ANNONS:
Till Di.se
START BÖRS DI LIVE BEVAKNINGAR
ANNONS

Kinberg Batra: Bortsorteringen av kvinnliga ledare gör Sverige fattigare

  • OLIKA MÅTTSTOCK. Även i svensk politik bedöms kvinnliga toppolitiker utifrån känslomässigt färgade attribut som personlighet, stil och image i betydligt högre utsträckning än män. Kvinnors klädsel, frisyrer och val av smycken får ofta större uppmärksamhet i media än vad de säger och gör, skriver Anna Kinberg Batra och Handelsprofessorn Ingalill Holmberg. Foto: Christine Olsson/TT

DEBATT. Nio av tio vd:ar på Stockholmsbörsen är alltjämt män. En viktig förklaring är den stora fixeringen vid ledares personliga egenskaper, som ofta är starkt förknippade med typiskt manliga attribut som kontroll, självsäkerhet och förmåga att ”peka med hela handen”, skriver Anna Kinberg Batra och Ingalill Holmberg.

Sverige toppar internationella index vad gäller jämställdhet. Samtidigt har vi långt kvar innan män och kvinnor mäts med samma måttstock. Det är ett problem, eftersom underskattningen av kvinnliga ledare innebär att potential i svensk ekonomi och politik inte tas tillvara.

I slutet av 2018 hade 30 av drygt 329 bolag på Stockholmsbörsen en kvinnlig vd. Det är den högsta siffran någonsin, men innebär också att fler än nio av tio vd:ar fortfarande är män. Att kvinnor över lag skulle vara sämre lämpade än män att leda stora företag och andra samhällsbärande institutioner har inget stöd i forskning. Varför ser det då fortfarande ser ut som det gör?

Låt oss börja med att påminna om hur ledarskap värderas och utvärderas på högre nivåer i samhället. Att inneha en hög ledarposition i näringslivet eller inom politiken ger makt, status, och inte sällan goda ekonomiska villkor. Följaktligen granskas toppledare av såväl medier som ägare och allmänhet. Med makt och förtroende kommer ansvar och om saker och ting utvecklas i fel riktning kommer och bör detta ansvar utkrävas.

Denna förhärskande syn på ledarskap har självklara fördelar men genererar likaså en enkel handlingslogik. Att inte möta förväntningar eller leverera otillräckliga resultat är en väl etablerad praxis för ledarbyte på högre positioner i samhället.

För starkt fokus på enskilda ledares kapacitet och personliga egenskaper riskerar att snedvrida bedömningen av prestationer. I stort sett dagligen kan vi se hur ledare ställs till svars för saker som ofta ligger helt utanför deras kontroll, som till exempel tidigare ledningars misstag, långsiktiga investeringar som inte gett resultat eller mångåriga och djupt rotade kulturproblem. Vems/vilkas intressen som gynnas av ett sådant förfarande diskuteras sällan öppet.

Klart är också att ett starkt fokus på enskilda ledare tenderar att missgynna kvinnor. Detta beror till stor del på att vedertagna ledaregenskaper ofta är starkt förknippade med typiskt manliga attribut som kontroll, självsäkerhet och att ”peka med hela handen”. Detta reproducerar rådande maktstrukturer och premierar män på kvinnors bekostnad.

I en nyligen publicerad studie som refererats i Fortune och Veckans Affärer, hävdar amerikanska forskare att kvinnliga vd:ar löper 45 procent större risk än män att bli avskedade, även om företaget levererar enligt förväntningar. En förklaring som diskuteras är att det alltid finns osäkerhet kring framtida prestationer och när det gäller kvinnliga ledare tenderar detta att leda till en omprövning av deras lämplighet. Stereotypa ledarideal tar överhanden och styrelsen tar det säkra före det osäkra och byter ut den kvinnliga ledaren.

Studier av kvinnligt entreprenörskap pekar i samma riktning. I en rapport från konsultbolaget BCG framgår att företag med kvinnliga grundare hade betydligt svårare att få tillgång till kapital, trots att en investerad dollar i ett startup-bolag med kvinnlig ledning gav i genomsnitt 78 cent tillbaka jämfört med bara 31 cent för företag startade av män.

I rapporteringen kring kvinnliga politikers gångbarhet kan samma mönster skönjas. Ledarskapet tolkas och värderas utifrån ett könsperspektiv. Allt oftare lyfts kvinnors ”framtoning” fram som helt avgörande för framgångsrikt ledarskap.

När Hillary Clinton förlorade mot Donald Trump i senaste presidentvalet i USA, var en av huvudförklaringarna att hon inte var tillräckligt ”likeable”, eller omtyckt. Även i svensk politik ser vi hur kvinnliga toppolitiker bedöms utifrån känslomässigt färgade attribut som personlighet, stil och image i betydligt högre utsträckning än män.

Kvinnors klädsel, frisyrer och val av smycken kan till och med få större uppmärksamhet i medierna än vad de säger och gör.

Att ledarskap värderas och utvärderas på individnivå skiljer inte män från kvinnor. Det som skiljer är att kvinnliga ledare typiskt sett värderas annorlunda. Även när måttstocken ser ut att vara densamma kan utfallet bli helt olika. Och vissa måttstockar tas bara fram när kvinnliga ledare ska utvärderas.

I ett näringsliv som möter stenhård konkurrens från hela världen, där gamla strukturer och hela branscher slås sönder av digitalisering och robotisering, ställs helt nya krav, på både företag och deras ledningar. Det gäller även i politiken, vars spelregler nu utmanas och förändras och där alltfler uttrycker oro över demokratins hållbarhet. Har Sverige då råd att hålla fast vid normer om ledarskap som systematiskt åsidosätter kompetens, i någon del av vårt samhälle?

Anna Kinberg Batra, fd partiledare (M)

Ingalill Holmberg, professor i ledarskap, Handelshögskolan Stockholm

Detta är en debatt- och opinionstext. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies