Klimatet kräver kolsänkor och hållbart skogsbruk

Att intensifiera produktionen av skogsråvara för att lösa klimatkrisen är en återvändsgränd. Skogens resurser måste användas smartare och samtidigt måste vi lagra mer kol i vårt skogslandskap, anser Johanna Sandahl och Karin Lexén, Naturskyddsföreningen.

Foto:Torstein Bøe

Krisen för den biologiska mångfalden i den svenska skogen är ett faktum. Mer än 2.000 skogslevande arter finns med på den nationella rödlistan, där arter och deras hotstatus redovisas. Sverige klarar varken egna miljömål eller internationella åtaganden kring skogens biologiska mångfald. Det är framför allt ett intensivt och ohållbart brukande som utarmar skogen.

Den allvarliga krisen för den biologiska mångfalden flätas allt mer samman med den alarmerande klimatkrisen. Dagens skogsbruk med kalavverkningar leder till förlust av viktiga kolförråd, som spär på klimateffekten. Om klimatkrisen förvärras ytterligare kommer ekosystemen och arterna ha svårt att hinna anpassa sig till snabbt förändrade livsvillkor. En eskalerande klimatkris kan vidare leda till dominoeffekter – exempelvis skogsbränder eller insektsangrepp som har sin grund i klimatrelaterad torka. Skogar med en rik biologisk mångfald är mer motståndskraftiga i ett varmare klimat och är på så sätt en förutsättning för ett framtida hållbart skogsbruk och klimatarbetet.

Skogen är också en viktig faktor i arbetet för att bromsa klimatkrisen, på gott och ont.

Skogen i sig fungerar som en kolsänka, genom att kol lagras i marken och i skogens biomassa. Råvara från skogen kan användas till en lång rad produkter som kan ersätta fossila bränslen med biobränslen, polyester med viskos, plast med papper och produkter med stor klimatpåverkan som stål och cement med trä. Denna substitution är en viktig pusselbit i arbetet med att ställa om till ett fossilfritt samhälle i sektorer där andra alternativ saknas. Men skogens råvara är begränsad och ska användas där den gör störst nytta. Både kort- och långsiktiga effekter måste beaktas när skogens värdefulla råvara används.

Traditionellt har råvaruförsörjningen styrt hur skogarna brukas. I dag används klimatargument allt oftare för en ökad användning av skogens biomassa. Men att intensifiera produktionen av skogsråvara för att driva på klimatomställningen är en återvändsgränd. Det visar Naturskyddsföreningen i en ny rapport. Ett sådant skogsbruk riskerar tvärtom att leda både till större utsläpp av koldioxid och ökat hot mot skogens arter. Enligt rapporten är motståndskraftiga ekosystem med hög biologisk mångfald och stora kolförråd en omistlig del av en ambitiös klimatomställning.

Krisen för den biologiska mångfalden och klimatkrisen måste lösas samtidigt, och lösningar för den ena får inte förvärra den andra. För att klara mål om stärkt biologisk mångfald i skogen behöver mer skog skyddas och brukningsmetoderna ändras. Nyttjandet av skogen måste ske inom naturens gränser och på ett sätt som leder till att mer kol lagras i ekosystemen jämfört med i dag. Samtidigt kan det ge en klimatnytta att använda skogens råvara för att sänka utsläppen av koldioxid till atmosfären genom att ersätta produkter med stor klimatpåverkan.

Men är det möjligt att genomföra alla dessa åtgärder på samma gång? Svaret är ja. Naturskyddsföreningen visar nu att det går att slå alla dessa flugor i en smäll. För att förverkliga en hållbar bioekonomi krävs:

* Ökat arealskydd. Mer skog behöver skyddas för att säkra den biologiska mångfalden och är samtidigt en positiv klimatåtgärd. Skogar med hög mångfald står också bättre rustade för klimatförändringar.

* Hållbart brukande. Merparten av skogsmarken ska trots ett kraftigt utökat skydd fortsätta brukas. Ett hållbart brukande med ett större inslag av olikåldrade träd, med en större variation av trädslag, och där klimatskadliga metoder som kalhyggen och skyddsdikning inte används, är helt avgörande för såväl klimat som biologisk mångfald.

* Öka kolförrådet. Skogens och skogsmarkens kolförråd har stor potential att öka i Sverige, vilket är en viktig åtgärd för klimatet. Den årliga inlagringen av kol kan fördubblas genom en kombination av ökade sänkor och minskade utsläpp från skogsmarken.

* Återvätning. Dikade torvmarker måste återvätas eller brukas med hyggesfritt skogsbruk för att minska förlusterna av växthusgaser från marken. Återvätning är en av de viktigaste åtgärderna för att skydda biologisk mångfald och markens kolförråd.

* Skilj på utsläpp och kolsänkor. Redan i dag är halten av koldioxid i atmosfären högre än vad som är hållbart. Kolsänkornas bidrag bör öka klimatambitionerna istället för att kompensera för fortsatta utsläpp.

* Använd restprodukter som biobränsle. Eftersom biobränslen släpper ut koldioxid vid förbränning är det viktigt att rätt typ av biobränsle används. Restprodukter från en hållbar markanvändning ger en relativt snabb klimatnytta om de ersätter fossila bränslen. Andra råvaror bör ha en marginell roll.

* Tillverka långlivade produkter. Ta fram styrmedel som leder till att skogsråvara i första hand används till långlivade produkter där dessa ersätter råvaror med stor klimatpåverkan.

* Främja återvinning. Trädets fibrer är hållbara och går att både återanvända och återvinna. Materialåtervinningen av produkter från skogen måste öka.

* Minska efterfrågan på biomassa. Efterfrågan på biomassa måste minska, till exempel genom förändringar av livsstil och konsumtion av klimatskadliga varor och tjänster.

* Energieffektivisera. Kraftfulla satsningar på energieffektivisering och effektivare transporter måste genomföras och fossila bränslen ska där det går ersättas med annan förnybar energikälla än biomassa.

Utarmningen av den biologiska mångfalden och klimatkrisen måste lösas samfällt och omgående. Vi är övertygade om att en omställning av skogsbruket kan bidra till att lösa båda dessa stora kriser.

I arbetet med den nyligen presenterade Skogsutredningen och med den bioekonomistrategi som regeringen nu tar fram måste lösningar för en hållbar bioekonomi tas fram, där kvalitet och högförädlade produkter prioriteras framför kvantitet. Sverige behöver en helt ny skogspolitik för att tillvarata skogens möjligheter till ökad kolinlagring och för att effektivisera och prioritera användningen av biomassa, utan att riskera den biologiska mångfalden och ekosystemens motståndskraft.

Johanna Sandahl , ordförande, Naturskyddsföreningen
Karin Lexén, generalsekreterare, Naturskyddsföreningen


Detta är en debatt- och opinionstext. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder Dagens industri möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten. De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till di.se. Dagens industri granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen di.se. Läs mer om kommentering här.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?