1515
Annons

Kvalificerade personaloptioner måste omfatta alla eller ingen

De föreslagna skattelättnaderna för personaloptioner i mindre företag kommer att dränera Sverige på duktiga ingenjörer och straffa större bolag. Beskattningen bör vara densamma för alla företag, skriver Torbjörn Kronander.

OROAD. Den internationella konkurrensen mellan högteknologiföretag är knivskarp. Om vi inte kan rekrytera de bästa ingenjörerna i Sverige måste de stora på sikt säljas, alternativt satsa på utveckling utomlands i stället för i Sverige, skriver Torbjörn Kronander, Sectra.
OROAD. Den internationella konkurrensen mellan högteknologiföretag är knivskarp. Om vi inte kan rekrytera de bästa ingenjörerna i Sverige måste de stora på sikt säljas, alternativt satsa på utveckling utomlands i stället för i Sverige, skriver Torbjörn Kronander, Sectra.Foto:Jesper Frisk

Regeringen har i dagarna gått ut med ett modifierat förslag på så kallade kvalificerade personaloptioner för mindre företag. Dessa innebär att vissa företag kan ge ut skattefria personaloptioner vilka kan konverteras till aktier efter en viss tid. Till skillnad mot ”vanliga” personaloptioner så är det endast den skatteeffekt som uppstår när en framtida konverterad aktie säljs, som drabbar den anställde. Och då som kapitalvinst.

Problemet är att möjligheten att ställa ut kvalificerade personaloptioner enbart gäller mindre företag. I övriga företag beskattas personaloptioner som inkomst av tjänst, inklusive arbetsgivaravgift. 

 

För närvarande gäller detta bara företag som omsätter mindre än 80 Mkr och har färre än 50 anställda (samt några ytterligare villkor). Nu har regeringen lagt ett förslag att höja gränserna till maximalt 150 anställda och maximalt 280 miljoner i omsättning. 

Med de enorma skillnaderna i beskattning av inkomst av tjänst och kapital i Sverige blir effekten dramatisk för den enskilde medarbetaren. De företag som kan ställa ut kvalificerade personaloptioner får därmed en stor fördel på arbetsmarknaden. Eftersom dessa start-up företag oftast bekostas av relativt kortsiktigt riskkapital så gör systemet att man dessutom ofta mer subventionerar riskkapitalister än grundaren.

Men vilka företag är det egentligen som betalar mest skatt och genererar flest arbetstillfällen (speciellt för icke- ingenjörer) i landet? Jo, det är så gott som undantagslöst större företag. 

Ett högteknologiskt företag är lika beroende av att kunna attrahera de duktigaste ingenjörerna oavsett om det är stort eller litet. Antalet riktigt duktiga ingenjörerna är ändligt - det finns bara ett visst antal som lämnar de tekniska högskolorna per år.  Lägg till att dyrt utbildade svenska elitingenjörer, en grupp som en gång byggde de stora industrierna, redan till en oroande hög andel arbetar i Kalifornien, Schweiz eller Tyskland vilket begränsar tillgången ytterligare. 

Samtidigt så gäller för en deprimerande majoritet av svenska innovationsföretag att de säljs utomlands långt innan de börjar betala skatt eller generera arbetstillfällen i Sverige på allvar, och därmed ge återbetalning på den investering landet gjort i dels dyr utbildning, dels i innovationsstöd. 

Det som systemet med kvalificerade personaloptioner resulterar i är att det blir mycket mer fördelaktigt för en enskild ingenjör att ta anställning i ett startupföretag än i Ericsson, SAAB, Sandvik, Elekta eller andra större företag. 

De nya reglerna gör ingen skillnad i sak. Om trösklarna sätts vid 50 eller 150 medarbetare hjälper inte annat än att det blir fler mindre företag som kan rekrytera. De stora företagen kan det fortfarande inte. Det är nära nog omöjligt att konkurrera med högre lön när beskattningen är så totalt olika.  

Den internationella konkurrensen mellan högteknologiföretag är knivskarp. Om vi inte kan rekrytera de bästa ingenjörerna i Sverige måste de stora på sikt säljas, alternativt satsa på utveckling utomlands istället för i Sverige. Då blir konsekvensen att våra stora företag får en försämrad konkurrensförmåga och minskad tillväxt. Det drabbar direkt Sveriges framtida välfärd. 

