Kostnaderna för elproduktion från sol- och vindenergi har sjunkit så mycket att de nu ger den billigaste nya elproduktionen i alla viktiga ekonomier i världen utom Japan. De billigaste projekten för sol- och vindel producerar i dag el för så lite som 15–20 öre per kWh, utan subventioner.
I USA har förnybar elproduktion börjat konkurrera ut driftkostnaderna för existerande kol- och kärnkraftverk och även i Europa är den numera billigare än fossil elproduktion. I Indien kom mindre än hälften av den nya elproduktionskapaciteten från förnybar energi 2016. 2017 var det två tredjedelar och 2018 tre fjärdedelar.
I Kina bygger man ut sol- och vindel mer än någon annanstans i världen, och man överträffade planmålet för 2020 redan för ett par år sedan. Samtidigt har man medvetet gett upp utbyggnadsmålet för kärnkraft och inte påbörjat något enda reaktorbygge sedan 2016. Detta eftersom kärnreaktorerna blivit alltför dyra och de flesta projekt blivit försenade och dyrare än planerat.
El från ny kärnkraft är dyrare än den från kol och gas, och flera gånger dyrare än förnybar. I Europa kostar ny kärnkraft en krona per kWh. I Storbritannien har flera projekt övergivits, trots generösa subventioner. I USA avbröts ett bygge för ett drygt år sedan, trots investeringar på nästan 100 miljarder kronor.
Det viktiga för att förstå utvecklingen är inte främst att sol- och vindel nu är billigare än el från kärnreaktorer, olja, gas och kol. Det är i stället att sol och vindel blivit billigare än olja och fossil gas per energienhet. Detta betyder att man kan använda förnybar el för att ersätta bränslen och till och med börja producera dem av förnybar el.
Genom att därmed vända på det sätt som bränsle-el-systemet tidigare fungerat, kan man både minska utsläppen av koldioxid och stabilisera elsystemet. Förut eldade man mycket bränslen för att producera el när elpriset var högt, och konsumerade mindre bränslen när elpriset var lågt. Nu kan man producera mycket bränslen från el när elpriset är lågt och sluta producera bränslen när elpriset högt.
Därmed kommer inte bara laddning av batterier, utan också produktion av bränslen att kunna balansera elsystemet. Denna ekonomiska möjlighet döljs av att priserna på olja och gas anges i amerikanska dollar per fat, respektive miljoner brittiska termiska enheter, och inte som elen per MWh. Ibland hindras den också av skattesystem där förnybar el beskattas i konsumtionsledet.
Att på detta sätt använda förnybar el för att ersätta fossila bränslen inte bara i elproduktionen, utan också i transportsektorn, värmesektorn och i industriella processer, gör det ekonomiskt enklare att undvika risken för ohanterligt snabba klimatförändringar.
Inte desto mindre innebär utvecklingen en utmaning för nordiska länder som tidigare avnjutit världens lägsta elpriser och utvecklat elintensiv industri. När vattenkraft och kärnreaktorer inte längre ger lägst elkostnader, och soltillgången därtill bara är hälften av den på andra platser, måste vi bli bättre på att använda sol-, vindel och bioenergi.
Den industriella kapaciteten, infrastrukturen och energiskatterna måste utvecklas om vi inte skall förlora på de förändringar som följer av den energitekniska utvecklingen. Skall också vi i Norden kunna dra nytta av den utveckling som tidigare varit beroende av politiska styrmedel, men som nu går för egen maskin, krävs politisk och industriell framsynthet och skicklighet.
Tomas Kåberger, professor på Chalmers och arbetande styrelseordförande i Renewable Energy Institute, Tokyo
