Annons

Krisledningen fungerar inte

Under coronapandemin har regeringen gömt sig bakom myndigheter och återkommande skyllt sina tillkortakommanden på kommuner och regioner. Om det är så det fungerar när en civil kris drabbar Sverige – vad händer då vid ett fientligt angrepp? Den nationella krisledningen måste byggas upp från grunden, skriver Ulf Kristersson (M) och Pål Jonson (M).

Om Moderaterna bildar regering efter valet kommer vi ta uppgiften att stärka Sveriges förmåga att möta kriser och bekämpa angrepp på mycket stort allvar, skriver Ulf Kristersson och Pål Jonson.
Om Moderaterna bildar regering efter valet kommer vi ta uppgiften att stärka Sveriges förmåga att möta kriser och bekämpa angrepp på mycket stort allvar, skriver Ulf Kristersson och Pål Jonson.

2020 blev ett prövande år. 9 433 människor har mist livet i covid-19 – nära en av tusen svenskar. Många av oss har förlorat någon som stod oss nära. 

Läget är fortfarande allvarligt, men vaccinet är ljuset som lyser i mörkret. Samtidigt är det uppenbart att regeringens krisledning inte har fungerat. Myndigheter har inte haft en tydlig ledning och samordning. Kommuner och regioner har inte fått tillräckligt gott stöd. Senfärdighet och passivitet präglar Stefan Löfvens regering. 

Det här är allvarligt. Om det blir så här när en oförutsägbar civil kris drabbar landet – vad händer då vid ett avsiktligt fientligt angrepp? 

Krisledningsförmåga måste vara varje regerings kärnkompetens. Men den nuvarande regeringen har tvärtom fjärmat sig från det ansvaret och aktivt agerat tvärtemot centrala slutsatser i utvärderingar av tidigare formativa kriser.

Att Sverige behöver en central krisledning direkt under statsministern, var en av slutsatserna i Johan Hirschfeldts välkända utredning efter tsunamikatastrofen 2004. Den inrättades också av alliansregeringen 2006, men Stefan Löfven ignorerade de erfarenheterna och flyttade 2014 avsiktligt ansvaret från statsrådsberedningen till ett fackdepartement. Det kan kortsiktigt vara praktiskt för en regering som vill ”skydda” statsministern från information och från det ansvar som följer av att veta. Vill man att statsministern ska ha det samlande nationella ledarskapet i en kris, så är det däremot mycket dåligt.

Sverige måste nu en gång för alla dra lärdom av dyrköpta erfarenheter från de senaste decenniernas kriser. Den här gången var det ett virus, nästa gång kan det vara ett fientligt angrepp. För vår tids hot är många och allvarliga. 

I onsdags såg vi förfärliga och närmast otänkbara bilder ifrån Capitol Hill i Washington DC. Och USA får en efterlängtad chans till nystart den 20 januari, när Joe Biden svärs in som USA:s 46:e president. Världen behöver mer än på länge ett respekterat amerikanskt politiskt ledarskap, som försvarar demokratins och rättsstatens integritet. Men det i sig kommer inte förändra Kinas och Rysslands växande maktambitioner. 

I gränslandet mellan krig och fred finns en gråzon, där länder som vill se en annan världsordning underminerar och destabiliserar. Dessa hybridhot tar sig olika uttryck: Öppna och dolda påtryckningar – politiska, psykologiska och ekonomiska. 

Säpo varnade i sin årsrapport 2019 för att det har ”skapats ett gap mellan hot och skydd som får konsekvenser för Sveriges säkerhet”. Och FRA varnar för en ökning av attacker mot svensk kritisk infrastruktur. 

Desinformationskampanjer är numera en del av den svenska och internationella vardagen. EU-kommissionen påpekar att både Ryssland och Kina genomför riktade angrepp i Europa för att sprida falsk information under coronakrisen. 

Men hoten är inte bara digitala. Under flera år köpte ryska intressen upp fastigheter i den finska skärgården, längs strategiska farleder. Husen utrustades med helikopterplattor och kajer för att ta emot större fartyg.

2018 ingrep Finland på bred front. Polisen, Försvarsmakten, Gränsbevakningen och Skattemyndigheten slog till mot de ryskägda fastigheterna. Det blev en tydlig markering mot Ryssland och en kraftfull demonstration av finsk försvarsvilja. 

Idag presenterar vi en omfattande handlingsplan med 24 konkreta åtgärder för att skydda Sverige mot hybridhot som cyberattacker och spioneri. Det allra viktigaste är tydliga regler för en nationell krisberedskap och nationell krisledningsförmåga. Här finns mycket att lära från till exempel Finland.

I Moderaternas handlingsplan föreslår vi:

•Att Sverige inrättar ett nationellt säkerhetsråd som har sitt säte hos statsministern i statsrådsberedningen. Det dagliga operativa arbetet ska ledas av en nationell säkerhetsrådgivare. Krisledningen måste bli entydig. 

•Att Sverige inrättar ett totalförsvarsdepartement med ansvar för både det militära och civila försvaret. Idag är ansvaret delat mellan Försvarsdepartementet och Justitiedepartementet.

