1515
Annons

Konkurs bättre för företaget än få pengar av Tillväxtverket

Historiskt stora ekonomiska värden riskerar nu att gå förlorade. Vad värre är kan en hel generation av företagare förloras med personliga tragedier som följd. Ibland är det bättre att gå i konkurs än att slåss i ett omöjligt läge, skriver Morgan Hallén, advokat.

Rätt använda leder företagsrekonstruktion eller konkurs till överlevnad för företaget såsom en sammanhållen organisation och många gånger till att företagaren kan fortsätta verka som dess ledare och ägare, skriver Morgan Hallén.
Rätt använda leder företagsrekonstruktion eller konkurs till överlevnad för företaget såsom en sammanhållen organisation och många gånger till att företagaren kan fortsätta verka som dess ledare och ägare, skriver Morgan Hallén.Foto:Henrik Montgomery/TT

Covid-19:s framfart och alla dess effekter skakar om vårt land och vår omvärld på ett närmast overkligt och mardrömslikt sätt. Även om alla vet att det kommer att gå över någon gång är det ingen tröst för dem som driver företag. De företagare som byggt upp olika affärsverksamheter ställs nu inför sin svåraste uppgift under företagarkarriären: att få företaget att överleva.

I det drama som just nu spelas upp inför en hel värld befinner sig företagarna i en mycket utsatt situation. Det är en grupp människor som kommer att göra allt som står i deras makt och kämpa till sista droppen för att reda ut det elände som utan förvarning nu drabbar dem och hela vårt samhälle. Dessa människor kommer, sin vana trogen, att uppvisa en hög arbetsmoral – en egenskap som gjort att deras företag alls kunnat byggas – vilket ju oftast är positivt, men som i detta snabba händelseförlopp i stället kan bli farligt.  

Jag har personligen utfört advokatarbete i kriser som drabbat företagare i Sverige under början och mitten av 1990-talet, början av 2000-talet och under 2008. Orsakerna bakom dessa kriser har varit olika men alla har haft det gemensamt att det ofta är företagaren som står som förlorare. Bilden är många gånger den att företagaren efter år av envist slit lyckats skapa ett välordnat liv och har byggt upp något positivt, inte bara för sig själva och familjen, utan ofta för en hel bygd genom alla de arbetstillfällen som affärsverksamheten bidragit till. Under ytan ligger dock ofta stora personliga åtaganden för företagaren och dennes närstående, det kan vara borgensförbindelser och pant i bostadsfastigheten. 

När så krisen inträder och konkurser inträffar kan det vanliga livet övergå till en katastrof. Personliga relationer upphör eller utsätts för stora påfrestningar. Kompanjoner skingras och blir ovänner, skilsmässor splittrar annars trygga familjeband och alkoholintaget riskerar att bli den vardagliga följeslagaren i stället för affärsmannaskapet. Många företagare som drabbas reser sig aldrig. 

De små och medelstora företagen är viktiga samhällsfunktioner och utgör ett betydande samhällsvärde. Näringslivet och dess aktörer upprätthåller viktiga funktioner i samhällsekonomin. De är livsviktiga för hela landet men möjligen är deras betydelse kanske mest märkbar utanför storstadsregionerna. Dessa företag drivs av människor som bär på all den kunskap som krävs för att kunna driva företag, i form av affärsmässig kreativitet, administration, branschkunskap, exportfrågor, språkkunskaper m.m. Uppräkningen kan göras långt längre vilket också är själva poängen; detta är en mycket samhällsviktig och samhälleligt värdefull kunskap eftersom den tar tid att bygga upp. 

En del företagare tror säkert att de kommer att klara sig tack vare de löften som lämnas från staten. Så kommer det dock inte att bli. Skälen till detta är enkla, dels är de statliga insatser som nu utlovas relativt begränsade i ekonomiskt hänseende, dels kommer företagens kassor inte att hinna tillgodogöra sig dessa innan den ekonomiska ruinen är ett faktum. Härtill kommer att det tyvärr kan bli så att de ekonomiska effekterna av Covid-19 kvarstår även långt efter att smittspridning och åtföljande belastningar på vårdapparaten upphört att vara ett problem. Problemet för företagaren är ju inte enbart orsakat av vad vi gör i Sverige utan i hög grad också av vad som sker på våra exportmarknader. Det finns väl då också en risk för att det politiska intresset klingar av.

