1515

Klimatpolitiken måste sluta skambelägga och börja bygga

Klimatfrågan har länge varit i desperat behov av en offensiv finanspolitik. Plötsligt är en sådan inom räckhåll. Stödprogrammen efter epidemin ger Sverige en verklig möjlighet att ta de rätta kliven mot fossilfrihet. Åtstramningshegemonin är i rubbning – ett fönster till någonting nytt har öppnats, skriver Daniel Suhonen och Kalle Sundin, Katalys.

Klimatdebatten har styrts av ett nästan ensidigt fokus på konsumtionsmoral – på individuella livstilslösningar. Privata plånboksbeteenden har fördömts eller berömts. Det är en nyliberal strategi som brännmärker och exkluderar stora delar av samhället, skriver Kalle Sundin och Daniel Suhonen.
Klimatdebatten har styrts av ett nästan ensidigt fokus på konsumtionsmoral – på individuella livstilslösningar. Privata plånboksbeteenden har fördömts eller berömts. Det är en nyliberal strategi som brännmärker och exkluderar stora delar av samhället, skriver Kalle Sundin och Daniel Suhonen.Foto:Eva Lindblad

I måndags presenterade Miljöpartiets språkrör höstbudgetens satsningar på grön återhämtning. Bland de 9,7 miljarder det handlar om finns insatser som absolut är steg i rätt riktning, men med tanke på att vi talar om en historiskt stor kristidsbudget är de tveklöst otillräckliga. Att Per Bolund kallar dem en ”game changer” demonstrerar på ett plågsamt sätt hur liten den klimatpolitiska ramen är i relation till sin uppgift. Det är talande att Annie Lööf och Nyamko Sabuni lyckats förhandla till sig skattesänkningar som är betydligt dyrare.

Omställningen har länge hållits tillbaka av den liberala föreställningen att koldioxidskatter är fullt tillräckliga. Storskaliga offentliga investeringar har lyst med sin frånvaro. Januariavtalet innefattar inte de satsningar som övergången till fossilfrihet kräver. Istället har symboliskt laddade punktinsatser, som platspåseskatten, blivit tongivande i regeringens omställningsvision. Den gröna skatteväxlingen – som Mp och C ständigt skryter om – höjer miljöavgifter för att finansiera ytterligare skattesänkningar. Med den sortens politik är risken stor att den som har råd att betala för sig och/eller bor där det är enklare att leva klimatvänligt kan hantera sin situation medan den som redan har sämst förutsättningar att ställa om inte ges möjlighet. Signalen till befolkningen är att var och en får möta omställningen på egen hand.

I Katalys nya rapport ”Klimatkeynesianism nu” föreslås en ny riktning för omställningen som bygger på tre grundläggande förändringar:

1. Bryt klimatindividualismen – gör omställningen till en kollektiv angelägenhet 

För att klimatpolitiken ska vinna brett stöd är en grundläggande förutsättning att den höjer livskvaliteten i hela landet. Rätten till arbete måste kopplas samman med det utsläppsfria samhällsbygget – att ställa om icke-hållbar produktion och verksamhet ska inte leda till arbetslöshet för anställda i berörda sektorer. På samma sätt får inte utfasning av fossila drivmedel resultera i att stora delar av befolkningen står utan transportalternativ. Politiken måste konkret visa att ingen kommer lämnas i sticket. 

Klimatdebatten har styrts mot ett fokus på individuella livstilslösningar och exkluderande konsumtionsmoral. Privata plånboksbeteenden har fördömts eller berömts. Nu behövs en kollektiv reformpolitisk berättelse som sätter Sverige, och de ekonomiska fördelar som fossilfrihet innebär för oss som land, i centrum. En aktiv industri-, infrastruktur-, och sysselsättningspolitik skulle kunna utmana högerpopulismen i ekonomiskt pressade regioner genom att göra dem bärande i omställningsprojektet.

2. Bedriv en expansiv finanspolitik som bekostar vad övergången till fossilfrihet kräver

Staten bör ta lån till väl avvägda offentliga investeringar som skapar varor och tjänster som leder bort från ekonomins nuvarande fossilberoende. Detta stimulerar i sin tur långsiktig och välbetald sysselsättning, i såväl offentlig som privat sektor, som tillsammans med företagsvinster genererar statliga intäkter genom skatter (förutsatt att vi slutar sänka dem). Dessa intäkter kan sedan användas för att betala av skulderna. Vidare krävs höjd kapitalbeskattning så att de med störst tillgångar – som ackumulerat oproportionerligt stora delar av den fossila ekonomins vinster genom förmånliga skatteregler för kapitalavkastning – får bidra i rimlig utsträckning. Med en sådan ekonomisk politik har vi råd med det som omställningen kräver.

