1515
Annons

Lärarnas riksförbund: Skolmarknaden är misslyckad

REPLIK. Engelska skolans grundare Barbara Bergström och Hans Bergström anser att Lärarnas riksförbund lånat ut sig till LO:s jämlikhetsdogm. Inget är mer felaktigt. Däremot anser jag att valfriheten och skolmarknaden måste regleras om för att passa målet om likvärdighet, skriver Åsa Fahlén, Lärarnas riksförbund.

SKOLEXEMPEL. Jag vill hävda att Sverige misslyckats med att bygga ett skolsystem som på ett konstruktivt sätt kombinerar marknad och skola. Vi har i stället ett skolsystem där konkurrens har blivit ett mål i sig, skriver Åsa Fahlén, ordförande för Lärarnas riksförbund, i ett svar till Engelska skolans Barbara Bergström och Hans Bergström.
SKOLEXEMPEL. Jag vill hävda att Sverige misslyckats med att bygga ett skolsystem som på ett konstruktivt sätt kombinerar marknad och skola. Vi har i stället ett skolsystem där konkurrens har blivit ett mål i sig, skriver Åsa Fahlén, ordförande för Lärarnas riksförbund, i ett svar till Engelska skolans Barbara Bergström och Hans Bergström.Bild:Anders Wiklund

Barbara och Hans Bergström, grundare av den framgångsrika skolkoncernen Engelska skolan, anklagar mig i en artikel i Dagens industri för att låna ut både mig själv och Lärarnas riksförbund till LO och något slags ideologiserad vänster bara för att vi är överens med Lärarförbundet och LO om att en likvärdig skola är eftersträvansvärd. Dessa anklagelser från paret Bergström är helt grundlösa.

I artikeln hävdas att det finns ett tydligt motsatsförhållande mellan likvärdighet och kunskapsfokus. Och om man satsar på jämlikhet eller likvärdighet så måste kunskapsresultaten per definition sjunka. Detta är helt och hållet felaktigt, något till exempel Pisa-resultaten tydligt visar. Finland, som ofta framhålls som bäst i klassen, har lyckats koppla ihop likvärdighet med höga kunskapsresultat, något OECD också säger är det bästa receptet, generellt sett, på framgångsrika skolsystem. Sverige däremot, har lyckats kombinera sjunkande likvärdighet och försämrade kunskapsresultat, även om en svag vändning fanns att skönja i senaste undersökningen vad gällde kunskapsresultaten, medan likvärdigheten fortsätter utför.

Den forskning som åberopas i artikeln borde absolut få större betydelse i den svenska debatten och i utformandet av en bättre skola. Ett ökat kunskapsfokus och ett tydligare ansvarstagande för skolans ledning och styrning är viktiga komponenter om den svenska skolan som helhet ska kunna prestera bättre resultat. Utvecklingen mot sjunkande likvärdighet och över tid försämrade kunskapsresultat borde nämligen oroa alla med ansvar för den svenska skolan.

Men forskningen stannar inte vid detta. På Likvärdighetskonferensen nyligen fanns politiker både till höger och vänster som inte hade fallit Engelska skolans ägare i smaken, men framför allt fick åhörarna lyssna till forskare inom disciplinerna nationalekonomi, företagsekonomi och pedagogik som samstämmigt och ärligt beskrev det motsatsförhållande som faktiskt finns mellan marknadslogik och offentlig sektor. Det innebär inte att marknad och i det här fallet skola måste hållas åtskilda, men man måste rigga ett system som göra att marknaden och valfriheten passar ihop med de demokratiskt formulerade målsättningar som finns för skolväsendet. Likvärdig utbildning är till exempel inskrivet som portalparagraf i skollagen.

Jag vill hävda att Sverige misslyckats med att bygga ett skolsystem som på ett konstruktivt sätt kombinerar marknad och skola. Vi har i stället ett skolsystem där konkurrens har blivit ett mål i sig, skolor ska kämpa med alla till buds stående medel om eleverna, samtidigt som den kommunala skolan alltid drar det kortaste strået.

Skolpliktsansvaret ligger på kommunerna och alla elever som inte valt skola ska beredas plats i den kommunala skolan, liksom att det är den kommunala skolan som tar det stora ansvaret när det gäller integrationen av nyanlända elever. Detta system vill paret Bergström bevara. Med tiotusentals elever i kö är det heller inte så svårt att förmedla intrycket av exklusivitet. Det är de till övervägande del ambitiösa och förutseende föräldrarna som sätter sina barn i den långa kön till Engelska skolan.

Barbara och Hans, ni har gjort ett fantastiskt jobb med Engelska skolan – hatten av för ett hårt och genomtänkt arbete. Men ni verkar inte ha insikt i hur det står till i de kommunala skolorna runt om Sverige, där många går på knäna på grund av stora klasser, många nyanlända och en i övrigt relativt stor andel elever från studiesvaga hem, i jämförelse med friskolorna. Det är resultatet av ett skolsystem som sätter valfrihet före likvärdighet, där resurser till skolan är tämligen oreglerade och den kommunala skolan alltid får ta de mer ogynnsamma konsekvenserna, alltså hantera de svagare elevgrupperna, integrationsproblematiken, och givetvis ta hela notan när en friskola kastar in handduken.

Däremot har ni helt rätt i att den kommunala skolan behöver skärpa sig rejält när det gäller upprätthållandet av disciplin och studiero. Man ska inte backa en millimeter med olika ursäkter om hög andel invandrade elever eller ogynnsam elevsammansättning. Lärare ska vara tydliga ledare i klassrummen och ha höga förväntningar på alla elever. Det kräver dock att skolledning och politiker står bakom lärarna.