•Att det nationella säkerhetsrådet ska kunna aktivera en operativ myndighetssamverkan. Försvarsmakten och FRA, Polisen och Säpo, men även andra myndigheter som Skatteverket, Lantmäteriet, Finansinspektionen och Migrationsverket måste samverka i tider av kris.

•Att de svenska underrättelsemyndigheterna ses över organisationsmässigt, liksom deras förmåga att samarbeta med andra myndigheter i syfte att förbättra möjligheten att fånga upp hot mot Sveriges säkerhet. Det handlar exempelvis om att relevant information om säkerhetshot delas mellan myndigheterna. 

•Att den nya myndigheten för psykologiskt försvar och det nya cybersäkerhetscentret får tydliga uppdrag att samarbeta för att identifiera valpåverkan och förekommande fall möta densamma. 

Det här är konkreta förändringar för att minska Sveriges sårbarhet och ökar vår förmåga att bekämpa kriser. Det kräver klarspråk om hotbilden och tydlighet om vem som bär ansvar. Ingen mer passivitet, naivitet eller aningslöshet. Ingen mer tafatthet, eller ”vi såg det inte komma”. 

För Sverige har ingen tid att förlora. Om Moderaterna bildar regering efter valet kommer vi ta uppgiften att stärka Sveriges förmåga att möta kriser och bekämpa angrepp på mycket stort allvar. Det behövs nu en totalrenovering av Sveriges nationella krisledningsförmåga. 

Ulf Kristersson, partiledare (M)

Pål Jonson, försvarspolitisk talesperson (M).

Detta är en debatt- och opinionstext. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
Innehåll från XledgerAnnons

Så tacklar han utmaningarna i tuffa rollen: ”Kärnan i beslutsfattandet”

Jonas Alfredson och Rickard Mauritzon.
Jonas Alfredson och Rickard Mauritzon.

Glöm myten om en robot som mekaniskt hamrar ut siffror.

Dagens ekonomichefer styr strategi, analyser – och är kanske den viktigaste rådgivaren till vd.

– Det är mer en strategisk roll för att hjälpa bolaget framåt, att vara ett beslutsstöd till företagets ledning, säger Jonas Alfredson, ekonomichef hos mjukvaruföretaget Lumera.

Samla allt i ett system – så funkar det

Som en brandvarnare. Så beskriver Lumeras business controller Rickard Mauritzon ekonomichefens roll i det moderna bolaget.

– När allt rullar på är ekonomichefen mer i bakgrunden, men om något inte fungerar ska jag kunna föra en dialog på en så pass strategisk nivå så att alla förstår vad som behöver göras. Precis som en brandvarnare kan rädda ditt liv så räddar en bra ekonomichef pengar och jobb, säger han.

Hos Lumera, som utvecklar och driver system inom liv- och pensionsförsäkringar åt flera stora marknadsaktörer, har Jonas Alfredson brandvarnarens roll. Han roas av liknelsen:

– Haha, ja så kanske man kan säga. Vi på ekonomiavdelningen kan lägga grunderna och göra analyserna, sedan ska ju det operativa genomföras. Leverans måste ske på andra delar också, men vi är absolut en stödfunktion.

Alfredson konstaterar samtidigt att arbetsuppgifterna för en ekonomichef förändrats på senare år, något han tror är tätt sammankopplat med teknikutvecklingen hos dagens affärssystem:

– Den största förändringen är automatiseringen, man hanterar mycket färre praktiska frågor. Istället kan vi lägga den tiden på analys. En annan stor förändring är omvärldsanalys, saker förändras snabbt. Det är faktorer vi behöver följa för att kunna planera för olika scenarion.

Till sin hjälp har har Alfredson hjälp av flera programvaror där affärssystemet Xledger, som han beskriver som en mycket viktig pusselbit i verksamheten och en mycket viktig del i beslutsfattandet.

– Det är kärnan i beslutsfattandet. Om jag pratar specifikt om Xledger använder vi i princip alla delar av programmet. Det är en jättefördel att man slipper använda andra system utan kan ha allt från projektredovisning, tidrapportering till fakturahantering på samma ställe, säger han.

När Lumera bestämde sig för att byta affärssystem tittade man på flera alternativ. Det som slutligen fällde avgörandet var Xledgers molnlösning – där allt som behövs är en internetuppkoppling:

– I stora drag var det cloud-miljön som var avgörande. Vi slipper ha egna intranät och liknande för att hantera alla flöden, utan alla siffror ligger i molnet. I kombination med starka verktyg för att ställa upp scenarion och forecasts ger det oss bättre underlag, säger Mauritizon.

Han menar att det finns goda ekonomiska skäl för företaget att lägga stort fokus på såväl affärssystem som ekonomichefens roll:

– För oss är det en viktig framgångsfaktor att ha ett bra affärssystem som stöd för att kunna leverera enligt våra mål. Det ger oss möjlighet att ha bra kontroll över verksamheten och vara effektiva, idag och i framtiden.

Få insikter om hela din verksamhet – i realtid

Mer från Xledger

Artikeln är producerad av Brand Studio i samarbete med Xledger och ej en artikel av Dagens industri

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

spara
1090kr
Prenumerera