Sveriges politiker verkar leva med skygglappar. Hela idén med en stark innovationsmiljö bör rimligen vara att de nya företagen ska stanna kvar och växa i landet. Men om politiker hela tiden bygger in trösklar som minskar viljan att växa, så slutar företag att växa eller säljs.  Lämnar de duktigaste ingenjörerna företagen när dessa blir stora och börjar på ett nytt litet start-up, så kan företagen heller aldrig utvecklas och bli stora. 

Skatter skapar incitament, incitament skapar beteende. Politikerna måste tänka genom vad konsekvenserna blir av de incitament man skapar innan man inför skatteregler som arbetar rakt mot det man säger sig vilja uppnå. 

Trösklar som naivt och kortsiktigt verkar bra för att de hjälper små och medelstora företag, men inte större är kontraproduktiva. Man kan hävda att trösklarna för maximal nytta i samhället borde vara omvända så att fördelar inträder bara för företag som når en viss storlek, för att skapa starka incitament för tillväxt i landet istället för som nu tvärtom. 

Det nuvarande ogenomtänkta systemet är som om man införde en regel att Sveriges duktigaste fotbollsspelare bara kunde spela i division 3 och neråt.  Det vinner inget svenskt lag Champions League på. 

Tyvärr får man konstatera att den svenska staten återigen skjutit sig med ett magnifikt skott mitt i foten. Det system vi har nu är sämre för finansieringen av framtida svensk välfärd än inga kvalificerade personaloptioner alls.  

Det vi behöver göra nu är att antingen kraftigt minska skillnaderna mellan inkomstbeskattning och kapitalbeskattning (då försvinner anledningen att ställa ut personaloptioner). Eller så måste alla företag kunna ställa ut kvalificerade personaloptioner. Man kan införa begränsningar så detta inte resulterar i att personal bara avlönas på det sättet, eller att allt för stor del företagen släpps ut som optioner även om det i och för sig är en bra sak att de anställda får ägarandelar i sina företag.

Det här systemet är kontraproduktivt om vi vill se fler stora företag i framtiden.

Torbjörn Kronander, vd Sectra

Detta är en debatt- och opinionstext. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
Innehåll från InyettAnnons

Brister inom internkontrollen ökar risken för bedrägeriförsök

För att identifiera fel, misstag och i värsta fall bedrägerier behöver ett företag kontrollera varje faktura. Problemet är att tiden ofta inte räcker till.

– Mycket går på slentrian när man godkänner leverantörsbetalningar, förklarar Magnus Månsson, vd på Inyett.

Läs mer om hur du kan uppnå säkra betalningar

En faktura godkänns av någon i organisationen, som kanske inte alls har det som primär uppgift, och sedan ska den attesteras av ekonomiavdelningen där man inte ser någon anledning att ifrågasätta en godkänd faktura. Betalningen skickas iväg – och förhoppningsvis är allt i sin ordning. Men tyvärr är så inte alltid fallet.

– Betalar man in många fakturor per dag är det omöjligt att till exempel kolla upp om leverantören är ett aktivt bluffbolag eller precis har blivit av med sin F-skatt. Det tar alldeles för lång tid, förklarar Magnus Månsson, vd på Inyett, som har en plattform inom säkra betalningar.

Magnus Månsson, vd på Inyett.
Magnus Månsson, vd på Inyett.

Kollar upp leverantören i realtid

Enligt en undersökning från Inyett, som varje år läser av 60 miljoner transaktioner, ligger kostnaden för felaktiga leverantörsbetalningar i snitt på över 100 000 kronor per år för ett svenskt bolag. Då handlar det om allt från betalningar till bluffbolag och gironummer som inte längre är aktiva till betalningar med avvikande betalmönster och leverantörer som har gått i konkurs.

– Hela idén med vår automatiserade lösning är att se till att våra kunder undviker misstag, risker och bedrägerier i samband med leverantörsbetalningar. Vårt system får tillgång till all viktig information på bara någon sekund.

”Det knöt sig i magen”

Magnus Månsson lyfter ett exempel med en kund som hade klickat iväg en betalning på över 30 000 kronor till fejkat annonsbolag, men som tack vare en varning från Inyetts tjänst lyckades stoppa transaktionen innan den gick igenom.

– Kunden berättade hur det knöt sig i magen när systemet varnande för bolaget med en röd flagga. Det är ingen som vill behöva stå till svars för att man har slösat bort tusentals kronor.

