industrialiserad byggteknik kan då nya banor längs norrlandskusten, de nya stambanorna i Götaland, Stockholm-Oslo och andra angelägna projekt kunna genomföras på mindre än halva tiden än nuvarande planering, arbetssätt och finansiering medger. 

Det är dags för en nationell samling med målet att få ordning på spåren, tåg i tid och mer tågtrafik.

Johan Trouvé, vd Västsvenska Handelskammaren

Jonas Friberg, ordförande Resenärerna

Karin Svensson Smith, tidigare ordförande riksdagens trafikutskott

Pär Helgesson, ansvarig strategisk infrastruktur SJ

Detta är en debatt- och opinionstext. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

spara
1090kr
Prenumerera