De insatser som staten utfäster ger möjligen politiska vinster men några effekter för att undanröja de för företagen närmast utplånande förlusterna som nu stundar, ger det inte. Det visar naturligtvis en handlingskraft när staten, dessutom tillsammans med Danmark, lämnar borgen för SAS vars innebörd blir att SAS nu kan låna billigt på kreditmarknaden och därmed överbrygga sitt likviditetsbehov. Säkerligen finns det ett samhällsekonomiskt motiv.  Men ägarna av små och medelstora företag kommer aldrig att få se röken av denna typ av kreditmöjlighet, trots löftet om kreditgaranti upp till maximalt 70 procent av nya lån som lämnas till företag vars betalningssvårigheter endast får bero på Covid-19.  Av varje behovskrona förväntas sålunda banken bidra med 30 öre, gissningsvis mot säkerheter som ska kunna ställas av företagaren som ju förväntas ha betalningssvårigheter (med de risker för värdefall på egendom som nu råder). Detta kommer inte att fungera och företagaren riskerar att i stället få klara sig på egen hand med hjälp av smärre bidrag till permitteringslön från Tillväxtverket och med visst anstånd med skattebetalningar till hög ränta (om än med viss lättnad med avseende på arbetsgivaravgifter). 

Risken är därför nu överhängande att vi förlorar en hel generation företagare, yrkesmänniskor vars förmåga försvinner i ett slag. När stormen blåst över är de inte längre kvar. Samhällskostnaden för att bygga upp kompetensen på nytt måste vara mycket hög.

Alla dessa företagare som nu av olika skäl och på olika sätt upplever ekonomiska svårigheter som inte förekom bara för en månad sedan bör inse att det inte finns något som skyddar dem. Staten har för merparten av dessa företagare inte utställt några löften som fungerar för dem. De sitter kvar med ett stort personligt ansvar, har gått i borgen gentemot banken, har ett ansvar mot fordringsägare. I stort sett alla regler är kvar, även det stränga ansvaret är kvar.

Så, vad ska då företagaren göra åt de ekonomiska bekymmer som nu stundar?

Det är först och främst viktigt att agera snabbt och att man som företagare inser att staten faktiskt redan har lämnat de verktyg som företagaren behöver för att kunna överbrygga sina ekonomiska Covid-19-problem. 

Företagarens verktyg är företagsrekonstruktion eller konkurs. Att ens närma sig dessa verktyg med sedvanlig hållning till affärsmannaskap är svårt men är nu helt nödvändigt. Båda leder, rätt använda, till överlevnad för företaget såsom en sammanhållen organisation och många gånger till att företagaren kan fortsätta verka som dess ledare och ägare. Båda förfarandena ger möjlighet till lönegaranti, det vill säga att staten övertar ansvaret för löner. Självklart finns det begränsningar beträffande statens lönegarantiansvar men även med beaktande av dessa framstår alternativet att äska medel för del av lönekostnaderna hos Tillväxtverket som mer ogynnsamt för företagaren.  

Jag är själv en varm anhängare av konkursinstitutet såsom många gånger den bästa rekonstruktionsformen för utsatta företag, även om företagsrekonstruktion kan duga. Det väsentliga är att fatta handlingskraftiga beslut medan tid finns. 

Från min horisont är det endast ni företagare som kan bevara samhällsvärdet av er själva genom att visa den handlingskraft som denna extrema situation kräver. Statens räddningsinsatser kommer dessvärre inte att rädda er och det värde ni representerar.

Morgan Hallén

Advokat vid Advokatfirman Vinge.


Debatt: Sänk momsen på hållbar mat för att öka takten i den gröna omställningen

Sänk eller avskaffa momsen på hållbar mat. Det föreslår Axfood, med kedjor som Willys och Hemköp, som menar att politiken behöver ta ett större ansvar och ta till mer kraftfulla åtgärder för att öka tempot i den gröna omställningen. 

Foto:Anders Wiklund/TT

Maten har en enorm påverkan på miljön. Omkring 30 procent av utsläppen av klimatpåverkande växthusgaser beräknas komma från den globala matproduktionen. Maten bidrar även i hög utsträckning till att de planetära gränserna överskrids för klimat, biologisk mångfald, kemikalier, markanvändning samt övergödning.

Om mänskligheten ska klara den stora utmaning som det innebär att vända utvecklingen krävs ett mer hållbart matsystem, med förändringar både vad gäller hur maten produceras och vad som konsumeras. Förutom miljö och klimat måste också sociala frågor om hälsa, levnadsvillkor för de som arbetar i jordbruket samt djurvälfärd få en tyngre roll när framtidens matsystem formas. De senaste rapporterna från FN:s klimatråd IPCC och Klimatpolitiska rådet är tydliga i sina slutsatser. Vi måste agera nu för att vända utvecklingen.