Läs mer om hur du kan uppnå säkra betalningar

Mer från Inyett

Artikeln är producerad av Brand Studio i samarbete med Inyett och ej en artikel av Dagens industri

Replik: Skamlöst låta hyresgästerna stå för notan

Hyreshöjningar i Stockholm om 9,5 procent som Fastighetsägarna kräver i förhandlingarna är orimliga, skriver företrädare för Hyresgästföreningen. 

Foto:Hasse Holmberg / TT

Fastighetsägarna i Stockholm gick ut i DI debatt med beskedet att de vill chockhöja hyrorna i Stockholm med 9,5 procent. Inför de stundande årliga hyresförhandlingarna gick Fastighetsägarna Stockholm ut på DI debatt med beskedet att de vill chockhöja hyrorna i Stockholm med 9,5 procent. 

Vi på Hyresgästföreningen vill vara tydliga – utspelet från Fastighetsägarna kommer inte från en bransch som kämpar för sin överlevnad. Fastighetsbranschen är en av de mest lönsamma och har länge varit gynnad av lågräntemiljö och låga energipriser. Över tid har dessutom hyresökningarna varit betydligt högre än inflationstakten. Här borde finnas tillräckligt stora marginaler att ta av. Vilken annan bransch menar att de ska kunna gå ur en omfattande samhällskris med orubbade vinstmarginaler?  

Hyresgästföreningen kommer aldrig gå med på att låta Sveriges hyresgäster stå för hela notan när hyresvärdarnas kostnader ökar i samhällskrisen. En chockhöjning av hyrorna med 9,5 procent som dessutom är permanent. Om det nu handlar om att täcka upp för tillfälliga kostnadsökningar, varför kommer då inga förslag och löften om att sänka hyrorna när inflationen minskar?

Hyresgäster lägger redan en orimligt stor andel av sin disponibla inkomst på sitt boende. Enligt SCB lägger kvinnor över 65 år som bor i hyresrätt närmare 40 procent av sin inkomst på boendet. För ensamstående med barn är siffran 34 procent. Med så kraftiga höjningar som Fastighetsägarna yrkar på kommer konsumtionsutrymmet minska ytterligare. Det vore oansvarigt då det riskerar att spä på den ekonomiska krisen ännu mer.  

Fastighetsägarna påstår att Hyresgästkollektivet till skillnad från dem som äger sitt boende är bättre skyddade mot kostnadsökningar. Det stämmer inte. Till att börja med är det en grupp som redan har lägre inkomster, dessutom lägger de redan en större andel av sin disponibla inkomst på sitt boende jämfört med de som äger sin villa eller lägenhet. Hyresgästerna har heller inte heller gynnats av skattesubventioner som de med ägt boende har. Lägg till det skenande mat- och elpriser och vi ser en väldigt oroande utveckling för våra medlemmar. 

Hyresgästföreningen får redan mängder av samtal varje dag från oroliga hyresgäster med ansträngd ekonomi och vi ser att allt fler kommer få det svårt att få ihop det i slutet av månaden om Fastighetsägarna får igenom sina hyreskrav. Det riskerar en situation där allt fler vräks från sina bostäder, när de inte har råd att betala hyran. Med en hyreshöjning på 9,5 procent börjar det bli kämpigt även för yrkesgrupper som poliser och undersköterskor att bo i Stockholm, där hyrorna är landets högsta och med högst antal ensamhushåll, nära 40 procent. 

Vi har ett väl fungerande förhandlingssystem i Sverige, som gett både hyresvärdar och hyresgäster trygghet och stabilitet över tid. Hyresgästerna får en rimlig, hållbar och förutsägbar hyresutveckling. Ett stabilt system gynnar också hyresvärdarna och fastighetsägarna eftersom det ökar deras möjlighet att upprätthålla god kvalitet i förvaltningen och bra underhåll av sina fastigheter. Ska det gå till så som Fastighetsägarna föreslår, med kraftiga hyreshöjningar vid varje samhällsförändring får vi det omvända: ett svajigt system med stora hyressvängningar - helt fel riktning att gå när världen är i gungning.

Fastighetsägarna säger att de avser hedra den överenskommelse som träffats mellan hyresmarknadens parter. Det är positivt. Men nu är det upp till bevis. Vi behöver ansvarsfulla parter som skapar stabilitet istället för oro. 

 

Susanne Sjöblom, ordförande Hyresgästföreningen region Stockholm

Sofia Kloo, förhandlingschef på Hyresgästföreningen region Stockholm

Detta är en debatt- och opinionstext. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

spara
1090kr
Prenumerera