3. Förbättra miljöprövningen för omställningens skull

Även om stora offentliga resurser avsätts är det i nuläget inte säkert att de kan omsättas snabbt nog eftersom viktiga insatser bromsas av oförutsägbara och långsamma miljöprövningsprocesser. Det gäller till exempel för utbyggnad av elnät och vindkraft samt brytning av särskilda omställningsmetaller som används i ny energiteknik. Målkonflikter mellan klimat- och lokala miljöpolitiska intressen måste kunna hanteras snabbt och tydligt. Socialdemokraterna och Miljöpartiet drar inte jämnt i frågorna. Slitningarna göms bakom utdragna utredningar och översyner som inte gett tillräckliga resultat.

Vilka reformer brådskar mest? Eftersom mer än hälften av Sveriges totala utsläpp kommer från industri- och transportsektorerna bör stort fokus läggas på dessa. Rapporten föreslår bland annat följande:

•Tidigarelägg byggen av nya järnvägssträckor, som Norrbottniabanan, och snabba på underhåll och kapacitetshöjande upprustningar av befintliga banor (med betydligt större medel än vad som presenterats i höstbudgeten). I processen måste Trafikverkets resurser och ställning uppvärderas – låt myndigheten ta över järnvägsunderhållet och stärk planeringskapaciteten. Utvecklad regional tågtrafik gör att löntagare får fler arbetsplatser att söka sig till och matchas mot. Sysselsättningseffekten är störst för grupper med en svag position på arbetsmarknaden. 

•Bygg höghastighetsbanan utan att låta finansieringen påverka andra järnvägsinvesteringar. Byggprocessen måste gå snabbt och utformas för att uppnå klimatneutralitet så fort som möjligt. Forskning från KTH visar att tre fjärdedelar av resorna inte förväntas ske mellan storstäderna utan till och/eller ifrån någon av de mellanliggande stationerna, där arbetsmarknadsregionerna kommer vidgas mest. Nya stambanor skulle öppna upp det befintliga järnvägsnätet för fossilfri godsfrakt på ett omvälvande sätt.

•Prioritera utvecklandet av elvägar för tung godstrafik.

•Stöden till den teknikutveckling som sker för att ställa om nuvarande svensk industriproduktion, exempelvis Hybritprojektet, kommer att behöva vidgas och utökas ytterligare kommande år.

•Upprätta riktade arbetsmarknadspolitiska program för att erbjuda utbildning och garantera omställning för arbetare i industrier och sektorer där klivet till fossilfrihet innebär stora ekonomiska risker.

•Stimulera och främja framväxten av en omställningsindustri inriktad på batterier och ny energiteknik. Sverige har stor geologisk potential, teknisk kompetens och en industriell struktur för att bryta omställningsmetaller på ett säkert sätt samt bli en viktig producent av dess slutprodukter – så som elbilsbatterier och vindkraftsgeneratorer. Addera på det rejäla satsningar i återvinningsutveckling så kan Sverige bli en central omställningsteknisk kraft i den kommande elektrifierade världsekonomin. Rapporten föreslår en kombination av åtgärder, bland annat snabbare och mer förutsägbara tillståndsprocesser, höjda skatter via mineralersättningen (som sedan återinvesteras i klimatreformer) samt upprättande av en grön investeringsbank för att möjliggöra viktiga satsningar. 

•Svenska kraftnäts upprustning av stamnätet måste öka i takt och omfattning. Det är nödvändigt dels för att kunna ansluta ny vindkraft, men inte minst för att säkerställa planerbarhet och effekt genom snabbare transport av svensk vattenkraft genom landet. Dagens brister i överföringskapacitet är ett stort klimatsvek.

•Den offentliga kontrollen över de regionala och kommunala elnäten måste skärpas för att säkerställa större investeringar.

Tiden är redo för en ambitiös klimatkeynesianism, den chansen får vi inte missa.

Daniel Suhonen, chef Katalys

Kalle Sundin, utredare vid Katalys och författare till rapporten ”Klimatkeynesianism nu” som släpps idag på www.katalys.org


Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?