Paret Bergström skriver i sin artikel att jag, till skillnad från mina föregångare, skulle ha övergett förbundets kamp mot ett flummigt förhållningssätt till ordning och reda i klassrummen. Inget kan vara mer felaktigt. Det gläder mig dock att mina föregångare behandlas med aktning. Att arbetsgivarintressen däremot anser att mitt ordförandeskap präglas av förfall är något jag kan leva med. Jag är vald av LR:s kongress och det mandatet förvaltar jag.

Däremot bekymrar det mig att Engelska skolan trots en exempellös värdetillväxt och generösa aktieutdelningar inte orkat bidra mer till att mota lärarbristen. Trots en lärarkår att vara stolt över har man inte ens klarat att matcha redan låga kommunala lärarlöner.

Åsa Fahlén, ordförande, Lärarnas riksförbund



Läs Barbara Bergströms och Hans Bergströms artikel här.

Läs svar från Boel Vallgårda här.

Läs svar på denna artikel från Barbara Bergström och Hans Bergström här.

Är du sakkunnig i en aktuell fråga? Välkommen att sända ditt inlägg till debatt@di.se. Bifoga högupplöst porträttfoto. Textlängd 2.500-6.000 tecken inklusive blanksteg.

Replik: Skamlöst låta hyresgästerna stå för notan

Hyreshöjningar i Stockholm om 9,5 procent som Fastighetsägarna kräver i förhandlingarna är orimliga, skriver företrädare för Hyresgästföreningen. 

Foto:Hasse Holmberg / TT

Fastighetsägarna i Stockholm gick ut i DI debatt med beskedet att de vill chockhöja hyrorna i Stockholm med 9,5 procent. Inför de stundande årliga hyresförhandlingarna gick Fastighetsägarna Stockholm ut på DI debatt med beskedet att de vill chockhöja hyrorna i Stockholm med 9,5 procent. 

Vi på Hyresgästföreningen vill vara tydliga – utspelet från Fastighetsägarna kommer inte från en bransch som kämpar för sin överlevnad. Fastighetsbranschen är en av de mest lönsamma och har länge varit gynnad av lågräntemiljö och låga energipriser. Över tid har dessutom hyresökningarna varit betydligt högre än inflationstakten. Här borde finnas tillräckligt stora marginaler att ta av. Vilken annan bransch menar att de ska kunna gå ur en omfattande samhällskris med orubbade vinstmarginaler?  

Hyresgästföreningen kommer aldrig gå med på att låta Sveriges hyresgäster stå för hela notan när hyresvärdarnas kostnader ökar i samhällskrisen. En chockhöjning av hyrorna med 9,5 procent som dessutom är permanent. Om det nu handlar om att täcka upp för tillfälliga kostnadsökningar, varför kommer då inga förslag och löften om att sänka hyrorna när inflationen minskar?

Hyresgäster lägger redan en orimligt stor andel av sin disponibla inkomst på sitt boende. Enligt SCB lägger kvinnor över 65 år som bor i hyresrätt närmare 40 procent av sin inkomst på boendet. För ensamstående med barn är siffran 34 procent. Med så kraftiga höjningar som Fastighetsägarna yrkar på kommer konsumtionsutrymmet minska ytterligare. Det vore oansvarigt då det riskerar att spä på den ekonomiska krisen ännu mer.  

Fastighetsägarna påstår att Hyresgästkollektivet till skillnad från dem som äger sitt boende är bättre skyddade mot kostnadsökningar. Det stämmer inte. Till att börja med är det en grupp som redan har lägre inkomster, dessutom lägger de redan en större andel av sin disponibla inkomst på sitt boende jämfört med de som äger sin villa eller lägenhet. Hyresgästerna har heller inte heller gynnats av skattesubventioner som de med ägt boende har. Lägg till det skenande mat- och elpriser och vi ser en väldigt oroande utveckling för våra medlemmar. 

Hyresgästföreningen får redan mängder av samtal varje dag från oroliga hyresgäster med ansträngd ekonomi och vi ser att allt fler kommer få det svårt att få ihop det i slutet av månaden om Fastighetsägarna får igenom sina hyreskrav. Det riskerar en situation där allt fler vräks från sina bostäder, när de inte har råd att betala hyran. Med en hyreshöjning på 9,5 procent börjar det bli kämpigt även för yrkesgrupper som poliser och undersköterskor att bo i Stockholm, där hyrorna är landets högsta och med högst antal ensamhushåll, nära 40 procent. 

Vi har ett väl fungerande förhandlingssystem i Sverige, som gett både hyresvärdar och hyresgäster trygghet och stabilitet över tid. Hyresgästerna får en rimlig, hållbar och förutsägbar hyresutveckling. Ett stabilt system gynnar också hyresvärdarna och fastighetsägarna eftersom det ökar deras möjlighet att upprätthålla god kvalitet i förvaltningen och bra underhåll av sina fastigheter. Ska det gå till så som Fastighetsägarna föreslår, med kraftiga hyreshöjningar vid varje samhällsförändring får vi det omvända: ett svajigt system med stora hyressvängningar - helt fel riktning att gå när världen är i gungning.

Fastighetsägarna säger att de avser hedra den överenskommelse som träffats mellan hyresmarknadens parter. Det är positivt. Men nu är det upp till bevis. Vi behöver ansvarsfulla parter som skapar stabilitet istället för oro. 

 

Susanne Sjöblom, ordförande Hyresgästföreningen region Stockholm

Sofia Kloo, förhandlingschef på Hyresgästföreningen region Stockholm

Detta är en debatt- och opinionstext. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

spara
1090kr
Prenumerera