En vanlig frågeställning när hållbarhetsfrågor diskuteras är var ansvaret ligger och vilka som ska se till att den nödvändiga omställningen blir av. Är det livsmedelskedjan med bönder, livsmedelsindustri och dagligvaruhandel som ska se till att det som erbjuds konsumenterna tar större hänsyn till hållbarhetsfrågorna?  Är det konsumenter som ska göra bättre och mer hållbara val och på så sätt bidra till ett förändrat matsystem?  Eller är det politikerna, som med politiska beslut ska se till att förändringarna kommer tillräckligt snabbt? Svaret är att de förändringar som krävs är så stora att alla måste hjälpas åt. Ingen del av samhället kan bära hela ansvaret, men ingen kan heller förvänta sig att andra ska driva förändringen utan att själv bidra.

Dagligvaruhandeln tar betydande steg inom flera viktiga hållbarhetsområden. Inom Axfood minskar de klimatpåverkande utsläppen inom egen verksamhet genom fossilfria lastbilstransporter mellan lager och butiker, byte till köldmedia som inte läcker klimatpåverkande gaser i butikers kylar och frysar och minskat matsvinn, för att nämna några områden. Trots det finns mycket kvar att göra. Många konsumenter bidrar och vill gärna bidra i än större utsträckning genom att äta mer hållbart. Ett betydande ansvar ligger på politiken eftersom ett tydligt och modigt klimatpolitiskt ledarskap utan ryckighet är centralt för en snabb och omfattande grön omställning.

EU-kommissionen har presenterat strategin Farm to Fork med målet att ställa om matsystemet i en mer hållbar riktning. Strategin har ett brett synsätt på hållbarhet som adresserar både miljö- och klimatfrågor, sociala frågor, hälsa och djurvälfärd. Inriktningen är att ansvaret behöver delas mellan alla som kan påverka produktion och konsumtion av livsmedel. Näringsliv och konsumenter behöver ta sitt ansvar, men politiken behöver också våga fatta nödvändiga beslut.

Kommissionen lyfter fram hur viktiga ekonomiska incitament för ett mer hållbart matsystem kan skapas med hjälp av skatter, och då särskilt moms. Priserna till konsument bör också bidra till att uppmuntra till mer hållbara val. Ekologisk mat lyfts särskilt fram som något som borde gynnas av skatteincitament. Detta är något som redan genomförts i vissa EU-länder och som diskuteras flitigt i andra – däremot inte i Sverige.

Idag uppmuntras inte svenska konsumenter som vill äta mer hållbart av några prisincitament. Tvärtom är det ofta dyrare att köpa hållbarhetsmärkt mat. Vår uppfattning är att ett alldeles för stort ansvar läggs på jordbruk, handel och konsumenter när det gäller att ställa om till mer hållbar matproduktion och -konsumtion. För att få till en omfattande förändring som snabbt får effekt krävs nu ett större politiskt ansvar och kraftfulla åtgärder.

Vi föreslår en sänkning av matmomsen för hållbarhetsmärkta varor. En sänkning från tolv till sex procent skulle gynna såväl produktion som försäljning och konsumtion, och att ta bort den helt skulle givetvis ge ännu större effekt. Det skulle ge konsumenter möjlighet att handla hållbar mat till lägre priser, samtidigt som det motiverar fler livsmedelsföretag att genomföra förändringar för att deras varor ska uppfylla kraven för olika hållbarhetsmärkningar för att öka varornas konkurrenskraft på marknaden. Eftersom många svenska bönder och livsmedelsproducenter redan ligger väl framme inom hållbarhet, skulle en sänkt matmoms sannolikt kunna bidra till att stärka deras position ytterligare.

Att konsumenter ibland väljer bort hållbarhetsmärkt mat på grund av det högre priset är känt sedan tidigare. När matpriserna nu stiger kraftigt efter två år av pandemi och det pågående kriget i Ukraina, är risken stor att hållbarhetsmärkt mat prioriteras bort i än större utsträckning. Den stigande matprisinflationen och EU-kommissionens tydliga ställningstagande att genom differentierad skatt skapa prisincitament för hållbara matvaror, gör det angeläget att så snart som möjligt förändra den svenska matmomsen så att den gynnar hållbar mat genom prissänkningar för konsumenter.

Med undantag av nedsatt moms på kollektivtrafik har differentierad moms inte använts som ett sätt att styra mot mer hållbar konsumtion i Sverige tidigare. Momsen på mat sänktes på 1990-talet, dock utan koppling till hållbarhet. I en tid då hållbarhetsutmaningarna är större och mer akuta än någonsin är det hög tid att svenska politiker visar handlingskraft och prioriterar åtgärder som gynnar miljön utan att drabba hushållens plånböcker. En lägre momssats för hållbarhetsmärkta livsmedel är idag det mest effektiva sättet att styra produktionen och konsumtionen mot att bli mer hållbar, både på kort och lång sikt. 

Klas Balkow, vd och koncernchef Axfood

Åsa Domeij, hållbarhetschef Axfood


Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Dagens industri som e-tidning redan kvällen innan

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?