1515

KD: Bolund lägger grunden för svensk bostadskris

DEBATT. FI:s kreditregleringar är opåkallat hårda mot hushållen. Görs de inte om riskerar Sverige att drabbas av ännu en politiskt orkestrerad bostadskris, med unga hushåll som har svårt att efterfråga bostadsrätter och byggbolag som inte bygger, skriver KD:s Jakob Forssmed och Larry Söder. 

Under förra mandatperioden genomförde den nygamla rödgröna regeringen alltför få reformer för att underlätta byggandet. I stället fördes en dyr och ineffektiv politik som gav statliga mångmiljardsubventioner till byggherrar, samtidigt som många hushålls möjlighet till lån ströps när regeringen godkände införandet av det förstärkta amorteringskravet ovanpå tidigare kreditrestriktioner. 

Såväl byggsubventionerna som det förstärkta amorteringskravet fick stark och bred kritik. 

Det förstärkta amorteringskravet har nu funnits i snart ett år och fick redan under remissrundan mycket kritik. Flera kritiker pekade på att förslaget, som innebär att alla som lånar över 450 procent av sin årsinkomst ska amortera en extra procentenhet utöver det vanliga amorteringskravet, riskerade att göra det väsentligt svårare för unga och andra kapitalsvaga hushåll att få låna och därmed köpa en bostad, särskilt i växande storstadsregioner. 

För dessa grupper blir alternativet i stället andrahandsmarknaden med ofta högre månadsutgifter eller andra sämre lösningar som dyra nyproducerade hyresrätter. 

Kritik framfördes också mot att rörligheten riskerade minska eftersom kravet bara ställs på nya lån. Även blancolånen riskerar öka när hushåll försöker komma runt kraven. 

Efter ett år har förstås inte alla konsekvenserna analyserats, men sedan kravet infördes har bostadsbyggandet minskat kraftigt och många hushåll vittnar om svårigheterna att få ett bostadslån.

Prognosen över byggstarter pekar mot en halvering av byggandet 2020 jämfört med 2017, enligt banken Nordeas NDA SE 0,00% Dagens utveckling bedömning. Byggbolag och bostadsutvecklare går kräftgång och vittnar i årsredovisningarna om svårigheterna att sälja nyproduktion. Det har förstås flera orsaker, men amorteringskravet pekas allt oftare ut som en huvudorsak, samtidigt som bankerna blivit ännu mer restriktiva genom att höja sina krav på inkomster.  

Per Bolund (MP), som då var ansvarig minister för införandet, körde över dåvarande bostadsministerns motstånd mot det förstärkta amorteringskravet och framstod under processen närmast som ett språkrör för Finansinspektionens perspektiv om finansiell stabilitet, i stället för att göra en egen helhetsanalys av konsekvenserna: hur skulle funktionssättet på bostadsmarknaden påverkas, vilka grupper skulle få det svårt och hur passar det förstärkta amorteringskravet in i helheten av den kreditregleringsvåg som svensk bostadsmarknad genomgått de senaste tio åren?

Nu har regeringen lagt finansmarknads- och bostadsfrågorna i samma ministerportfölj. Det är bra, men den ensidiga fokusen på finansiell stabilitet hos Per Bolund – vilket även framgår i de första intervjuerna som bostadsminister – måste nu breddas: Bostadsministern måste börja adressera bostadsmarknadens funktionssätt och människors möjligheter att komma in på den ägda bostadsmarknaden. Där är kreditregleringarna centrala. 

Summerar man effekten av de på varandra staplade kreditregleringarna framträder en problematisk bild. I dag ska ett hushåll klara av en bolåneränta på 7-8 procent. Man måste kunna amortera 1-3 procent av lånet per år och dessutom kunna finansiera minst 15 procent i handpenning. 

För ett hushåll i Stockholm som ska köpa en tvårumslägenhet för 3 miljoner kronor innebär det att banken måste testa hushållet för utgifter på 18 800 kronor per månad, trots att den faktiska bostadsutgiften är 4 100 konor, enligt en rapport från Veidekke. 

Det är alltså en skillnad på 14 700 kronor i månaden, som måste uppfyllas. Annars riskerar banken säga nej. Och då måste du dessutom ha nästan en halv miljon kronor i eget kapital! Vilka unga hushåll kan klara det, om man inte har rika föräldrar som är beredda att ställa upp?     

Exemplet visar på hur reglering efter reglering lagts på, utan att någon tagit ordentlig hänsyn till helheten. Enlig en analys av förre vice riksbankschefen Lars EO Svensson har kraven nu höjts så mycket att bara två av tio hushåll får lån för en vanlig bostadsrätt i Stockholm, jämfört med hälften innan amorteringskraven trädde i kraft. 

Självklart ska vi värna den finansiella stabiliteten och inte vara naiva inför riskerna med hög belåning som vid en kris kan få betydande spridningseffekter. Men samtidigt behövs svar på hur människor med stabila inkomster ska kunna efterfråga en bostad, speciellt i nyproduktion som påverkas extra hårt av kreditregleringarna. 

