Att svensk skola skulle ha förvandlats till en marknad i klassisk bemärkelse är en sanning med modifikation. Den svenska skolan är inte en marknad då skolor inte kan välja elever. Och det är en mycket bra begränsning. Det står varje elev eller vårdnadshavare fritt att söka sig till den skola de önskar.
Skolan är inte heller en marknad i så måtto att en skola kan ta ut ett högre pris av sina kunder, eleverna/vårdnadshavarna, inte ens om skolan skulle erbjuda högre kvalitet och tilläggstjänster.
Det råder inte heller fri etableringsrätt för friskolor. Skolinspektionen genomför en gedigen granskningsprocess, där kommunerna har ett stort inflytande när nya tillstånd för en skola ska utfärdas.
Och allt detta är ett bra sakernas tillstånd.
Det som dock likställer skolan med en marknad är att det är användaren, alltså eleven och vårdnadshavaren, som väljer skola.
Den svenska skolan är således en marknad med stort handlingsutrymme för kunderna men tydligt begränsat utrymme för utförarna. Konsekvenserna av denna marknadsanpassning är ökad valfrihet och konsumentmakt.
Skolan har blivit en marknad också i ett annat perspektiv. Med dagens system kan skolor och förskolor köpas och säljas. En entreprenör som har utvecklat en skola eller en förskola men inte kan driva den vidare, behöver inte lägga ned sitt livsverk. Istället kan grundaren avyttra skolan mot betalning. Detta innebär att en aktör som vill expandera kan köpa nya skolor och utveckla sin verksamhet. Denna möjlighet har lett till en konsolidering i branschen, och vi ser nu att flera större aktörer har kommit fram.
I politisk retorik framställs ibland denna förändring som något negativt. I realiteten är detta en hälsosam utveckling. En attraktiv skolform har möjlighet att växa, skalas upp och kunna erbjudas till fler elever och vårdnadshavare, om den förvärvas av en ny ägare med större resurser. En skola som genomgår en period av sämre kvalitet och ägare som börjar tröttna, kan få nya chanser med en ny och engagerad ägare.
Här har vinstintresset en viktig funktion. Ideella skolor eller stiftelsestyrda skolor som står inför stor efterfrågan möter sällan kundbehoven med expansion. Istället skapas långa köer och högre inträdesbarriärer. Men kommersiella aktörer möter i regel ökad efterfrågan med att bygga ut verksamheten. Det leder till att fler elever får chansen att ta del av framgångsrika koncept.
Även i framtiden kommer det förstås att finnas efterfrågan på privata mindre aktörer, ideella operatörer och föräldrakooperativ. Det enda reella alternativet till kommunal verksamhet, enligt vår mening, är dock växande och professionella privata bolag.
Skolan står inför stora utmaningar så som digitalisering och lärarbrist. Undervisning i svenska språket för den växande gruppen elever med utländsk bakgrund måste utvecklas. Sveriges befolkning blir alltmer heterogen vilket ställer krav på ännu större mångfald när det gäller erbjudanden och olika profiler. Den driftform som är bäst lämpad att möta kraven på effektivisering, kundanpassning och förnyelse är utan tvekan den privata sektorn, inte minst större aktörer.
De stora skolföretagen har vuxit fram genom förvärv av befintlig verksamhet och etablering av helt nya enheter. Denna utveckling har varit positiv, inte bara för att det skapar nya arbetstillfällen och för dem som har kunnat nyttja de nya skolplatserna. Även befintliga elever, vårdnadshavare och medarbetare har fått en mer professionell och stabil verksamhet att förlita sig på. I dessa bolag finns också en bättre möjlighet till karriärutveckling för medarbetare och större utrymme för specialistkompetens. Det är en utveckling som politikerna borde välkomna.
Ett inslag i framväxten är att vissa utbildningsföretag väljer börsen som plattform för sin fortsatta utveckling. Noterade bolag är hårdare granskade och mer transparenta. Ägandet är bredare och möjligheterna att mobilisera investerare är bättre. Nya resurser och kompetenser är precis vad den svenska skolan behöver.
De rödgröna talar sig varma för en likvärdig skola. Men utan privata alternativ blir det snarare en likformig skola, vilket inte är vad Sverige behöver. Det är inte givet att det som är bäst för elever i ett medelklassområde passar lika bra i en skola i en segregerad förort. Det mest sannolika är att det behövs skolor med en annan typ av koncept och inriktning för de mest segregerade områdena. Där kan friskolorna vara en viktig del av lösningen.
I debatten hyllas små, fristående aktörer. I verkligheten har ökat regelkrångel och nya inträdesbarriärer försvårat för nya och mindre aktörer. Det avspeglar sig i den kraftiga minskningen av nyföretagandet i friskolebranschen.
Kommersialisering av skolan i rätt format är inte ett problem. Det är ett viktigt verktyg för att utveckla förskola och skola till platser där barn och elever med olika behov kan ta till sig kunskap, känna trygghet och förbereda sig att möta världen.
Bijan Fahimi, vd Tellusgruppen
Thomas Gür, styrelseordförande Tellusgruppen
Tellusgruppen äger bland annat Tellusbarn och Tellusskolan som tillsammans driver 23 förskolor och fyra grundskolor. Koncernen marknadsnoterades i april 2021.