Behövs ett bolånetak om 85 procent när en ung person med dagens amorteringskrav kommer äga mer än halva lägenheten efter bara 14 år? Ska unga hushåll, med ofta snabbt stigande inkomster, inte kunna efterfråga ägt boende, då amorteringar krävs på tre procent av bolånet redan i början av bostadskarriären? 

Det finns också ett fördelningsproblem i att det bara är de hushåll som rör på sig – som ska ta sig in första gången på ägd bostadsmarknad eller som flyttar – som träffas av dessa kreditrestriktioner. Andra lösningar som kan dämpa skulduppbyggnaden, såsom långsamt avtrappade ränteavdrag växlade mot andra förstärkningar för hushållen, bör därför prövas.

Bostadsminister Per Bolund har ett viktigt uppdrag framför sig att lösa utmaningarna på bostadsmarknaden. Utöver de frågor som kan komma ut ur Januariöverenskommelsen måste också en diskussion om kreditregleringarna, och vilken mix av dem som ger bäst avvägning mellan finansiell stabilitet och människors möjlighet till att efterfråga bostäder, upp på bordet. 

Mycket talar för att kreditregleringarna, trots sitt goda syfte, sammantaget är opåkallat hårda mot hushållen. 

Förändras de inte riskerar vi hamna i ännu en politiskt orkestrerad bostadskris, med hushåll som har svårt att efterfråga bostadsrätter och byggbolag som inte bygger för att efterfrågan och finansieringsmöjligheterna är otillräckliga. 

Jakob Forssmed, 1:e vice partiordförande och ekonomisk-politisk talesperson (KD)

Larry Söder, bostadspolitisk talesperson och ordförande i riksdagens civilutskott (KD)


Innehåll från Exclusive NetworksAnnons

Så ger automatisering säkrare och snabbare time-to-market

Joakim Sörqvist och Patrik Tamker
Joakim Sörqvist och Patrik Tamker

Dagens företag sitter ofta på relativt komplexa IT-miljöer, som de investerat i under många år och sällan byter ut fullständigt. Istället görs inkrementella förändringar och tillägg, vilka kompliceras av kontinuerligt föränderliga regelverk. Således kan det vara svårt att hålla sina säkerhetslösningar uppdaterade och än svårare att sålla bland all data som genereras.  

– För varje adderad lösning adderas också mer data. Utmaningen är att tolka den och sedermera förstå när man behöver agera, säger Patrik Tamker, Country Manager, Exclusive Networks Sverige.

Patrik betonar att det är avgörande att se över sin IT-säkerhet efterhand för att få den överblick och de insikter som krävs för att skapa en trygg miljö. 

– Utvecklingen går i rasande fart och det innebär att utmaningarna förändras. Där man tidigare hade homogena datacenter har man nu molnlösningar, med informationen spridd överallt. Där man historiskt har haft vattentäta skott mellan sina avdelningar blir det nu allt viktigare att – åtminstone i viss mån – koppla ihop sina segment till en helhet, istället för att ha olika produkter till allt.

Eliminerar repetitiva uppgifter

Joakim Sörqvist, key account manager hos Exclusive Networks, förklarar att lösningen inte handlar om att byta ut alla gamla system och lösningar, utan att skapa en systemövergripande kommunikation. Genom att på detta vis digitalisera sina system blir det betydligt lättare att gå över till molnet eller anamma ökad automation i sin verksamhet. 

– Med allt fler adderade lösningar överväldigas man av larm, aviseringar och data som sedan måste sållas för att ge relevanta insikter. Detta har länge varit ett personberoende arbete, men med ökad automation kan man ta bort den mänskliga faktorn. Att eliminera repetitiva uppgifter innebär också att personalen kan ägna tiden åt sådant som ger mervärde. 

Viktigt att ha rätt mandat

En sådan utveckling förutsätter emellertid att den som tar beslut kring IT- och säkerhetslösningar har såväl mandat som rätt verktyg för att kunna överblicka sina system likväl som de olika inblandade segmenten. 

– Förmågan att samla alla komponenter och skapa harmoni mellan segmenten är i slutänden det som är väsentligt med automation. De som bygger ut en automatisk, intern kedja har lättare att både möta de ökade kraven på snabb time-to-market och samtidigt upprätthålla en fullgod säkerhet. Att få samman segmenten och se till att mandat finns för att ta beslut över dem är dock en utmaning för många, konstaterar Joakim.

En sömlös och överblickbar miljö

Många företag dras istället med långa ledtider och krångliga rutiner, som enkelt skulle kunna åtgärdas genom automatiserade lösningar, vilka på egen hand adderar säkerhetslager så snart en ny komponent tillförs nätverket. Därmed reduceras också antalet felkällor. 

– I slutänden handlar automatisering om att föra organisationer mot en sömlös och överblickbar miljö, ur ett rent säkerhetsperspektiv. Därför har vi inom vårt nätverk samlat noggrant utvalda nischexperter som kan stötta företagen i den här utvecklingen, från ax till limpa, avslutar Patrik.

Läs mer om Exclusive Networks lösningar här 

 

Mer från Exclusive Networks

Artikeln är producerad av Brand Studio i samarbete med Exclusive Networks och ej en artikel av Dagens industri

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Dagens industri som e-tidning redan kvällen innan

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?